Läste en studie om att donation av blod är förknippat med minskad risk för hjärtinfarkt. [Källa](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9737556/)
Vidare gör man ju det också för en god sak och det är väl kanske dags att man gör något gott då det tenderar att råda blodbrist då och då, speciellt under sommarmånaderna.
Hur känns det att donera blod? Ja bortsett från känslan att man gör en god gärning. Är det som att ta ett blodprov? Får man fika efteråt?
Tack.
42 comments
Man får fika efteråt. Vissa kan få lite svimningskänsla men det går över. De är synnerligen bra på att sätta nålar så det känns knappt. Medan tappningen pågår känner man ingenting.
Inga problem. Det sticker till och ömmar litegrann. Personalen är nästan alltid oerhört vänlig och omhändertagande. Riktigt trevligt att gå dit. Vid Malmö triangeln har dom riktigt grym fika för jag tror dom får bullarna från gateau(vägg i vägg). 5 av 5 blodpåsar!
Det är absolut inte värre än blodprov, jag har alltid blivit väldigt bra bemött och behandlad. Ibland sticker det till lite granna men oftast känns det inte mycket alls.
Efteråt brukar jag stanna för en fika för att det är trevligt, men jag känner egentligen ingen effekt av blodgivningen om jag inte cyklar eller tränar tungt efteråt, vilket jag inte rekommenderar att göra förrän dagen efter.
Efter givningen får man välja en gåva, jag har valt att samla dricksglas och kommer nog gå över till öl eller vinglas snart.
Du kommer också få ett antal järnpiller, de är relativt stora så man kan köpa mindre om man vill, men brukar inte vara några problem att ta dem. Jag brukar också glömma att ta dem ganska ofta men mitt järnvärde håller sig på bra nivå ändå.
Jag ska också donera blod första gången iår, nu är det dags!
Det är ju från person till person. Jag vill gärna donera blod men jag tuppar *alltid* av när jag tappas på blod. Jag tycker inte det är obehagligt alls. Jag är jägare och står då och då med huvudet rakt in i en älgkropp och drar runt tarmar så det är inget problem. Men när jag blir av med blod så lägger knoppen av. Samma sak när jag brutit armen och tog bort gipset. När blodet började strömma till så slocknade jag.
Värst var det när jag var på sjukan och lämnade blodprov. Min polare jobbade som sjuksköterska så vi gjorde det lite quick and dirty. Satt på en bänk i fikarummet och han tog ut två behållare. Medan han tappade den andra så kände jag hur det började snurra och jag hann säga “Men för fan..” åsså vek jag av. Rakt in i fönstret bakom mig som stod på glänt. På sjunde våningen… Det va centimeter från att jag tippade ut.Så nu när jag tar blodprov gör jag det aldrig framför öppna fönster på mer än bottenvåning.
För mig känns det helt ok. Själva blodgivningen är lite som ett blodprov, det sticker till lite och kan antingen göra lite ont eller inte kännas alls, det beror på.
Jag kan känna mig lite lätthövdad efter, och lite annorlunda är det ett tag efter (svårt att sätta fingret exakt på känslan), men inget allvarligt. Järnet man behöver ta för att få tillbaka järnet man förlorar genom blodgivningen är för mig det värsta, då det ger mig jobbiga biverkningar. I framtiden kommer jag inte behöva ta det dock, utan istället kommer jag ge blod färre gånger per år.
Fikat är trevligt, och tallrikarna är bra.
Har ingen aning om hur det känns att donera blod då jag inte får pga tidigare cancer (frisk nu).
Ville bara dela med mig av att när jag insjuknade förlorade jag stora mängder blod, jag var 2 år gammal. Om jag inte hade fått blod då som andra hade donerat så hade jag inte levt nu!
Ut och donera blod med er ni som kan 🙂
Man kan fika både före och efter om man vill och de vill ofta att man sitter kvar några minuter efteråt för att se så att allt går bra, i alla fall de första gångerna man lämnar.
Jag känner typ ingenting under själva blodgivandet, till och med sticket är knappt kännbart. Jag är väldigt lättstucken men sköterskorna som jobbar på GeBlod är nog också de mest rutinerade du kan hitta när det gäller just det. Efteråt känner jag mig lite klen några timmar och om jag gör något ansträngande (springer eller går i uppförsbackar till exempel) direkt efteråt kan jag bli lite yr, men tar jag det lugnt känner jag mig helt normal. Fram på kvällen är allt som vanligt igen.
Se till att ha ätit och sovit bra innan du ger blod. Drick ordentligt efteråt och ta det lite lagom lugnt.
Skulle säga att det är lättsamt och skulle du behöva den minsta hjälp så får du de.
Det är väldigt individuellt men vanliga symptom är en svag känsla i benen/knän och ev. lite yrsel.
Man får ofta sitta kvar liten stund å dom kommer med fika till dig om du inte klarar av att ta dig till stolarna/fika området som är väldigt kort distans oftast.
Över lag är det oftast rätt smärtfritt och man har trevligt sällskap, personalen har ofta gott humör.
