Sverige har under lång tid varit en av de största bidragsgivarna till UNRWA, FN-organet för palestinska flyktingar. Men i takt med att bevisen hopat sig om organisationens kopplingar till terrorgrupper, undermålig kontroll och extremism har regeringens beslut att inte återuppta det svenska stödet varit både nödvändigt och ansvarsfullt. För Tidöpartierna är det viktigare att bistånd når fram än att vi surrar oss vid masten för en viss organisation.

Redan i december 2024 drog Sverige in stödet till UNRWA efter att det uppdagats kopplingar mellan organisationen och terrorgrupper. Samtidigt har Israel presenterat flera bevis för att Hamas har använt UNRWA:s byggnader för sin militära verksamhet, däribland tunnlar under dess infrastruktur.

Det är uppenbart att UNRWA inte längre är en trovärdig aktör.


Det är uppenbart att UNRWA inte längre är en trovärdig aktör. Att fortsätta skicka skattebetalarnas pengar till en sådan organisation vore inte bara ansvarslöst. Det vore ett svek mot både Sveriges intressen och mot dem vi faktiskt vill hjälpa.

Spridning av antisemitiskt innehåll

Utöver dessa grundläggande brister är det också viktigt att uppmärksamma flera strukturella problem med UNRWA:s verksamhet. Organisationen har i flera fall tillåtit spridning av antisemitiskt och antiisraeliskt innehåll i sina skolor, vilket direkt underminerar FN:s krav på neutralitet och riskerar att bidra till radikalisering snarare än fred.

Tidöpartierna är överens om att UNRWA ska avvecklas och att dess funktioner ska överföras till andra FN-organ som har bättre kontrollmekanismer och högre trovärdighet, exempelvis FN:s flyktingorgan UNHCR. UNRWA är i praktiken en särlösning som cementerat flyktingstatus över generationer och bidragit till en exponentiell ökning av palestinska flyktingar utan att bidra till långsiktiga lösningar.

Övriga världen hanterar flyktingfrågor genom UNHCR. Det finns ingen godtagbar anledning till varför just denna region ska vara undantagen.

En märklig hållning från vänsteroppositionen

Vänsteroppositionen, och särskilt Socialdemokraterna, har däremot bundit sig fast vid UNRWA som vid en religiös relik. Man försvarar organisationen med en nästan dogmatisk övertygelse som om själva strukturen vore viktigare än att människor får effektiv hjälp. Deras argument bygger på att UNRWA redan har infrastruktur på plats.

Det är en märklig hållning som snarare speglar politisk prestigebindning än verklighetsförankrad biståndspolitik.

Att försvara en organisation som gång på gång missbrukat sitt förtroende istället för att hitta nya lösningar och fokusera på trovärdiga aktörer som också har möjlighet att verka i området, är djupt cyniskt.

Därutöver har denna trångsynthet lett till en farlig monopolsituation där en enda organisation, med nästan uteslutande lokalanställda, fått nästintill total kontroll över biståndet i området, vilket är både sårbart, särskilt när just denna aktör ifrågasätts, och olämpligt sett till risken för korruption och bristande insyn.

Vi använder andra kanaler

Andra FN-organ har aldrig fått möjlighet att bygga upp likvärdig närvaro, vilket gör att UNRWA:s särställning är självförstärkande.

Vi har i stället valt att öka det humanitära stödet till Gaza genom andra kanaler. Sverige avsatte 800 miljoner kronor i humanitärt stöd till Gaza och regionen i december 2024. Redan i mars 2025 utbetalades 300 miljoner kronor till bland annat FN:s humanitära landfond för Palestina, FN:s livsmedelsprogram (WFP), FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Internationella Rödakorskommittén.

Det är aktörer som fokuserar på faktiskt bistånd, inte på att vidmakthålla strukturer med kopplingar till våld och terror.

Ansvaret måste få gå före gamla vanor

SD har i riksdagen sedan 2020 motionerat om att avskaffa UNRWA och istället lägga över dess verksamhet på FN-organ som faktiskt är avsedda för flyktinghjälp och har gott anseende internationellt, främst UNHCR. Det är glädjande att denna linje nu vinner bredare genomslag.

När en organisation gång på gång ifrågasätts för sina kopplingar till terror och bristande neutralitet, måste ansvaret gå före gamla vanor.

Vi menar att biståndet ska präglas av ansvar, insyn och resultat. Svenskt bistånd får aldrig legitimera strukturer som förlänger konflikter eller underblåser hat. Det är dags att avsluta detta kapitel. Regeringen gör helt rätt som inte återupptar stödet till UNRWA. Vi kommer fortsätta driva på för att biståndet ska gå till dem som behöver det via aktörer som faktiskt gör skillnad.