Jag gillar att det enda som näringslivet ska vara med att betala för är tåg. Om det är någonting som rent allmänt är bra för miljön på alla sätt och vis så ska det vara självförsörjande, men vi kan pissa subventioner över fiskebåtar, djurgårdar, flygplatser och serverfarmar.
> Banavgifterna syftar ju till att täcka de kostnader som trafiken ger upphov till, är det inte rimligt att näringslivet är med och betalar för det?
>
> – Jo självklart, men nivån måste vara evidensbaserad och noga genomtänkt. Den bör också spegla den kvalitet som godstrafiken får, och där finns det mer att önska, anser Ray.
Dessa är ju en kostnad per rörelse. Inte någon registreringsskatt årligen på lok och vagnar.
Är dessa belopp verkligen satta för att täcka de kostnader som tunga trafiken på vägnätet ger upphov till?
Vårt vägnät byggs för att kunna ta tunga fordon, så vägen i sig själv har dimensionerat för deras axeltryck, och inte för små personbilar vilket skulle kunna klara sig på mycket klenare vägar. Sedan har man att slitage på vägar ökar som fjärde potensen på axeltrycket. Så 10 gånger högre axeltryck, 10000 gånger högre vägslitage. Man inser lätt att det är tunga fordon som sliter sönder vägarna.
Det vore ju konstigt om vi har avgifter som minskar tunga transporter på räls, där rälsens låga friktion och höga kapacitet på axeltryck, för att istället köra på ett vägnät som subventioneras av bilisters registreringsskatter och bränsleskatter, och lite till från andra statliga skatteintäkter.
Så samtidigt som flygskatten tas bort och skatten på drivmedel sänks så höjs avgifterna för ett klimatsmart och effektivt transportsätt. Även om detta inte har direkt att göra med regringen så kan man ändå lätt se vart prioriteringen ligger.
Det här känns som samma problem igen och igen…
T.ex.
“Vi har nu för många bilar på gatorna. Inför tullar!”
“Hmm varför är vår kollektivtrafik överbelastad? Vi höjer biljettpriset kraftigt!”
“Vi har nu för många bilar på gatorna…”
Vi måste ha både piska och morot. Min åsikt är att moroten ska komma först. Om man vill att mera gods ska fraktas med tåg måste man först se till att systemet klarar det och att det är ekonomiskt attraktivt.
Det kommer bli samma problem med lagen om textilavfall.
Många som inte har bil kommer inte ha möjlighet att källsortera textiler i återvinningscentraler så de kommer dumpa dem i hushållsavfallet iaf.
Men om det fanns stationer inom gångavstånd som hölls trevliga och var välskyltade så skulle det gå helt okej.
Göteborgs energi påstår samma sak, att ’nätavgiften’ var tvungen att höjas flera hundra procent för att täcka ’deras kostnader för nätet’. Så nu är nätavgiften 110 öre per kWh, medan kostnaden att köpa elen inkl skatter bara är ca 70-90 öre… Dom har en monopolställning och utnyttjar det, ingen kan säga emot. Dom kan hitta på prognoser som kräver kraftigt ökade kostnader om det behövs en förklaring.
Så i ett nötskal har dom höjt priserna avsevärt, dom som använder godståg mest har bytt till lastbilar men då blir dom anvariga ledsna för varför vill ingen använda tåg?
Toppen för lastbilstillverkarna Volvo och Scania
Med risk för att jag missförstår hur systemet med banavgifter fungerar: ganska ofta tycker jag att offentlig sektor verkar krångla till saker en väldans massa helt i onödan, i synnerhet när det gäller ”money management”. Varför har vi ens banavgifter? Det är ju staten som bygger, äger och underhåller järnvägsspåren.
Jag förstår såklart att med finansiering från banavgifter så behövs inte lika mycket skattefinansiering. Men för mig blir det märkligt att säga att ”ni som använder det här får betala för det” OCH ”detta är så viktigt att staten ska betala för det”. I slutändan så måste banavgiften landa på slutkonsumenten som då konsumerar mindre och betalar mindre moms, och innebära lägre vinster för företagen som då betalar mindre bolagsskatt.
Det påminner delvis om hur det offentliga alltid lägger en verksamhet i en myndighet/bolag och de fastigheter verksamheten använder i en annan myndighet/bolag. Till exempel så betalar staten ersättning till universiteten för att de ska kunna bedriva sin verksamhet, universiteten betalar hyra till det statliga bolaget Akademiska Hus, som betalar utdelning till staten. Staten betalar till staten som betalar till staten som betalar tillbaka till staten… Kunde inte staten bara ha gett universiteten en lite lägre ersättning till att börja med och därmed sluppit en massa onödig pappersexercis för att fakturor och transaktioner ska cirkulera runt i ett slutet system?
