Darin på Ullevi i Göteborg

KONSERT Darins 20-årsjublileum på Ullevi går kanske inte att räkna in bland arenans mest klassiska konserter. Men det blir en sällsynt vacker och speciell stund för artisten och hans fans.

Darin
Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 25 324. Längd: 125 minuter. Bäst: Det folkpoppiga partiet med ”Ta mig tillbaka” och ”Juliet” och den explosiva dansfesten genom extranumren. Sämst: ”Mimosas” är på tok för kvalmig semesterpop.

GÖTEBORG. När Rolling Stones gjorde de allra första Ullevi-konserterna i juni 1982 beskrevs 38-åringarna Mick Jagger och Keith Richards som ärrade veteraner och rentav gamla, vilket känns märkligt att tänka på 43 år senare när de tämligen obehindrat fortsätter att äntra den sortens scener.

Att betrakta den nu likaledes 38-årige Darin Zanyar som gammal finns förstås inte ens på kartan – han är fortfarande närmast provocerande lik det 17-åriga charmtroll som kom tvåa i ”Idol” 2004 – men en ärrad veteran i svenskt musikliv är han numera icke desto mindre.

Kvällens show är den internationellt omhuldade Botkyrka-sonens enda svenska konsert i år och han har tagit på sig spenderbyxorna för att vi ska få oss något speciellt med oss hem: tio dansare, åtta personer i bandet, fyra i kören, åtskilligs klädbyten och generösa mängder pyro.

Scenen är placerad på ena långsidan så det blir publikt något av en ”Ullevi light”.

Men den ”upp till 13”-publik som präglade de första turnéerna, hängde i idolens trappupgång och skrev fan fiction om honom och nu har hunnit fylla både 30 och 35 verkar till stor del fortfarande vara stjärnan trogen. Betydligt fler har anslutit längs vägen, gissningsvis inte minst det senaste decenniet sedan Darin började blanda sina internationella hitprojekt med framgångsrika, personliga skivor på svenska och att vara med i ”Så mycket bättre”.

Och den där svårmotståndliga charmen, som de första åren bländade så starkt att man fick en hel del överseende med såväl artistiskt kalvighet som viss brist på riktigt starka låtar, är alltjämt intakt.

Som artist jobbar han emellertid numera med betydligt fler nyanser och lager. Promenerar avslappnat på den stora scenen, använder elegant nog inte större gester än låten kräver.

Sångaren öppnar med danspop i gyllene jacka, får igång kvällen med de lite tyngre ”Satisfaction” och ”Move” och hittar ännu mer rätt när han slänger av sig jackan, blottar ett svart linne och får igång allsången i tidiga hiten ”Money for nothing”.

När Darin för första gången ställer sig på den legendariska Göteborgsarenan är det för att fira och sammanfatta sina första 20 år som artist, och platsen är viktig även för honom. Det var här han som tioåring såg sin allra första konsert, med störste idolen Michael Jackson på ”History”-turnén 1997. ”Där och då förändrades hela mitt liv” säger han, slänger på sig en mc-jacka och hyllar sin hjälte med en riktigt tajt, soulblåsig cover på ”Bad”.

Men showen lyfter på allvar först när Darin först visar en liten film där han och hans medlåtskrivare berättar om hur de satte allt på ett kort, bytte språk till svenska och släppte den folkpoppiga ”Ta mig tillbaka” trots att skivbolaget tvekade. Och sedan spelar hans svenska signatur

En lika folkpoppig ”Juliet” och den latindoftande ”Tvillingen”, med dansare i spanskt rött, rider vidare på den energin. Och i höjd med den rusiga, färgsprakande Johnossi-covern ”What’s the point” från ”Så mycket bättre” ställer sig folk ända borta på sittplatsläktaren.

Sedan är det ganska kul i en soulrockig ”Lovekiller” och discomackan ”Can’t stay away” och underbar danseufori genom de fyra första extranumren.

Det blir kanske inte Håkan Hellström-euforiskt på Ullevi den här vackra högsommarkvällen, därtill saknas förstås den unika hemmaplansglöden och kanske framför allt ungefär hälften av publiken.

Sedan går det inte att komma ifrån att Darins låtkatalog, ens när han som här samlar hitsen och låtarna han själv bryr slig lite extra om, inte riktigt når upp till arenafyllarnivå.

Men det här är icke desto mindre och tvivelsutan en fin och väldigt speciell stund för Darin och hans hängivna fans. Han ställer sig flera gånger och tillåter sig att ta in stunden i tystnad, sväljer några gånger och undrar eventuellt om det här verkligen händer. Som estradör är han omöjlig att inte tycka om, och i den rollen råder givetvis inga tvivel om att han är stor nog även för den här uppgiften.

Bli inte förvånade om ni ser honom på Ullevi igen vid nästa jubileum.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

FAKTAAlla låtarna

Läs mer