När jag såg massvis av människor försvara att de rikaste får mest tillbaka i budgeten här fick det mig att se rött.
Sedan gråter man ut att man bär samhället på ens axlar.
De lågavlönade arbetarna i livsmedelsbutiker, transport och vård och andra yrken bar samhället på sina axlar under Corona. De fick ingenting för det, annat än att de dog i förtid.
Samtidigt fick de rika 55 miljarder i elbidrag även fast man hade uppvärm jacuzzi. Elbidraget gick till vissa hyresvärdar istället.
En gång i tiden bar alla axlarna för detta land. Ojämlikheten, både vad gäller förmögenhet och löner, var mycket lägre. Det var meningsfullt att arbeta; det lönade sig för de flesta och bidrog till en stor utveckling av välfärden. Så är det inte längre. Nu är det generaliseringar och det finns bra människor även bland medelklassen.
De fattiga ser nu en bostadsmarknad som är omöjlig att komma in på. Medelklassen försvarar denna marknad med näbbar och klor, samtidigt som de hycklande säger att de vill ha förändring men aldrig tar upp frågan med politikerna. Hycklare, så det är kanske bäst att bara hålla tyst.
De fattiga ser de rika som magiskt ökar värdet av sin förmögenhet genom den populära aktiemarknaden. För att du ska förstå skillnaden, här är ett exempel:
Med en årlig avkastning på 10% och ett månadssparande på 500 kr över 25 år:
Startkapital 100 000 kr: Din slutsumma efter 25 år blir 1 673 553 kr
Startkapital 1 000 000 kr: Din slutsumma efter 25 år blir 11 424 788 kr
(kopierade fel, tack för faktakollen) https://www.borskollen.se/ranta-pa-ranta-kalkylator
Berätta, var exakt ligger skickligheten och rättvisan i detta? Även fast de hade exakt likadan avkastning blir de rika rikare genom % avkastning. Förklara varför en fattig person med låg lön, som inte kan få högre lön på grund av det begränsade antalet välavlönade jobb på marknaden, ska anses vara mindre värd. Det är helt omöjligt för dem att få samma utveckling.
Tankefel nr 2: Bara för att du har utbildning anser du att du ska tjäna mycket högre lön. Detta är en ideologi, inte en objektiv universell sanning.
Fel nr 3: Det handlar inte bara om vad man producerar, utan också om kostnader. Vet du hur mycket en kriminell kostar samhället? Miljoner. Om en engagerad fotbollstränare kan hålla 25 unga grabbar borta från kriminalitet, är det en värdeskapande insats som inte kan mätas mot vad du skulle kunna bidra med genom ditt medelklassjobb. Problemet är att denna person offrar sin lediga tid och får ingen lön för det. Vi belönar enbart jobb på arbetsmarknaden. Märkligt, eller hur?
Vet du hur mycket pengar vi skulle spara på vård, kriminalitet och annat om vi hade en mer jämlik fördelning av förmögenhet? Varenda forskningsrapport visar hur låg inkomst ökar risken för en mängd problem, som sedan medelklassen klagar över att de måste hantera. Har ni någonsin tänkt på att ni kanske skapar den onda cirkeln?
Det är just därför Sverige blev framgångsrikt: Vårt ideella engagemang. Vi ser deltagandet i föreningar och politiska partier minska. Varför? En anledning är det individualistiska samhället där tid = pengar och det är min egen förmögenhet som räknas.
Demokratin utmanas från både höger och vänster. Om vi alla fokuserar på och tävlar om vem som tjänar mest, blir vi mer egoistiska. Anledningen till att det ideella engagemanget var så starkt var just på grund av jämlikheten.
När ni försvarar att de rikaste ska få skattesänkingar och ni bär samhället på era axlar, är det bara ett bevis för att utbildning inte innebär att man är smart.