Eller elstödet förra året. Staten i form av Vattenfall är den största elproducenten. De tog ut skyhöga elpriser. Ovanpå det lade staten elskatt som gjorde de skyhöga priserna ännu högre. Och ovanpå det lade staten moms som gjorde de ännu högre priserna ännu ännu högre. Det blev jobbigt för oss elkonsumenter som skulle betala de höga elpriserna. Men istället för att bara sänka priset, eller skatten, eller momsen, propsade staten på att vi skulle betala priset, skatten och momsen, och sen få ett bidrag/stöd baserat på hur mycket el vi gjort av med. Vilket slog jävligt fel: folk som hade råd med de höga elpriserna gjorde av med lika mycket el som vanligt, så de fick jättemycket elstöd. Folk som inte hade råd med de höga elpriserna drog ned på sin elkonsumtion så mycket de kunde – satt och frös, lade massa pengar på ved, tog kallvattenduschar osv – och fick väldigt lite elstöd. Och de som varit förutseende och bundit elpriset på lång tid fick i praktiken retroaktivt betalt för att ha förbrukat el.
Eller det här med bolån. Staten tyckte det var väldigt bra att folk lånade pengar för att köpa hus och ta ansvar för sitt eget boende, så den införde en subvention för att låna – har man ett lån så får man dra av 30% av kostnaden på skatten. Sen helt plötsligt tyckte staten att det var dåligt att folk lånade pengar för att köpa hus. Men tog man bort eller sänkte subventionen för att ta bolån? Nej, man införde tvingande regler om att man måste minska de bolån som staten samtidigt uppmuntrar en att ha genom att finansiera en del av dem. Sen blev det pandemi, en del fick svårt att betala av på sina lån. Då beviljades de undantag från det tvingande kravet att betala av sina lån, själva kravet behölls dock för det är ju dåligt med lån, men samtidigt ganska bra så det är fortsatt subventionerat.
Det jag försöka säga är väl helt enkelt: varför krångla till saker så in i helvete? Bestäm att det där ska vara skattefinansierat, det där ska inte vara det. Håll inte på och pilla och skruva på precis allt, och beskatta och subventionera saker på en och samma gång, ha *en* regel utan så många jäkla undantag, och om undantag nu måste finnas så lägg inte in massa undantag från undantagen.
Enkelhet är kriminellt underskattat. I längden tror jag faktiskt att alla vinner på att saker och ting är enkla, logiska och överblickbara. De enda som vinner på att allt är krångligt är statliga byråkrater som ska administrera krånglet, och dyra konsulter och rådgivare som folk och företag måste hyra in för att berätta vad fan som gäller.
9 comments
🤦
Jag gillar att det enda som näringslivet ska vara med att betala för är tåg. Om det är någonting som rent allmänt är bra för miljön på alla sätt och vis så ska det vara självförsörjande, men vi kan pissa subventioner över fiskebåtar, djurgårdar, flygplatser och serverfarmar.
> Banavgifterna syftar ju till att täcka de kostnader som trafiken ger upphov till, är det inte rimligt att näringslivet är med och betalar för det?
>
> – Jo självklart, men nivån måste vara evidensbaserad och noga genomtänkt. Den bör också spegla den kvalitet som godstrafiken får, och där finns det mer att önska, anser Ray.
Dessa är ju en kostnad per rörelse. Inte någon registreringsskatt årligen på lok och vagnar.
Men tunga fordon på väg betalar en årlig avgift enligt https://www.skatteverket.se/skatter/vagavgifter/vagavgifter.4.18e1b10334ebe8bc8000899.html
Är dessa belopp verkligen satta för att täcka de kostnader som tunga trafiken på vägnätet ger upphov till?
Vårt vägnät byggs för att kunna ta tunga fordon, så vägen i sig själv har dimensionerat för deras axeltryck, och inte för små personbilar vilket skulle kunna klara sig på mycket klenare vägar. Sedan har man att slitage på vägar ökar som fjärde potensen på axeltrycket. Så 10 gånger högre axeltryck, 10000 gånger högre vägslitage. Man inser lätt att det är tunga fordon som sliter sönder vägarna.
Det vore ju konstigt om vi har avgifter som minskar tunga transporter på räls, där rälsens låga friktion och höga kapacitet på axeltryck, för att istället köra på ett vägnät som subventioneras av bilisters registreringsskatter och bränsleskatter, och lite till från andra statliga skatteintäkter.
Så samtidigt som flygskatten tas bort och skatten på drivmedel sänks så höjs avgifterna för ett klimatsmart och effektivt transportsätt. Även om detta inte har direkt att göra med regringen så kan man ändå lätt se vart prioriteringen ligger.
Det här känns som samma problem igen och igen…
T.ex.
“Vi har nu för många bilar på gatorna. Inför tullar!”
“Hmm varför är vår kollektivtrafik överbelastad? Vi höjer biljettpriset kraftigt!”
“Vi har nu för många bilar på gatorna…”
Vi måste ha både piska och morot. Min åsikt är att moroten ska komma först. Om man vill att mera gods ska fraktas med tåg måste man först se till att systemet klarar det och att det är ekonomiskt attraktivt.
Det kommer bli samma problem med lagen om textilavfall.