Besviken på att det inte finns en fast plats där jag bor, måste tajma med blod bussen och det är inte alltid lätt med jobbet.
Det är olika beroende på var du donerar. Varje landsting har sin egen rutin även om det är mycket som är gemensamt över hela landet.
Första gången var man klen i någon dag men senaste gången var det bara att träna som vanligt dagen efter
Jag har gett blod många gånger och jag brukar bli lite off en-två veckor efteråt. Något du inte bör göra är att springa ett 10km lopp dagen efter. Och ifall sköterskan kommer och sätter igång apparaten 5 gånger extra för att den stänger av sig själv, be dem att kolla ifall påsen är full nog. De tappade mig på någon dl för mycket och fick inte ge på ett halvår.
Själva sticket är inte direkt värre än ett blodprov. Det kan kännas lite obehagligt första gången men det är nog allt. Man känner inte av att blodet går ur utan sitter där och leker med mobilen tills det är klart.
Första gången så kände jag mig lite yr efteråt men det gick över efter ett par minuter. Numera så går jag iväg så fort det är klart. Det finns lite fika efteråt och en eventuell trisslott när man är klar.
För mig som inte är minsta nålrädd så tycker jag att det är avkopplande. Ett lätt stick, men sen ingenting. Jag ligger där och kopplar av i en kvart, får välja en present och sen går därifrån. Folk som är nålrädda och därför spänner sig mer kan nog känna av det lite mer. Personalen har hittills alltid varit fantastiska, till och med när jag var med en kompis var tredje månad och vi hade som tävling om vem som var snabbast. Även det tog de som nåt kul och vad med i vårat skojande och berättade gärna vad maskinen stannade på för tid!
Man får järntabletter som jag brukar ta några dagar innan jag glömmer bort dem, men jag har ändå alltid mått bra efteråt också. Jag klantade mig lite när jag gav på lunchen en gång, tog i höger arm och åkte sen direkt till jobbet och lyfte lite för tungt hela eftermiddagen. Även då mådde jag bra, men blev blå i hela armvecket.
Känns som man givit upp något man aldrig kommer få tillbaks.
Kakor, saft och kaffe finns på min blodcentral.
Det är en större än vanligt nål, och tar ca 5 minuter att tappa, och sedan kan du be dom komma med saft till dig eller så hoppar du av stolen och väljer present o drar
Det sticker till lite grann när dom först sätter in nålen men efter det så känner jag nästan ingenting alls från det. Jag minns att första gången jag tog ett litet blodprov så var det markant värre än första gången jag donera och det berodde på att jag var spänd och lite nervös och efter det så har jag inte haft några problem alls.
Och ja, efteråt så får man fika i from av jos, smörgås, frukt eller delicatoboll.
Din första gång kommer vara att dom tar rätt lite för att köra lite tester och se om du är en lämplig blodgivare.
Detta är min erfarenhet av att donerat blod som jag har gjort nu regelbundet i ca 4år.
Jag lämnar blod varje gång Blodbussen är på besök i närheten vilket är ca var 4 månad.
Känns inte värre än vilken spruta som helst. Har ett par gånger fått frågan om jag är lättstucken(vilket jag är) och då fått någon som är ny och de lyckas inte alltid på första försöket så det kan vara lite jobbigt.
Blodbussen räknar jag med att det tar ca 1 timme att bli klar hos. Brukar ta 15-20 minuter innan jag blir inkallad och några minuter senare får jag lägga mig tillrätta. Själva tappningen tar väl en kvart ungefär.
Efteråt får man plocka på sig nån dricka o tilltugg innan man går där ifrån med den present man valde innan man gick in.
Några dagar/vecka senare får jag ett härligt SMS om att blodet jag lämnat har kommit till nytta.
Sticket känns betydligt mindre än ett vaccin.
Personalen har alltid varit proffsig och vänlig och processen har alltid varit snabb.
Det sticker, och sen får man gofika! xD
Man kan vara lite slö efter, men det är allt. (=
Otacksamt.
Jag har donerat blod i ungefär 8 år, sedan jag fyllde 16, jag personligen har aldrig känt mig trött/illamående eller något liknande, det enda obekväma för mig har varit när dem kör in nålen då den är mycket tjockare än vanliga nålar, men man vänjer sig. Väldigt många ställen har fika och dem vill ofta att man fikar 🙂
Jag donerade för ca 3 veckor sedan. Det var ett litet stick som kände i 1 sekund kanske och sen kändes det lite när dom drog ut nålen. Man fick en liten bulle och wasa knäckebröd. Jag kände inget efteråt för utom lite ömhet.
Däremot så backade jag in i en sten direkt efter, men det skulle reagera på att det var mörkt och stenen syntes varken k backspegel sidospegel
Nålen är ju lite större än den man tar blodprov med, så det känns lite mer. Men det är bara ett litet obehag – det gör bara ont om de gör fel!
Det enda negativa med att ge blod är de jävla järntabletterna. Min mage kaosar alltid
Man känner sig lite lätt och trött några timmar efter man har donerat blod, perfekt läge att trycka i sig en pizza och kolla på film eller serie. Och ja man får någon kaffe, frukt och bulle efter man donerat.
