Jag har inte varit medlem i partier så jag vet inte men jag kände ofta att både hon och Boström inte alltid hade så genomtänkta utspel osv. Det var ju också lite märkligt när hon inte var på pressträffen när Daniel Hälldén blev språkrör. Tror alla med makt blir förändrade och att se sällan förstår det själva.
Maggie Strömberg brukar ofta berätta saker utifrån hennes källor och jag tror inte alla har snackat med henne bara för att snacka skit om sitt språkrör.
Edit: Sedan finns det såklart alltid dom som vill vara illvilliga och läcker så mycket som möjligt. Det finns sällan bara en sida av myntet.
Miljöpartiet delar inte Stenevis uppfattning av det som hände och i en kommentar till SVT skriver partisekreteraren Katrin Wissing:
”Det här är Märta Stenevis berättelse. Vår bild är en annan. Förrförra hösten var en tuff tid för Märta och för många andra. Vi har arbetat strukturerat för att förbättra arbetsmiljön på kansliet och nu är det en positiv stämning på vårt kansli.”
Wow, det var ju en sågning som inte bara kommer från partiet utan från partisekreteraren hon måste arbetat väldigt nära med länge.
Det är svårt att vara maktkritisk och vilja ha en helt platt struktur där alla skall medbestämma – samtidigt som mängder med beslut skall fattas och ledarskap krävs. Det förvånar mig inte alls att det då bildas informella maktstrukturer och förvirring hur de fungerar.
Jag står personligen ganska långt från miljöpartiet politiskt. Men det är intressant när en f.d. ledare(språkrör) för partiet anklagar densamma för tystnadskultur. Är det inte hon som är med i ledningen och bestämmer?
Samtidigt som att det kommer fram många anklagelser om arbetsmiljöproblem och allmän dålig miljö kring henne. Luktar narcissism och avsaknad av självrannsakan här enligt mig. Verkar tala för att hon har svårt att se sin del i det hela (säkerligen inte bara hennes fel) och förmodligen kommer bli samma historia på framtida arbetsplatser.. lite som personer som anklagar att världen hela tiden är emot dom.
Intressant.
Nu har jag försökt läs mer om detta, men tycker att jag har lagt tillräckligt med tid på det. Så tänker att det kanske är smidigare att ställa frågan här än att försöka läsa alla artiklar som är skrivna om detta ärende.
Har det framkommit något mer konkret än att det var fel på arbetsmiljön och Stenevis ledarskap?
Kan tycka att Stenevis anklagelser om MPs tystandskultur inte försvinner bara för att arbetsmiljön är bättre nu.
Så här resonerar en fullblodsnarcissist:
That didn’t happen.
And if it did, it wasn’t that bad.
And if it was, that’s not a big deal.
And if it is, that’s not my fault.
And if it was, I didn’t mean it.
And if I did, you deserved it.
(“The Narcissist’s Prayer”)
Om folk undviker att säga vad dom tycker, då är dom förmodligen rädda för dig.
Ja, du, Märta… vem byggde den kulturen?
Låt oss analysera det här med den lilla information vi har och göra en någorlunda underbyggt gissning. Stenevi kommer in i en påstått ”platt” politisk organisation. Hon vet mycket väl att det är nonsens, då det utåt behövs en enad front och internt behövs verkställande roller. Stenevi försöker leda partiet och inser snabbt att det finns informella grupperingar, som i vilken politisk organisation som helst (och stora bolag för den delen). Men hon spelar spelet, och försöker med allianser styra partiet. Det uppfattar motståndarna inom partiet som ett hot, vilket det ju är, [och läcker i till pressen att Stenevi är ”toxisk” i sitt ledarskap.](https://www.dn.se/sverige/stenevi-om-anklagelserna-grubblar-valdigt-mycket/). Vi får se vissa ögonblicksbilder av maktspelet. Exempelvis när Helldén, som tillhör en helt annan falang, lyckas jobba sig in som språkrör. Stenevi förstår att det är sista steget innan hon själv helt tappar makten, och [vill förstås inte stå där med sin interna antagonist](https://www.svd.se/a/BW9OLg/kallor-stenevi-vagrar-presenteras-som-kandidat-till-mp-sprakror-med-hellden) vilket framkommer i flera artiklar som hänvisar till interna källor.
Nu har hon och hennes falang helt tappat makten inom partiet, och Stenevi känner sig matt och kanske regnar förrådd av före detta allierade. Det vore nu ”att börja om från början” i maktspelet vilket gör att hon istället väljer att helt kliva av politiken.
Våra europeiska medbröder har ett talesätt: ”quelle surprise” Den här typen av politiska rörelser kräver oftast total åtlydnad kring rörelsens budskap. Och betänk att denna typ av ideologiska, kulturella rörelser ofta har skiftande mål/betydelser av målet, ord, vad ord menar osv.
Det är lätt att förstå behovet av sjukskrivning.
