Låt mig gissa utan att läsa artikeln: Finaste, snällaste killarna som aldrig gjort en fluga förnär. Alla grannar älskade dem, kämpade hårt i skolan, gav till välgörenhet varje månad, trodde på gud osv. osv. osv?
Bröderna sköts tills döds – ingen har dömts för morden
Mitt på dagen mördas David i sitt barndomskvarter på Kroksbäck i Malmö. Ett år senare går hans lillebror Robin samma öde till mötes. Ingen av dem hörde till något av stadens kriminella gäng.
Vid graven undrar nu brödernas pappa varför ingen har dömts för morden, trots att det gått flera år. Och varför sköts hans söner?
Den 19 maj 2018. En svart Audi tvärbromsar på Hyllievångsvägen i miljonprogramsområdet Kroksbäck i Malmö. En sten som har kastats från en gångbro ovanför har krossat bilens bakruta. Det är pingstafton, tidig eftermiddag och redan sommarvarmt. Utanför fritidsgården hundra meter bort tänder fritidsledaren Juan Paez grillen tillsammans med några av områdets ungdomar – det är dags för en av årets första grillfester.
Bilens förare, en vältränad 30-åring med mustasch och isblå ögon, har redan hunnit ringa 112 när några män närmar sig. Nyfikna samlas vid platsen. Några av dem känner igen föraren, vet att han heter David och har vuxit upp på Kroksbäck men för länge sedan flyttat härifrån.

David hade tagit sig fram i livet: skaffat ett bra jobb, tränade, var omtyckt av vänner och kollegor. Foto: Emil Malmborg
Stenen har kastats för att hindra David från att lämna platsen och en av de män som närmar sig är beväpnad. Enligt flera källor har han hämtat en pistol efter ett bråk mellan David och en grupp unga män, kort innan David satte sig i bilen för att köra därifrån.
Den beväpnade mannen skjuter och David faller ihop. Blodet flyter ut över asfalten nedanför den öppna dörren till bilens förarsäte. Några pojkar springer mot skolan och fritidsgården för att berätta att någon är skjuten. Att det är David som är offret. Grillfesten avbryts omedelbart.
Under veckorna som följer kan barnen som leker utanför Kroksbäcksskolan på sluttningen ovanför mordplatsen se blodfläcken på gatan, nästan ända till sommarlovets början. Det tar tio dagar innan den tvättas bort – ingen vet vems jobb det är.

Framför Davids bil syns den blodfläck som efter mordet blev kvar på marken i tio dagar innan den tvättades bort. Foto: Johan Nilsson/TT
När David mördas är Malmö mitt i en våldsvåg med skjutningar och sprängdåd. Samma år skjuts ytterligare elva personer ihjäl vilket gör 2018 till det värsta året i staden när det gäller dödligt våld. Malmös polismästare Stefan Sintéus säger till journalister att det i princip alltid handlar om kriminella som attackerar kriminella. Till stor del är det sant: Bland dem som skjuts till döds det här året finns flera ledarfigurer inom den organiserade brottsligheten. Men David som blödande sjunker ihop vid ratten är ingen gängkille. Han har fyllt 30 år och den glänsande svarta Audin som står innanför kriminalteknikernas avspärrningar är hans tjänstebil från jobbet på Telias it-företag Cygate.
David var en mycket speciell person
Juan Paez kan inte tro det han får höra på grillfesten som hastigt avbryts. Som fritidsledare i området har han sett flera barn växa upp för att i ung ålder falla offer för gängens våld. Men han hade aldrig tänkt att det skulle drabba David. Pojken som skrev egna låtar och spelade in musik, skådespelade och gjorde filmer med vännerna på fritidsgården. Som skötte skolan, var bättre än lärarna på teknik och hjälpte Juan med strulande datorer.
– David var en mycket speciell person. Han var intelligent, man kunde prata med honom om vilket samtalsämne som helst, säger Juan Paez.

