Vilka saker kollar arbetsgivare upp om dig om du söker ett vanligt industrijobb? Enligt en undersökning från tidningen Dagens arbete kan det handla om ett femtiotal olika parametrar, som: civilstånd, privatekonomi, rättsliga ärenden som åtal eller domar, fordonsinnehav, vilka man bott ihop med, flyttmönster, eventuella sjukdomar, vikt och politiska åsikter.
För att ta reda på det här låtsades tidningen företräda en arbetsgivare inom industrin som ville börja med bakgrundskontroller och kontaktade företag som erbjuder den tjänsten. Där rekommenderades en såhär omfattande kontroll också för enklare jobb utan större ansvar. ”Som arbetsgivare vill man ha a-människor”, enligt ett av företagen. Om någon hade flyttat ofta var det ett varningstecken på att det var en strulig person som man inte ville ha som anställd, sade ett undersökningsföretag, som uppenbarligen inte kände till dagens bostadsmarknad. Att undersöka sådant som sjukdomar och politiska åsikter är egentligen olagligt, men arbetsgivare gör det ändå. Att undersöka sådant som sjukdomar och politiska åsikter är egentligen olagligt, men arbetsgivare gör det ändå. Undersökningsföretagen går igenom vad folk skrivit på sociala medier och arbetsgivare kräver hälsoundersökning inför anställning med kontroll av både vikt och blodtryck och eventuella sjukdomar. Dagens Arbete skriver om en kvinna som vid en sådan undersökning berättade att hon ibland mådde dåligt och hade ångest. Hon fick inte jobba kvar. En annan kvinna hade diabetes och dömdes ut som för ”osund” för anställning. På 20 år har det blivit nästan sju gånger vanligare att arbetsgivare kräver utdrag ur belastningsregistret inför anställning. Bortsett från vid vissa jobb inom bland annat skola och barnomsorg finns ingen laglig grund, men den som söker jobb har inte gärna något annat val än att gå med på det. Ska människor behöva ha ett fläckfritt förflutet för att alls ha en chans till jobb? Det är naturligt att arbetsgivare vill kontrollera att de anställer rätt person. I vissa jobb, som sådana där man hanterar känslig information, är det rentav självklart. Men den här övervakningen och kontrollen har allvarliga konsekvenser. Ska människor behöva ha ett fläckfritt förflutet för att alls ha en chans till jobb? Ska alla med övervikt eller psykisk ohälsa trängas ut från arbetsmarknaden? Vi talar ibland om storebrorsamhället, när staten övervakar och kontrollerar oss. Då finns dock lagar och kontrollinstanser som är tänkta att övervaka själva övervakningen. I lillebrorsamhället, när det är enskilda, företag eller människor, som står för spaning och kontroll, är vi än mer utlämnade. På det här sättet bygger vi ett samhälle där bara ”a-människor” får plats.
Så det är otur om man har begott brott, skriver skit på social media eller är överviktig? Jag tycker absolut att man ska få en andra chans, men jag förstår också att man som arbetsgivare inte vill anställa folk som med större sannolikt skapar problem i företaget. Det bästa sättet är att inte gömma sina misstag/problem men att bättra sig där det är möjligt, kommunicera öppen om det och hitta rätt arbetsgivare.
Framtiden blir bara mörkare för vare år som går, lämna samhället bakom dig medans du fortfarande kan. Endast ögontjänare och folk utan självrespekt kommer få plats i det nya ultra effektiva slaveriet.
Å ena sidan trist å andra sidan så är det väl knappast konstigt? Om ett företag för in ett dussintal ibland hundratal ansökningar, ja då har de ju ett gott urval. Visst tusan kommer man börja bli “petigare” när det kommer till personal, gör att dom kan och det eliminerar potential framtida problem. Hade företagen dock haft enorma problem med att få in personal så hade man väldigt snabbt minskat på kraven.
