Nämen där ser man, Socioekonomiska faktorer har alltså inte så stor roll i kriminaliteten.
Morgan Johansson (S) har tidigare sagt: ”Det här är ett resultat av ökade klassklyftor och minskad social jämlikhet.
>”-Vi kan se i chattar att dom erbjuds flera hundra tusen i kontanter för att begå ett grovt brott”
Får dom ens pengar eller är det bara tomma löften, vem är det som erbjuder detta? Och varför? Vad är vinningen i dessa terror aktioner? Och vem tjänar på det?
Oj – socioekonomiska faktorer spelar en betydligt mindre roll än vad man har antytt under en längre tid?
Vem kunde ha anat?
Luay Mohageb är riktigt bra, har följt honom länge.
Måste lyssna på det efter jobbet, men jag kan ju tala från personlig erfarenhet att jag valde kriminalitet i ungdomen främst för att jag tyckte det var coolt med en sorts “makt”.
Nu när jag är 40 och mer ärlig kan jag lätt sammanfatta alla orsaker jag tror ledde mig till kriminalitet.
* Visst vi var fattiga, levde på existensminimum, hade ett snöre för att hålla upp mina säckiga byxor och inte råd med skor så jag fick nageltrång i för små skor. Men all kriminaliteten ledde till var lyxsaker som mobiltelefon, knark, sprit, datorer osv.. Morsan hade ju trots existensminimum redan fixat en dator åt mig via leasingavtal från jobbet. Räddade nog mitt liv för nu jobbar jag i IT och tjänar 70k/månaden.
* Mycket mer än fattigdom var det status, det var coolt för vi lyssnade på gangster rap och vi ville ha makt i livet. Vi ville att ingen skulle käfta emot, att brudar skulle vilja hänga med oss bad boys.
* Och det var en genväg till status, istället för att jobba hårt, spara undan pengar, så valde vi hellre att bara ta från andra och sälja gift till andra.
* Det fanns så klart en fantasi i varje gatunges hjärna att bli som Tony Montana (innan dödsscenen;). Min polare som fastnade i det livet hade en tavla på väggen av en dollar med Tony Monatanas ansikte i mitten. Snacka om cringe nu alltså.
Vet inte hur man drar slutsatsen att socioekonomiska faktorer inte spelar roll utifrån detta treminutersklipp.
Utredaren pekar på ett materialistiskt synsätt där grabbens självaste värde definieras utifrån statussymboler — som de annars aldrig kommer ha tillgång till, tack vare samhällets ständigt bredare och djupare ojämlikhet. Att de som befinner sig på botten av trappan, när de tittar upp och ser att de betraktas som värdelösa när de inte har pengar, då söker sig till pengar är ju själva… definitionen av ordet socioekonomisk.
Main character syndrome.
De har helt enkelt en annan verklighetsuppfattning jämfört med oss. Vi måste inse det.
Jag är uppväxt och bor i orten, och jag har ALDRIG haft en vilja att råna eller begå våldsamma brott, även om jag lever lika fattigt som de gör. Det som skiljer mellan mig och dem är att jag är del av den svenska kulturen, där brott är skamligt; och de är del av utländsk kultur från MENA, där man gör verkligen ALLT för status.
För oss är samhället och lagar viktigt. För de som kommer från MENA och behåller kulturen är heder, status och klaner viktigt. Det skedde nyligen ett slagsmål utanför min lägenhet mellan två familjer, var många vuxna och barn inblandade. Jag tvivlar starkt att sånt händer mellan svenska familjer.
Jag skulle ALDRIG döda en av mina döttrar oavsett vad hon gör medans de skulle utan tvekan döda sin dotter eftersom hon har svikit familjen på något sätt och vis. Jag skulle anse det vara oerhört skamligt att, med fem andra killar, slå ihjäl någon. MENA ringer upp alla kompisar och hoppar på personen.
Påminner mig om alla de gånger jag har hamnat i konflikt med folk från MENA och varje gång jag försökte deskalera och säga “jamen vi kan ta det lugnt och skaka hand” och varenda gång så kollade de på mig som om jag vore dum i huvudet. Det enda gängkriminella och oskötsamma invandrare förstår är våld.
Dessa folk har inget att göra i Sverige, punkt.
Låg intelligens.
Lustigt att man försöker påstå att socioekonomisk status inte har en stor roll och i nästa andetag förklarar att människor söker sig till kriminalitet för att få högre socioekonomisk status. Men visst, det är gangsterrap och Gucci som får ungarna att bli kriminella..
