Jag får bara höra tomma floskler som "det är inte värt det" "livet är värt att leva". Jag har aldrig fått något konkret råd.
Gick in på mind.se och det tog mig typ ett dygn att nå fram till deras chatt. När jag väl kom fram så kände jag att jag ändå kunde beskriva min situation rätt så väl, men jag fick som ingen respons tillbaka.
De sa typ bara, ta en promenad och hör av dig till vårdcentralen. De sa inte ens hur jag ska höra av mig till vårdcentralen och vad jag ska säga.
Jag upprepade att jag ville ha något ordentligt råd kring min situation. Till slut blev jag irriterad och frågade om jag pratade med en chatgpt bot.
Då avbröt de chatten.
Jag har inte hört av mig till vården för att jag är rädd att jag bara kommer hamna i en kö och sen inte ens bli tagen på allvar när jag väl når fram.
by Carolus__Flex
21 comments
Beroende på var du bor så finns det psykiatrisk akut på många sjukhus, det ska vara som vilken akut som helst, känner du att det är för mycket så börja med det och be om hjälp.
Vårdcentralen är inte byggd för saker där du behöver hjälp direkt. Vet tyvärr inte inte hur några resurser kring detta fungerar eller vilka som är bra att ha att göra med.
Om det du känner inte är brådskande eller akut så kan du kontakta akuten för att boka tid hos en samtalsterapeut, tror det är där man börjar med psykiska problem och dem kan sedan skriva remiss vidare. Är en lång process, tyvärr!
Har du gjort en safety plan?
https://www.mysafetyplan.org/
Har du emotionellt stöd i ditt liv?
Vet du varför du mår dåligt? ( Och menar inte för att då kan du lösa det, jag vet varför jag mår dåligt men kan inte göra något åt det).
Dessa är lite tips på saker du kan testa, inte samtidigt såklart det blir lite mycket:
Byta jobb
Börja träna
Nya hobbys dans tillexempel
Flytta till en annan stad
Försöka skaffa nya vänner.
Gå hos kurator
Gå hos privat psykolog
Gå hos samtalsterapeut
Gå hos psykiatrin
Testa olika mediciner
Utreda för diagnos
Gå med i föreningen
Flytta till egen lägenhet
Bo inneboende
Flytta tillbaka till föräldrar
Resa utomlands
Läsa bok
Läsa filosofi
Gå promenad
Äta bättre
Vissa saker kanske är supersvårt men testa något och byt om det inte fungerar.
Det viktigaste är nog ändå att försöka ta reda på vad som går att påverka och vad som inte går att påverka, och det kan behövas proffs stöd om du inte har bra bekanta som kan hjälpa till att placera och identifiera tankar.
Är det något tillfälligt som tynger dig finns det stor chans att lösa det och har det alltid varit så, kanske något av dessa eller tillslut alla dessa tips vara till lite hjälp.
Jag skall självt testa tjänsten Mindler för lätt och snabb access till psykolog. Det var ett helsike att försöka få till det via vården så jag tänkte att 100kr kan det vara värt att se om det funkar.
Har min tid på fredag så kan inte ge ett utlåtande än. Men kan ge det som förslag för att testa något.
Jag vet inte var du bor, men som stockholmare är det psykakuten som gäller när det är akut.
Har du tur blir du inlagd en vecka eller två och hjälp att komma i kontakt med den vård du behöver (läkare och psykolog).
Det är många som söker hjälp tror jag som inte har ett akut behov utan kanske mindre bekymmer, det ihop med en underbemanning gör det svårt.
Fortsätt kämpa för att få hjälp, och du är inte ensam i ditt dåliga mående, och förtjänar hjälp lika mycket som någon annan.
[Som kidsen säger, YOLO](https://youtu.be/Jv79l1b-eoI)
Skämt å sido, absurdism är det som räddade mig från självmordstankarna. Precis allt i livet är lika jobbigt nu men tänker leva så länge denna lekamen tillåter mig.
Jag har förlorat nästan alla vänner, genetisk familj, karriär och till stor del hälsa, men vill numera bara uppleva den tid jag har kvar och vara så glad som möjligt!
De flesta verkar anse att livet är värt att leva men ingen kan med en enkel fras uttrycka varför.
>”Varför finns det ingen seriös hjälp att få?”
>”Jag tänker inte söka seriös hjälp btw, för jag tror inte de är seriösa.”
Skämt å sido hör av dig till vårdcentralen, det blir knappast värre. Jobbar du så kaske det finns företagshälsovård du kan använda dig av. Pluggar du så sök upp studenthälsan.
Att “ta en promenad” kan faktiskt vara ett av de mest konkreta råd man kan få. Är osäker på om du tagit till dig det och gått ut, verkade mest som du fnös åt det. Men det är bra råd, ta det till dig.
De linjerna handlar mest om att folk inte behöver vara ensamma eller att ha en möjlighet för stöd till pågående behandling.
Akuthjälp kan du få med lugnande osv via vården i din region
Vafan vill du ha sympati här eller? Du har fått bra tips. Använd dig av dem och sluta tycka synd om dig. Livet är inte lätt, gör det bästa av situationen.
Finns inte i Sverige men finns ju folk som åker till Schweiz om jag minns rätt för att avsluta livet.
