Sverige, Sverige älskade vän, vad är det som hänt? – Dala-Demokraten

Våren må ha kommit, snön har smält. Men det har inte dina blickar.

Isen som låg på dina ögon har smält, smält is rinner från och fyller nu våra ögon.

Mellan dina gårdar rör sig ett tiotal barn, gräset är blött, små gröna strån har börjat sticka ut.

Alla barn hade hål, antingen i byxorna, i jackan eller i sina skor.

Men det kvittade – snön har smält, nu kunde vi äntligen spela fotboll bredvid skolan. 

Vi skrattade, skällde ut den som fuskade och låtsades döma en Champions League-match.

Jag ska vara helt ärlig med att vi var ute så sent som om tiden stod still. Våra föräldrar blev aldrig jätteoroliga. Varför skulle de?

Du hade dukat din veranda till fest, för en långväga gäst. Du tog hand om oss. 

Vi fick ständigt tillsägningar, om vi var för högljudda utomhus, använde slang då och då eller när vi inte gick rakt i led när vi skulle besöka biblioteket.

Jag förstår att det kommer från en välmening, barnen skulle ha det bra och accepteras utåt i landet “lagom är bäst”.

Men varför låg fokuset på oss och inte på dig, vem du än är, var du än är?

Idag hyschar vi varandra när vi skrattar för högt, håller oss på ena sidan gatan och använder ren och formell svenska.

Men det räckte inte. Trots våra försök till anpassning och acceptans finns blickar kvar.

Jag vet hur det känns.

Inget har egentligen förändrats, barnen fortsätter spela fotboll på dig, väntar ivrigt på att gruset ska sopas bort och på att fritidsgården ska ha öppet längre.

Ändå är något annorlunda: barnen får nu intensivare blickar, någonstans i en större stad känner du av explosioner och skott.

När tystnaden skräms, förknippar du skräcken med dessa barn?

När ska du inse att vi är en del av dig och du en del av oss? Att vår lojalitet ligger hos det landet med sol, himmel och ängar så gröna.

I andra länder berättade vi om dig, om hur du skyddar oss på skolgården eller våra föräldrar när de blir sjuka.

Nu slår regnet mot rutorna, vi är tomma som ord när allvaret blivit ett skämt. 

Sverige, Sverige älskade vän, vad är det som hänt?

Ali Jundi är ung socialdemokrat från Borlänge och krönikör i Dala-Demokraten.