Hade en barndomskompis som valde det livet. Båda (utomeuropeiska) föräldrarna hade ok jobb, han talade ren svenska och hade hyfsade betyg. Men gangsterdrömmen tog honom för att vi importerar en amerikansk getto-nutidskultur där även globalt sett priviligerade människor tror sig vara förtryckta. Att vara son till flyktingar är inte coolt, men att vara ”chanslös” i vårt unikt omhändertagande samhälle var det. Att jobba ihop pengar var för långsamt, det var för vita och för losers. Han kunde dra in min månadslön på några timmar när vi var 20 år och tjejerna gick igång på att han strösslade pengar runt sig och hade skottsäker väst. Han finns inte längre bland oss.
Kort sagt: girighet och luftslott
Tragiskt lätt att förstå hur en person kan bli likgiltig och tack ja till pengar (i dagens samhälle), som ju är det folk behöver för att köpa mat och guccikeps.
Gangster rap blev trendigt. Det är nog svaret. Grunden varför gangster rap blev trendigt är förmodligen pga möjligheten att tvätta pengar effektivt genom Spotify streams osv.
För att jobba för låg lön suger jämfört med enkla pengar?
En dimension som inte lyfts i diskursen, och som jag tror att de flesta unga män och pojkar kan känna igen sig i, är att det i rådande maskulinitetsnormer inte upplevs som att pojkar och män är särskilt viktiga. Det är kroppar och liv som pratas om som överflödiga, eller i varje fall har ett lågt värde. I skolan, i relationsvärlden, på universiteten, på arbetsmarknaden, i invandringspolitiken, inom den organiserade (och situationella) kriminaliteten, inom terrorsekter, bland flyktingar, bland fotbollshuliganer.
Jag tänker att det dels påverkar den egna självbilden (jag är inte värd något), men även hur lätt det är att ha ihjäl eller skada andra killar och män (de är inte värda något).
Paradoxalt så finns det en mindre skara män som har en väldigt privilgerad position inom samtliga arenor i samhället. De högsta cheferna, de mest åtråvärda personerna på datingapparna, de mest framgångsrika idolerna i musikvärlden, inom sporten, akademien och även inom gängkriminaliteten – och den sistnämnda upplevs av många som synnerligen lättillgänglig eftersom det är så hög omsättning på människor, kombinerat med en låg ingångströskel med snabba (materiella) resultat.
15 comments
Nämen där ser man, Socioekonomiska faktorer har alltså inte så stor roll i kriminaliteten.
Morgan Johansson (S) har tidigare sagt: ”Det här är ett resultat av ökade klassklyftor och minskad social jämlikhet.
>”-Vi kan se i chattar att dom erbjuds flera hundra tusen i kontanter för att begå ett grovt brott”
Får dom ens pengar eller är det bara tomma löften, vem är det som erbjuder detta? Och varför? Vad är vinningen i dessa terror aktioner? Och vem tjänar på det?
Oj – socioekonomiska faktorer spelar en betydligt mindre roll än vad man har antytt under en längre tid?
Vem kunde ha anat?
Luay Mohageb är riktigt bra, har följt honom länge.
Måste lyssna på det efter jobbet, men jag kan ju tala från personlig erfarenhet att jag valde kriminalitet i ungdomen främst för att jag tyckte det var coolt med en sorts “makt”.
Nu när jag är 40 och mer ärlig kan jag lätt sammanfatta alla orsaker jag tror ledde mig till kriminalitet.
* Visst vi var fattiga, levde på existensminimum, hade ett snöre för att hålla upp mina säckiga byxor och inte råd med skor så jag fick nageltrång i för små skor. Men all kriminaliteten ledde till var lyxsaker som mobiltelefon, knark, sprit, datorer osv.. Morsan hade ju trots existensminimum redan fixat en dator åt mig via leasingavtal från jobbet. Räddade nog mitt liv för nu jobbar jag i IT och tjänar 70k/månaden.
* Mycket mer än fattigdom var det status, det var coolt för vi lyssnade på gangster rap och vi ville ha makt i livet. Vi ville att ingen skulle käfta emot, att brudar skulle vilja hänga med oss bad boys.
* Och det var en genväg till status, istället för att jobba hårt, spara undan pengar, så valde vi hellre att bara ta från andra och sälja gift till andra.
* Det fanns så klart en fantasi i varje gatunges hjärna att bli som Tony Montana (innan dödsscenen;). Min polare som fastnade i det livet hade en tavla på väggen av en dollar med Tony Monatanas ansikte i mitten. Snacka om cringe nu alltså.
Vet inte hur man drar slutsatsen att socioekonomiska faktorer inte spelar roll utifrån detta treminutersklipp.