TLDR; Under Corona bar lågavlönade arbetare stora delar av samhällets börda utan belöning, medan rika fick stora skatteförmåner och elbidrag. Historisk ojämlikhet var mindre, och arbete var mer belönande. Nu är bostadsmarknaden svår för fattiga och ekonomiska skillnader är stora. Utbildning garanterar inte hög lön, och viktiga samhällsinsatser får inte alltid erkännande eller belöning. Ett mer jämlikt samhälle skulle minska vård- och kriminalitetskostnader, men ökande individualism och ojämlikhet hotar demokratin och det ideella engagemanget.
by Rare-Minute205
50 comments
Glöm inte bort att folk med äldre bilar som inte har råd att köpa nytt tvingas betala tusentals kronor i subventioner så att rika kan få subventionerade lyxbilar och sen åka runt skattefritt.
Jag behöver bara min inkomst kvar så att jag kan bli medelklass. Inga pengar i min fattiga släkt. Tog chansen att utbilda mig, det är ju kostnadsfritt. Kan ändå rekommendera folk att utbilda sig så att de kan bidra med höga skatter på sin högre inkomst.
Jag tar verklighetsfrånvänd för 500 kronor, tack.
Att man betalar statlig skatt tyder inte på att man är rik, tvärtom faktiskt.
“Nu är det generaliseringar och det finns bra människor även bland medelklassen.”
Menar du det? Det är svårt att ta dig seriöst när du skriver såhär.
I övrigt så är det samhället vi en gång såg borta för alltid. Det funkade för att Sverige var homogent. Man såg en samhörighet med sig själv och samhället på ett annat sätt. Sverige och svenskarna har senaste åren jobbat för att bryta ner det gamla homogena samhället i förmån för öppna gränser och globalisering. Man kan argumentera för att detta är rätt eller fel, men jag tror stark på att det är svårt att ändra det ena och inte få det andra.
Det verkar som att den här regeringen verkligen hatar arbetarklassen och ett schysst samhälle att leva i. Det ironiska är att den här regeringen gör det sämre för alla inte bara arbetarklassen och medelklassen utan även överklassen.
>Men om det redan var välkänt att det är farligt att befinna sig i botten på inkomsthierarkin visade Wilkinson och Pickett i Jämlikhetsanden på hur ojämlikheten inte bara drabbar de med låg status. De problem som är rotade i ojämlikheten tycks i stället sprida sig upp genom samhället och ge sämre livsbetingelser också för den rikare delen av befolkningen i ojämlikare länder. Därför lever exempelvis en svensk arbetare längre än en britt ur övre medelklassen och löper mindre risk att drabbas av barnadödlighet, medan genomsnittsgreken lever ett längre, friskare och lyckligare liv än den dubbelt så rike amerikanen.
https://www.arbetaren.se/2019/05/24/ojamlikheten-en-odesfraga-2/
De rika har tillgångar, de fattiga har lön. Ändå pratas det bara om inkomstskatt (skatt på lön). Tillfällighet?
Uj uj uj. Ok. Hur många, säg, läkare finns det? Inte tillräckligt. Då kan läkare också ställa krav på lönen. Hur många finns det som kan ta ett jobb utan utbildningskrav? Massor med folk. Då är lönerna lägre. Det måste vara jobbigt att bli provocerad av det.
En utbildning är förlorad arbetsinkomst och studielån. Om du inte lyckas ta examen är tiden och lånen du lagt på det bortkastade. Det är en risk, som vissa väljer att ta, och vissa inte. Igen, inget hindrar dig från att läsa om du vill ha jobb med hög lön.
Men, sedan finns det en annan dimension på det, som ni inte pratar om. En läkares livslön går inte om en person som har arbetat hela tiden från nian på jobb utan utbildningskrav förrän runt 55 års ålder. Detta beror på högre skatter, studielån och förlorad arbetsinkomst för ett rätt stort antal år.
Lägg ner gnället, gör vad du kan för att förbättra samhället och din egen situation, och sluta med Marxistretoriken om att folk som gjort andra val än du har det för bra.
Det är gratis att utbilda sig – du får till och med bidrag och ett otroligt bra lån för att göra det. Högskoleprovet kostar ca 450kr att skriva, något alla har råd med. Skriv högskoleprov, välj en utbildning med rimlig ingångslön? Jag ser inte problemet? Eller gnäll över hur orättvist livet är, det fungerar också.
