Jag satte mig ner för några månader sedan och drog fram alla tänkbara siffror. Om någon önskar så kan jag specificera dessa.
Frågan jag ville få svar på är hur “Bostadskarriären” ser ut. **Kan man på ryggen av stigande priser byta upp sig till bättre och bättre boenden.** Det korta svaret? Nej. Man får dock en högre nettoförmögenhet men den kommer inte till någon större nytta för “lågavlönade” då man trots allt måste bo någonstans.
Det ni ser ovan är två scenarier: en ensamstående högavlönad och en ensamstående ”låg”-avlönad person och deras resa genom bostadskarriären i Stockholm.
De hade magiskt fått ihop handpenningen i inledningen så de med maximal belåning kunde köpa sig en lägenhet. (att spara ihop till handpenningen är en historia för sig när priserna stiger som de gjort de sista femton året)
Därefter simuleras lite jobb-byten och löneökningar, prisökningar allt som ett snitt av de sista femton åren.
Inflation som sådan räknar jag inte in då det inte är relevant i sammanhanget; prisökningen på bostäder är i detta fall inflation.
Det som sticker ut är att den som är på jobb-karriärvägen och tar stora skutt i inkomst kommer få en… ganska ynklig förbättring i bostadssituation. Från 24kvm till 42 på femton år.
Den lågavlönade (sjuksyrra, uska eller vad man kan föreställa sig) däremot kan efter femton år säkra sig en lägenhet totalt tre kvm större än i början på bostadskarriären. Jag antog dessutom att den lågavlönade – trots eventuella byten av jobb – inte skulle klättra nämnvärt i lön. Det är min upplevelse av de yrkeskategorierna att man helt enkelt inte får så mycket bättre ställt från byten. Till skillnad från mer högavlönade yrken.
Jag har räknat in allt här. Kostnader för mäklare, reavinst osv. Amorteringstakten bestäms enligt lagkraven.
Lån som andel av lön (4,5x) avgör vad som är möjligt att köpa. Så även om den lågavlönade får en bättre ekonomi över tiden så har hen i praktiken nära på ingen möjlighet att ta sig ur sin första etta. Eventuell vinst (efter skatter och kostnader) förs såklart in till nästkommande köp och den vägen trycker ner lånebehovet/tillåter köp av större bostad. I sjuksyrrans case gör det dock knappt någon skillnad.
Krav på handpenning var aldrig ett problem/begränsande faktor när de väl kommit in på marknaden.
Det som inte framgår här är deras nettoförmögenhet. Även USKAN har ganska gott om teoretiskt kapital efter femton år men.. Hen behöver fortsatt bo någonstans. Om önskas kan jag plocka fram detta då det ligger i en gömd flik men min poäng är att det inte spelar någon större roll om man inte planerar en Exit för att dra till en liten (billig) stad och börja om.
​
Och till er som menar att de borde spara mer vid sidan för sin nästa bostad: absolut. Men glöm inte att de samtidigt amorterat 580k vs 970k. Den lågavlönade kan inte ens sänka sin amortering för att istället lägga dessa på börsen för bättre avkastning. Det utrymme som skulle kunna tänkas finnas uppstår när man tittar på vad som är kvar av nettolönen. Men isåfall ska man även räkna in inflationen för att räkna upp de övriga kostnaderna.
​
TLDR: Bostadskarriären är stendöd i Stockholm för alla som inte kan räkna med en riktig fetinglön.
Alltså pengarna blir ju ett arv.
Eller så flyttar man till hyresrätt och sprätter iväg alltihop.
Eller så säljer man och köper sig en liten lägenhet på solkusten när pensionen kommer.
Bra med lite äkta DD!
Har jag missat något? Den lågavlönade har ju kvar ca 1.3 miljoner när denne säljer sin första bostad och löst lånet. Värdeökning på ca 750 000 blir ca 140 000 i vinstskatt. Har räknat på 100 000 i försäljningskostnader. 1 300 000-140 000-100 000 = 1 060 000 kr.
Denne lägger sedan in 618 847 i den nya bostaden och har därmed kvar ca 400 000 kr att investera i annat. Hen lägger in det i en indexfond och efter 20 år är det värt 1.5 miljoner samtidigt som personens bostad fortsatt öka i värde.
Under tiden har personen stått i hyreskö och har fått tag på en fin hyresrätt. Kan då lämna bostadskarusellen och ha några miljoner på kontot lagom till pensionen.
Vad räknas som Stockholm i det här fallet? Vore intressant att se liknande tabell för typ Järfälla eller någon annan närliggande kommun.
Själv betalade man 2,25M för en 3:a på 64 kvm i Jakobsberg.