Juan Paez, fritidsledare på Flammans fritidsgård, utanför huset där David och Robin växte upp, och på gångbron över den gata där David sköts till döds. Han sörjer fortfarande David som han beskriver som stabil, självständig och intelligent. ”Det var ingen som fattade varför David mördades. Alla var oförstående” Foto: Anders Hansson
David har kört till Kroksbäck för att hjälpa sin lillebror Robin som har hamnat i problem. Han trakasseras och hotas av några langare från området och David har bestämt sig för att göra sitt för att få stopp på det som hans lillebror utsätts för.
Robin är fem år yngre och börjar redan i tonåren att använda droger. Han bor på stödboenden, behandlingshem och härbärgen, döms för bland annat narkotikabrott och misshandel. När han är liten har han det inte lika lätt med vänner, fritidsintressen och skola som sina äldre syskon. Liksom sin mamma lider han av psykisk ohälsa. Hans familj tror att det är orsaken till att han börjar självmedicinera med tabletter som han hittar hemma. Han fastnar i ett missbruk av cannabis, tramadol och narkotikaklassade läkemedel. Robin vill bli fri från drogerna och får flera gånger hjälp av vården och socialtjänsten men trillar gång på gång tillbaka.
Ibland köper Robin droger av langarna som han hamnar i en konflikt med. Flera poliser beskriver att de unga männen, som rör sig i den gängkriminella miljön, har ett starkt våldskapital och många i området är rädda för dem. En omtvistad skuld leder till att Robin blir deras måltavla, och flera personer vittnar om hur killarna under lång tid hotar och trakasserar honom. Robins version är att han hotas till att låna ut sitt bank-id för en penningtvätt och sedan anses vara skyldig pengar. Han kidnappas och tas till en källare där han misshandlas. Efter att han vittnat mot en av de unga männen blir det värre – flera gånger hotar de Robin med att de ska ge sig på hans pappa eller andra familjemedlemmar.

Redan som liten började Robin att må dåligt, vilket ledde till att han började självmedicinera och tidigt blev fast i ett blandmissbruk. Foto: Emil Malmborg
”Om du inte drar tillbaka anmälan skall jag göra kaos mot din familj”, säger killen utanför tingsrätten när Robin vittnar mot en av dem under en rättegång.
När Robin berättar för polisen om hotet säger han att han är rädd och inte vet hur han ska kunna fortsätta leva i Malmö.
Dagen då David skjuts ihjäl har han enligt flera källor gett sig ut för att konfrontera sin lillebrors plågoandar.
– Jag måste försvara min bror, säger David till sin pappa Esmaeil dagen innan mordet.
Esmaeil vädjar om att sonen ska släppa konflikten: ”Ge dig inte på de jävlarna”, säger han.
Men David har bestämt sig.
På väggen i Davids lägenhet hänger diplom som han fått i jobbet som nätverksspecialist. Han lever ett liv långt från våldet och rädslan som präglar Robins vardag. Karriären är Davids stora stolthet och jobbet hans hobby. Han har två utbildningar: läste först till brandman innan han valde tekniken. Många kvällar tillbringar han med att bygga avancerad vattenkylning för datorer, han trivs med att vara hemma.

På pappans kylskåp sitter en bild av David som liten. Foto: Emil Malmborg
Några dagar efter att David firat sin 30-årsdag flyger han till Barcelona på branschkonferens. Han ser lycklig ut när han dansar till en houseremix av Brandy och Monicas 90-talshit ”The boy is mine” på hotellrummet, klädd i ljusblå skjorta och på väg ut för att uppleva det spanska nattlivet. Intresset för musik delar han med Robin. De lyssnar på hiphop, house, latinamerikansk cumbia, grunge och rock.
På Instagram lägger David upp bilder från gymmet och sina datorbyggen, och filmer från någon av sina många bilfärder genom Malmö med r’n’b på hög volym i stereon. Selfies från en hiss och bilder där han blickar ut över havet och Öresundsbron. Men inom sig kämpar han med sorgen efter mamman som gått bort i cancer, och hjälplösheten över att Robin inte tar sig ur sitt missbruk.
Robin växte upp i en otrygg miljö och blev tidigt väldigt osäker
”Jag gör mitt bästa för att överleva. Jag kan se bad ass ut på ytan men jag är en riktig teddybjörn på insidan, som gillar att knåpa med datorer”, skriver han till en bekant på Instagram.
Brödernas liv har nu tagit helt olika riktningar. David har sparat ihop till en kontantinsats för en nybyggd lägenhet i stadsdelen Hyllie. Robin bor på ännu ett behandlingshem.
Ett fotografi visar två pojkar i lucialinnen och stjärngossestrutar, redo för luciafirande. David vinkar mot kameran samtidigt som han håller en arm runt sin lillebrors axlar. Bilden skulle kunna vara tagen ur vilket familjealbum som helst.