Ditt räkneexempel på avkastningen är helt fel?
Var längesen man såg en lågavlönad foliehatt svamla på Reddit.
Håller med dig till ganska stor del. Oavsett rättvishetsdebatten man kan ha kring vem som ska betala vad och varför, så kommer samhället att kollapsa om man inte kan leva ett rimligt och drägligt liv som låginkomsttagare då de alltid kommer behövas i stora mängder. Klassiska motargument mot detta resonemang är ju automatisering och AI, men då är det ju ännu rimligare att vara för en stark fördelningspolitik då det finns en reell risk för massarbetslöshet. Jäkligt förenklat tror jag att vi antingen får ”Ready Player One”-dystopin eller så får vi ”Star Trek”-utopin, och det är upp till oss att ta första spadtagen.
Det där med att vi arbetarna inte fick nånting under corona är inte helt sant. Vi fick en pungspark igenom att löneökningen blev fryst ett år. Så det får vi tacka för!
Det är två perspektiv – vad gynnar mig vs vad gynnar samhället… vad som gynnar mig är inte alltid samma som att det gynnar samhället. Och på sikt kan det också leda till att det är sämre för mig. Vi lever nu, och därför kan det vara lockande att endast tänka på vad som är bra för mig nu. Samhällsbygge tar längre tid.
Nyliberalismen och New Public Management infekterade detta land på 80-talet och har inte bekämpats än som den cancer det är.
Med respekt, jag tror att din ilska är missriktad på grund av att du inte förstår varken ekonomi eller historia.
Anledningen till att jag tror du inte förstår är delvis baserat ditt räkneexempel om månadssparande. [Du kan med lätthet göra rätta beräkningar med Avanzas månadsparandeverktyg här.](https://www.avanza.se/manadssparande.html) Men TL;DR är att ett månadssparande på 500kr med 100kkr som startbelopp ger ett totalt värde efter 25 år på 940kkr med en avkastning på 690kkr med 7% avkastning (bra mycket lägre än dina 10%). Jag tror du har helt enkelt ignorerat avkastningen helt och hållet där.
Angående historia så blev inte Sverige framgångsrikt på grund av jämlikhet. Jämlikheten var en fördel som vi köpte med avkastningen från en extremt fördelaktig efterkrigstid för Sverige. Det fina Sverige som många upplevde under 70-00 talet var inte på grund av politiken som fördes då, och vi lider nu konsekvenserna av politiken som fördes då.
Hej, du verkar ha räknat lite fel på avkastningen.
Startkapital 100 000 kr, årlig avkastning 10% och 25 års sparhorisont:
100 000 * 1.10^25 ≈ 1 083 000 kr
Startkapital 1 000 000 kr, årlig avkastning 10% och 25 års sparhorisont:
1 000 000 * 1.10^25 ≈ 10 830 000 kr
Sparar man 500 kr / månaden på det blir det förstås ännu högre.
Med en årlig avkastning på 10% och ett månadssparande på 500 kr över 25 år:
Startkapital 100 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 250 000 kr.
Startkapital 1 000 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 1 150 000 kr.
Där har du nog fel, skillnaden är bra mycket större än så.
Kommentarer och användare på reddit ≠ Sverige.
Jag tror och hoppas att detta sticker en del i ögonen på folk i allmänhet. Mitt hushåll tjänar mer än 100k per månad brutto så vi har det helt ok ställt, jag är inte särskilt nöjd med denna budget. Det hade varit billigare att ge tex vård, soc och framför allt skola ett par extra miljarder istället, det kommer bli billigare i längden.
Ok, en stor svart kaffe tack.
>Med en årlig avkastning på 10% och ett månadssparande på 500 kr över 25 år:
>Startkapital 100 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 250 000 kr.
>Startkapital 1 000 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 1 150 000 kr.
