unsaveSpara
ST GALLEN. Frankrike eller England? Pest eller kolera?
Inget motstånd hade varit enkelt för Sverige i en kvartsfinal, farthindret som väntar tufft oavsett.
Det blir svårt och möjligtvis bökigt – men det är överkomligt.
England krossade Wales – se målen här
1:02
Här åkte man hela vägen till St. Gallen för att se ett brittiskt derby… och blev rånad på större delen av dramat.
Exakt 13 minuter tog det innan England hade fått hål på lillasyster en första gång, en fullträff som öppnade dörren på vid gavel. I minut 44, då Alessia Russo lekande lätt lade in 4–0, var matchen död och begraven.
Sarina Wiegmans gäng, som åkte på en blytung förlust i premiären mot Frankrike, behövde knappt svettas på söndagskvällen. Wales kunde ändå inte hänga med i svängarna, om det så var Ella Toone, Georgia Stanway eller yttrarna Hemp och James som kom farande.
Ända fram till slutet då Hannah Cain gjorde detsamma mot den engelska backlinjen, framspelad av veteranen Jess Fishlock.
Wales målskillnad i EM landar på hiskeliga minus tio – men scenerna då 38-åriga Fishlock stirrade upp mot de tillresta supportrarna med tårar i blicken var åtminstone en av mästerskapets finaste stunder.
Till och med delar av det engelska följet klappade artigt (en sådan radikal aktion händer dock bara vid ställning 5–1 och säkrat avancemang).
Minskade sina chanser
En stund tidigare hade Delphine Cascarino återställt ordningen borta i Basel, och samtidigt minskat Frankrikes chanser att gå till final.
Låter det krångligt? Så länge Nederländerna ledde matchen mot Frankrike, toppade England plötsligt grupp D. Vilket i sin tur påverkade oddsen så till den grad att Frankrike gick från att – rent statistiskt – ha 16 procents chans att nå finalen, till betydligt mer optimistiska 33 procent.
Anledningen är förstås inte främst att man hellre möter Sverige än Tyskland i kvartsfinalen (tyskarna visade trots allt hur svaga de kan vara på att försvara sig mot omställningar) utan att Spanien undviks i semifinalen.
Både Sverige och England ser nu hur vägen till finalen bereder ut sig framför dem – så länge torsdagens farthinder övervinns.
Ingen arrogans
Det är enklare sagt än gjort. Sedan Sarina Wiegman kastade in Ella Toone och flyttade över Lauren James till högerkanten, har England klickat betydligt bättre i offensiven.
Julia Zigiotti Olme kommer ha fullt upp när hon agerar frenetisk städgumma framför den svenska backlinjen (vi kan gissa att Gerhardsson anser att hennes egenskaper, inte minst i duellspelet, passar bättre än Bennisons). De svenska ytterbackarna ställs inför sina tuffaste utmaningar hittills i mästerskapet, även om Klara Bühl och Jule Brand bidrog till en tacksam genomkörare i lördags.
Liksom i EM 2022 har England en bred trupp, men också spelaren med världens bästa tillslag (James), ett välorganiserat försvar (särskilt sedan Greenwood bytte plats med vänsterbacken Carter) och EM:s mest framgångsrika tränare.
Sverige? Det är ett bättre och mer sammansvetsat lag nu jämfört med för tre år sedan, med mer individuell kvalitet.
Och de engelska spelarna är förstås fullt medvetna om detta. Någon arrogans gick inte att vädra i den mixade zonen i St. Gallen, kaptenen Leah Williamson sade tvärtom att omvärlden visar alldeles för lite respekt för Sverige.
Det lär bli en jämn kamp i Zürich, och garanterat mindre individuellt slarv kontra hur det såg ut i Wales sista match detta mästerskap.
Sverige vet också hur det smärtar när England varvar upp och hänsynslöst trycker in mål efter mål. Men detta engelska landslag visade sig mänskligt i premiären – det kan mycket väl hända igen.