Känner man någonting så har något blivit helt galet. Antingen har de gjort bort sig eller så har man ljugit i sitt formulär.
Det är väldigt strikt om vem som får ge blod, både för blodets kvalitet som ska användas och även för din egen säkerhet.
När man blivit gammal nog att inte längre tävla med sina kollegor vem som kan bli klar först så kan jag inte påstå att det känns alls. Men det är nog väldigt personligt. Kan tänka mig att kvinnor kan påverkas mer än män då jag har för mig att dom har mindre blodmängd, men det är möjligt att man då kanske även tappar mindre mängd blod. Samt så klart om man är spruträdd, heder och beröm till er som är spruträdda men ändå lämnar blod.
Vad trevligt att du överväger att donera blod. Det skulle nog behövas att fler tänker så. 🙂
Gillar att donera blod, dock sen jag flyttade utanför staden så är det lite jobbigare. Blodbussen kommer ungefär var 4e månad, så ifall man inte kan den dagen är man körd. Sen kan man åka in till staden för att donera. Men de har slutat kalla en på besök. Nu blir man uppmanad att boka besöka själv. Tyvärr är jag glömsk, lat eller vad ni vill kalla det. Men jag glömmer i stort sätt bort att boka tid hela tiden.
Bättre att bara få en tid, sen anpassa min dag efter det istället, för sådan är jag.
Det sticker lite, men brukar inte vara så farligt. I Stockholm får man både fika och present efteråt.
När jag gav blod för ca 10+ år sedan så var det en procedur på hela 15min. Har bra vener enligt dem så blodet “forsade” ut.
Bästa var att sticka från skolan, äta en leverpastejmacka och välja något man får ta med sig hem (handdukar, glas, en till macka).
Jag donerar själv blod för att få ner mina ferritinnivåer. Vad jag förstått är det en av dom viktigaste sätten som blodgivning hjälper hjärtat.
Jag har själv varit jäkligt nålrädd men helt ärligt så är jag inte det nu. Sköterskorna som drar blod är proffs, dom sätter 20 såna nålar om dagen minst. Det gör inte alls ont tycker jag, kanske kittlas lite.
Jag har inte upplevt att jag varit yr efteråt. Kanske lite flamsig. Men sen är jag också 191cm lång och väger 104 så det finns väl en del blod att ta av.
Jag rekommenderar det till alla. Jag känner mig liksom sundare veckorna efteråt, men det kan såklart vara placebo. Ferritinivåerna har jag iaf fått ner från farliga nivåer till riktigt fina värden.
Blodet har en tendens att försämras över tid, saker som inte ska vara där kan byggas upp/ansamlas och blodet blir t.ex tjockare över tid. När du då donerar en del av blodet producerar din kropp nytt blod för att kompensera, så summan av kardemumman blir att du får bättre blodkvalité som resultat. Vet inte om detta förklara effekten dock
Man går till en blodcentral med gott humör över att få bidra med något ovärderligt som räddar liv! Väl framme blir man nekad för att man inte får lämna blod om man inte är heterosexuell. Man blir ledsen för sin egen och andra homosexuellas skull över att bli diskriminerad. Därefter blir man ännu mer ledsen när man tänker på alla sjuka människor som dör i onödan för att svensk lagstiftning vägrar vara förankrad i modern forskning och följa i bland annat Frankrikes, Englands, Italiens och Spaniens fotspår.
det er null problem å donere blod. Ble litt kald og det tok litt lang tid. Ellers ingenting spesielt.
1 av 153 donatorer fick hjärtinfarkt – litet urval…
Hur det känns? Nålen är grövre än vid vanliga blodprov, men personalen är otroligt vana vid att sticka folk i armen så man är i goda händer. Det är bara att titta åt andra hållet och låta dem göra sin grej. Det känns bra att göra vad man kan för sina medmänniskor, och i förlängningen så är ju möjligheten rätt hög att någon av ens nära och kära behöver blod någon gång, så det är inte mer än rätt att man är med och donerar för alla våra älskades skull. Vi som kan och har möjlighet förstås!
Just, de mer erfarna rengör ens armveck (med sprit) och tar sen ens uppgifter så att spriten hinner dunsta ordentligt för att minska risken för att det ska svida. De är goa människor 🙂
Inga problem. Känns knappt nått. Gjort det i över 25 år.
Brukar fördriva tiden med att se om jag kan slå min rekordtid på 4:30 från pip till pip. Man måste mörka blodflödet i början så de inte tar klämgrejen från en.
Edit: Ät järntabletterna du får! Tomma järndepåer och låga HB-värden suger fett.
Jag önskar jag kunde donera blod med en klausul att det inte får gå till gängkriminella.
Blodtappningen känns lite som när man suttit på armen och går av den. Nålen är betydligt tjockare och känns mer än ett blodprov. Sedan kan man var trött efter dom första tillfällena men ingenting som man inte kan stå ut med. Gört de!!!