Borde jag göra lumpen eller inte?

25 comments

1. Upp till dig egentligen, om du verkligen vill är det värt ett försök

   Vet dock inte hur det funkar nu, men vi fick fylla i massa med saker för att se om vi ens kunde ta del av lumpen och var rätt svårt att komma in. Jag ville inte, men två av mina vänner ville, bägge var över 1.80 och i bra form men, ingen synskada/sjukdom/etc. men de kom ändå inte in

   Kanske lättare nu än för några år sedan?

2. Ge det en chans. Försvarsmakten arbetar med värdegrundsfrågor där acceptans av olikheter ligger i fokus.

   https://www.forsvarsmakten.se/sv/om-forsvarsmakten/varderingar-och-vision/forsvarsmaktens-vardegrund/

3. Kör på vännen, gör värvningen så får du se om du klarar testerna och tar dig in. Inget att förlora på det!

4. Jag tror inte det är värst mycket diskriminering.

   Men för att svara på din fråga, vill du göra lumpen? Ifall ja, gör det. Ifall nej, gör det inte

5. Vill du göra lumpen?

6. Inget av det du nämer är något problem så länge du är medborgare!

   Om du är intresserad av det så finns det ju inga hinder. Styrka är inte allt, det finns användning för dig på andra platser med! Därav mönstring

   Att du kommer bli mobbad tror jag inte, inte alls samma oldschool kultur idag som förr – man kommer att bryta ner dig och gruppen du hamnar i såpass mycket att ni kommer bli tvugna att lära er att jobba tillsammans.

   Du får se det som en arbetsplats, även om det ibland är en lekstuga, det tar ett tag innan allvaret sjunker in. Är det något jävelskaperi så skall du anmälla detta direkt och inte vänta.

   Kör på!

7. Gjorde lumpen för två år sedan som andra årskullen värnpliktig efter det att dem återinförde värnplikten.

   Nu är jag stolt och nöjd över upplevelsen, klart mycket bättre att göra lumpen i ett år än att åka runt i Thailand för att “hitta sig själv”.
   Men hade du frågat mig under tiden hade jag varit mer tveksam. Det är som du säger, lumpen var mycket skit men kul eftersom du gör det tillsammans med dina bästa vänner (det året är dem det åtminstone).

   Fanns naturligtvis mycket udda folk som alla skrek lite extra på så fort man fick chansen. Men inte pga deras ursprung eller sexuella läggning.
   Det är snarare rent allmänt om du är nåt o ha, går o lita på, kan arbeta, klarar av åtminstone någon uppgift som är viktigt. Med andra ord, hade du klarat dig på vilken jäkla arbetsplats som helst?
   PS lumpen är mer “jobb” och gå /åka runt i skogen än att springa i takt och putsa kängor.

8. Att vara invandrare eller homosexuell är inget problem. Man behöver inte vara stark heller. Om du gillar att leka krig i skogen så kör

9. Jag ryckte in (i GMU som det kallades medan värnplikten låg på is) för 9 år sen men tror inte det är nån större skillnad på särskilt mycket idag från då. Obs: detta är endast mina personliga erfarenheter och det kan såklart hänt nåt utan att jag själv såg det eller fick höra om det även i mitt kompani.

   1. Även om vita svenskar med svenska namn var klart överrepresenterade i mitt kompani så hade vi flera med invandrarbakgrund. Ingen gav dem skit för det.

   2. Vi hade åtminstone en öppet lesbisk tjej i plutonen. Ingen gav henne skit för det.

   3. Som nämnt ovan, det finns tjejer i militären. Ingen gav dem skit för det.

   4. Träna kan du alltid göra. Börja nu. Det är inte så att du rycker in imorgon.
   Om du är liten och klen och inte kan dra ditt strå i stacken så är det nåt du faktiskt kan få skit för när folk tröttnar på att behöva bära dina grejer. Men är du så svag lär du inte bli antagen ändå.
   Det sagt, att vara normalstark räcker långt. Uthållighet är det viktigaste i militären; inte rå, explosiv styrka.