Så båda ökade sin förmögenhet med 150 000kr? Jo, jag fattar att du missat att faktiskt räkna in avkastningen så din poäng faller lite.
Sen är alla såna här diskussioner så märkliga som att det är ingenjörer och läkare som håller låginkomsttagarna nere. Sverige hade senast jag kollade OECDs sämsta avkastning på utbildning. Vi må ha ökande förmögenhetsklyftor men de beror inte på inkomstklyftor. Inkomstklyftorna “borde” snarare vara större, men både botten och toppen borde vara högre.
Att folk med högre lön i absoluta tal får mer tillbaka är ju för att skatt är i procent. Men någon som tjänar 55000kr betalar ju fortfarande mer än någon som tjänar 25 000kr både i absoluta tal och procentuellt. Tänker du att man helt borde ta bort skatten för lågavlönade eller?
Ja, skräm bort alla med tillgångar till att faktiskt skapa jobb.
Tycker du skäller på fel träd i ett land där skattemedel i princip vansköts av inkompetenta kommunala politiker.
Och som dessutom har ett orimligt högt skattetryck för alla.
Räcker ju att titta lite på när Allard skäller på idioterna i örebro kommun för att förstå varför grejer inte görs som dom borde göras.
> Nu är det generaliseringar och det finns bra människor även bland medelklassen.
Vad jobbar du själv med? Eller är du undantaget som bekräftar regeln eller är du “under” medelklassen? Vad skulle hända om du själv blev en del av medelklassen?
Varför skulle man då utbilda sig om man ända kommer tjäna som vilket annat jobb? Tiden du studerar är ju bara förlorad lön isåfall. Nån morot måste finnas om samhället ska utvecklas <3
Det är inte en belöning att få behålla mer av sina egna pengar. Marginalskatten är fortfarande en bra bit över 50% och det systematiska skatteslöseriet som Slöso och Jens Nylander avslöjat innebär att vi måste få ner skatten en bra bit.
Gnäll!
>Samtidigt fick de rika 55 miljarder i elbidrag även fast man hade uppvärm jacuzzi.
Du menar de fick tillbaka en del de betalade in.
Ok hela OPs text gav mig huvudvärk för att exemplen bara var en lång rad av tankevurpor och fel.. men med det sagt så håller jag med om andemeningen att det är taktlöst och dåligt att göra påtänkta skattesänkningar på det sätt man föreslår.. låt allt detta gå till dom som behöver det mest i samhället just nu.. och det säger jag som någon som absolut inte är sosse eller vänster..!
Den utbildade medel- och överklassen bär definitivt samhället på sina axlar, eftersom de enkelt kan utföra unskilled labor om alla knegarna skulle försvinna. De är ersättbara.
Knegarna kan däremot inte ta över om läkarna, ingenjörerna, piloterna, etc. försvinner.
Sant, kommer själv från arbetarklassen – det måste dock uppmärksammas att arbetarklassen också är bidragande till att rösta mot sina intressen
Man ser hellre problem med invandringen (som är ett problem) men vill hellre bli av med den på bekostnad av ens rättigheter. Så när Migrationsverket blir striktare men en själv blir fattigare får man väll skylla sig själv om man pendlar mellan SD, M och S där de två förstnämnda inte brytt sig om arbetarklassen någonsin och de sistnämnda inte gjort det sedan 80-talet
Jag är själv inte särskilt förtjust i något svenskt parti, speciellt tuggummiluktande medelklass moralister i V , men att de enda som ens har en ställning mot privatiseringar och vinster i välfärden (om så ett tandlöst ställningstagande) är fan en skam för hela landet
Inga axlar i världen kan bära upp någonting utan ben!
Hur mycket skal man tjäna och därmed skatta i Sverige ör att man betalar vad man kostar samhället?
>När jag såg massvis av människor försvara att de rikaste får mest tillbaka i budgeten här fick det mig att se rött.
Den här typen av okunniga inlägg skrivna med ideologiska skygglappar som effektivt stänger ute verkligheten får mig att… inte se rött, men i alla fall sucks tungt och bli ordentligt frustrerad.