Många som inte har bil kommer inte ha möjlighet att källsortera textiler i återvinningscentraler så de kommer dumpa dem i hushållsavfallet iaf.
Men om det fanns stationer inom gångavstånd som hölls trevliga och var välskyltade så skulle det gå helt okej.
Göteborgs energi påstår samma sak, att ’nätavgiften’ var tvungen att höjas flera hundra procent för att täcka ’deras kostnader för nätet’. Så nu är nätavgiften 110 öre per kWh, medan kostnaden att köpa elen inkl skatter bara är ca 70-90 öre… Dom har en monopolställning och utnyttjar det, ingen kan säga emot. Dom kan hitta på prognoser som kräver kraftigt ökade kostnader om det behövs en förklaring.
Så i ett nötskal har dom höjt priserna avsevärt, dom som använder godståg mest har bytt till lastbilar men då blir dom anvariga ledsna för varför vill ingen använda tåg?
Toppen för lastbilstillverkarna Volvo och Scania
Med risk för att jag missförstår hur systemet med banavgifter fungerar: ganska ofta tycker jag att offentlig sektor verkar krångla till saker en väldans massa helt i onödan, i synnerhet när det gäller ”money management”. Varför har vi ens banavgifter? Det är ju staten som bygger, äger och underhåller järnvägsspåren.
Jag förstår såklart att med finansiering från banavgifter så behövs inte lika mycket skattefinansiering. Men för mig blir det märkligt att säga att ”ni som använder det här får betala för det” OCH ”detta är så viktigt att staten ska betala för det”. I slutändan så måste banavgiften landa på slutkonsumenten som då konsumerar mindre och betalar mindre moms, och innebära lägre vinster för företagen som då betalar mindre bolagsskatt.
Det påminner delvis om hur det offentliga alltid lägger en verksamhet i en myndighet/bolag och de fastigheter verksamheten använder i en annan myndighet/bolag. Till exempel så betalar staten ersättning till universiteten för att de ska kunna bedriva sin verksamhet, universiteten betalar hyra till det statliga bolaget Akademiska Hus, som betalar utdelning till staten. Staten betalar till staten som betalar till staten som betalar tillbaka till staten… Kunde inte staten bara ha gett universiteten en lite lägre ersättning till att börja med och därmed sluppit en massa onödig pappersexercis för att fakturor och transaktioner ska cirkulera runt i ett slutet system?
Eller elstödet förra året. Staten i form av Vattenfall är den största elproducenten. De tog ut skyhöga elpriser. Ovanpå det lade staten elskatt som gjorde de skyhöga priserna ännu högre. Och ovanpå det lade staten moms som gjorde de ännu högre priserna ännu ännu högre. Det blev jobbigt för oss elkonsumenter som skulle betala de höga elpriserna. Men istället för att bara sänka priset, eller skatten, eller momsen, propsade staten på att vi skulle betala priset, skatten och momsen, och sen få ett bidrag/stöd baserat på hur mycket el vi gjort av med. Vilket slog jävligt fel: folk som hade råd med de höga elpriserna gjorde av med lika mycket el som vanligt, så de fick jättemycket elstöd. Folk som inte hade råd med de höga elpriserna drog ned på sin elkonsumtion så mycket de kunde – satt och frös, lade massa pengar på ved, tog kallvattenduschar osv – och fick väldigt lite elstöd. Och de som varit förutseende och bundit elpriset på lång tid fick i praktiken retroaktivt betalt för att ha förbrukat el.
Eller det här med bolån. Staten tyckte det var väldigt bra att folk lånade pengar för att köpa hus och ta ansvar för sitt eget boende, så den införde en subvention för att låna – har man ett lån så får man dra av 30% av kostnaden på skatten. Sen helt plötsligt tyckte staten att det var dåligt att folk lånade pengar för att köpa hus. Men tog man bort eller sänkte subventionen för att ta bolån? Nej, man införde tvingande regler om att man måste minska de bolån som staten samtidigt uppmuntrar en att ha genom att finansiera en del av dem. Sen blev det pandemi, en del fick svårt att betala av på sina lån. Då beviljades de undantag från det tvingande kravet att betala av sina lån, själva kravet behölls dock för det är ju dåligt med lån, men samtidigt ganska bra så det är fortsatt subventionerat.
Det jag försöka säga är väl helt enkelt: varför krångla till saker så in i helvete? Bestäm att det där ska vara skattefinansierat, det där ska inte vara det. Håll inte på och pilla och skruva på precis allt, och beskatta och subventionera saker på en och samma gång, ha *en* regel utan så många jäkla undantag, och om undantag nu måste finnas så lägg inte in massa undantag från undantagen.
Enkelhet är kriminellt underskattat. I längden tror jag faktiskt att alla vinner på att saker och ting är enkla, logiska och överblickbara. De enda som vinner på att allt är krångligt är statliga byråkrater som ska administrera krånglet, och dyra konsulter och rådgivare som folk och företag måste hyra in för att berätta vad fan som gäller.
Comments are closed.