Slottet är byggt 1712.
På ägorna går dussintals arbetare och rensar vinrankor. Om ett halvår kommer de att skörda de gröna druvor som utgör råvaran i den berömda brandy som fått sitt namn efter denna region i sydvästra Frankrike: Cognac, eller konjak på svenska.
Ägaren till slottet, Christian Thomas, tar emot oss ute på trappan.
– Vill ni ha kaffe? Min butler är på semester den här veckan, men jag kan servera själv.
Han är rätt till åren kommen, 91 år gammal, men ännu påfallande stark i kroppen. ”Lite konjak var dag, men inte för mycket”, är hans egen hemmasnickrade förklaring.
Bild 1 av 3
Omkring 70 000 personer sysselsätts av konjaksindustrin i Cognac. En del jobbar i vingårdarna eller med att tillverka konjaken, andra hos underleverantörer.
Foto: Mehdi Chebil
I 60 år har han varit chef på Château de Beaulon. Under den tiden har han sett kriser komma och gå: oljekrisen på 1970-talet, 1990-talskrisen och krisen efter finanskraschen 2007–2008.
Men den vändning som tornar upp sig nu riskerar att bli den värsta hittills för den franska konjaken. Donald Trumps hot om att införa 200 procents tullar på vin- och spritprodukter från EU riskerar slå hårt mot hela regionen.
Christian Thomas visar in oss i en sal med stora speglar, höga fönster och 1800-talsmöbler. Efter en stund bär han in en bricka med kaffekoppar och ett fat med pepparkakor.
– Det är svenska pepparkakor – mycket goda, om jag får säga det själv. Vi hittade dem på en resa till Sverige.
En stund senare får vi provsmaka hans stora passion i livet.
– Det här är kanske världens bästa konjak. Den är perfekt. Till skillnad från mig har den inga brister, säger 91-åringen, och häller försiktigt upp en kupa av husets bästa årgångskonjak, anno 1975.
En flaska kostar 6 000 kronor. Men trots det höga priset, och trots slottet och ägorna runtomkring, är Christian Thomas en orolig man.
Bara brandy gjord i Cognac får kallas konjak.
Foto: Mehdi Chebil
– Jag hade svårt att sova i natt, får jag erkänna.
Han låg och tänkte på sin sons möjligheter att ta över företaget, och försöker lugna sig med att släkten varit med om stor ekonomisk och politisk turbulens tidigare. Som under franska revolutionen.
– Jag är inte säker på att revolutionen gav oss så mycket. Jag är fortfarande rojalist, men en republikansk rojalist, säger han med ett snett leende.
Om det är något han lärt sig är det vikten av att hålla sig väl med omvärlden. Inte bara Paris, utan även med andra maktcentra.
För konjak är en exportvara.
98 procent av produktionen säljs till andra länder. 65 procent av exporten går till två stora nationer: Kina (25 procent) och USA (40). Det gör konjaken till en svag länk för Frankrike och EU i det globala handelskrig som nu har inletts.
I oktober förra året införde Kina importtullar på 35 procent på fransk konjak och armagnac, som ett svar på EU:s tullar på kinesisktillverkade elbilar.
Det har fått effekt. Försäljningen till Kina är redan halverad, jämfört med samma period förra året, enligt branschorganisation BNIC. Det betyder ett inkomstbortfall på omkring 50 miljoner euro varje månad (en halv miljard kronor) för regionen Cognac.
Christian Thomas är 91 år, och har varit chef för konjakstillverkningen på Château de Beaulon i 60 år.
Foto: Mehdi Chebil
Den 13 mars kom nästa dråpslag.
Då hade EU-kommissionen aviserat nya tullar från och med 1 april på ett antal amerikanska varor. Däribland 50 procent tull på bourbon, en amerikansk typ av whisky.
Det beskrevs då som ett svar på Donald Trumps stål- och aluminiumtullar.