Bilden av Robin och David från ett luciafirande under barndomen. Deras storasyster tar fram i det i stunder då sorgen blir tung att bära. Foto: Privat
Bilden tillhör Sanna som är David och Robins syster. Hon har en annan pappa och föddes innan hennes mamma träffade David och Robins pappa Esmaeil. I verkligheten heter hon någonting annat, men hon är rädd och vill inte att personerna som hon tror gav sig på hennes bröder ska få veta vem hon är.
Inom loppet av fem år förlorar Sanna stora delar av sin familj – mamman går bort bara några år innan morden på bröderna.
Sanna beskriver hur hon och David fick en mer stabil barndom än sin lillebror. Efter att Robin fötts mådde deras mamma allt sämre.
– Robin växte upp i en otrygg miljö och blev tidigt väldigt osäker. Han hade ingen vidare grund att stå på för att se sitt eget värde över huvud taget. Lilla gubben, säger hon.
På ett sätt är jag tacksam över att mamma redan var död. Hon hade inte klarat det
När syskonens mamma drabbas av lungcancer, som leder till hennes död, blir det ett hårt slag. Robin står sin mamma nära och tar hennes bortgång mycket hårt.
Sanna är på en weekendresa när hon får ett telefonsamtal från en tidigare flickvän till David som berättar att han har mördats.
– Benen bara vek sig. Det var fruktansvärt svårt att ta in, säger hon.
– På ett sätt är jag tacksam över att mamma redan var död. Hon hade inte klarat det.

Robin sköts till döds när han väntade på en person som besökte socialtjänstens kontor i
2 comments
Låt mig gissa utan att läsa artikeln: Finaste, snällaste killarna som aldrig gjort en fluga förnär. Alla grannar älskade dem, kämpade hårt i skolan, gav till välgörenhet varje månad, trodde på gud osv. osv. osv?
Bröderna sköts tills döds – ingen har dömts för morden
Mitt på dagen mördas David i sitt barndomskvarter på Kroksbäck i Malmö. Ett år senare går hans lillebror Robin samma öde till mötes. Ingen av dem hörde till något av stadens kriminella gäng.
Vid graven undrar nu brödernas pappa varför ingen har dömts för morden, trots att det gått flera år. Och varför sköts hans söner?
Den 19 maj 2018. En svart Audi tvärbromsar på Hyllievångsvägen i miljonprogramsområdet Kroksbäck i Malmö. En sten som har kastats från en gångbro ovanför har krossat bilens bakruta. Det är pingstafton, tidig eftermiddag och redan sommarvarmt. Utanför fritidsgården hundra meter bort tänder fritidsledaren Juan Paez grillen tillsammans med några av områdets ungdomar – det är dags för en av årets första grillfester.
Bilens förare, en vältränad 30-åring med mustasch och isblå ögon, har redan hunnit ringa 112 när några män närmar sig. Nyfikna samlas vid platsen. Några av dem känner igen föraren, vet att han heter David och har vuxit upp på Kroksbäck men för länge sedan flyttat härifrån.

David hade tagit sig fram i livet: skaffat ett bra jobb, tränade, var omtyckt av vänner och kollegor. Foto: Emil Malmborg
Stenen har kastats för att hindra David från att lämna platsen och en av de män som närmar sig är beväpnad. Enligt flera källor har han hämtat en pistol efter ett bråk mellan David och en grupp unga män, kort innan David satte sig i bilen för att köra därifrån.
Den beväpnade mannen skjuter och David faller ihop. Blodet flyter ut över asfalten nedanför den öppna dörren till bilens förarsäte. Några pojkar springer mot skolan och fritidsgården för att berätta att någon är skjuten. Att det är David som är offret. Grillfesten avbryts omedelbart.
Under veckorna som följer kan barnen som leker utanför Kroksbäcksskolan på sluttningen ovanför mordplatsen se blodfläcken på gatan, nästan ända till sommarlovets början. Det tar tio dagar innan den tvättas bort – ingen vet vems jobb det är.

