Vi får hoppas att Wallenberg-sfären behåller känslomässiga band till Sverige. I fallet med Stenbeck blev banden allt lösare efter Jans död. När jag läser igenom listan av möjliga arvtagare känns det inte självklart.
>Historikern Gunnar Wetterberg har på uppdrag av Wallenberg skrivit en bok om släktens historia. Han menar att Wallenbergarnas modell för att utse efterträdarna har sina styrkor jämfört med andra familjeföretag där själva ägandet går i arv.
>– Riskerna är nog mindre än med mycket annat som går i arv inom näringslivet. Man bestämmer inom stiftelsen vilka som är bäst skickade för de olika uppdragen och man kan då vara mer meritokratisk än vid vanliga arvskiften, säger Gunnar Wetterberg.
>Men han vill inte kalla det för ren meritokrati, där det är begåvning som avgör vilka som får uppdragen. Snarare handlar successionen om en ”blodets meritokrati”.
Det är klart han inte vill säga rakt ut att Wallenbergarna tillträder enligt vilken relation de har till familjehuvuden, snarare än hur passande de är för rollen de ska tillträda. “Blodets meritokrati” är bara en snygg omformulering av att utesluta den korkade delen av familjen.
Klaner och oligarker är dåligt hos andra men bra hos oss?
“Meritokrati”
Dvs männen får jobb och kvinnorna får inte det.
Värt att påminna också att Marc Wallenberg tog sitt eget liv för att hans far Marcus Wallenberg Junior satte för mycket press på honom som han aldrig kunde leva upp till.
Marc lyckades inte ta gymnasieexamen utan att hans pappa klev in och fixade det, sen kunde han inte bli antagen till Stockholms Handelshögskola så hans pappa köpte en plats åt honom på Harvard där han tydligen var bra nog att få en business examen trots att han inte klarade matten på gymnasiet.
Walleberg är ett väldigt bra exempel på en familj som blev stenrik under 1800-talet för att en person startade en bank och lyckades väldigt bra med det, och sen har resten av familjen levt på det i flera hundra år – och som det ser ut just nu kommer dom fortsätta att leva på den meriten i några hundra år till.
Västvärlden har bytt ut kungar mot miljardärer och dom håller lika mycket resurser inom sin egna familj medans dom utnyttjar och klagar på arbetarklassen.
4 comments
Vi får hoppas att Wallenberg-sfären behåller känslomässiga band till Sverige. I fallet med Stenbeck blev banden allt lösare efter Jans död. När jag läser igenom listan av möjliga arvtagare känns det inte självklart.
>Historikern Gunnar Wetterberg har på uppdrag av Wallenberg skrivit en bok om släktens historia. Han menar att Wallenbergarnas modell för att utse efterträdarna har sina styrkor jämfört med andra familjeföretag där själva ägandet går i arv.
>– Riskerna är nog mindre än med mycket annat som går i arv inom näringslivet. Man bestämmer inom stiftelsen vilka som är bäst skickade för de olika uppdragen och man kan då vara mer meritokratisk än vid vanliga arvskiften, säger Gunnar Wetterberg.
>Men han vill inte kalla det för ren meritokrati, där det är begåvning som avgör vilka som får uppdragen. Snarare handlar successionen om en ”blodets meritokrati”.
Det är klart han inte vill säga rakt ut att Wallenbergarna tillträder enligt vilken relation de har till familjehuvuden, snarare än hur passande de är för rollen de ska tillträda. “Blodets meritokrati” är bara en snygg omformulering av att utesluta den korkade delen av familjen.
Klaner och oligarker är dåligt hos andra men bra hos oss?
“Meritokrati”
Dvs männen får jobb och kvinnorna får inte det.
Värt att påminna också att Marc Wallenberg tog sitt eget liv för att hans far Marcus Wallenberg Junior satte för mycket press på honom som han aldrig kunde leva upp till.
Marc lyckades inte ta gymnasieexamen utan att hans pappa klev in och fixade det, sen kunde han inte bli antagen till Stockholms Handelshögskola så hans pappa köpte en plats åt honom på Harvard där han tydligen var bra nog att få en business examen trots att han inte klarade matten på gymnasiet.
Walleberg är ett väldigt bra exempel på en familj som blev stenrik under 1800-talet för att en person startade en bank och lyckades väldigt bra med det, och sen har resten av familjen levt på det i flera hundra år – och som det ser ut just nu kommer dom fortsätta att leva på den meriten i några hundra år till.
Västvärlden har bytt ut kungar mot miljardärer och dom håller lika mycket resurser inom sin egna familj medans dom utnyttjar och klagar på arbetarklassen.
Comments are closed.