Förstås fel men vi får inte glömma vagnarna som lever sitt bästa liv i Ukraina nu. Efter årtionden i förråd får dom äntligen bonka ryss.
Korrupt.
Som så ofta annars är det en himla tur att detta pågår i just Sverige, annars hade det ju varit korruption!
Bisarrt så det räcker.
Om hon fått gå pga andra orsaker, går detta att begära ut från kommunen?
Dags att ompröva det kommunala självstyret?
”Kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson (M) förnekar att man försökt tysta utredningar om korruption. Hon säger att nuvarande styret tagit tag i problemen och förebygger att de sker igen.”
Då så. Allt lugnt! Pack it up, boys!
Borde skaffa en korruptionsmyndighet
jag själv tycker korruption inom det offentliga ska utredas som förräderi speciellt när det sker såhär
Den som jobbar med (mot) korruption ska nog ha ljudinspelning gående dag och natt.
Vi har ingen korruption sa den korrupta politikern
De korruptionsproblem som uppenbart finns i Ystad låter extrema, men korruption och tystnadskulturer i kommuner är tyvärr inte så ovanligt som många gärna vill tro.
Statskontoret släppte en rapport om korruption i kommunsektorn förra året. En ganska intressant detalj i den var att det är vanligare att tjänstepersoner (som jobbar i kommunen och kan verksamheten) tror/anser att korruption förekommer i kommunen, än att kommunens invånare tror/anser att det förekommer korruption i kommunen.
Ett problem är att vi har en väldigt snäv syn på vad som är korruption. Att ta en muta, ja, det är korrupt, och det är typ alla överens om. Att bland 70 sökande till en tjänst anställda bästa kompisens barn till en kommunal tjänst då? Helt legio, enligt många. Likaså att se mellan fingrarna i tillsyns- och tillståndsfrågor för stora arbetsgivare utan att få någon form av ersättning för det – ”det här företaget är så viktigt för kommunen, det är viktigt att de känner sig uppskattade, du kan väl berätta för dem att den här delen av deras verksamhet strängt taget inte uppfyller lagens krav, men skriv för guds skull inte det i protokollet, de får åtgärda det på sitt sätt och i sin egen takt.”
Och så har vi tystnadskulturen. Man befordrar ja-sägare och rövslickare, ”doers” som ”får saker gjorda”. Det vill säga de saker man vill få gjorda, som tar de genvägar som krävs, när såna krävs, som ignorerar de risker som finns, när såna finns, för att de förstår att budgeten aldrig kommer hålla om man beaktar dem. Karriärister, kort sagt, som vill vara närmaste chefen till lags för att avancera och som inte bryr sig om konsekvenserna av de problem som sopas under mattan, eftersom de räknar med att ha gått vidare till en bättre tjänst i kommunen, eller ett högre chefsjobb i grannkommunen, innan det uppdagas.
De här människorna finns naturligtvis i alla sektorer. Men jag tror de frodas i regioner och kommuner på ett annat sätt än i privat och statlig sektor. Agerar man på det sättet i privat sektor kommer man förr eller senare kosta någon jävligt mycket pengar, och då rasar karriären som ett korthus. I bästa fall förlorar man prestigejobnet och åker ned på golvet där man började igen, i värsta fall blir man skadeståndsskyldig. Och statlig sektor är enormt inrutad, med regler och rutiner för allt, och därtill en stor byråkratisk apparat för att granska eventuella oegentligheter.
Kommuner och regioner är dock självstyrande. De får sätta sina egna rutiner och riktlinjer i stor utsträckning. Det finns praktiskt taget inga sanktioner för att bryta mot lagen – kommuner förväntas göra om och göra rätt om de blir påkomna, men de behöver inte betala några viten, ingen blir av med jobb eller licens, ingen behöver skaka galler. Och granskningen är minst sagt bristfällig. Kommunrevisioner har i regel alldeles för lite resurser, åtminstone om man jämför med hur stora resurser som läggs på att granska statliga myndigheter. Dessutom rapporterar kommunrevisionen till kommunfullmäktige, som också är de som i förlängningen fattat de beslut som granskas. Så revisionen kan rekommendera kommunfullmäktige att inte bevilja sig själv ansvarsfrihet, eller att rikta en anmärkning mot en nämnd de tillsatt, men det kommer i princip aldrig att hända.