   Ingen av de punkter du tog upp nu är nåt som får mig att tänka ”den här personen passar inte i militären”. Det sagt är det omöjligt för oss att veta om du passar eftersom vi inte känner dig utöver det du tog upp här. Det är dessutom psykologens jobb på mönstringen att avgöra det, inte massa randoms på reddit inklusive mig själv.

   Den grundläggande utbildningen är väldigt grisig. Mindre grisig på vissa ställen men fortfarande grisig. Under den första veckan så undrar man vad fan det är man har gett sig in på, men det går över rätt snabbt och man kommer in i det. Jag ångrar inte för fem öre att jag sökte in och hade gjort om det idag om jag av någon anledning hade behövt, men inte direkt för att det var överdrivet kul hela tiden. Du kommer att behöva någon slags motivation för att du verkligen ska kunna trivas.

   Börja med att svara ärligt på frågeformuläret och se om du ens blir kallad till mönstring. Det är många som inte ens får gå så långt.

10. Kom ihåg att mönstringen profilerar dina kunskaper och styrkor/svagheter och placerar dig helst i en pluton med andra människor som har samma profil. Alla kommer inte vara som du, men du kommer defenitivt inte vara ensam.

11. Jag hade inga erfarenheter av diskriminering, men det var ett tag sedan. Att vara invandrare borde betyda minst i lumpen – du är ett par kängor och en uniform och det är inget mer med det.

    Kort sagt: Lumpen vill jag aldrig göra om, men jag vill inte heller ha den ogjord.

    När du mönstrar kommer de hitta en tjänst som passar – inte kustartillerist om du inte är vältränad.

    Att du är homosexuell behöver ingen veta, men det ska inte betyda något.

12. Beror på vart du kommer. Jag var på Lv6 och är skitnöjd, hamnade i en helt fantastisk pluton med fantastiska befäl och rekryter. Ingen diskriminering, vi hade killar, tjejer, killiga killar, tjejiga killar, killiga tjejer osv. Vi hade unga, vi hade äldre (en var 30+) och alla var hur goa som helst! Våra befäl var väldigt duktiga och arbetade för ett tankesätt i plutonen som gynnade hela plutonen, de tog tag i saker när saker höll på att gå för långt, men lät även rekryterna själva fixa sina problem sinsemellan utan att gå in (när det var möjligt), vi jobbade mycket med att bilda team, identifiera olika stadier i grupper osv. Exempelvis så finns det en konfliktfas och då är det viktigt att komma över den genom att konfrontera problemet och hitta en lösning istället för att knyta handen i fickan och bli en sämre grupp som resultat.

    Kommer du i en pluton som min kommer den kännas som din andra familj. Du kommer accepteras, få vänner för livet och erfarenheter som du inte kan få någon annanstans. Men har du otur hamnar du i en macho-skitpluton.

13. I grund och botten måste frågan vara: Vill jag försvara Sverige med vapen om läget skulle kräva det?

    Ja det är jobbigt. Ja det är ett otroligt minne. Det kommer att utmana och låta dig utvecklas på sätt du inte anar.

    Men, syftet är inte att vara ett kollo som man kan åka på i ett år. Syftet är att bidra till att i det yttersta försvara det svenska samhället. Vill du göra det så ska du försöka bli antagen!

14. Nä, jag tror inte du kommer bli mobbad. Skulle bli förvånad faktiskt om du blir det.

    Jag tycker själv att du ska göra det. Det är bättre att försöka än att skita i det och sedan undra hur det skulle ha gått. Vem vet, du kanske har ditt livs äventyr, eller så kanske det inte alls blev som du tänkt dig.

    Hur som helst så gjorde du det och har du viljan så kommer det nog gå fint!

15. Jag gjorde GMU för några år sen, det var en del individer som hade invandrarbakgrund (föräldrarna främst, de flesta verkade födda här typ) och de passade in lika bra som alla andra, i försvarsmakten finns det inte utrymme för diskriminering så länge man är den individ som bidrar till gruppen, oavsett om du är lång, smal, tjock eller tunn så är allas insats lika viktig så länge man inte är den som börjar jämra sig och blir grinig!

    Kör på, det kommer vara tufft men det finns inget bättre för din personliga utveckling både fysiskt men även psykiskt, du kommer vara betydligt bättre rustad för livets motgångar efter ha genomfört ett års värnplikt. En av de bästa investeringarna man kan göra!

