Tänker på såna här artiklar, och detta som skrivs i den:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/kwP0oX/samtyckeslagen-rapport-fran-bra-rebecca-selberg
Å ena sidan måste den som uppfattar sig utsatt kunna anmäla det, respekteras i sin upplevelse och få upprättelse. Å andra sidan kan inte samhället reglera exakt alla mellanmänskliga överträdelser; tonårspojkar måste få göra misstag – också allvarliga sådana – utan att det innebär flera års frihetsberövande och socialt stigma.
Jag blev våldtagen, enligt folks syn på vad våldtäkt är, på en fest, inget våld eller hot förekom men jag samtyckte inte till att ha sex men samtyckeslagen fanns inte på den tiden. Dom blev inte dömda för det. Killarna tyckte inte att det var en våldtäkt, att dom inte tvingat mig, det bedömdes också så rättsligt, inget tvång förekommit då dom inte använt våld eller hot. Det räckte inte att säga att man inte ville. Jag blev återtraumatiserad av rättsprocessen och sen dömdes dom inte ens.
Tonårskillar måste få göra misstag. Allvarliga sådana. Utan att det innebär flera års frihetsberövande och socialt stigma.
Men den som blir utsatt då? Jag sa att jag inte ville ha sex med dom. Det var väldigt psykiskt påfrestande och traumatiserande när det inte respekterades pga jag inte gjorde motstånd och dom tog det som att jag egentligen ville ha sex. Är det att klassa som "ett misstag"? En av dom var övertygad att jag egentligen ville ha sex pga jag fick en ofrivillig orgasm när han var i mig, det gjorde så att jag fick känslor av att min kropp inte var min.
När jag skulle undersökas efter det anmäldes och bevis säkras så kunde jag inte ens gå. Mina ben bar mig inte. Jag grät. Skakade. Jag behövde få hjälp med att komma in. Dom gav mig akut p-piller så jag inte skulle bli gravid från det.
Det var väldigt psykiskt påfrestande att prata med polisen om det som hänt. Jag spydde pga ångest. Jag hade svårt att ens prata.
När jag kom hem kunde jag inte sova. Min mamma gav mig något sömnmedel som var utskrivet till henne, trots att man inte får göra så. Somnade av det men fick inte någon bra sömn, jag drömde om vad som hänt.
Jag vaknade ofta skrikandes pga drömmarna, hade panik. Min mamma bad min pappa att sova någon annanstans så jag fick sova hos henne i deras säng.
Hon höll om mig och sa att jag var säker nu, att det bara är drömmar när jag vaknade skrikande och gråtande och hade panik. Försökte lugna ner mig. Sa att dom inte kan skada mig mer.
Jag hade svårt att äta. Jag spydde ofta. Jag duschade nästan tvångsmässigt pga jag kände mig smutsig och äcklig men det hjälpte bara temporärt.
Jag hade blivit rädd för män/killar, min pappa försökte krama mig vid ett tillfälle när jag grät och jag frös. Min mamma såg det och min reaktion. Hon tog mig till soffan och satte en filt över mig och henne och höll om mig. Efter ett tag så sa hon till mig att jag måste släppa henne, jag hade hållit i hennes arm så hårt att hon fick ont, det blev ett blåmärke.
Väldigt få gånger som jag klarat bli kramad av min pappa eller andra manliga släktingar sedan det hände.
Klarade knappt av att gå i skolan efteråt.
Det upptäcktes att jag skadade mig själv. Min mamma fick vara med på samtal med mig och kuratorn. Kuratorn frågade mig massa saker. Sen kom det "Har du tankar på att du vill döda dig själv eller önskar du var död eller kunde försvinna?". Jag sa ja gråtandes, att jag inte orkar mer. Hon frågade hur ofta. Jag sa varje dag, nästan hela tiden. Min mamma började gråta.
Jag försökte begå självmord första gången när jag var 15.
Jag har fortfarande, nästan 10 år efter det hände, fortfarande mardrömmar om det. Jag har fått aktivitetsersättning pga mina problem som orsakats av det.
Men:
tonårspojkar måste få göra misstag – också allvarliga sådana – utan att det innebär flera års frihetsberövande och socialt stigma
Dom tog min trygghet från mig. Dom avslutade mitt liv innan det ens börjat på riktigt, jag har bara överlevt sedan dess och inte levt. Jag hade drömmar. Jag ville bli sjuksköterska. Jag ville resa. Jag ville så mycket men allt gick i kras pga det dom gjorde mot mig. Antagligen flera miljoner i förlorad inkomst räknat över en livstid, pengar som jag hade kunnat tjäna om jag faktiskt utbildade mig och jobbade men istället har jag blivit isolerad, lämnar knappt min lägenhet och har inga pengar på slutet av månader.
Men tonårspojkar måste få göra misstag – också allvarliga sådana. Vem bryr sig om den som blir utsatt? Varför ska det inte tas i akt vad som händer med oss? Dom runt oss? Det påverkar inte bara den som blir utsatt utan även folk som är nära personen.
Det kan leda till något så illa som döden men bagatelliseras på detta sättet och kallas för "misstag", "allvarliga misstag".
by Jandobird
33 comments
Jag gjorde många misstag i tonåren, men inte fan var ett av dem en våldtäkt. Absurd att beskriva en våldtäkt på det sättet.
Först av allt: Det som hände dig är för jävligt OP och jag kan inte mer än beklaga och hoppas att ditt liv framöver är betydligt ljusare.
Jag håller helt med dig i sak. Visst ska misstag få begås, men vissa misstag är inte misstag. Kan du se samma retorik kring typ gängvåldet? “Tonårspojkar måste få göra misstag – också allvarliga sådana” när någon spränger en port eller allvarligt skadar någon annan i en skjutning? Nej, ingen hade köpt det.
Av någon anledning så är sexuella övergrepp fortfarande så undervärderade av många. Som texten du länkar till tydligt visar: Ingen tanke på att det finns ett offer, ofta traumatiserat för många år framöver, utan bara en föreställning om att det var en kille som ville väl men råkade feltänka lite. Ingen förståelse för att brottet i sin sak och natur är en brutal kränkning av självbestämmande, autonomi och kroppsintegritet fullt i linje med en allvarlig misshandel eller ett frihetsberövande.
Jag ser hellre att vi lär våra tonårspojkar (och flickor med) att inte inleda sexakter innan de fått ett klart och tydligt samtycke. Det är inte svårt, det kräver typ noll ansträngning och skapar trygghet för båda parter. Inte att de ska få lära sig att en våldtäkt då och då är ju ingen stor grej, för misstag gör vi alla.
Sånt jävla bullshit. Nej, tonårspojkar måste inte få göra allvarliga misstag som drabbar andra människor resten av deras liv. Våldtäkt är ett brott, inget misstag. “Oj, jag råkade ha sex med en person som inte ville.” BULLSHIT!
Kan lika gärna skriva “tonårspojkar måste få våldta.”
[removed]
Problemet här är att du av någon anledning förväntar dig någon sorts karaktär från Aftonbladet av alla tidningar.
Fy fan alltså, Rebecca säger i praktiken “Tonårstjejer måste finna sig att bli våldtagna ibland”.
Tonårspojkar kan förstå samtycke. Det är inget svårt koncept.
Jag kan bara spekulera i varför vi bagatellisera våldtäkt, men tror det för att vi inte synliggör offrets lidande. I motsats still lidandet en förövares utsätts för om de straffas.
Så bra att du pratar om ditt lidande. Du gör en samhällstjänst!
Ja, ungdomar måste få göra misstag, men att begå en våldtäkt är inte ett ”misstag”, det är en grov kränkning av en annan människa. Flera års frihetsberövande och social stigma är en fullt rimlig påföljd, speciellt sett till hur svårt det är att få en fällande dom. Det drabbar ingen oskyldig.
Det uttalandet som skribenten gör här är fullständigt vidrigt och hon borde skämmas.
Skillnaden mellan din historia och det som tas upp i debattartikeln är att de verkar tala om situationer där det inte finns några tecken på att de inte vill utan mer att offret inte uttryckligen sagt att de samtycker. Jag har aldrig haft någon som gett verbalt samtycke, utan det har varit något man antar utifrån hur de agerar.
En del av detta är att vi lever i en patriarkal kultur där kvinnor har setts som mindre värda och våra kroppar kan objektifieras och ses som tillgängliga för män. Det var ju väldigt nyligen som samlagslagen infördes.
“Thousands of men are participating in chat groups in which they share suggestions on how to rape and sexually assault women, a German investigation has revealed” https://www.telegraph.co.uk/world-news/2024/12/19/telegram-rape-chat-groups-germany-investigation-70000-world/
Det är bara aftonbladet som håller på sådär. Normala människor skulle aldrig ens tänka tanken att det är helt normalt med våldtäkter.
Människors reaktioner på trauman påverkas inte bara av själva händelsen utan också av samhällets normer och förväntningar. Om det finns en stark kulturell berättelse om att vissa upplevelser måste leda till livslångt lidande, kan det bli en självuppfyllande profetia.
Social förstärkning av trauma
1. Omgivningens reaktioner
Om någon utsätts för exempelvis mobbning eller sexuellt våld, och hela samhället signalerar att detta är något man aldrig kan återhämta sig från, kan det påverka den utsatta personens egen uppfattning. De kanske tänker “Jag borde vara trasig nu” och formas av den förväntningen.
2. Identitetsskapande
När en person får höra att deras upplevelse definierar dem, kan det bli en del av deras identitet. Det kan vara svårt att se sig själv som något annat än ett offer om det är den roll man tilldelas.
3. Brist på alternativa narrativ
I vissa kulturer eller sammanhang finns det starka förebilder för motståndskraft (resilience), där människor lyfter sig själva ur svåra situationer. Men om sådana berättelser saknas, kan det kännas som att det inte finns något annat val än att gå sönder.
Kan det vara annorlunda?
Ja. Historiskt sett har människor överlevt extremt svåra saker och gått vidare, ibland starkare än tidigare. Mycket beror på:
Personlig inställning – Om man ser sig som en överlevare snarare än ett permanent offer.
Socialt stöd – Om man omges av människor som ger stöd utan att förstärka känslan av hopplöshet.
Sammanhang och mening – Att hitta en ny riktning i livet efter svåra händelser.
Det betyder inte att trauma är oviktigt eller enkelt att hantera, men det visar att människors liv inte måste förstöras, och att samhällets reaktioner spelar en stor roll i hur utfallet blir.
Sverige har en beklämmande avsaknad av mognad, I synnerhet gällande konsekvenser och ansvar. Återigen, särskilt för offer.
Det är ganska sällan som våldtäkt bagatelliseras. I Sverige har vi världens bredaste definition av våldtäkt, det straffbara utrymmet är mycket stort.
Jag tycker att det finns stora problem med sexualbrottslagstiftningen och bevisprövningen i sexualbrott i Sverige idag. Jag håller med om delar av det Selberg skriver, men inte den del du citerar (iaf inte som det formuleras där, kanske bara är en klantig formulering). Frågan som Brå-rapporten lyfter är viktig och svår.
Jag beklagar djupt det du utsatts för OP.
Tror att hon syftar på betydligt mildare eller mer svårdömda situationer än så.
Många sexualbrott eller övertramp sker ju i en miljö där det endast är två personer och ord står mot ord.
Vissa jämför med andra våldsbrott men det är en stor skillnad i att många ligger frivilligt med varandra medan nästan ingen tar en kula i ansiktet frivilligt.
I princip alla kvinnor jag känner har utsatts för “någonting”. Men nästan ingen har varit med om en situation som har varit lika allvarlig som din. Även om de, och jag, också har sexuella trauman är de inte alls lika allvarliga som det du har utsatts för. Så frågan är exakt var lagen ska gå och vad som bara ska anses vara “en jävligt tråkig händelse”. Det menar jag inte att din upplevelse var.
