**Centrala delar av regeringens arbete under pandemin har bedrivits helt utan dokumentation. Ingenting finns bevarat om hur det egentligen gick till när Sverige valde en annan väg än resten av världen.**
I slutet av förra veckan avslöjade tidningen Dagens Medicin att regeringskansliet vägrar lämna ut underlag till Coronakommissionen, som granskar regeringens hantering av pandemin. Kommissionen vill bland annat få tillgång till intern e-posttrafik och enskilda tjänstemäns minnesanteckningar från möten.
Vad som däremot inte framkom i Dagens Medicin är varför Coronakommissionen vill ha tillgång till sådant som normalt betraktas som icke offentligt arbetsmaterial.
Skälet till detta är att centrala delar av regeringens arbete med pandemin är omöjliga att få insyn i. Arbetet har nämligen bedrivits helt utan dokumentation. Inga beslutsprotokoll. Inga mötesanteckningar. Inga loggade åtgärder. Ingenting finns bevarat för eftervärlden om hur det egentligen gick till när Sverige under våren och försommaren 2020 valde en annan strategi än resten av världen, och varför regeringen slog in på den väg den gjorde.
Navet i regeringskansliets samlade pandemiarbete har varit – och är fortfarande – en arbetsgrupp med namnet Gruppen för strategisk samordning, GSS. GSS har ansvarat för att samordna den strategiska krishanteringen, och har bestått av statssekreterare från samtliga departement, statsrådsberedningens presschef och berörda opolitiska tjänstemän.
En central uppgift för gruppen har varit att identifiera vilka frågor regeringen behöver ta ställning till med anledning av pandemiläget, och därpå komma med rekommendationer om beslut eller åtgärder. Dessa har man sedan tagit vidare till regeringen.
Bara 2020 hade GSS 149 sammanträden. I mars och april 2020, under pandemins mest kritiska inledningsskede, träffades gruppen vid 57 tillfällen på 61 dagar, ibland två gånger samma dag.
Under dessa två månader deltog även dåvarande inrikesminister Mikael Dambergs statssekreterare Elisabeth Backteman, som ansvarig och representant för GSS, åtta gånger på regeringens så kallade allmänna beredning. Allmänna beredningar är särskilda möten där regeringen gemensamt diskuterar omfattande eller principiellt svåra frågor.
På grund av GSS:s viktiga roll har Coronakommissionen velat få i insyn i vad gruppen har gjort, och vilka beslut och åtgärder den rekommenderat. Därför skickade kommissionen redan i början av maj förra året en begäran till Elisabeth Backteman om att ta del av “mötesprotokoll och mötesanteckningar, samt vilka som var närvarande vid respektive möte”.
Nästan två veckor senare kom hennes svar: “Några mötesprotokoll eller mötesanteckningar från dessa möten finns inte.”
Av 149 möten med den centrala statsledningen finns inga spår. Det är tomt i arkivskåpet.
Inte heller finns några protokoll eller mötesanteckningar från det så kallade Krishanteringsrådet, där regeringskansliet och statliga myndigheter utbytt information under pandemin. Krishanteringsrådet träffades sex gånger under 2020.
Frånvaron av dokumentation är häpnadsväckande i sig, men står dessutom i strid med regeringskansliets eget regelverk.
En central slutsats i Katastrofkommissionen, som utredde Sveriges insatser under tsunamikatastrofen 2004, var att regeringen brustit grovt när det gäller just dokumentationen. “Krishantering innefattar en efterfas där element som granskning, utvärdering och reformarbete ingår. I ett granskningsarbete måste man söka klarlägga vad som faktiskt har hänt även i vissa detaljer och lägga fram detta så att klarhet nås. Kvarstående oklarheter försvagar kvaliteten hos bedömningar och slutsatser och riskerar därutöver att skapa misstro hos allmänheten. (…) Kommissionens förslag i dessa delar är att dokumentationsfunktionen i samband med en kris bör utvecklas”, skrev kommissionen i ett av sina betänkanden.
Med anledning av detta inrättade regeringen Reinfeldt 2007 ett nytt krishanteringskansli, där GSS utgjorde en del. “För att en krisledningsgrupp ska kunna fungera tillfredsställande krävs vidare stabsstöd bl.a. vad gäller minnesanteckningar och beslutsdokumentation”, stod i den rapport om kansliets arbetsformer som togs fram. När kansliet senare flyttades från statsrådsberedningen till justitiedepartementet utarbetade chefstjänstemännen en vägledning om bland annat betydelsen av och former för dokumentation. I den står att “särskild vikt ska läggas vid att dokumentera åtgärder och beslut”.
