Emelie betalade 34 000 kronor för adhd-utredning – nekas vård hos regionen

by onda-oegat

14 comments
  1. Jag är i en liknande situation och har hittills vänt mig till privat aktör för medicinbehandling, och det har funkat helt fantastiskt, livet har vänt 180 grader!

    Min förhoppning är dock att kunna fortsätta den behandlingen via regionen efter att mina 15 månader hos den privata aktören löpt ut, men jag har en stor oro för att de ska eller kommer neka det… återstår att se.

    Jag för dagbok över måendet, aktiviteter m.m. och har ganska bra “bevis” på hur stor skillnad medicinen gjort för mig, får hoppas det räcker när det är dags.

  2. Jag fattar inte hennes logik faktiskt, och inte vårdcentralens heller. Vårdcentralen säger att det är svårt att få hjälp, och hon valde då alltså att gå direkt till privat klinik. Okej, så de försökte däremot inte ens att remittera henne för en utredning? Det verkar ju oerhört oseriöst av vårdcentralen i så fall. Då kan de ju inte ens själva ha trott på att hon uppfyller diagnoskriterierna för ADHD. Att hon själv känner igen sig är inte konstigt, man kan ha vissa symtom för ADHD utan att faktiskt uppfylla alla kriterier för det. Många kan nog känna igen sig i flera symtom för det – betyder inte att man har det.

    Jag förstår också regionens resonemang. Dessa privata psykiatrikliniker har ett tydligt fokus på vissa diagnoser, och det blir i princip så att man betalar för att få den. Det är ju i deras ekonomiska intresse att hon också får diagnosen för att sedan behandla den hos dom, vilket de erbjöd.

    Att hon sedan försöker skylla på att regionens vård fokuserar på män är bara tramsigt. Det suger för henne att hon fått betala 34 000 men hade hon blivit remitterad till specialistpsykiatrin på en gång hade de kunnat säga det innan hon spenderar pengarna.

  3. >– Jag fattar verkligen inte hur olika läkare kan ge olika diagnoser. Har jag adhd eller har jag inte adhd? säger hon.

    >

    Inget konstigt alls, jag var själv med om att skolläkaren på mitt gymnasium påstod att jag ljög när jag visade intyg från 3 olika psykiatriker. Han hade däremot inget problem att tro på att killarna i klassen som var bra nog på idrott för att få välja bort ämnen till förmån för specialidrott var för trasiga för att mönstra.

  4. I artikeln finns en bild på pappret från privat kliniken där hennes diagnos konstateras vara svår med motivationen:

    > Vi väljer den svårare graden utifrån mängden bekräftade symtom, inte utifrån funktionsnedsättningarnas omfattning

    Jag tolkar det som att hon kände igen sig i alla symptom efter hon läst boken men inte hade det tillräckligt svårt i tillräckligt många kriterier för att kunna få sin diagnos accepterad.

  5. ett problem här är nog att hon själv har blivit så övertygad om att hon har adhd. Hon verkar inte ifrågasätta det faktum att den tydliga diagnosen hon fick, var på ett ställe som drivs av en person som skrev de där boken. Rent ekonomiskt är det fördelaktigt för den aktören att ge positiva diagnoser för adhd. Dels eftersom de kan erbjuda “behandling” och få ännu mer pengar och dels för att det marknadsföringsmässigt är positivt om de ger positiva adhd-diagnoser.

    Men, sedan ska jag erkänna att jag har noll koll på adhd inom vården. Det kanske finns brister.

  6. Det måste va jättejobbigt att känna att nåt är fel med en utan att veta vad det är. Men jag tycker ändå att det börjar bli nästan en besatthet att få en diagnos. På 90-talet va det några få, verkligen socialt avvikande personer som fick det. Det har verkligen exploderat nu. Varför? Visst kan det va bra att få en diagnos så man får rätt medicin (även om jag tror vi är övermedicinersde i Sverige) men ibland känns det dock som ett självförverkligande att inte ge sig förrän man fått en diagnos. Nästan som om man blir besviken om man inte får någon diagnos.

    Betala själv för en privat utredning och använda som påtryckningsmedel till landstingsvården känns tvivelaktigt. Den Privata vårdmottagningen vill ju ha pengar från den allmänna vården

  7. Aaah, yes. Då gråter man ut i kvällspresse. Klassiskt Sverige

    Hon verkar ju kunna fokusera och vara drivande i detta. Det ska hon ha cred för. De flesta med ADHD jag träffar i jobbet skiter i att driva processer. Nästa som att hon. Inte. Har. Tillräckligt med. Symptom. För. Att få. Vård.

  8. Jobbigt att inte veta om man har ADHD eller inte.. eller liksom, vad är “fel” på en.

    Men åt andra hållet, att själv självdiagnostisera är det dummaste som finns. Kolla bara på /r/fakedisordercringe. Folk vill ha något att skylla på.. behöver man verkligen hjälp bara för att man kan ha typ.. 1/10 av ADHD?

    Det är som att kolla på en youtube video som säger “If you do this then you are smart” och 99% av alla människor känner igen sig.. ja det är för att de vill tjäna pengar på att du kollar på videon.

    Hade du inte kunnat känna igen dig, så hade inte videon blivit populär osv..

  9. Och privatiseringen av sjukvården funkar bra eller?

  10. Jag tycker de är så sjukt att svensk psykiatri är så dålig att man inprincip måste vända sig till en privat vårdgivare. Sen antar jag att läkarna resonerar att de inte är tillräckligt hårt granskade och därför följer man inte diagnosen. Antingen ger den privata vårdgivare felaktiga resultat och borde granskas och läggas ner eller så borde man följa resultaten som ges ut.

    Den som blir drabbad är individen som inte får vård, psykiatrin skiter i dem och privata vårdgivare utnyttjar och tjänar massa pengar.

    Stötta upp den allmänna psykiatrin och straffa de privata vårdgivarna hårt när de inte sköter sig.

  11. Kan vi inte bara ta och döpa om ”vården” till ”akut dödsfallsförhindrande”. För det är knappast som att de erbjuder eller har möjlighet att erbjuda faktisk vård, bara försöka lappa ihop saker när det väl har gått för långt.

  12. Jag fick min diagnos efter att ha blivit “påtvingad” av socialen som ville veta vafan det var för fel på mig. Hade aldrig ens tänkt tanken själv men visst i efterhand förklarar det mycket från barndom till idag.

  13. Ledsen om jag förargar någon, men är det inte ett jäkla fokus på att få en diagnoser? Förstår när folk verkligen lider och far illa men hon har levt i 33 år och uppenbarligen klarat sig hyfsat bra. Nu har hon har läst en bok och kommit fram till att hon kanske har ADHD. En rad på ett papper kommer väl inte förändra något?

    Vi är alla olika och det är okej.

Leave a Reply