Eller så misslyckades hon i sin maktkamp inom den typen av organisation
10 comments
Jag har inte varit medlem i partier så jag vet inte men jag kände ofta att både hon och Boström inte alltid hade så genomtänkta utspel osv. Det var ju också lite märkligt när hon inte var på pressträffen när Daniel Hälldén blev språkrör. Tror alla med makt blir förändrade och att se sällan förstår det själva.
Maggie Strömberg brukar ofta berätta saker utifrån hennes källor och jag tror inte alla har snackat med henne bara för att snacka skit om sitt språkrör.
Edit: Sedan finns det såklart alltid dom som vill vara illvilliga och läcker så mycket som möjligt. Det finns sällan bara en sida av myntet.
Miljöpartiet delar inte Stenevis uppfattning av det som hände och i en kommentar till SVT skriver partisekreteraren Katrin Wissing:
”Det här är Märta Stenevis berättelse. Vår bild är en annan. Förrförra hösten var en tuff tid för Märta och för många andra. Vi har arbetat strukturerat för att förbättra arbetsmiljön på kansliet och nu är det en positiv stämning på vårt kansli.”
Wow, det var ju en sågning som inte bara kommer från partiet utan från partisekreteraren hon måste arbetat väldigt nära med länge.
Det är svårt att vara maktkritisk och vilja ha en helt platt struktur där alla skall medbestämma – samtidigt som mängder med beslut skall fattas och ledarskap krävs. Det förvånar mig inte alls att det då bildas informella maktstrukturer och förvirring hur de fungerar.
Jag står personligen ganska långt från miljöpartiet politiskt. Men det är intressant när en f.d. ledare(språkrör) för partiet anklagar densamma för tystnadskultur. Är det inte hon som är med i ledningen och bestämmer?
Samtidigt som att det kommer fram många anklagelser om arbetsmiljöproblem och allmän dålig miljö kring henne. Luktar narcissism och avsaknad av självrannsakan här enligt mig. Verkar tala för att hon har svårt att se sin del i det hela (säkerligen inte bara hennes fel) och förmodligen kommer bli samma historia på framtida arbetsplatser.. lite som personer som anklagar att världen hela tiden är emot dom.
Intressant.
Nu har jag försökt läs mer om detta, men tycker att jag har lagt tillräckligt med tid på det. Så tänker att det kanske är smidigare att ställa frågan här än att försöka läsa alla artiklar som är skrivna om detta ärende.
Har det framkommit något mer konkret än att det var fel på arbetsmiljön och Stenevis ledarskap?
Kan tycka att Stenevis anklagelser om MPs tystandskultur inte försvinner bara för att arbetsmiljön är bättre nu.
Så här resonerar en fullblodsnarcissist:
That didn’t happen.
And if it did, it wasn’t that bad.
And if it was, that’s not a big deal.
And if it is, that’s not my fault.
And if it was, I didn’t mean it.
And if I did, you deserved it.
(“The Narcissist’s Prayer”)
Om folk undviker att säga vad dom tycker, då är dom förmodligen rädda för dig.
Ja, du, Märta… vem byggde den kulturen?
Låt oss analysera det här med den lilla information vi har och göra en någorlunda underbyggt gissning. Stenevi kommer in i en påstått ”platt” politisk organisation. Hon vet mycket väl att det är nonsens, då det utåt behövs en enad front och internt behövs verkställande roller. Stenevi försöker leda partiet och inser snabbt att det finns informella grupperingar, som i vilken politisk organisation som helst (och stora bolag för den delen). Men hon spelar spelet, och försöker med allianser styra partiet. Det uppfattar motståndarna inom partiet som ett hot, vilket det ju är, [och läcker i till pressen att Stenevi är ”toxisk” i sitt ledarskap.](https://www.dn.se/sverige/stenevi-om-anklagelserna-grubblar-valdigt-mycket/). Vi får se vissa ögonblicksbilder av maktspelet. Exempelvis när Helldén, som tillhör en helt annan falang, lyckas jobba sig in som språkrör. Stenevi förstår att det är sista steget innan hon själv helt tappar makten, och [vill förstås inte stå där med sin interna antagonist](https://www.svd.se/a/BW9OLg/kallor-stenevi-vagrar-presenteras-som-kandidat-till-mp-sprakror-med-hellden) vilket framkommer i flera artiklar som hänvisar till interna källor.
Nu har hon och hennes falang helt tappat makten inom partiet, och Stenevi känner sig matt och kanske regnar förrådd av före detta allierade. Det vore nu ”att börja om från början” i maktspelet vilket gör att hon istället väljer att helt kliva av politiken.
Våra europeiska medbröder har ett talesätt: ”quelle surprise” Den här typen av politiska rörelser kräver oftast total åtlydnad kring rörelsens budskap. Och betänk att denna typ av ideologiska, kulturella rörelser ofta har skiftande mål/betydelser av målet, ord, vad ord menar osv.
Det är lätt att förstå behovet av sjukskrivning.
Eller så misslyckades hon i sin maktkamp inom den typen av organisation
Comments are closed.