Nej, man kan ge råd och tips, men att hjälpa till är olagligt. Däremot finns det många olika sorters anti-självmordshjälp. Psykakuten kan hjälpa, men jourhavande präst kan också vara riktigt trevliga att prata med även om man inte är troende av sig.
Mitt största argumentet till att inte ta livet av sig är att livet kanske inte har någon mening just nu, och man kanske inte tillför något till någon just nu och kanske är totalt värdelös just nu. Det betyder inte att det alltid kommer att vara så, du har inte testat allt än, det har ingen och tills dess att du har varit överallt och testat allt som finns att göra så kan du inte säga att det inte finns någon mening och att allt är värdelöst, för du vet inte än. Du kanske hittar meningen med livet när du är 65 på en liten gaturestaurang i Vietnam. Lev, testa på allt du kan tänka dig, hör av dig när du är 80 och berätta vad du har varit med om och om det var värt det. Om du helt ärligt då kan säga “nej jag har gjort allt jag kan tänka mig och ingenting av det var värt det” ja men visst gör som du vill då. Men tills dess; LEV, testa allt som livet har att erbjuda, se om någonting någonstans där ute i världen har mening först.
Hur skulle din livssituation skilja sig jämfört med nu ifall du nu skulle hamna i en kö och inte bli tagen på allvar? Du har ju redan suttit i en chatt-kö och inte blivit tagen på allvar så kanske lika att bara göra det och inte övertänka det.
Belgien har ju bra självmordshjälp, det är ju inte lagligt i andra länder vad jag vet
Skämt åsido, svenska vården är bedrövlig och mycket har med nedmonteringen av välfärden att göra. Från min erfarenhet behöver du ren finsk ‘sisu’ för att ens få den vården du är berättigad till. Bästa jag kan rekommendera är att ligga i och ringa, klaga och allt möjligt tills du tas på allvar och så får du vänta mellan 1-5 år i vårdkön efter det.
Tills du faktiskt får hjälpen du behöver hamnar det dessvärre på egna axlar, spelar ingen roll om det är SSRI, livsstilsändringar eller vadsomhest som hjälper, undvik självdestruktiva beteenden som droger, alkohol, hemmasittande och dopaminkickar som porrhubben, netflix etc som kommer göra det värre
Sedan är kan det också vara värt att bli engagerad i just vårdfrågor och kanske hitta någon motivation i att försöka förändra skiten vi sitter i, har man inte sisu finns det alltid spitefulness – det kan man leva länge på så länge det är kosntruktivt för positiva samhällsförändringar som vi alla tjänar på som ett starkt välfärdssystem
Vården tog mig rätt väldigt seriöst när jag kontaktade dem med samma problem, men jag hade företagsläkare så det tog <24h att få hjälp och jag fick SSRI utskrivet för att lugna ner depressionen.
Jag skulle prova att ringa Kry typ, om du inte har en bra vårdcentral.
Om det är till hjälp så är det oftast när man känner såhär som det börjar vända. Man mår sämst innan man mår bättre. Och det blir bättre.
En sak som hänt med det moderna samhället är att man lämnats ensam utan sociala nätverk som support. Allting har blivit en service som måste betalas för. Och man lär sig inte och blir inte körd hur man ska hantera saker själv. Det är frustrerande.
Men sanningen är att livet går upp och ned och mycket av det neutrala känns värre än vad det är. Människor har en supertalang att göra livet mer komplicerat än vad de skulle och borde vara, och så fastar man i ett system eller annat.
Men om man fokuserar på vad som är fint i livet så kan man börja komma loss. Det är inte mycket, men varje dag har någonting fint. Man löser ett problem i taget. Det är ok att må dåligt. Det är ok att må. Det viktiga är att man förstår att allting går upp och ned i en kurva. När man är på botten så vänder det. Det är aldrig så illa att det bara går ned och ned.
Jag har kämpat mycket med självmordstankar och försök. Det som hjälpte mig var en psykolog på psykiatrisk mottagning. Han räddade mig, man måste bara hitta rätt psykolog. Det tog mig flera år att hitta den som verkligen funkade för mig.
Har inga rekommendationer men denna tråd påminde mig om min upplevelse kring 2008.
Hittade online en telefonjour tillgänglig dygnet runt, ringde ca 3 på natten eftersom jag var mentalt i ett hemskt ställe.
En man svarade och skällde ut mig “Vafan ringer du mitt i natten för?” “Din jävla idiot” och la på.
Testade aldrig igen och löste mina psykologiska problem på egen hand.
Här jag bor så finns “mobila teamet” som är perfekt att ringa till när det känns nära, tyvärr så är telefontiden bara fram till 02, men är ändå bra. De kan även hjälpa till med skjuts till psykakuten och incheckning. Kolla om din stad/kommun har något liknande.
Har för mig att det är ganska magert med det.
Jag har dock märkt att vi på de olika swedditsen är duktiga på att sträcka ut en hand så det är oftast bara skriva. Och ibland kan akten i sig att skriva ge en lite tid att reflektera, det kan också vara bra.
Är du säker på att du vill ut? Du har liksom inget mer du vill göra i ditt liv innan du var färdig? Eller är det bara en för jävlig anal runk med en kaktus situation du hamnat i? Det går att lösa ett steg i taget.
En fråga :
Varför har folk som har det värre än oss inte tagit sitt liv?