Om jag haft två likvärdiga personer framför mig men den ena har begått brott då hade jag såklart valt den som varit laglydig. Det är inte ett min eller ett företags uppgift och göra “goda” tjänster. Det är bara hycklare som påstår annat, folk sålas bort av flera olika anledningar. Därför så måste vi ju såklart ha tydliga gränser i lag. Och just åsikter politik osv och hälso data är inte särskilt lämpligt. Frågan är hur man stoppar det när vi frivilligt lämnar ifrån oss all data? Givetvis kommer företagen vilja nyttja alla resurser de kan för att sålla bort “gruset”.
Håller väll med skribenten.
Känner en person som har jobbat som IT Ingenjör men har blivit av med arbetet eftersom organisationen gör interna upplysningar på personal så upptäckte dom att han fick ett ringa narkotikabrott under anställningen.
Var en av dom bästa där, aldrig något problem och gjorde alltid mer än vad som behövdes.
Men prick är prick och data är känsligt så bort med han.
Undrar hur länge det kommer hålla… Dom som bara vill leva sitt liv och knappt gjort nått fel är körda för det finns på nått register nånstans att dom har gjort nått dåligt.
Men rika människor och ulands människor har alltid fina register då dom rika låter inte det gå till åtal och dom utländska myndigheterna har ingen koll eller vägrar lämna ut info.
Så du har omöjligt något arbete för organisationer kan hämta en fläckfri vart som helst, chefens guldpojke eller nån indier man kan ge slavlön.
Förr eller senare kommer ju folk vara berserkt mörda varandra på gatan om det håller på såhär, helt ohållbart.
Tja, det är väldigt svårt att bli av med pga den fackliga rörelsen. Därav är företag kinkiga vilka de väljer att anställa. Lite som att ha och äta kakan.
Säljer knark och misshandlar folk = ”otur”
Detta är naturlig konsekvens av det mycket starka anställningsskyddet i Sverige. Om det kan kosta miljontals kronor att anställa fel person så kommer företag naturligtvis att använda riskminimerande verktyg i sin anställningsprocess så mycket det går, för man vill inte gå på den där multimiljon niten.
Det här har alltid varit Sveriges verkliga straff för brott. Fängelse må vara korta straff.
Det verkliga straffet börjar när man försöker hitta jobb på nytt. Det krävs verkligen att man är beredd att buga – vara transparent och be om en chans.
Vilken ändå inte betyder att man kommer så långt
Att bli dömd pga sin vikt för arbeten när det egentligen inte spelar någon roll har jag varit med om hela mitt liv.
Varit på intervjuer då de har frågesatt varför jag skrivit i mitt CV att jag ”gillar att träna” men är ändå tjock. Varför jag inte tar hand of min hälsa. Varför jag tror jag kommer kunna ta hand om mitt arbete när jag inte kan ta hand om min hälsa.
Bara helt sjukt hur man blir behandlad när man är tjock. Jag slutade att arbeta mot företag i Sverige ett tag sedan och arbetar bara som frilans nu, och visar aldrig mitt ansikte på varken bild eller kamera.
Detta är en konsekvens av att folk blåljuger i sina cv och personliga brev. Droger är också ett problem. Är det olagligt kommer ingen arbetsgivare att låta det vara för om något dåligt händer på en arbetsplats och det framkommer att droger varit inblandat kommer AG att få all skit.
Så inget nytt under solen. Denna utveckling kunde man se komma för längesen.
Vissa saker som tas upp är ju djupt problematiska så som politisk ställning. Dock är jag inte förvånad att företag gör mycket kontroller, speciellt för jobb där dom får många sökande, men framförallt gör ju företag detta för att det typ är omöjligt att kicka folk. Anställer du fel person så kan det innebära många miljoner i kostnader för ett företag eftersom arbetsgivarens ansvar är extremt långtgående i Sverige och att faktiskt sparka någon är nästintill omöjligt.
