Ynkryggar, om jag gick runt och skällde på fattiga människor för att de försöker få sitt liv att gå runt med de medel de har och krävde att de betalar en massa straffavgifter för sin livsstil, då hade nog de flesta bett mig dra åt helvete också.
Det finns en enkel lösning på det problemet. Ge fan i att trakassera vanligt folk och fokusera på saker som faktiskt gör skillnad. Till exempel kan man ju börja granska det här med kolkrediter där företag köper rättigheter att förstöra miljön genom att kompensera med nåt godhetsknarkeri nån annanstans som i bästa fall motverkar en annan typ av utsläpp.
Hur motverkar ett planterat träd i Uganda miljöförstöringen från att du dumpar en massa fett i avloppet här i Sverige?
Hur motverkar en eldriven lastbil för sista milen alla de utsläpp du ändå har när produkten som levereras skeppas över halva planeten från Kina på ett skepp som bränner fulolja utan filter?
Varför granskar ingen av dessa så kallade journalister de verkliga miljöbovarna som godhetsknarkar och ljuger samtidigt som de ökar de globala utsläppen.
Det är inte rätt, men jag är inte förvånad. Låter nästan lite lågt mot förväntningarna.
Hat? Vem bryr sig? Det är en del av yrket. Hot däremot är inte ok.
Det är synd och fel, men inte helt oväntat. Jag tror att många känner hopplöshet i frågan och då är det nog lätt att svinga sig med hot och dumheter. Men jag förstår delvis motivationen.
Som när fabriken man jobbat på i 40 år flyttar utomlands, spyr ut mer koldioxid än nånsin i Långbortistan, och man miljö-höjer priset på plastpåsen i matbutiken så man får en double whammy där man inte har nått jobb och plastpåsen är 10x dyrare. Att då läsa att man inte gör tillräckligt gör folk upprörda.
Det gäller att fokusera på de stora bovarna – straffbelägga företag och finansiella intressen före Leffe-Vardag.
Kan vidare tycka att man ofta ser denna attityd bland “klimataktivister” att man är någon sort offer för sina omständigheter och att de är utstötta från samhället på något sätt (och jag tror knappast att 70% av miljöpartister är utsatta för den typen av våld som en miljöjournalist som rapporterar i Rwanda eller nåt är), men sanningen är att vi har en massa problem och att en massa människor blir förtryckta, miljön är bara ett område där detta sker. Att reducera allting till “jag/vi är hatade” och därför är vår fråga viktigast blir ett väldigt dumt förhållningssätt (vilket många i den gruppen tycks implicera)
13 comments
Bra.
Hat, eller “hat”(=kritik)?
Åh nej :,(
Det var förvånansvärt lågt. För genomsnittet bland journalister överlag måste vara betydligt högre än 7/10.
Hat och hot är aldrig bra i en debatt, visar mest på att man inte vet sin sak. Attacker är ännu värre.
Artikeln verkar inte gå in på detaljerna kring vad som utgör hot eller trakasserier här dock.
Ibland finns en tendens att se kritik som ”hat” eller dylikt. Hade gärna sett vad det specifikt handlar om här.
Anyway
Det kostar på att tala emot stora ekonomiska intressen. Det är såklart inte okej, men det är dömt att hända.
[Fossilfascismen](https://www.youtube.com/watch?v=DGlrX6lA9O8)
Ynkryggar, om jag gick runt och skällde på fattiga människor för att de försöker få sitt liv att gå runt med de medel de har och krävde att de betalar en massa straffavgifter för sin livsstil, då hade nog de flesta bett mig dra åt helvete också.
Det finns en enkel lösning på det problemet. Ge fan i att trakassera vanligt folk och fokusera på saker som faktiskt gör skillnad. Till exempel kan man ju börja granska det här med kolkrediter där företag köper rättigheter att förstöra miljön genom att kompensera med nåt godhetsknarkeri nån annanstans som i bästa fall motverkar en annan typ av utsläpp.
Hur motverkar ett planterat träd i Uganda miljöförstöringen från att du dumpar en massa fett i avloppet här i Sverige?
Hur motverkar en eldriven lastbil för sista milen alla de utsläpp du ändå har när produkten som levereras skeppas över halva planeten från Kina på ett skepp som bränner fulolja utan filter?
Varför granskar ingen av dessa så kallade journalister de verkliga miljöbovarna som godhetsknarkar och ljuger samtidigt som de ökar de globala utsläppen.
Det är inte rätt, men jag är inte förvånad. Låter nästan lite lågt mot förväntningarna.
Hat? Vem bryr sig? Det är en del av yrket. Hot däremot är inte ok.
Det är synd och fel, men inte helt oväntat. Jag tror att många känner hopplöshet i frågan och då är det nog lätt att svinga sig med hot och dumheter. Men jag förstår delvis motivationen.
Som när fabriken man jobbat på i 40 år flyttar utomlands, spyr ut mer koldioxid än nånsin i Långbortistan, och man miljö-höjer priset på plastpåsen i matbutiken så man får en double whammy där man inte har nått jobb och plastpåsen är 10x dyrare. Att då läsa att man inte gör tillräckligt gör folk upprörda.
Det gäller att fokusera på de stora bovarna – straffbelägga företag och finansiella intressen före Leffe-Vardag.
Medans detta såklart inte är en bra företeelser får man väl ändå påpeka att detta är förhållandevis låga tal jämfört med andra grupper som utför journalistik. Som påpekas i studien, är det bara en liten del som utsätts för dödligt våld enligt aritkeln (https://www.unesco.org/en/articles/unesco-report-reveals-70-environmental-journalists-have-been-attacked-their-work), hade 44 personer dött (globalt) över 15 års tid i samband med klimatrapportering. Som jämförelse har 61 journalister dött i samband med rapportering om gängkrig i Mexico under 2000-talet (https://www.amnesty.org/en/latest/news/2024/03/mexico-killings-journalists-strengthen-federal-mechanism/). Än en gång, det är aldrig bra när journalister utsätts för våld, men miljöjournlistik är väldigt långt ifrån det farligaste. Journalistik överlag är ett farligt jobb.
Kan vidare tycka att man ofta ser denna attityd bland “klimataktivister” att man är någon sort offer för sina omständigheter och att de är utstötta från samhället på något sätt (och jag tror knappast att 70% av miljöpartister är utsatta för den typen av våld som en miljöjournalist som rapporterar i Rwanda eller nåt är), men sanningen är att vi har en massa problem och att en massa människor blir förtryckta, miljön är bara ett område där detta sker. Att reducera allting till “jag/vi är hatade” och därför är vår fråga viktigast blir ett väldigt dumt förhållningssätt (vilket många i den gruppen tycks implicera)