Utredaren pekar på ett materialistiskt synsätt där grabbens självaste värde definieras utifrån statussymboler — som de annars aldrig kommer ha tillgång till, tack vare samhällets ständigt bredare och djupare ojämlikhet. Att de som befinner sig på botten av trappan, när de tittar upp och ser att de betraktas som värdelösa när de inte har pengar, då söker sig till pengar är ju själva… definitionen av ordet socioekonomisk.
Main character syndrome.
De har helt enkelt en annan verklighetsuppfattning jämfört med oss. Vi måste inse det.
Jag är uppväxt och bor i orten, och jag har ALDRIG haft en vilja att råna eller begå våldsamma brott, även om jag lever lika fattigt som de gör. Det som skiljer mellan mig och dem är att jag är del av den svenska kulturen, där brott är skamligt; och de är del av utländsk kultur från MENA, där man gör verkligen ALLT för status.
För oss är samhället och lagar viktigt. För de som kommer från MENA och behåller kulturen är heder, status och klaner viktigt. Det skedde nyligen ett slagsmål utanför min lägenhet mellan två familjer, var många vuxna och barn inblandade. Jag tvivlar starkt att sånt händer mellan svenska familjer.
Jag skulle ALDRIG döda en av mina döttrar oavsett vad hon gör medans de skulle utan tvekan döda sin dotter eftersom hon har svikit familjen på något sätt och vis. Jag skulle anse det vara oerhört skamligt att, med fem andra killar, slå ihjäl någon. MENA ringer upp alla kompisar och hoppar på personen.
Påminner mig om alla de gånger jag har hamnat i konflikt med folk från MENA och varje gång jag försökte deskalera och säga “jamen vi kan ta det lugnt och skaka hand” och varenda gång så kollade de på mig som om jag vore dum i huvudet. Det enda gängkriminella och oskötsamma invandrare förstår är våld.
Dessa folk har inget att göra i Sverige, punkt.
Låg intelligens.
Lustigt att man försöker påstå att socioekonomisk status inte har en stor roll och i nästa andetag förklarar att människor söker sig till kriminalitet för att få högre socioekonomisk status. Men visst, det är gangsterrap och Gucci som får ungarna att bli kriminella..
Hade en barndomskompis som valde det livet. Båda (utomeuropeiska) föräldrarna hade ok jobb, han talade ren svenska och hade hyfsade betyg. Men gangsterdrömmen tog honom för att vi importerar en amerikansk getto-nutidskultur där även globalt sett priviligerade människor tror sig vara förtryckta. Att vara son till flyktingar är inte coolt, men att vara ”chanslös” i vårt unikt omhändertagande samhälle var det. Att jobba ihop pengar var för långsamt, det var för vita och för losers. Han kunde dra in min månadslön på några timmar när vi var 20 år och tjejerna gick igång på att han strösslade pengar runt sig och hade skottsäker väst. Han finns inte längre bland oss.
Kort sagt: girighet och luftslott
Tragiskt lätt att förstå hur en person kan bli likgiltig och tack ja till pengar (i dagens samhälle), som ju är det folk behöver för att köpa mat och guccikeps.
Gangster rap blev trendigt. Det är nog svaret. Grunden varför gangster rap blev trendigt är förmodligen pga möjligheten att tvätta pengar effektivt genom Spotify streams osv.
För att jobba för låg lön suger jämfört med enkla pengar?
En dimension som inte lyfts i diskursen, och som jag tror att de flesta unga män och pojkar kan känna igen sig i, är att det i rådande maskulinitetsnormer inte upplevs som att pojkar och män är särskilt viktiga. Det är kroppar och liv som pratas om som överflödiga, eller i varje fall har ett lågt värde. I skolan, i relationsvärlden, på universiteten, på arbetsmarknaden, i invandringspolitiken, inom den organiserade (och situationella) kriminaliteten, inom terrorsekter, bland flyktingar, bland fotbollshuliganer.
Jag tänker att det dels påverkar den egna självbilden (jag är inte värd något), men även hur lätt det är att ha ihjäl eller skada andra killar och män (de är inte värda något).
Paradoxalt så finns det en mindre skara män som har en väldigt privilgerad position inom samtliga arenor i samhället. De högsta cheferna, de mest åtråvärda personerna på datingapparna, de mest framgångsrika idolerna i musikvärlden, inom sporten, akademien och även inom gängkriminaliteten – och den sistnämnda upplevs av många som synnerligen lättillgänglig eftersom det är så hög omsättning på människor, kombinerat med en låg ingångströskel med snabba (materiella) resultat.