Folk och Försvar – Sveriges tre krigiska dagar

SÄLEN. Vanligen brukar politiker använda säkerhetskonferensen Folk och Försvar till att skrämma slag på den svenska befolkningen med krigshot och skrammel.

I sitt inledande tal pratade Ulf Kristersson om en ny tid. En tid där det inte är krig, men inte heller fred.

Förhoppningsvis sätter minister Bohlin lite mer färg på den här konsensustillställningen innan konferensen är över.

Ulf Kristersson: ”Det råder inte fred”

1:42

Årets säkerhetspolitiska konferens började dåligt för ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin. Kungen är som vanligt på plats och på sin väg in i salen stannade han till för att hälsa på försvarsminister Pål Jonsson. Bredvid stod Bohlin och sträckte ut en hoppfull hand. En hand han fick sänka igen, när kungen helt sonika gick förbi – det är inte lätt att vara en av regeringens minst kända ministrar.

Under säkerhetskonferensen i Sälen möts landets absoluta grädda när det kommer till försvars- och säkerhetspolitik. Kungen är som sagt här, överbefälhavaren tillsammans med sina högsta militära chefer, statsministern, alla andra ministrar av den högre kalibern – finansministern, justitieministern, försvarsministern, utrikesministern – cheferna för rikspolisen, säkerhetspolisen, militära undersättelsetjänsten och alla andra myndigheteschefer som sysslar med beredskap på olika sätt. Från Nato kommer bland annat SACEUR, Natos högste militäre befälhavare i Europa. I en orolig omvärld handlar samtalet om att stärka upp säkerheten i Sverige, runt Östersjön, inom EU och Nato.

Folk och Försvars är också minister Bohlins årliga tillfälle att glänsa.

“Kunde bli ett allvarligare utfall” – Carl-Oskar Bohlin om sabotagen

2:59

Tre dagar om året har Carl-Oskar Bohlin en chans att stå i rampljuset. Dels för att hans ämnesområde civil beredskap för en gångs skull är en viktig del av dagordningen, och dels för att Bohlin inte skräder orden, när han väl har möjligheten. Han tar uppdraget att höja beredskapen hos det svenska folket på mycket stort allvar.

Förra året skrämde han slag på Sverige när han med allvarlig min basunerna ut att det kan bli krig, men efter det föll han tillbaka i anonymitetens skugga.

I år har han till och med värmt upp genom att hamna i blåsväder om två skadade kablar i Finland i höstas. Bohlin var snabb att ropa sabotage, men just de kabelbrotten visade sig ha skadats av en grävskopa av misstag.

Men säkerheten i Östersjön har varit en följetong de senaste månaderna. Under hösten och vintern har det skett flera misstänkta sabotage av kablar i Östersjön. Ett kinesiskt fartyg och ett fartyg som misstänks tillhöra den ryska skuggflottan, har med all sannolikhet orsakat skadorna. Nu ska Sverige bidra till en Natoinsats i Östersjön och ett utökat samarbete mellan Kustbevakningen och Försvarsmakten ska också öka säkerheten.

Bohlin är inte den enda som fått kritik. Regeringen har kritiserats för att vara för undfallande och för att Finland visat större handlingskraft när det kommer till kabelbrotten och hanteringen av de misstänka skeppen. Helt uppenbart har detta stört regeringen och Ulf Kristersson som tog upp saken i sitt inledande tal. Han försökte förklara sig och hänvisade till den internationella havsrätten. I säkerhetspolitiken råder det i stort sett borgfred. Det vill säga att oppositionen inte kritiserar regeringens linje eller beslut i några hårdare ordalag. I en orolig omvärld värderas konsensus i säkerhetspolitiken högre än partipolitiska poäng. Annars skulle oppositionen kanske haft en hel del att säga om hur regeringen hanterar den ryska spökflottan som äventyrar säkerheten i Östersjön.

Tre ministrar vi måste tala om

38:21