Vi bör värna om arbetarnas rättigheter såklart, vill inte ha det som USA där du kan bli kickad för att chefen inte gillar din slips och du får gå på dagen, men ibland känns det som Sverige gått för långt så att det får konsekvenser på andra håll.
omöjligt att få jobb, omöjligt att få bidrag, omöjligt att få hjälp
nu dör jag
I princip borde belastningsregister inte gå att lämna ut, arbetsgivare borde endast få gallra mot br med motivering typ arbete med barn/unga och egentligen borde inte irrelevanta domar få delges ut vid sådana fall, problemet blir väl att typ allt anses relevant, dömd för bidragsfusk? App app inget mer arbetande för förskolepedagogen.
Åh nej. Det låter som konsekvensen av mina egna handlingar 😱
Jag har “hört” att all kommunikation med staten är offentlig i Sverige enligt offentlighetsprincipen. Detta innebär att om du någonsin hör av dig till din kommun för att klaga över något, det kan vara tillexempel att du tycker vårens sandsopning är slarvigt utfört. Eller att ungarnas basketkorg behöver bytas ut på lekplatsen. Så faller detta under offentlighetsprincipen och verifiera (Lexbase för företag) har även börjat samla in denna data för att kunna presentera för företag i potentiella bakgrundskontroller om privatpersoner.
Personligen är jag av åsikten att det gått alldeles för långt och börjar bli väldigt dystopiskt. Alla människor gör bort sig någon gång i livet. Förr bytte man stad och lärde sig av sina misstag, nu ska vi helt plötsligt börja frysa ut människor.
Självklart tycker jag att grövre brott ska hindra personer att bli tex poliser, läkare, lärare, eller andra kritiska yrken. Men att en 22 åring har dragit en lina på en fest en sommar tycker jag inte ska hindra denna från att få ett riktigt jobb och bidra till samhället.
Jag tror nog att ger man inte chansen och möjligheten för människor att bättra sig så blir det skattebetalarna som får ta smällen när någon måste betala dennes bidrag.
Förstår inte riktigt nyheten då jag fortfarande läser om att det är sådan brist på folk?
18 comments
[removed]
Vilka saker kollar arbetsgivare upp om dig om du söker ett vanligt industrijobb? Enligt en undersökning från tidningen Dagens arbete kan det handla om ett femtiotal olika parametrar, som: civilstånd, privatekonomi, rättsliga ärenden som åtal eller domar, fordonsinnehav, vilka man bott ihop med, flyttmönster, eventuella sjukdomar, vikt och politiska åsikter.
För att ta reda på det här låtsades tidningen företräda en arbetsgivare inom industrin som ville börja med bakgrundskontroller och kontaktade företag som erbjuder den tjänsten. Där rekommenderades en såhär omfattande kontroll också för enklare jobb utan större ansvar. ”Som arbetsgivare vill man ha a-människor”, enligt ett av företagen. Om någon hade flyttat ofta var det ett varningstecken på att det var en strulig person som man inte ville ha som anställd, sade ett undersökningsföretag, som uppenbarligen inte kände till dagens bostadsmarknad. Att undersöka sådant som sjukdomar och politiska åsikter är egentligen olagligt, men arbetsgivare gör det ändå. Att undersöka sådant som sjukdomar och politiska åsikter är egentligen olagligt, men arbetsgivare gör det ändå. Undersökningsföretagen går igenom vad folk skrivit på sociala medier och arbetsgivare kräver hälsoundersökning inför anställning med kontroll av både vikt och blodtryck och eventuella sjukdomar. Dagens Arbete skriver om en kvinna som vid en sådan undersökning berättade att hon ibland mådde dåligt och hade ångest. Hon fick inte jobba kvar. En annan kvinna hade diabetes och dömdes ut som för ”osund” för anställning. På 20 år har det blivit nästan sju gånger vanligare att arbetsgivare kräver utdrag ur belastningsregistret inför anställning. Bortsett från vid vissa jobb inom bland annat skola och barnomsorg finns ingen laglig grund, men den som söker jobb har inte gärna något annat val än att gå med på det. Ska människor behöva ha ett fläckfritt förflutet för att alls ha en chans till jobb? Det är naturligt att arbetsgivare vill kontrollera att de anställer rätt person. I vissa jobb, som sådana där man hanterar känslig information, är det rentav självklart. Men den här övervakningen och kontrollen har allvarliga konsekvenser. Ska människor behöva ha ett fläckfritt förflutet för att alls ha en chans till jobb? Ska alla med övervikt eller psykisk ohälsa trängas ut från arbetsmarknaden? Vi talar ibland om storebrorsamhället, när staten övervakar och kontrollerar oss. Då finns dock lagar och kontrollinstanser som är tänkta att övervaka själva övervakningen. I lillebrorsamhället, när det är enskilda, företag eller människor, som står för spaning och kontroll, är vi än mer utlämnade. På det här sättet bygger vi ett samhälle där bara ”a-människor” får plats.
