Karolina, 12: ”Nästa tisdag är jag död”

by NoTalkingToday

14 comments
  1. Öppnade den artikeln till morgonkaffet men jag kan inte vara den enda som inte orkade läsa mer än inledningen? För tungt ämne en vacker lördagsmorgon

  2. Jag tror att större klasser är problemet snarare än lärartäthet. Det kan verka som om det är samma sak men det är det inte.

    Tänk dig själv. Du har en ideé eller fråga som kräver viss förståelse för ämnet för att den inte framstå som en dum fråga.

    Vill du helst ta upp det i en grupp med 32 elever eller en grupp med 10.

    Lägg också till att det kommer finnas fler rötägg i en större klass än en liten. Kampen för status kommer vara hårdare så man måste hoppa på varje chans man kan för att trycka ner andra om man vill vara på toppen.

  3. Jag har undervisat i snart tio år. När jag upptäckte pedagogiskt arbete kändes det självklart. Idag vet jag inte om jag blir kvar länge till.

    Svensk skola vill så mycket men har varken kunskapen eller resurserna för att utföra det.

  4. Liberalernas ”en skola för alla” har dödat många unga och ännu fler lärares karriärer

  5. Vi var 30 i min klass hela grundskolan så jag är inte övertygad att klassstorleken är problemet…

    Mina barn har mindre än 25 i båda sina klasser men i dotterns klass genomfördes knappt någon undervisning i 6an pga ”stökiga” elever…”lösningen” var att de som klarade sig själva fick sitta i korridoren för att få studiero medan de stökiga och de som behövde hjälp fortsatte i klassrummet…det finns inga bra alternativ men jag kan tycka att ”de stökiga” borde skickas hem om de missköter sig…

  6. Känner flertalet lärare och hör ofta att det absolut största problemet är hur kaotiskt det är samt att det inte finns mycket som kan göras åt det. En eller två personer kan förstöra för en hel klass och allt man kan göra är att bita ihop. Jag vill inte gå tillbaka till tiden där man slog sina elever, men det behövs mer straff i skolan. Uppkäftighet, mobbing, förolämpningar, skolk, och speciellt alla former av trakasserier och våld ska leda till kvarsittningar, avstängningar, och i värsta fall specialskolor eller strikta uppfostringsskolor.

    Själv skolkade jag bort halva 8an och det enda skolan gjorde var att säga till morsan, och det hände efter nästan hela 8an var över. I 9an skolkade jag mycket mindre men endast för att morsan hotat med stryk. Det handlar om barn och ungdomar och de behöver vuxna som faktiskt har makt att disciplinera dem. Rädslan att bli straffad är ibland det enda som fungerar, och den finns knappt i svenska skolan.

  7. Usch, igenkänning. Från artikeln:

    “Bup-behandlaren och överläkaren Camilla Hallek berättar på den suicidpreventiva utbildningsdagen något som visar hur skevt stödinsatserna i dag fördelas. Den grupp som löper allra störst risk att dö i suicid är tjejer som vänder sin ångest inåt. Kvinnor med autism och adhd, utan intellektuell funktionsnedsättning, har 13 gånger högre risk att dö i suicid jämfört med kvinnor som inte ligger på spektrat.

    – 13 gånger! Det är väldigt mycket.

    Insatser sätts in för sent

    Samtidigt påpekade Svenny Kopp på föreläsningen för oss föräldrar hur just denna grupp osynliggörs i skolan och får insatser, om de alls upptäcks, först på högstadiet, vilket forskaren Kopp menar är på tok försent.”

  8. Tack SvD för att ni sätter en paywall på en artikel som denna 👍 

  9. Ett stort problem i skolan idag är att eleverna inte visar lärarna någon respekt , och finns det 1 lärare som eventuellt skickar ut det stökiga barnet i korridoren och ger kvarsittning , så får de ett elakt samtal från föräldrarna som bla säger att mitt barn är en ängel och skulle aldrig göra något sådan .
    Så nu tänker vi anmäla dig till Skolinspektionen.

    Är det lugnare i klassrummet har läraren större chans att se de barn som inte mår så bra.

    Men tyvärr styr pengar allt i välfärden så man måste vara underbemannad jämt för att ” vi går så mycket back och budgeten täcker inte därför måste vi minska personaltätheten och inte ta in vikarier “

  10. Gick i samma årskurs fast annan klass på samma skola, vi hade lektioner ihop ibland och även fast jag inte kände Karolina väldigt väl så var hon nog en av de trevligaste människorna på skolan. Tar fortfarande emot när jag tänker tillbaka på veckorna efter hon hade gått bort. vi hade en minnesstund i skolan och några psykologer var där någon vecka efter händelsen. det var lite som att tiden stannat, om jag fick en chans att gå tillbaka i tiden skulle jag pratat mer med henne och förhoppningsvis på något sätt kunnat få henne att ändra sig och vara kvar ännu idag.

  11. Fyfan vad denna artikel gjorde ont att läsa. Jag var själv en ”Karolina-flicka”, en lugn och duktig flicka, någon som excellerade i de teoretiska ämnena och som även fick anta rollen som kuddflicka. Det var lustigt att jag hade en sådan lugnande effekt på andra, för samtidigt så skrek jag inombords.

    Trots detta klarade jag mig igenom låg-och mellanstadiet. Det var när jag började högstadiet som allting förändrades. En termin mäktade jag med, sen tog allting stop. Det var först när jag var 16 år gammal som jag kunde komma tillbaka till skolan.

    Det finns framförallt en sak som står i denna artikel som sticker ut och som är värt att lyfta fram – att det faktiskt kan vara så att man, i vissa fall, bör lägga skolplikten åt sidan. Jag minns själv att BUP-personalens tjat om att det faktiskt var viktigt att gå till skolan och att ”man ibland måste göra sådant man inte vill” bara fick mig att slå bakut. Det underlättade ingenting, för den miljön de ville tvinga mig tillbaka till var en miljö som jag blev sjuk av.

    Jag lyckades överleva. Karolina borde också ha överlevt. Det här är ett svek från alla samhällsinstanser. Fyfan.

Leave a Reply