Statsbudgeten är inget lotteri där riksdag och regering utser vinnare. Det är en budget, som innehåller både intäkter och utgifter. Intäkterna kommer inte från något ymnighetshorn utan från verkliga människors plånböcker.
I dagsläget står de 20% av hushållen som betalar mest skatt för 51% av de totala skatteintäkterna. De betalar alltså 2,5 gånger ”their fair share” som det brukar uttryckas på engelska. De 20% av hushållen som tjänar betalar näst mest skatt står för 21% av de totala skatteintäkterna. De tre återstående femtedelarna av hushållen står för 15%, 9% respektive 4% av de totala skatteintäkterna. På något vänster utmålas alltid den första femtedelen – som alltså bekostar mer än hälften av vår vård, vår skola, vår omsorg, vår socialtjänst, vårt rättsväsende, mm – som problemet. Trots att de betalar mer än alla andra tillsammans så betalar de aldrig tillräckligt. Själv tycker jag det är ett större problem att 40% av personerna i landet knappt bidrar ö h t än att 20% ”bara” bekostar drygt hälften av våra gemensamma utgifter.
I andra vågskålen ligger vad vi faktiskt får för all skatt vi betalar. Vården är kass rent ut sagt, polisen klarar inte av att upprätthålla allmän ordning, var femte unge klarar inte ens grundläggande gymnasiebehörighet i skolan, tågen går inte i tid, osv. Som medelinkomsttagare som ”bara” betalar runt halva min inkomst till det offentliga undrar jag ofta hur vi inte kan ha världens skatteuppror i det här landet, när vi får så oerhört lite tillbaka.
Som f d offentliganställd vet jag dessutom vilken oerhört respektlös och nonchalant inställning som ofta finns till skattebetalares pengar i offentlig sektor. Kommun-, region- och myndighetsledningar och alla deras stabsfunktioner som inte genererar någon nytta för invånarna bara sväller, medan antalet lärare, sjuksköterskor, fältassistenter och handläggare som faktiskt gör något för oss i bästa fall förblir oförändrat samtidigt som de ska ta hand om allt fler människor. Ledningarna åker runt på flotta mässor, har workshops på exklusiva konferensanläggningar, minglar runt med trendigt folk på diverse seminarier och invigningar. I dessa sammanhang kommer de fram till att vi ska satsa på dyra idrottsarenor, lyxiga badhus, gigantiska infrastrukturprojekt och annat som ska sätta kommunen på kartan men som inte bär sig utan bara kostar massa skattepengar som tränger undan de utgifter som gör nytta för invånarna på riktigt. Och hur miljarder strösslas bort i dåliga upphandlingar ska vi inte tala om…
>De fattiga ser nu en bostadsmarknad som är omöjlig att komma in på.
Ja, och vems fel är det? Vilka är det som bestämt att vi ska ha hyresregleringar som skyddar bostadsmarknadens insiders, som ser till att det inte är lönsamt att bygga nytt och som säkerställer att Sverige är praktiskt taget ensamt i hela västvärlden om decennielånga bostadsköer? Är det de rika? Är det medelklassen? Nej just det, det är vänsterpolitiker, som i jämlikhetens namn bestämt att det välbetalda medelålders par som bor i en trea på en attraktiv adress i storstan ska betala ungefär samma hyra som en vanlig knegare som bor i en trea i någon lite håla.
>Med en årlig avkastning på 10% och ett månadssparande på 500 kr över 25 år:
>Startkapital 100 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 250 000 kr.
>Startkapital 1 000 000 kr: Totalt antal sparande kronor efter 25 år blir 1 150 000 kr.
Det var inte en siffra rätt någonstans där. I det första exemplet uppgår det totala kapitalet efter 25 år till 1 869 000 kr, i det andra exemplet till 12 720 000.
Det enda som är rättvist här i världen, det är att alla tycker att nånting är orättvist.
Här har vi en vanlig kommunist som fortfarande inte kan förstå varför en läkare tjänar mer än någon som jobbar på McDonalds, det går verkligen inte in i denna persons huvud.