5 comments
Jag satte mig ner för några månader sedan och drog fram alla tänkbara siffror. Om någon önskar så kan jag specificera dessa.
Frågan jag ville få svar på är hur “Bostadskarriären” ser ut. **Kan man på ryggen av stigande priser byta upp sig till bättre och bättre boenden.** Det korta svaret? Nej. Man får dock en högre nettoförmögenhet men den kommer inte till någon större nytta för “lågavlönade” då man trots allt måste bo någonstans.
Det ni ser ovan är två scenarier: en ensamstående högavlönad och en ensamstående ”låg”-avlönad person och deras resa genom bostadskarriären i Stockholm.
De hade magiskt fått ihop handpenningen i inledningen så de med maximal belåning kunde köpa sig en lägenhet. (att spara ihop till handpenningen är en historia för sig när priserna stiger som de gjort de sista femton året)
Därefter simuleras lite jobb-byten och löneökningar, prisökningar allt som ett snitt av de sista femton åren.
Inflation som sådan räknar jag inte in då det inte är relevant i sammanhanget; prisökningen på bostäder är i detta fall inflation.
Det som sticker ut är att den som är på jobb-karriärvägen och tar stora skutt i inkomst kommer få en… ganska ynklig förbättring i bostadssituation. Från 24kvm till 42 på femton år.
Den lågavlönade (sjuksyrra, uska eller vad man kan föreställa sig) däremot kan efter femton år säkra sig en lägenhet totalt tre kvm större än i början på bostadskarriären. Jag antog dessutom att den lågavlönade – trots eventuella byten av jobb – inte skulle klättra nämnvärt i lön. Det är min upplevelse av de yrkeskategorierna att man helt enkelt inte får så mycket bättre ställt från byten. Till skillnad från mer högavlönade yrken.
Jag har räknat in allt här. Kostnader för mäklare, reavinst osv. Amorteringstakten bestäms enligt lagkraven.
Lån som andel av lön (4,5x) avgör vad som är möjligt att köpa. Så även om den lågavlönade får en bättre ekonomi över tiden så har hen i praktiken nära på ingen möjlighet att ta sig ur sin första etta. Eventuell vinst (efter skatter och kostnader) förs såklart in till nästkommande köp och den vägen trycker ner lånebehovet/tillåter köp av större bostad. I sjuksyrrans case gör det dock knappt någon skillnad.
Krav på handpenning var aldrig ett problem/begränsande faktor när de väl kommit in på marknaden.
Det som inte framgår här är deras nettoförmögenhet. Även USKAN har ganska gott om teoretiskt kapital efter femton år men.. Hen behöver fortsatt bo någonstans. Om önskas kan jag plocka fram detta då det ligger i en gömd flik men min poäng är att det inte spelar någon större roll om man inte planerar en Exit för att dra till en liten (billig) stad och börja om.
​
Och till er som menar att de borde spara mer vid sidan för sin nästa bostad: absolut. Men glöm inte att de samtidigt amorterat 580k vs 970k. Den lågavlönade kan inte ens sänka sin amortering för att istället lägga dessa på börsen för bättre avkastning. Det utrymme som skulle kunna tänkas finnas uppstår när man tittar på vad som är kvar av nettolönen. Men isåfall ska man även räkna in inflationen för att räkna upp de övriga kostnaderna.
​
TLDR: Bostadskarriären är stendöd i Stockholm för alla som inte kan räkna med en riktig fetinglön.
Alltså pengarna blir ju ett arv.
Eller så flyttar man till hyresrätt och sprätter iväg alltihop.
Eller så säljer man och köper sig en liten lägenhet på solkusten när pensionen kommer.
Bra med lite äkta DD!
Har jag missat något? Den lågavlönade har ju kvar ca 1.3 miljoner när denne säljer sin första bostad och löst lånet. Värdeökning på ca 750 000 blir ca 140 000 i vinstskatt. Har räknat på 100 000 i försäljningskostnader. 1 300 000-140 000-100 000 = 1 060 000 kr.
Denne lägger sedan in 618 847 i den nya bostaden och har därmed kvar ca 400 000 kr att investera i annat. Hen lägger in det i en indexfond och efter 20 år är det värt 1.5 miljoner samtidigt som personens bostad fortsatt öka i värde.
Under tiden har personen stått i hyreskö och har fått tag på en fin hyresrätt. Kan då lämna bostadskarusellen och ha några miljoner på kontot lagom till pensionen.
Vad räknas som Stockholm i det här fallet? Vore intressant att se liknande tabell för typ Järfälla eller någon annan närliggande kommun.
Själv betalade man 2,25M för en 3:a på 64 kvm i Jakobsberg.