12 comments
Förstås fel men vi får inte glömma vagnarna som lever sitt bästa liv i Ukraina nu. Efter årtionden i förråd får dom äntligen bonka ryss.
Korrupt.
Som så ofta annars är det en himla tur att detta pågår i just Sverige, annars hade det ju varit korruption!
Bisarrt så det räcker.
Om hon fått gå pga andra orsaker, går detta att begära ut från kommunen?
Dags att ompröva det kommunala självstyret?
”Kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson (M) förnekar att man försökt tysta utredningar om korruption. Hon säger att nuvarande styret tagit tag i problemen och förebygger att de sker igen.”
Då så. Allt lugnt! Pack it up, boys!
Borde skaffa en korruptionsmyndighet
jag själv tycker korruption inom det offentliga ska utredas som förräderi speciellt när det sker såhär
Den som jobbar med (mot) korruption ska nog ha ljudinspelning gående dag och natt.
Vi har ingen korruption sa den korrupta politikern
De korruptionsproblem som uppenbart finns i Ystad låter extrema, men korruption och tystnadskulturer i kommuner är tyvärr inte så ovanligt som många gärna vill tro.
Statskontoret släppte en rapport om korruption i kommunsektorn förra året. En ganska intressant detalj i den var att det är vanligare att tjänstepersoner (som jobbar i kommunen och kan verksamheten) tror/anser att korruption förekommer i kommunen, än att kommunens invånare tror/anser att det förekommer korruption i kommunen.
Ett problem är att vi har en väldigt snäv syn på vad som är korruption. Att ta en muta, ja, det är korrupt, och det är typ alla överens om. Att bland 70 sökande till en tjänst anställda bästa kompisens barn till en kommunal tjänst då? Helt legio, enligt många. Likaså att se mellan fingrarna i tillsyns- och tillståndsfrågor för stora arbetsgivare utan att få någon form av ersättning för det – ”det här företaget är så viktigt för kommunen, det är viktigt att de känner sig uppskattade, du kan väl berätta för dem att den här delen av deras verksamhet strängt taget inte uppfyller lagens krav, men skriv för guds skull inte det i protokollet, de får åtgärda det på sitt sätt och i sin egen takt.”
Och så har vi tystnadskulturen. Man befordrar ja-sägare och rövslickare, ”doers” som ”får saker gjorda”. Det vill säga de saker man vill få gjorda, som tar de genvägar som krävs, när såna krävs, som ignorerar de risker som finns, när såna finns, för att de förstår att budgeten aldrig kommer hålla om man beaktar dem. Karriärister, kort sagt, som vill vara närmaste chefen till lags för att avancera och som inte bryr sig om konsekvenserna av de problem som sopas under mattan, eftersom de räknar med att ha gått vidare till en bättre tjänst i kommunen, eller ett högre chefsjobb i grannkommunen, innan det uppdagas.
De här människorna finns naturligtvis i alla sektorer. Men jag tror de frodas i regioner och kommuner på ett annat sätt än i privat och statlig sektor. Agerar man på det sättet i privat sektor kommer man förr eller senare kosta någon jävligt mycket pengar, och då rasar karriären som ett korthus. I bästa fall förlorar man prestigejobnet och åker ned på golvet där man började igen, i värsta fall blir man skadeståndsskyldig. Och statlig sektor är enormt inrutad, med regler och rutiner för allt, och därtill en stor byråkratisk apparat för att granska eventuella oegentligheter.
Kommuner och regioner är dock självstyrande. De får sätta sina egna rutiner och riktlinjer i stor utsträckning. Det finns praktiskt taget inga sanktioner för att bryta mot lagen – kommuner förväntas göra om och göra rätt om de blir påkomna, men de behöver inte betala några viten, ingen blir av med jobb eller licens, ingen behöver skaka galler. Och granskningen är minst sagt bristfällig. Kommunrevisioner har i regel alldeles för lite resurser, åtminstone om man jämför med hur stora resurser som läggs på att granska statliga myndigheter. Dessutom rapporterar kommunrevisionen till kommunfullmäktige, som också är de som i förlängningen fattat de beslut som granskas. Så revisionen kan rekommendera kommunfullmäktige att inte bevilja sig själv ansvarsfrihet, eller att rikta en anmärkning mot en nämnd de tillsatt, men det kommer i princip aldrig att hända.
Vi skulle haft en svensk Bukele :/
Comments are closed.