Nähä.. utbildade du dig i några år och fick ett helt okej betalt jobb? Har du råd med ett radhus och en bil från 2016? Du är ond medelklass som förtrycker mig !!!!! Herrejösses att folk som du får rösta gör mig mörkrädd
Fattiga stackare🫣
Ibland undrar man om det verkligen bara är borgarna som har trollkonton.
glömde du ränta på ränta? 10 % årlig avkastning med 500 kr/månad under 25 år bör ge:
* Scenario 1 (startkapital 100 000 kr) skulle ge 1 871 200 kr kr efter 25 år, inte 250 000 kr.
* Scenario 2 (startkapital 1 000 000 kr) skulle ge 12 734 200 kr, inte 1 150 000 kr
Gratis utbildning och alla möjligheter, misslyckas och klagar på de som faktiskt kämpar och lyckats.
Ökad invandring och ökad kriminaliteten = högre bostadspriser och längre vårdköer. Vänstern röstar fortsatt för detta
Det finns många som lever i villfarelsen att pengarna är ekonomin. Då har den som betalar in mest skatt också största bördan.
I verkligheten består ekonomin inte av pengar. Den består av varor tjänster och behov. Pengarna är bara ett sätt att överföra värde.
T.ex. så uppstår inte arbetstillfällen för att en rik person har pengar över. Arbetstillfällen uppstår när någon behöver få något gjort och har något att ge i utbyte.
Så man kan inte investera sig till fler arbetstillfällen om det inte finns efterfrågan på varan eller tjänsten man investerar i.
Att ge rika mer pengar för att de investerar dem är dödfött om man inte samtidigt ger de fattiga mer pengar så att de kan efterfråga varor och tjänster.
Något som gör mig så otroligt ledsen när klyftor och ekonomi diskuteras är en cynicism som gör att vi hamnar i cirkelargumentationer. Det är en högst subjektiv känsla, och jag har inte själv några bra svar på vad som är rätt väg frammåt, men jag skulle så innerligt önska att vi utmanar tanken “att alla har ett val” i att vara låg- eller höginkomsttagare.
Jag är 39 år, har ca. 500 000 i studieskulder, bor inneboende i en förort i sthlm på 13 kvm för ca. 6000/mån. Jag har inget kök, jag har kokplatta och diskar på toaletten. Är en arbetarunge, mina föräldrar är skilda och de var lågavlönade och hade inte ngn möjlighet att sätta upp ett sparande till mig, och i dagsläget så har jag heller inget sparande alls, varken pension eller annat. Jag har sommarjobbat sedan jag var 13, jag är stolt över varenda krona jag har tjänat och således betalat skatt på, för jag har en trygghet i att när jag behöver hjälp av t.ex sjukvården så kan jag få det.
På grund av svår psykisk ohälsa som kommer från systematisk misshandel och övergrepp av närstående mellan åren 5-12 har det varit en väldigt kämpig resa, och det är det fortfarande. Jag har C-PTSD samt är på autismspektrat. Jag har kämpat mig igenom skolan, kämpar mig igenom utbildning på olika nivåer och även arbetsplatser samt gått otaliga år i terapi. Jag har arbetat mig igenom olika serviceyrken upp till ekonomikonsult, och de senaste 15 åren har jag drabbats av 3 akuta stressreaktioner som lett till sjukskrivning för utmattningsdepression. Jag har varit i relationer där jag burit merparten av hushållets ekonomi, mina möjligheter till att starta ett sparande har varit små då det jag har tjänat/sparat ihop försvunnit i krisbuffertar i väntan på försäkringskassan/a-kassan. Min löneutveckling på det hela har varit katastrofal, jag har aldrig, trots att jag haft stora ansvarsområden inte haft över 31000 brutto.
Min tro och mitt hopp om framtiden sviktar så pass så att jag är tacksam för att jag inte har en familj som blir direkt drabbad om jag väljer att avsluta mitt liv. Och anledningen till dessa tankar är INTE pg. CPTSD:n, utan tanken på att jag kanske aldrig kan skapa mig ett värdigt liv.
