I strävan efter förändring+relationer – Del 3: “vad göra? Autistisk, självmordstankar, inget normalt liv i sikte”.

Hej. Det är jag igen. För bakgrund och kontext, länken här nedan men lång historia kort, autistisk, uppväxt i en miljö av negligens och mental misshandel. Som tur är har jag de senaste åren vänt lite. Haft heltidsjobb men uppsagd då det var får svårt. Haft i praktiken heltid via restaurang och nattklubb men restaurangen lades ner precis när befordring/vidareutbildning var något som mina arbetsledare tyckte passade mig.

Uppföljning/revision av "Vad göra? 28 år, autistisk, självmordstankar," from sweden

Så, jag har, i det stora hela ett och annat som talar för mig. Jag skulle vilja säga att **ett normalt liv… jag ska vara ärlig, det är svårt att hålla uppe tron och ärligt talat behöver jag en hel del stöd i olika former, via professionell hjälp och vård samt nya relationer. Med det sagt kastasr jag mig inte på folk som en “hej kom och hjälp mig, det är bara det att just här på Reddit, i ett inlägg kan jag lika gärna vara ärlig med mina känslor, mina begär och min strävan efter att göra vad jag kan/måste, för att ” dra strået till stacken”, att faktiskt kämpa. **

Det är extremt kämpigt och bara en sådan sak som att finna nya anknytningar, vare sig här eller in real life, skulle hjälpa så mycket. För ärligt talat – med ett par nya vänner (som en pratar med och träffar aktivt) sedan studentdagen **2012** och alla befintliga från innan rinnandes ur… det blir lite ensamt, i synnerhet när även de 2 vännerna är svåra att träffa numera, 1 bor i Stockholm (ca 1 tim bort), den andre har jobb och studier så att ses sker inte lika frekvent.

**Jag medger att detta inlägg skrivs delvis ur en ståndpunkt av att vilja finna nya anknytningar, då det för mig varit snudd på omöjligt, även under lagerarbete (heltid) första halvan 2021 och restaurang*+nattklubb första halvan 2019. **

**Och ja, jag tänker i banor som att jag måste “put myself out there”,” gillar du att göra saker som andra gör, exempelvis att gå ut eller andra sorters sociala aktiviteter/stunder?” och andra resonliga frågor ni säkert har. Problemet är dock att det känns som att det känns som att det finns en del att tänka på, men på andra sidan myntet hur rätt form underlättar i styrkelyft kan rätt “tänk” hjälpa en fram till nya chanser med nytt folk.*

Jag har en känsla av att detta kan bita mig där bak men i mitt liv, mitt läge – det kan bara gå uppåt för mig, så jag kommer chansa ödet på att hint:a (inte) lite om vem jag är. *Hint: Heterokromi (olika ögonfärger) och inte sällan sedd med färgat pannband, en “trademark”-grej med mig vid det här laget*

**Men, nu till min “roadmap” för första halvåret 2022 och mina steg till förändring.**

1. Medvetet jobba ytterst minimalt just nu, 110% all in på att gå från snudd på överviktig till smal. **Hint: Sitter i gymmet, på recumbent bike, utförandes min life-hack där jag sitter som om det vore en fåtölj och game:ar bort min vikt, bärbar skärm framför mig med handkontroll i hand, benen görandes jobbet** https://wesellfitness209.com/wp-content/uploads/2020/01/excite_recline_hero_2.jpg. Den riktiga förändringen **började dock precis efter detta årsskifte, då jag övervann matberoende – från runt 88-90 kg innan dess till snudd på under 70.**

Jobbar för övrigt helger i restaurangbranschen, vilket för mig gör underverk för att socialisera med såväl gäster som kollegor. Lära mig det här, med tiden kommer garanterat chanser att knyta sig an till folk allteftersom jag syns (så jag “finns”).

2. Porrberoendet så gott som brutet. Gillade hur mycket mer pigg/energisk jag blev. På kuppen är jag garanterat åtminstone på god väg att få en hälsosam syn på allt rörande motsatt kön/sex.

3. Bestämt mig för att anamma dans som hobby att lära sig+bemästra. Slår flera flugor – det är kul, det är det bästa sättet att möta nytt folk på klubben, och det är givande överhuvudtaget (både för en själv samt ur ett socialt tilltalande perspektiv) att lära sig saker/ha hobbyn.

4. Kom i kontakt med biståndsandläggare i Februari, första möte med kurator imorgon. Detta är ett steg i att söka och ta till mig av de hjälpresurser som jag lärt mig finns, *i strävan efter att fungera/leva/verka som en ” normal” person.*

*Så… ärligt talat har detta inlägg skrivits med stor förtvivlan och hopplöshet men också med ett väldigt intensivt begär för att lyckas, så jag tackar för ordet och hoppas att detta inlägg leder till, i sämsta fall, bara råd (och det uppskattas givetvis), i bästa fall… någon där ute i cyberspace (kanske rentav bor i samma stad som mig?) som nu känner att “han verkar grym, jag vill jättegärna lära känna honom”.*

*Men oavsett tackar jag för mig och tack för ordet.*