Men Trump reagerade starkt på det där med whiskyn:
”Om den tullen inte tas bort omedelbart kommer USA inom kort införa 200 procent tull på VIN, CHAMPAGNE & ANDRA ALKOHOLHALTIGA DRYCKER SOM KOMMER FRÅN FRANKRIKE OCH ÖVRIGA EU-LÄNDER. Det blir great för vin- och champagneföretagen i USA”.
Många champagnetillverkare i Frankrike satte i vrångstrupen när de läste det där sista på sociala medier. I Champagne har man sedan länge ensamrätt på namnet champagne, baserat på regler om ursprungsmärkning. Samma sak i Cognac: bara brandy tillverkad i Cognac-regionen får kallas konjak.
Men vad hjälper det om varorna man producerar plötsligt kostar tre gånger så mycket på andra sidan Atlanten?
– I USA är det främst billig konjak som efterfrågas – sådan som säljs på klubbar och barer. Så för oss som ligger i den högre priskategorin är beroendet av USA inte lika stort som av Kina. Men även vi påverkas så klart när hela branschen får problem, säger Christian Thomas allvarligt.
”Vi måste kunna hålla ut i tio år. Det blir svårt för många nu”, säger Christian Thomas.
Foto: Mehdi Chebil
Värst är att förutsägbarheten försvinner, menar han.
– När man planterar en vinranka tar det ett årtionde tills dess att druvorna kan gå till konjak. Så det gäller att ha lagt undan tillräckligt. Vi måste kunna hålla ut i tio år. Det blir svårt för många nu, säger han.
Omkring två tredjedelar av de 70 000 jobben i konjaksindustrin i Cognac är i fara, varnar branschorganisationen BNIC. De jobben finns på vingårdar och i destillerier, men också hos underleverantörer som tillverkar flaskor, etiketter och de ekfat som konjaken lagras i.
– Virket vi köper in är noga utvalt och planeringen sker med flera års marginal. Så risken är att vi nu får stora lager som vi inte kan använda, säger Pierre-Guillaume Chiberry, chef på företaget Radoux, som gör ekfat.
”Det här är kanske världens bästa konjak”, säger Christian Thomas, 91, stolt. Men han är orolig för vad som ska ske om Donald Trump lägger 200 procent tull på europeiska vin- och spritprodukter.
Foto: Mehdi Chebil
Han ser ut över verkstadsgolvet, där kring hundra anställda arbetar med att montera samman tunnorna gjorda av ek. De säljs sedan vidare till konjaksproducenterna.
– Många här har gått en specialutbildning som finns i Cognac. Det är svårt att hitta personal med den kompetensen, så vi vill helst inte säga upp någon. Men om Trump gör allvar av sitt hot kan vi tvingas till det, säger Chiberry.
I förra veckan sade EU-kommissionen att den tillfälligt skjuter upp verkställandet av de nya tullarna till mitten av april – inklusive den på whisky. Nu ska man försöka nå en förhandlingslösning med USA.
Bild 1 av 3
Noga utvalt virke – beroende på vilken smak som de olika tillverkarna eftersträvar – fogas samman steg för steg.
Foto: Mehdi Chebil
Och den gamle konjakstillverkaren Christoph Thomas är irriterad på EU-kommissionen.
– De borde ha förstått att Trump skulle reagera som han gjorde. Det visar antingen på grav inkompetens, eller på något värre: att EU-kommissionen är beredd att offra konjaken och hela vår region.
EU ger miljardbelopp i jordbruksstöd varje år till Frankrikes vin- och konjaksproducenter. Den franska jordbruksministern Annie Genevard lovade i förra veckan ytterligare nio miljoner euro (omkring 100 miljoner kronor) i stöd till de värst utsatta odlarna.
Men Christian Thomas vill inte leva på stöd. Han vill att konjaksälskare världen över ska ha råd att köpa hans dryck. Innan vi skiljs åt säger han:
– Kanske ni kan dricka mer konjak i Sverige? Inte lika mycket som amerikanerna, så klart, men ni skulle kanske kunna hjälpa till och dricka mer europeiskt?
Läs mer: