En 56-årig bilmekaniker står vid sin sons grav med ett Musse Pigg-gosedjur i ena handen och en cigarett i den andra.
– Hans soldatnamn var ”Mickey”, som i Mickey Mouse du vet? Därför lägger vi de här Musse Pigg-figurerna här.
Volodymyr Ryzjkov drar ett djupt bloss och betraktar mjukisdjuret i sin hand, plötsligt brydd. Han vet egentligen inte varför hans sons soldatkamrater kallade honom Mickey.
– Jag kallade honom alltid Mowgli. Som liten var han livlig som en glad groda, hoppade alltid omkring.
Vladislav Ryzjkov blev 26 år. Hans pappa har fått höra att granatsplitter trängde in i Vladislavs bröstkorg från sidan, i glipan mellan skyddsvästens bröstplatta och ryggplatta.
– Jag hade så gärna velat ha barnbarn. En sondotter.
Det tänker han ofta på när han kommer hit till Charkivs stora kyrkogård, för att tända ljus, gråta och prata lite med sonen.
– Om Vladislav hade fryst in sina spermier hade jag kanske kunnat bli farfar.
Med Musse Pigg-gosedjur, tända ljus och cigaretter sörjer pappa Volodymyr Ryzjkov sitt enda barn Vladislav, vars soldatnamn var ”Mickey”. Sonen dödades 2023, han blev 26 år. Runt 80 000 ukrainska soldater tros ha dödats de senaste tre åren.
Foto: Niklas Orrenius
Vladislav var hans och exhustrun Oksanas enda barn.
– Våra politiker sade att de skulle inrätta en biobank, så att soldater kunde få barn även om de dog. Men politikerna bara pratar, som vanligt.
Faktum är att Ukrainas parlament i februari 2024 antog en lag som ska göra det lättare för soldater, både kvinnor och män, att frysa in ägg respektive spermier. Det är en växande fråga i ett land där tjogtals soldater dödas varje dag och födslotalen är nästan lägst i världen.
Staten ska betala för infrysning och förvaring av äggen och spermierna de första tre åren. Volodymyr Ryzjkovs son dödades 2023, innan lagen klubbades, utan att ha fryst in några spermier.
På gravens träkors sitter ett foto av Vladislav med allvarlig uppsyn under hjälmen.
– Min son gick in i militären när han var 19.
Vid Vladislavs grav finns även en liten plastuggla som hans pappa placerat ut.
– Ugglan är här eftersom han jobbade med underrättelser i det militära.
En blå liten plastuggla på Vladislav Ryzjkovs grav symboliserar att han jobbade med militära underrättelser. ”Hans jobb var så hemligt, han kunde inte berätta för oss exakt vad han gjorde”, säger pappan.
Kyrkogården ligger i utkanten av miljonstaden Charkiv, tre mil från ryska gränsen. Ett dovt muller hörs över nejden – striderna pågår några mil härifrån. De färskaste gravarna är bara några dagar gamla.
– När min son begravdes var det gravar i 24 gånger 24 rader. Nu är det 50 gånger 50 rader.
Exakt hur många soldater som har dödats hemlighålls av myndigheterna. I september uppgav Wall Street Journal att runt 80 000 ukrainska soldater hade dödats. Siffran kom, enligt tidningen, från en hemlig intern ukrainsk uppskattning. President Zelenskyj kallade den överdriven, men uppgav ingen egen siffra.
Minst 200 000 ryska soldater tros ha dödats. Den stora skillnaden mellan länderna i antal dödsoffer vid fronten beror på den ryska ”köttkvarnstaktiken” – att Ryssland offrar många liv för att vinna några kilometer.
Den människofientliga taktiken betalar sig. De ryska invasionsstyrkorna erövrar långsamt by efter by, och kontrollerar nu en femtedel av Ukraina.
– Det kan inte fortsätta så här, säger Volodymyr Ryzjkov.
Volodymyr Ryzjkov ser hur nya gravar varje dag grävs på Charkivs soldatkyrkogård. ”Det kan inte fortsätta så här”, säger han.
Foto: Niklas Orrenius
Så säger många. Men hur skulle en fred se ut? En färsk undersökning från Kievs internationella sociologiska institut visar att allt fler ukrainare kan tänka sig att ge upp land i utbyte mot fred.
För två år sedan instämde endast 8 procent av tillfrågade ukrainare i påståendet ”För att vi ska kunna få fred så snart som möjligt och behålla självständighet, så kan Ukraina ge upp en del av sitt territorium”.
I dag har andelen som håller med stigit till 32 procent.
Fortfarande tycker majoriteten, 58 procent, att Ukraina under inga omständigheter ska ge upp land ”även om det betyder att kriget fortsätter längre”. Det är även Volodymyr Ryzjkovs linje: inte en kvadratmeter till ryssarna.