Det enda jag önskar mig och som skulle kännas värdigt för mig, är en enkel lägenhet i närheten av en fungerande kollektivtrafik – att totalsumman för dessa inte innebär att jag ständigt måste kompromissa med om jag behöver köpa mat, mediciner, kläder, glasögon, gå till tandläkaren. Jag vill ha ett arbete där jag inte blir pushad att maximera varenda sekund av min dag samt jobba för en person extra när någon är sjuk/barnledig (jag har inga barn).
Jag vill ha ett liv som gör mig till en bra kugge i samhällsmaskineriet, både för min egen skull och för mina medmänniskor. Jag förstår också att ingen vill ha en livssituation som är sämre än den man har, oavsett om du är hög- eller låginkomsttagare, men jag förstår inte varför vi vill upprätthålla denna ekonimiska ensidighet som är uppenbart problematisk.
Jag ber om ursäkt ifall detta känns rörigt eller liksom… långsökt. Men jag ville bara visa lite mitt perspektiv och hur jag kämpar med mitt liv genom de val jag gör för att få det bättre, och vart det har lett mig.
Om man är stor måste man vara snäll.
Skulle nog vilja påstå att *alla* har sin del i att bära upp samhället (sålänge dom faktiskt jobbar eller investerar pengar inom landet). Slit och arbetsvilja lär inte ta arbetarklassen långt utan något kapital att förädla, samtidigt som alla pengar i världen inte kommer skapa något av värde utan arbetare.
Något jag inte förstår är varför man konstant måste motarbeta varandra bara för att man tillhör olika politiska läger, i alla lägen. Nu sänktes exempelvis skatt för låginkomsttagare och pensionärer, samt det talas om att ta bort skatt på de första 150k på ISK. Fast bara för att det är högern som föreslår det så skriker exempelvis S om dolda agendor och hemlig ond kapitalism. Det är väl för fan en bra grej, oavsett vem som föreslår det?
Makten framförallt i det här landet, i vanlig jävla ordning.
Herregud vilket svammel
Vem tycker du gjorde mest under corona: en läkare eller någon som stod i kassan på Ica?
Vem gjorde mest under corona: Ingejörerna och biologerna och kemisterna som producerade vaccinen eller 19 åringen som häller upp kaffe från en termos på Espresso House?
Vem gör mest för Sverige idag: Ingenjörer och ekonomer eller städaren på Samhall?
Du glömmer bort varför folk har hög lön: för att dom är värdefulla. Vem som helst kan stå i kassan på Ica eller hälla upp mitt kaffe och ge mig en muffins. Vem som helst kan inte bli ingenjör eller läkare etc.
Sluta drömma att lågavlönade bär Sverige på sina axlar. Alla är viktiga men vissa är viktigare än andra.
Du verkar vara emot högre löner och mindre skatt, ändå är det just detta som hindrar folk att göra en klassresa. Att ha hög skatt på arbete och konsumption slår ju extremt hårt mot låg/medel-klassen men typ inte alls på dom riktigt rika. Om du ska vara förbannad på något så är det ju just den höga skatten på inkomst/arbete vi har i Sverige och att vi i princip skapat ett skatteparadis för allt annat.
Sen sätts ju löner på vad marknaden säger att personens arbete är värt. Detta beror ju på många faktorer såklart, men beror ju på hur värdefullt en persons tjänster anses vara och hur sällsynt tjänsten är vilket korrelerar med hur svårt arbetet är att utföra/utbilda sig till. Speciallistläkare exempelvis är inom en bransch där människor är villiga att betala väldigt mycket för att ta del av läkarens tjänster. Samtidigt krävs det en lång och svår utbildning och lång erfarenhet inom en bransch som är väldigt svår och stressig, vilket tar ner antalet läkare. Alla dessa faktorer gör att priset på tjänsten går upp och därför har en läkare rätt hög lön. Jämför detta med en taxichaufför. I princip hela Sveriges befolkning kan köra bil och det är enkelt och relativt billigt att ta körkort och det är typ enda kravet för att bli taxichaufför. Det är inte heller en livsnödvändig tjänst, utan snarare lyxkonsumption, så människor är inte beredda att betala så mycket för en taxiresa. Allt detta driver ner priset på taxichaufförers tjänster. Så när jag säger att marknaden bestämmer lönerna så är det ju detta jag menar.
