Det är inte din man/fru, dina barn, din chef eller dina polare.
Den ena är dig själv som barn. Blev du den coola person du drömde om? Hade ditt 10-åriga jag varit atolt över den du är nu?
Den andra är dig själv som 90-åring. Kommer den personen ångra en massa grejer eller vara jävligt nöjd över den du blev? Tog du alla chanser? Tog du hand om din kropp, dina relationer och din ekonomi och gav dig själv en bra ålderdom? Var du en bra människa och förebild?
Fundera på vad de tycker.
by SambaBachata699
26 comments
Hade mitt pojk-jag hört att han ska bli lärare i framtiden hade han nog börjat gråta och undrat varför jag inte tävlar med motorcyklar som vi bestämde
Det är ju bra sagt. Men jag som 10åring var fullkomlig idiot och hade nog varit besviken på hur jag inte ger mitt barn glass varje dag och inte längre sladdar med cykeln vid varje inbromsning.
90år!!!! ptft. kommande och fortssatta krig, svält, klimatkatastrofer, nya världsordningar etc. Medelåldern kommer sjunka och klyftorna mellan de som blir gamla och de som dör unga kommer öka öka öka under den resterande tiden jag har kvar på denna jord. Om jag blir 90 år så är jag otroligt lycklig bara av det faktumet I ett värre men inte sämsta scenario blir jag 90år gammal som en AI-variant eller som Nixons flytande huvud i Furturama
Men jag håller med dig, om jag inte tänker efter så jävla mycket.
Skulle inte ha som en måttstock vad jag kände och tänkte som barn. Sedan innebär inte det inte heller att någon som är gammal har några slags enorma insikter om livet och hur man “borde” levt.
Jag vet inte. Det LÅTER fint, men är rätt tomt.
Jag tycker det är viktigt att imponera på anonymera personer på Internet, exempelvis genom att posta påhittade budgetark med en högre inkomst än vad jag faktiskt har.
Grabb-jag hade varit så jävla stolt. Och gubb-jag är jag på god väg att imponera på.
Många av mina yngre jag hade nog varit ganska missnöjda. Men mina yngre jag visste inte vilka utmaningar som skulle dyka upp, så deras åsikter väger inte tungt. Sen tänkte jag inte bli mer än 80, så mitt 90åriga jag har ingen talan!
Däremot är jag, just nu, stolt.
10-åriga jag hade velat begå försenad abort om han fick reda på vad hans nästkommande 25 år hade att erbjuda.
Det är större chans att jag kommer dejta Lady Gaga än att jag blir 90. Så win, win jag behöver inte oroa mig för att göra framtidsdinosaurien missnöjd också!
Jag kommer inte ihåg vad jag drömde om eller tyckte när jag var tio år gammal.
Mitt Gubb-jag är så nöjd att jag inte blev en missbrukare och kriminell.
Mitt Barn-jag tycker nog att jag är ganska cool endå🙂
ahh trodde du mena solen, och din farsa typ. Med tanke på bilden
Bra sakt! /Bertil
Mitt yngre jag är definitivt stolt och imponerad. Just nu lever jag för att ha något att vara stolt över när jag är 80, eller 70, för 90 år gammal blir jag inte då jag är snubbe.
Det finns en ganska ny undersökning om det där med dödsbädden, vad folk tänker på, kan inte referera till något (eller orkar inte googla), men hörde ett program om det på P1.
Relationer är i stort sett det enda människor, globalt, tänker på. Inte pengar, karriär eller om de hoppat fallskärm eller inte.
Varför skulle jag låta ett barn styra över mitt liv? Jag är väldigt nöjd här och nu.
Kommer nog aldrig bli pokemontränare.
Mitt 10-åriga jag undrar nog vad som gick fel när jag blev en alkis i Japan istället för marinbiolog.
Oj detta var djupt. Men inser att mitt jag som barn hade tyckt att jag var världens tuffaste som jobba med det jag gör. Mitt 90åriga jag om jag ens bli så gammal, hade nog isåfall ångrat ångesten för döden som började när jag var runt 30. För bli man 90 så hade man tänkt. Fan lipa du för. Vad hade du att vara rädd för egentligen?
Annars sjukt nöjd över mitt liv just här och nu. Dock rädd att livet kan svänga snabbt.
Plötsligt så är inte livet Awsome.
Och resan att ta mig igenom det är nog skrämmande.
Min tioåriga “jag” hade nog fortsatt spela spel (och varför håller jag på Arsenal och inte Manchester United som man ska hålla på?!) men han hade kunnat få höra “du är bra på det här” av fler, många fler. Men om det hade gjort att jag inte haft psykiskt ohälsa som jag har nu vet jag faktiskt inte för det är först nu jag börjat skapa konst som jag faktiskt gjorde som tioåring. Han hade behövt fler kramar också och mindre mobbning. Tycker faktiskt personligen att den här typen av frågeställningar är giftiga, för man får inte tänka tillbaka men man gör det ändå och så ångrar man saker. En sak som jag dumt nog funderade över var om jag hade mått bättre av att våga börja på folkhögskola redan 2010 istället för komvux (kände mig för bunden till min hemstad på den tiden) och flyttat iväg. Men då hade jag inte varit engagerad i ett ungdomsförbund eller lärt känna andra människor jag känner idag. Vet inte om det är svaret på frågan men det är vad jag tänker på.
Hade jag haft en bättre krets med människor så hade jag säkert vågat saker mer, det är inte att man ska ha en familj och släkt som är glada i en utan av sina kompisar också. Även att få bli tagen på allvar av folk trots jag har funktionsvariationer, känner förstås även idag att folk dömer mig hårdare. Så är det bara, folk är så.
Min äldre 90 åring som inte finns än, kommer han någonsin finnas? När jag var kring 10 år så sa jag tydligen ofta att jag ville bli 100 år men nu vet jag inte. Det vore coolt att bli tresiffrig men om jag ska se tillbaka och vara nöjd eller ångra något vet jag inte.
Blev varken brandman, Batman eller astronaut..
Mitt 10 åriga jag skulle vara besviken. Blev inte biolog som Bo Landin. Mitt 10 åriga jag ville så gärna bli biolog. Mitt 90 åriga jag kommer att berätta för barnen sina topp 10 misstag. Att bli lärare kommer vara en av de misstagen som räknas upp
Som liten visste jag aldrig vad jag ville bli när jag blev stor och nu när jag är stor vet jag fortfarande inte vad jag vill bli så jag hade varit jättestolt!
Aj denna gjorde ont som fan. Blev aldrig den jag drömde om att bli, mycket i min barndom som satte käppar i hjulet här. Har absolut lyckats ändå på något vis och har en underbar familj, bra ekonomi m.m. Gjort så bra jag kan. Min 90 åriga jag hade tyckt vi gjorde det bra tillslut ändå trots allt. Jävla bra tråd detta. Tack för den
Tack, nu blev jag suicidal 💀
10-åriga jag hade nog varit den stoltaste ungen på planeten, 90-åringen har jag ännu lite jobb att imponera. Kul post, fick en att tänka tillbaka lite och vara lite stolt över sig själv samtidigt som man funderar över vad som är kvar på ens bucket list 🙂
naaah da shits cap i ain even readin allat
Du behöver 1 person alltså