Det är en jättekomplicerad fråga, inte moraliskt utan juridiskt, eftersom det är svårt att bevisa vad folk kände, uppfattade och tänkte. Återigen, inte relaterat till din situation utan till mer harmlösa/tveksamma fall.
Jag beklagar djupt det du utsattes för och önskar dig upprättelse och rättvisa.
Hade ditt liv inte varit förstört om de “inte fått göra” misstaget? Vad tycker du straffet ska vara?
Hela poängen med artikeln är ju att samtyckeslagen är bra då den drar gränsen för våldtäkt vid brist på samtycke men pekar på att det inte räcker med bara lagstiftning. När ett brott har begåtts är det egentligen redan för sent. Vi behöver också arbeta mer förebyggande med de här frågorna och där brister vi som samhälle. Ur artikeln:
“Det som inte står i rapporten är alltså hur samhället ska förändras så att samtycke blir normen, blir allmänt känt och fullt ut accepterat.”
Misstag i tonåren är att skita i att plugga inför ett viktigt prov eller dricka för mycket bag-in-box i en park. Inte fan hör det till processen att våldta någon.
Självklart ska pojkar kunna få göra misstag, och även allvarliga misstag, men våldtäkt är inget misstag. Det finns ingen som någonsin råkat “sätta på” någon av misstag.. det är inte ens en enkel procedur att göra det med vilje.
Varför det bagtelliseras kan jag inte svara på för det är absolut ingen bagatell
>**tonårspojkar måste få göra misstag – också allvarliga sådana – utan att det innebär flera års frihetsberövande och socialt stigma**.
Det kallas “Straff” vilket man får om man begår “Brott”. Det är det vårt rättsväsende vilar på.
Jag håller helt med OP i frågan. Att få brottet att handla om gärningsmannen är alltid vidrigt.
Tyvärr är det ganska självklart varför det bagatelliseras.. Du skriver det själv, om inget våld eller hot utförs är det svårt att bevisa vad som verkligen har hänt. Är det hemskt? Absolut! Är det förståeligt? Absolut inte, men ”ord mot ord” blir lätt en gråzon.
Vad lär vi oss av detta? GÖR MOTSTÅND!! Ersätt övergreppet med ett knivhugg eller dylikt. Inte kommer någon sitta och säga ”nej, sluta, jag vill inte bli knivhuggen”.. Jag har vänner som har blivit utsatta för liknande händelser, och alla säger exakt samma sak. De blev våldtagna på fyllan, de uttryckte något i stil med ”nej, sluta, jag vill inte ha sex”, men gjorde inte ett piss rent fysiskt. Och jag har all förståelse i världen för att man är de är rädda för något värre, t.ex misshandel OCH våldtäkt, eller tillochmed mord. Men, att inte ens försöka göra fysiskt motstånd garanterar att våldtäkten kommer ske.
Innan någon annan säger det; nej, jag säger absolut inte att offret bär ansvaret, det ligger såklart på stenåldersförövaren! Vad jag syftar på är att förövaren inte bryr sig ett skit om ord, och då måste man tyvärr ta till med andra medel!
Kram vännen❤️❤️
Skribenten har ju rätt i att vi behöver göra mer för att se till att folk förstår sig på samtycke.
Men att i en text som handlar om våldtäkt hävda att tonårspojkar måste få göra allvarliga misstag känns jävligt smaklöst. Det låter ju onekligen som att man antyder att våldtäkt är ett sådant ”allvarligt misstag” som tonårspojkar ”måste få göra”. Vilket naturligtvis är helt jävla sjukt.
Ja, tonåringar måste få göra misstag, men vafan.. det går inte att råka ha sex med någon av misstag.
