Det är en vanlig majdag i Ukraina. Ellen-Elena Reinolds sitter i en ambulans, och håller hårt i en främmande mans hand. Han har fått båda benen amputerade, och han ringer för att berätta det för sin fru och deras sjuåriga dotter.
– Han skäms väldigt mycket, och tar på sig skulden för att han inte kan strida längre, men också för att han inte vill bli en börda. Han säger att det vore lika bra att dö.