16. Fanns ingen mobbing i militären vad jag minns.
    Hela den där machokulturen har liksom tvättats bort.
    Finns massvis med idioter där dock som du inte kan undvika, man bor , äter och sover med dem 24/7. Jobbigt att behöva lita på latmaskar och folk som klagar var 5:e minut på att de är kalla, trötta och skadade när alla är trötta och kalla och småskadade.
    Blev lack på det gröna, hade chansen att kunna fortsätta men ville i inte efter det att jag var klar.

17. Jag gjorde värnplikten och har länge jobbat som soldat (är lärare nu, soldat på deltid). I min värnpliktskull hade vi en mörkhyad soldat som var homosexuell. Han trakasserades inte.

    Du borde göra det som känns rätt, men glöm inte att du har ett ansvar för landet du bor i. Du har fått väldigt mycket gratis av samhället, och om du säger dig stå för demokratin, varför skulle du inte värna den med vapen om så krävs?

    Och du är nog mer man än du tror. Varför inte bli starkare? Varför inte lära dig om hur stark du kan bli, vad du kan tåla, vad du kan tillföra till en organisation, till din nation?

    För att citera Mulan: Bli en man.

18. Invandrarbakgrund(Svenskperuan), jag ville göra lumpen då jag hade inga livsplaner efter gymnasiet. Blev inte antagen pga nötallergin då tydligen är nötter en stor del av näringen man får.

    Har 4 vänner som gått lumpen varav två är också av invandrarbakgrund. Det har förekommit något rasistiskt från enstaka individer men folk som beter sig rasistiskt får ofta väldigt mycket skit från allihopa. På den fronten kan man känna sig trygg.

    Idag är jag främst avundsjuk över alla roliga historier man bär med sig från lumpen vilket gör en socialt intressant senare i livet, önskar att jag fick uppleva det.

19. När jag var yngre gick jag med i det lokala ungdomshemvärnet.

    Det var det första stället som jag inte fick bemöta rasistiska glåpord varje dag.

    I militären ska alla vara gröna, inte vita, bruna etc.

20. Du kommer ju inte göra lumpen med en bunt 35åringar direkt. Din generation är väl typ så accepterande det kan bli, eller?

21. Gjorde lumpen 2003. Var det bästa jag gjort, ingen som var dum mot någon där.

22. Gör som du vill, men vad jag har hört är det för många ett ”bortkastat år” mycket tidsfördriv, mycket marscherande, långa fältveckor. Beroende på omfattning så klart.

    Men om du nu sitter och väljer och du ska söka eller inte, så är nog inte försvarsmakten något för dig. Du måste själv hitta motivationen att göra det eller inte. Annars kommer det bli ett jäkligt jobbigt år.

23. Hade rekommenderat att du börjar styrketräna, men gör absolut lumpen om du kan

24. Om inte annat så äre liksom enda chansen att få skjuta med automatvapen.

25. Gör lumpen just nu, sitter faktiskt på logementet i skrivande stund.
    Vi har en rätt ”blandad” pluton, jag är själv bland annat inte helsvensk, och har flera som har mer eller mindre utländsk bakgrund osv. Har varken upplevt eller ens hört om något som ens börjar närma sig diskriminering eller dylikt. Och *om* det skulle ske är jag helt övertygad om att de hade fått så in i helvete med skit från befälen. Diskriminering, trakasserier osv är det absolut nolltolerans på och det är något som (iaf där jag är) de sätter enorm vikt på.

    Lumpen är ju självklart kanske inte för alla, men det mesta handlar bara om vilja. Det kommer bli jobbigt, jag är själv ganska långt ifrån toppform och har definitivt haft en del riktigt jobbiga stunder både psykiskt och framförallt fysiskt, men det är bara att köra på. Gör du ditt bästa så kommer det i 99.9% av fallen att gå bra.
    Jag, och resten av min pluton samt andra jag pratat med verkar nästan eniga i att det är/har varit kul och kanske framförallt lärorikt och givande, men som sagt så kommer det garanterat stunder där man verkligen ifrågasätter varför man skrev på de där jävla papperna.

    8/10 rekommenderar ganska starkt 🙂