Men under pandemin har denna “särskilda vikt” uppenbarligen vägt fjäderlätt. Hur det kommer sig bör socialminister Lena Hallengren få svara på, som idag är kallad till riksdagens socialutskott med anledning av Dagens Medicins avslöjande.
Hallengren kommer naturligtvis hävda att det inte handlar om mörkläggning. Men varför är då gardinen nerdragen?
Så brukar det gå till när Sverige “väljer en annan väg”. Det slutar i katastrof och det måste myglas på en massa olika sätt för att det inte ska se dåligt ut.
Som man brukar säga i min bransch, hellre ingen dokumentation än
Hallengren är en riktig karriärist och dessutom helt humorbefriad. Torrare typ får man leta efter.
Ett exempel som kommit ut är från MSB, där dåvarande generaldirektören Dan Eliasson (!) under våren 2020 [skrev till en norsk kollega](https://omni.se/eliasson-i-mejl-till-norsk-kollega-har-foresprakat-snabbare-atgarder/a/lEv47o): “Själv har jag och MSB förespråkat snabbare och mer omfattande åtgärder många gånger. Men socialdepartementet och deras myndigheter har valt en annan väg”.
* Att regeringen till skillnad från i grannländerna inte ville ta den politiska risken som det i deras sinnen fanns med att köra över Folkhälsomyndigheten utan de första kritiska månaderna var nöjda med att någon annan tog besluten. “Vi litar på experterna.”
anteckningar?? vi behöver inga stinkande anteckningar!
Hur kan folk acceptera detta? Ska folkvalda och deras medlöpare kunna dölja hur de tar beslut och varför de tagit de besluten?
7 comments
Från i morse:
[**SvD: Så drog regeringen ner mörkläggningsgardinen**](https://www.svd.se/sa-drog-regeringen-ner-morklaggningsgardinen) (betalvägg)
**Centrala delar av regeringens arbete under pandemin har bedrivits helt utan dokumentation. Ingenting finns bevarat om hur det egentligen gick till när Sverige valde en annan väg än resten av världen.**
I slutet av förra veckan avslöjade tidningen Dagens Medicin att regeringskansliet vägrar lämna ut underlag till Coronakommissionen, som granskar regeringens hantering av pandemin. Kommissionen vill bland annat få tillgång till intern e-posttrafik och enskilda tjänstemäns minnesanteckningar från möten.
Vad som däremot inte framkom i Dagens Medicin är varför Coronakommissionen vill ha tillgång till sådant som normalt betraktas som icke offentligt arbetsmaterial.
Skälet till detta är att centrala delar av regeringens arbete med pandemin är omöjliga att få insyn i. Arbetet har nämligen bedrivits helt utan dokumentation. Inga beslutsprotokoll. Inga mötesanteckningar. Inga loggade åtgärder. Ingenting finns bevarat för eftervärlden om hur det egentligen gick till när Sverige under våren och försommaren 2020 valde en annan strategi än resten av världen, och varför regeringen slog in på den väg den gjorde.
Navet i regeringskansliets samlade pandemiarbete har varit – och är fortfarande – en arbetsgrupp med namnet Gruppen för strategisk samordning, GSS. GSS har ansvarat för att samordna den strategiska krishanteringen, och har bestått av statssekreterare från samtliga departement, statsrådsberedningens presschef och berörda opolitiska tjänstemän.
En central uppgift för gruppen har varit att identifiera vilka frågor regeringen behöver ta ställning till med anledning av pandemiläget, och därpå komma med rekommendationer om beslut eller åtgärder. Dessa har man sedan tagit vidare till regeringen.
Bara 2020 hade GSS 149 sammanträden. I mars och april 2020, under pandemins mest kritiska inledningsskede, träffades gruppen vid 57 tillfällen på 61 dagar, ibland två gånger samma dag.
Under dessa två månader deltog även dåvarande inrikesminister Mikael Dambergs statssekreterare Elisabeth Backteman, som ansvarig och representant för GSS, åtta gånger på regeringens så kallade allmänna beredning. Allmänna beredningar är särskilda möten där regeringen gemensamt diskuterar omfattande eller principiellt svåra frågor.
På grund av GSS:s viktiga roll har Coronakommissionen velat få i insyn i vad gruppen har gjort, och vilka beslut och åtgärder den rekommenderat. Därför skickade kommissionen redan i början av maj förra året en begäran till Elisabeth Backteman om att ta del av “mötesprotokoll och mötesanteckningar, samt vilka som var närvarande vid respektive möte”.
Nästan två veckor senare kom hennes svar: “Några mötesprotokoll eller mötesanteckningar från dessa möten finns inte.”