Framför Davids bil syns den blodfläck som efter mordet blev kvar på marken i tio dagar innan den tvättades bort. Foto: Johan Nilsson/TT
När David mördas är Malmö mitt i en våldsvåg med skjutningar och sprängdåd. Samma år skjuts ytterligare elva personer ihjäl vilket gör 2018 till det värsta året i staden när det gäller dödligt våld. Malmös polismästare Stefan Sintéus säger till journalister att det i princip alltid handlar om kriminella som attackerar kriminella. Till stor del är det sant: Bland dem som skjuts till döds det här året finns flera ledarfigurer inom den organiserade brottsligheten. Men David som blödande sjunker ihop vid ratten är ingen gängkille. Han har fyllt 30 år och den glänsande svarta Audin som står innanför kriminalteknikernas avspärrningar är hans tjänstebil från jobbet på Telias it-företag Cygate.
David var en mycket speciell person
Juan Paez kan inte tro det han får höra på grillfesten som hastigt avbryts. Som fritidsledare i området har han sett flera barn växa upp för att i ung ålder falla offer för gängens våld. Men han hade aldrig tänkt att det skulle drabba David. Pojken som skrev egna låtar och spelade in musik, skådespelade och gjorde filmer med vännerna på fritidsgården. Som skötte skolan, var bättre än lärarna på teknik och hjälpte Juan med strulande datorer.
– David var en mycket speciell person. Han var intelligent, man kunde prata med honom om vilket samtalsämne som helst, säger Juan Paez.

Juan Paez, fritidsledare på Flammans fritidsgård, utanför huset där David och Robin växte upp, och på gångbron över den gata där David sköts till döds. Han sörjer fortfarande David som han beskriver som stabil, självständig och intelligent. ”Det var ingen som fattade varför David mördades. Alla var oförstående” Foto: Anders Hansson
David har kört till Kroksbäck för att hjälpa sin lillebror Robin som har hamnat i problem. Han trakasseras och hotas av några langare från området och David har bestämt sig för att göra sitt för att få stopp på det som hans lillebror utsätts för.
Robin är fem år yngre och börjar redan i tonåren att använda droger. Han bor på stödboenden, behandlingshem och härbärgen, döms för bland annat narkotikabrott och misshandel. När han är liten har han det inte lika lätt med vänner, fritidsintressen och skola som sina äldre syskon. Liksom sin mamma lider han av psykisk ohälsa. Hans familj tror att det är orsaken till att han börjar självmedicinera med tabletter som han hittar hemma. Han fastnar i ett missbruk av cannabis, tramadol och narkotikaklassade läkemedel. Robin vill bli fri från drogerna och får flera gånger hjälp av vården och socialtjänsten men trillar gång på gång tillbaka.
Ibland köper Robin droger av langarna som han hamnar i en konflikt med. Flera poliser beskriver att de unga männen, som rör sig i den gängkriminella miljön, har ett starkt våldskapital och många i området är rädda för dem. En omtvistad skuld leder till att Robin blir deras måltavla, och flera personer vittnar om hur killarna under lång tid hotar och trakasserar honom. Robins version är att han hotas till att låna ut sitt bank-id för en penningtvätt och sedan anses vara skyldig pengar. Han kidnappas och tas till en källare där han misshandlas. Efter att han vittnat mot en av de unga männen blir det värre – flera gånger hotar de Robin med att de ska ge sig på hans pappa eller andra familjemedlemmar.