Så det är otur om man har begott brott, skriver skit på social media eller är överviktig? Jag tycker absolut att man ska få en andra chans, men jag förstår också att man som arbetsgivare inte vill anställa folk som med större sannolikt skapar problem i företaget. Det bästa sättet är att inte gömma sina misstag/problem men att bättra sig där det är möjligt, kommunicera öppen om det och hitta rätt arbetsgivare.
Framtiden blir bara mörkare för vare år som går, lämna samhället bakom dig medans du fortfarande kan. Endast ögontjänare och folk utan självrespekt kommer få plats i det nya ultra effektiva slaveriet.
Å ena sidan trist å andra sidan så är det väl knappast konstigt? Om ett företag för in ett dussintal ibland hundratal ansökningar, ja då har de ju ett gott urval. Visst tusan kommer man börja bli “petigare” när det kommer till personal, gör att dom kan och det eliminerar potential framtida problem. Hade företagen dock haft enorma problem med att få in personal så hade man väldigt snabbt minskat på kraven.
Om jag haft två likvärdiga personer framför mig men den ena har begått brott då hade jag såklart valt den som varit laglydig. Det är inte ett min eller ett företags uppgift och göra “goda” tjänster. Det är bara hycklare som påstår annat, folk sålas bort av flera olika anledningar. Därför så måste vi ju såklart ha tydliga gränser i lag. Och just åsikter politik osv och hälso data är inte särskilt lämpligt. Frågan är hur man stoppar det när vi frivilligt lämnar ifrån oss all data? Givetvis kommer företagen vilja nyttja alla resurser de kan för att sålla bort “gruset”.
Håller väll med skribenten.
Känner en person som har jobbat som IT Ingenjör men har blivit av med arbetet eftersom organisationen gör interna upplysningar på personal så upptäckte dom att han fick ett ringa narkotikabrott under anställningen.
Var en av dom bästa där, aldrig något problem och gjorde alltid mer än vad som behövdes.
Men prick är prick och data är känsligt så bort med han.
Undrar hur länge det kommer hålla… Dom som bara vill leva sitt liv och knappt gjort nått fel är körda för det finns på nått register nånstans att dom har gjort nått dåligt.
Men rika människor och ulands människor har alltid fina register då dom rika låter inte det gå till åtal och dom utländska myndigheterna har ingen koll eller vägrar lämna ut info.
Så du har omöjligt något arbete för organisationer kan hämta en fläckfri vart som helst, chefens guldpojke eller nån indier man kan ge slavlön.
Förr eller senare kommer ju folk vara berserkt mörda varandra på gatan om det håller på såhär, helt ohållbart.
Tja, det är väldigt svårt att bli av med pga den fackliga rörelsen. Därav är företag kinkiga vilka de väljer att anställa. Lite som att ha och äta kakan.
Säljer knark och misshandlar folk = ”otur”
Detta är naturlig konsekvens av det mycket starka anställningsskyddet i Sverige. Om det kan kosta miljontals kronor att anställa fel person så kommer företag naturligtvis att använda riskminimerande verktyg i sin anställningsprocess så mycket det går, för man vill inte gå på den där multimiljon niten.