Sveriges ekonomi skriker dessutom efter just utbildad arbetskraft. Vad tror du händer om man gör det ännu sämre (lönemässigt) att utbilda sig? Färre människor kommer utbilda sig. Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut detta och det finns statistik på det i mängder, bara googla. Är exakt samma anledning varför Sverige har gratis utbildning, för att vi vill att människor utbildar sig och det är en ekonomisk morot att faktiskt göra det.
Är detta en post från forna Sovjet?
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr.
Notan delas på samma sätt som skatt
betalas:
– De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
– Den 5:e betalar 10 kr
– Den 6:e betalar 30 kr
– Den 7: 70 kr.
– Den 8:e 120 kr
– Den 9:e 180 kr
– Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag pa restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.
En dag säger restaurangägaren:
-”Ni är trogna kunder sá jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen”.
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte.
De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra?
Hur ska de dela upp rabatten pa 200 kr sả att alla får sin del?
De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet frán varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt.
Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr,
den 7:e betalar 50 kr,
den 8: 90 kr,
den 9:e 120 kr
den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis.
Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han far sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fär 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7: personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter
gratis varje dag.
– Vi får ingenting.
Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom for allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta.
När notan sedan landar pa bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 kr?!
Jag inser att jag ärligt inte riktigt vet vad vi har för definition av rik eller överklass
Pöbeltrams.
Jag har själv alltid röstat vänster… Skatt är bra! Men jag ser många generaliseringar i denna post. Det är ändå en fundamental skillnad på att vara rik och att ha hög lön. De som dessa justeringar applicerar på är ändå löntagare, som arbetar heltid, och som säkert skulle vilja vara rika, men oftast inte är det. De kommer garanterat ha det bättre ställt än majoriteten, men de har inte 200 mille på banken. Utan har kommit dit genom arbete. Det är mycket ovanligt att bli rik som löntagare. Det är en viktig skillnad, så att man riktar sin kritik på rätt sak.
Men sen har du ju de som faktiskt är rika, de kommer gynnas av detta med, men marginellt, eftersom de stora ökningarna här kommer från aktieavkastningar och värdeökningar på tillgångar och företagande. Men dessa är inte, samma som majoriteten av de som påverkas. Och oavsett, så är det inte huvudpoängen.
Det är ju här en fundamental skillnad i tankesätt kommer in, tror vi att driften hos människor att jobba, plugga, drivas framåt, är att få det bättre ställt, att det är kapitalismen som driver samhället på det planet främst . Så finns det en logik i att inte ha för högt skattetryck på lönerna även i de högre regionerna. De kommer ju trots allt betala mer oavsett, i och med att de har högre lön. Hade varit skillnad om skattetrycket minskade med högre lön. Det kan ju låta som en enkel klass-kamp fråga. Men i realiteten är det en svår fråga att svara på, vad gynnar alla bäst på sikt? Det är ju att ekonomin växer, och att fler är motiverade för att öka intäkter, plugga och tjänar pengar, att Sverige går bra och att fler företag kan expandera och anställa. Skatten på lön påverkar även incitamenten företagen kan ge till anställda, för att stanna, anställas, röra sig, locka till sig osv.
Eller växer ekonomin pga stimulanser och utjämnande faktorer. Svaret är såklart att båda är mkt viktiga. Det är därför frågan är så svår.
Sen är det, i mina ögon, en helt annan sak att fundera över hur samhället fördelar och gör saker mer jämlika. Vi vill ju kanske inte skapa dynastier av kapital (för att citera Buffet), där ingen behöver jobba för att farfar kom på hur man gör en eller annan grej och blev galet rik.