Redan som liten började Robin att må dåligt, vilket ledde till att han började självmedicinera och tidigt blev fast i ett blandmissbruk. Foto: Emil Malmborg
”Om du inte drar tillbaka anmälan skall jag göra kaos mot din familj”, säger killen utanför tingsrätten när Robin vittnar mot en av dem under en rättegång.
När Robin berättar för polisen om hotet säger han att han är rädd och inte vet hur han ska kunna fortsätta leva i Malmö.
Dagen då David skjuts ihjäl har han enligt flera källor gett sig ut för att konfrontera sin lillebrors plågoandar.
– Jag måste försvara min bror, säger David till sin pappa Esmaeil dagen innan mordet.
Esmaeil vädjar om att sonen ska släppa konflikten: ”Ge dig inte på de jävlarna”, säger han.
Men David har bestämt sig.
På väggen i Davids lägenhet hänger diplom som han fått i jobbet som nätverksspecialist. Han lever ett liv långt från våldet och rädslan som präglar Robins vardag. Karriären är Davids stora stolthet och jobbet hans hobby. Han har två utbildningar: läste först till brandman innan han valde tekniken. Många kvällar tillbringar han med att bygga avancerad vattenkylning för datorer, han trivs med att vara hemma.

På pappans kylskåp sitter en bild av David som liten. Foto: Emil Malmborg
Några dagar efter att David firat sin 30-årsdag flyger han till Barcelona på branschkonferens. Han ser lycklig ut när han dansar till en houseremix av Brandy och Monicas 90-talshit ”The boy is mine” på hotellrummet, klädd i ljusblå skjorta och på väg ut för att uppleva det spanska nattlivet. Intresset för musik delar han med Robin. De lyssnar på hiphop, house, latinamerikansk cumbia, grunge och rock.
På Instagram lägger David upp bilder från gymmet och sina datorbyggen, och filmer från någon av sina många bilfärder genom Malmö med r’n’b på hög volym i stereon. Selfies från en hiss och bilder där han blickar ut över havet och Öresundsbron. Men inom sig kämpar han med sorgen efter mamman som gått bort i cancer, och hjälplösheten över att Robin inte tar sig ur sitt missbruk.
Robin växte upp i en otrygg miljö och blev tidigt väldigt osäker
”Jag gör mitt bästa för att överleva. Jag kan se bad ass ut på ytan men jag är en riktig teddybjörn på insidan, som gillar att knåpa med datorer”, skriver han till en bekant på Instagram.
Brödernas liv har nu tagit helt olika riktningar. David har sparat ihop till en kontantinsats för en nybyggd lägenhet i stadsdelen Hyllie. Robin bor på ännu ett behandlingshem.
Ett fotografi visar två pojkar i lucialinnen och stjärngossestrutar, redo för luciafirande. David vinkar mot kameran samtidigt som han håller en arm runt sin lillebrors axlar. Bilden skulle kunna vara tagen ur vilket familjealbum som helst.

Bilden av Robin och David från ett luciafirande under barndomen. Deras storasyster tar fram i det i stunder då sorgen blir tung att bära. Foto: Privat
Bilden tillhör Sanna som är David och Robins syster. Hon har en annan pappa och föddes innan hennes mamma träffade David och Robins pappa Esmaeil. I verkligheten heter hon någonting annat, men hon är rädd och vill inte att personerna som hon tror gav sig på hennes bröder ska få veta vem hon är.
Inom loppet av fem år förlorar Sanna stora delar av sin familj – mamman går bort bara några år innan morden på bröderna.
Sanna beskriver hur hon och David fick en mer stabil barndom än sin lillebror. Efter att Robin fötts mådde deras mamma allt sämre.
– Robin växte upp i en otrygg miljö och blev tidigt väldigt osäker. Han hade ingen vidare grund att stå på för att se sitt eget värde över huvud taget. Lilla gubben, säger hon.
På ett sätt är jag tacksam över att mamma redan var död. Hon hade inte klarat det
När syskonens mamma drabbas av lungcancer, som leder till hennes död, blir det ett hårt slag. Robin står sin mamma nära och tar hennes bortgång mycket hårt.
Sanna är på en weekendresa när hon får ett telefonsamtal från en tidigare flickvän till David som berättar att han har mördats.
– Benen bara vek sig. Det var fruktansvärt svårt att ta in, säger hon.
– På ett sätt är jag tacksam över att mamma redan var död. Hon hade inte klarat det.

Robin sköts till döds när han väntade på en person som besökte socialtjänstens kontor i