Därför att samtyckeslagen gör att i princip allt som kan gå fel i sex tekniskt sätt är “våldtäkt”. Därför börjar begreppet urvattnas. Det ursprungliga förslaget till Samtyckeslagen var att “våldtäkt” skulle bytas ut mot begreppet “sexualbrott”. Kvinnoorganisationer var dock mot detta.
Vad jag har läst tidigare är argumentet att båda parter ska ha ansvar att kommunicera, och att man inte ska kunna bli dömd för missförstånd.
Jag är en vuxen man med ett bra och stabilt jobb. En bil, en flickvän och en lägenhet. Det vill säga en helt vanlig, fungerande människa.
De misstag jag gjorde som ung i tonåren var i stil med:
– Spelade datorspel för sent på natten
– Pluggade inte tillräckligt i ämnen jag tyckte var svåra
Mina misstag bestod inte av:
– Våldtäkt
– Köra full
– Skjuta/knivhugga/skada andra människor
Det går galant att leva ett liv med misstag som bara drabbar en själv och inte andra. Absolut värdelös ursäkt. Nej, pojkar (eller tjejer för den delen) behöver inte begå allvarliga misstag. Jävla stolpskott till människa som ens tänker den tanken. Fyfan att uttala sig på det sättet.
Jag är lärare och när föräldrar kommer med ursäkter om att pojkar gör sådana saker vill jag ge föräldrarna en käftsmäll. Nej, ingen jävla människa *behöver* göra något som är elakt mot andra människor. Men för all del, lär ut det till era barn så den myten kan få leva vidare ett tag till vettja…
Vidrigt. Självklart är en artikel så äcklig och vedervärdig skriven av en docent i sociologi och genusvetenskap. Change my mind, det är en bakåtsträvande forskning som förstärker och ökar skillnader i både jämställdhet och rättigheter.
Våldtäkter är aldrig försvarbart.
The fuck! Att våldtäkt skulle kunna ses som ett misstag är fan helt absurt. Vidrigt.
Nästan hälften av alla våldtäkter begås av invandrare. Invandrare måste vi gulla med. Så nu måste vi formulera oss så här.
Att bli våldtagen är som att någon förstör ens själ och dödar nånting i en. Bästa sättet jag kan beskriva det…
Det är en stor skillnad mellan att ha hört en tjej säga nej och ändå fortsätta som i ditt fall, och t.ex. att ha en tjej som säger ja, men senare känner nej utan att kommunicera det för att hon kanske inte vågar det och istället fryser och blir tyst, där killen kanske inte fattar att hon inte vill längre förrens ett tag senare. Jag tror snarare att det är den här typen av fall som författaren kallar för “misstag” som killarna måste få göra utan straff. Tjejen i dessa fall kan tycka att det är jättehemskt och ha men för livet. Men hur offret känner är ju irrelevant för huruvida killen borde bli straffad, han borde ju blir straffad efter huruvida han tror han hade samtycke, om hans intentioner var att våldta, och hur vårdslös han varit (i exemplet jag gjorde var han ju inte särskillt vårdslös).
Jag önskar verkligen artikelförfattaren hade gett ett par exempel på “allvarliga misstag” som inte borde ge frihetsberövande. Utan exempel tvingas vi gissa vad som menas, vilket gör att hela artikeln känns rätt poänglös.
Jag hoppas verkligen att hon inte syftade till berättelser som din, men det är omöjligt att veta säkert.
“Tonårskillar måste få göra misstag. Allvarliga sådana. Utan att det innebär flera års frihetsberövande och socialt stigma.”
Våldtäkt är inget misstag. De visste 100% vad de gjorda. Tonårspojkar är inte dumma i huvudet och det är dags att samhället slutar behandla dem så. Tonårspojkar våldtar, misshandlar och dödar. Allt för pengar eller makt.
Jag beklagar verkligen det som hänt dig OP. Jag har också blivit våldtagen. Jag vet om såren som aldrig riktigt läker. Jag har själv försökt ta livet av mig 2 gånger. Har PTSD av det. Jag kan inget annat än att skicka jätte många virtuella kramar!
Comments are closed.