Det är en fälla att avstå land, menar han.
– Vi måste besegra dem och köra ut dem, allihop. Det är enda sättet.
Ett flyglarm börjar tjuta. Volodymyr Ryzjkov verkar inte märka det. Jag sneglar mot de andra sörjande på kyrkogården – ingen bryr sig om den tjutande sirenen.
Efter tre år med flyglarm har många Charkivbor anammat en resignerat stoisk attityd till de tjutande varningarna. Vardagslivet blir omöjligt om man alltid måste sitta i skyddsrum. I stället ber folk en stilla bön om att de ryska glidbomberna, robotarna eller attackdrönarna ska slå ner i nån annan del av stan.
”Det är tortyr”, säger Nadia Merkalo om det ryska invasionskriget. Hon har flytt till storstaden Charkiv från en by som håller på att erövras av ryska styrkor. I torsdags fick hon sina rutor krossade i en rysk drönarattack.
Foto: Niklas Orrenius
På väg in mot centrum hör vi att två attackdrönare slagit ner. Den första drönaren exploderade i spårvagnsledningar, och tjugotal bilar skadades av splittret. Den andra drönarens sprängladdning skadade fyra personer i ett bostadshus.
70-åriga Nadia Merkalo fick sina fönsterrutor krossade av den ryska drönaren. Hon berättar att hon flytt till storstaden Charkiv från liten by utanför Kupjansk, nära frontlinjen.
– Mitt hus förstördes där och nu bombas vi här också. Det är tortyr, det måste sluta. Det måste bli förhandlingar, säger Nadia Merkalo.
På Frihetstorget i Charkivs centrum finns en stor tavla där kommunen räknar dagar sedan den fullskaliga invasionen började. Volontärer byter siffror varje dag. ”995 dagar”, står det när jag besöker torget.
Ovanför siffran finns en knuten blågul näve och en karsk text: ”Ukraina förintar ryska invasionsstyrkor, antal dagar”. Fasaderna runt torget talar ett dystrare språk. Alla fönster har krossats i ryska attacker, och bytts ut mot spånplattor.
”Egentligen borde antalet dagar som räknas vara över tretusen, för invasionen började egentligen 2014, för tio år sedan”, säger parlamentsledamoten Maria Mezentseva på Frihetstorget i Charkiv. Hon har själv varit frivillig i militären och är gift med en arméofficer.
Foto: Niklas Orrenius
En av Charkivs mest kända politiker, parlamentsledamoten Maria Mezentseva, dyker upp på torget. Hennes volontärgrupp ska överlämna tusentals liggunderlag till soldater inför vintern.
Maria Mezentseva oroas av tal om strypt Ukrainastöd i Tyskland och USA.
– Ni i de nordiska länderna och i baltstaterna förstår hotet bättre. I Tyskland behöver vi påverka väljarna. Det är inte bara blanka checkar som skickas till Ukraina.
Nyligen hade hon besök av tyska politiker från Bundestag.
– Jag sade till dem: ”Om Ukraina inte hade gjort motstånd så hade de ryska styrkorna varit i Berlin nu”. Jag tror verkligen det.
Tillbaka på kyrkogården lägger Volodymyr Ryzjkov en otänd cigarett på sonens grav. Sonen var rökare och det är ett sätt att hedra honom, förklarar pappan.
– Fast han gick över till e-cigaretter som alla andra. Jag borde kanske lägga en sån pryl här i stället?
”Min son blev aldrig en rysk slav, och det ska inte vi andra ukrainare heller bli”, säger pappa Volodymyr Ryzjkov vid Vladislavs grav.
Foto: Niklas Orrenius
I hjärnan, säger Volodymyr Ryzjkov, förstår han att sonen är borta. Men ibland stänger han av hjärnan.
– Då kan det hända, när jag lagar frukost, att jag ställer fram en tallrik till honom också.
I dag, den 19 november 2024, är det 1 000 dagar sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av grannlandet Ukraina. Då, den 24 februari 2022, anföll Putins trupper hela Ukraina och försökte ta kontroll över huvudstaden Kiev och den näst största staden Charkiv.
Men egentligen började det ryska invasionskriget tio år tidigare, för 3 925 dagar sedan. Den 20 februari 2014 inleddes Rysslands ockupation av Krimhalvön.
Samma år utökades ockupationen när delar av länen Donetsk och Luhansk togs över av proryska styrkor.
Det som hände för 1 000 dagar sedan var att invasionskriget drabbade hela Ukraina – inte bara de östra och södra delarna.
Enligt FN har över 11 000 civila dödats i Ukraina sedan 2022.
Antalet soldater som dödats hemlighålls av både Ukraina och Ryssland, men tros vara runt 80 000 på den ukrainska sidan och 200 000 på den ryska.
Visa mer
Visa mindre