Av 149 möten med den centrala statsledningen finns inga spår. Det är tomt i arkivskåpet.
Inte heller finns några protokoll eller mötesanteckningar från det så kallade Krishanteringsrådet, där regeringskansliet och statliga myndigheter utbytt information under pandemin. Krishanteringsrådet träffades sex gånger under 2020.
Frånvaron av dokumentation är häpnadsväckande i sig, men står dessutom i strid med regeringskansliets eget regelverk.
En central slutsats i Katastrofkommissionen, som utredde Sveriges insatser under tsunamikatastrofen 2004, var att regeringen brustit grovt när det gäller just dokumentationen. “Krishantering innefattar en efterfas där element som granskning, utvärdering och reformarbete ingår. I ett granskningsarbete måste man söka klarlägga vad som faktiskt har hänt även i vissa detaljer och lägga fram detta så att klarhet nås. Kvarstående oklarheter försvagar kvaliteten hos bedömningar och slutsatser och riskerar därutöver att skapa misstro hos allmänheten. (…) Kommissionens förslag i dessa delar är att dokumentationsfunktionen i samband med en kris bör utvecklas”, skrev kommissionen i ett av sina betänkanden.
Med anledning av detta inrättade regeringen Reinfeldt 2007 ett nytt krishanteringskansli, där GSS utgjorde en del. “För att en krisledningsgrupp ska kunna fungera tillfredsställande krävs vidare stabsstöd bl.a. vad gäller minnesanteckningar och beslutsdokumentation”, stod i den rapport om kansliets arbetsformer som togs fram. När kansliet senare flyttades från statsrådsberedningen till justitiedepartementet utarbetade chefstjänstemännen en vägledning om bland annat betydelsen av och former för dokumentation. I den står att “särskild vikt ska läggas vid att dokumentera åtgärder och beslut”.
Men under pandemin har denna “särskilda vikt” uppenbarligen vägt fjäderlätt. Hur det kommer sig bör socialminister Lena Hallengren få svara på, som idag är kallad till riksdagens socialutskott med anledning av Dagens Medicins avslöjande.
Hallengren kommer naturligtvis hävda att det inte handlar om mörkläggning. Men varför är då gardinen nerdragen?
Så brukar det gå till när Sverige “väljer en annan väg”. Det slutar i katastrof och det måste myglas på en massa olika sätt för att det inte ska se dåligt ut.
Som man brukar säga i min bransch, hellre ingen dokumentation än
Hallengren är en riktig karriärist och dessutom helt humorbefriad. Torrare typ får man leta efter.
Min teori om vad de är rädda för ska komma ut:
* Att det bland departementen fanns flera starka röster för att agera snabbt och kraftfullt (t.ex. genom att stänga gränser och införa karantän för sportlovsresenärer) i början av pandemin, likt t.ex. resten av norden – som det har gått betydligt bättre för: [antal covid-dödsfall per capita](https://ourworldindata.org/explorers/coronavirus-data-explorer?zoomToSelection=true&time=latest&facet=none&pickerSort=asc&pickerMetric=location&Metric=Confirmed+deaths&Interval=Cumulative&Relative+to+Population=true&Color+by+test+positivity=false&country=SWE~DNK~NOR~ISL~FIN), [överdödlighet per capita](https://ourworldindata.org/explorers/coronavirus-data-explorer?zoomToSelection=true&time=latest&facet=none&pickerSort=asc&pickerMetric=location&Metric=Excess+mortality+%28count%29&Interval=7-day+rolling+average&Relative+to+Population=true&Color+by+test+positivity=false&country=SWE~DNK~NOR~ISL~FIN).
Ett exempel som kommit ut är från MSB, där dåvarande generaldirektören Dan Eliasson (!) under våren 2020 [skrev till en norsk kollega](https://omni.se/eliasson-i-mejl-till-norsk-kollega-har-foresprakat-snabbare-atgarder/a/lEv47o): “Själv har jag och MSB förespråkat snabbare och mer omfattande åtgärder många gånger. Men socialdepartementet och deras myndigheter har valt en annan väg”.
* Att regeringen till skillnad från i grannländerna inte ville ta den politiska risken som det i deras sinnen fanns med att köra över Folkhälsomyndigheten utan de första kritiska månaderna var nöjda med att någon annan tog besluten. “Vi litar på experterna.”
anteckningar?? vi behöver inga stinkande anteckningar!
Hur kan folk acceptera detta? Ska folkvalda och deras medlöpare kunna dölja hur de tar beslut och varför de tagit de besluten?
Är det detta som offentlighetsprincipen innebär?