Det här har alltid varit Sveriges verkliga straff för brott. Fängelse må vara korta straff.
Det verkliga straffet börjar när man försöker hitta jobb på nytt. Det krävs verkligen att man är beredd att buga – vara transparent och be om en chans.
Vilken ändå inte betyder att man kommer så långt
Att bli dömd pga sin vikt för arbeten när det egentligen inte spelar någon roll har jag varit med om hela mitt liv.
Varit på intervjuer då de har frågesatt varför jag skrivit i mitt CV att jag ”gillar att träna” men är ändå tjock. Varför jag inte tar hand of min hälsa. Varför jag tror jag kommer kunna ta hand om mitt arbete när jag inte kan ta hand om min hälsa.
Bara helt sjukt hur man blir behandlad när man är tjock. Jag slutade att arbeta mot företag i Sverige ett tag sedan och arbetar bara som frilans nu, och visar aldrig mitt ansikte på varken bild eller kamera.
Detta är en konsekvens av att folk blåljuger i sina cv och personliga brev. Droger är också ett problem. Är det olagligt kommer ingen arbetsgivare att låta det vara för om något dåligt händer på en arbetsplats och det framkommer att droger varit inblandat kommer AG att få all skit.
Så inget nytt under solen. Denna utveckling kunde man se komma för längesen.
Vissa saker som tas upp är ju djupt problematiska så som politisk ställning. Dock är jag inte förvånad att företag gör mycket kontroller, speciellt för jobb där dom får många sökande, men framförallt gör ju företag detta för att det typ är omöjligt att kicka folk. Anställer du fel person så kan det innebära många miljoner i kostnader för ett företag eftersom arbetsgivarens ansvar är extremt långtgående i Sverige och att faktiskt sparka någon är nästintill omöjligt.
Vi bör värna om arbetarnas rättigheter såklart, vill inte ha det som USA där du kan bli kickad för att chefen inte gillar din slips och du får gå på dagen, men ibland känns det som Sverige gått för långt så att det får konsekvenser på andra håll.
omöjligt att få jobb, omöjligt att få bidrag, omöjligt att få hjälp
nu dör jag
I princip borde belastningsregister inte gå att lämna ut, arbetsgivare borde endast få gallra mot br med motivering typ arbete med barn/unga och egentligen borde inte irrelevanta domar få delges ut vid sådana fall, problemet blir väl att typ allt anses relevant, dömd för bidragsfusk? App app inget mer arbetande för förskolepedagogen.
Åh nej. Det låter som konsekvensen av mina egna handlingar 😱
Jag har “hört” att all kommunikation med staten är offentlig i Sverige enligt offentlighetsprincipen. Detta innebär att om du någonsin hör av dig till din kommun för att klaga över något, det kan vara tillexempel att du tycker vårens sandsopning är slarvigt utfört. Eller att ungarnas basketkorg behöver bytas ut på lekplatsen. Så faller detta under offentlighetsprincipen och verifiera (Lexbase för företag) har även börjat samla in denna data för att kunna presentera för företag i potentiella bakgrundskontroller om privatpersoner.
Personligen är jag av åsikten att det gått alldeles för långt och börjar bli väldigt dystopiskt. Alla människor gör bort sig någon gång i livet. Förr bytte man stad och lärde sig av sina misstag, nu ska vi helt plötsligt börja frysa ut människor.
Självklart tycker jag att grövre brott ska hindra personer att bli tex poliser, läkare, lärare, eller andra kritiska yrken. Men att en 22 åring har dragit en lina på en fest en sommar tycker jag inte ska hindra denna från att få ett riktigt jobb och bidra till samhället.
Jag tror nog att ger man inte chansen och möjligheten för människor att bättra sig så blir det skattebetalarna som får ta smällen när någon måste betala dennes bidrag.
Förstår inte riktigt nyheten då jag fortfarande läser om att det är sådan brist på folk?