Omplacerade min katt idag

Hej!
Vet inte varför jag skriver här egentligen, tror varken det hjälper eller själper. Behöver väl bara få ur mig detta.

Ber om ursäkt ifall det saknas röd tråd, stavfel etc.

Jag är en man mellan 25-30 (varför det nu spelar någon roll?)

Min katt på 3 år har problem med kisseriet, och det har gått så långt att vi fått slänga mattor, soffa (snart en till), och grejer som är mjuka helt enkelt.

Det började med när han var liten, så var han väldigt skygg och försiktig. Han gömde sig alltid när det kom folk hem, men det lättade upp med tiden.

Under den tiden så sa uppfödaren att katten var rumsren, men han kissade då på kläder som låg på golvet, och det var okej i och med nytt hem, ny miljö etc. Det var nog stress.

Efter ett tag så gick han enbart på sin låda, men med tiden så började han också kissa i duschbrunnen, så vi provade göra rent avloppet efter ett par gånger men det spelade ingen roll.

För 2 år sedan så flyttade vi till en mindre lägenhet, men nyproducerad som vi helt enkelt inte kunde tacka nej till. Efter några månader så märkte vi att det luktade kiss i soffan, så vi tvättade enligt rekommendationer gällande katturin. Han höll sig ett par veckor, och så började det igen.

Efter ännu lite mera tid så kissade han även i sängen och vi började då höra av oss i diverse katt-grupper på Facebook samt veterinär för hjälp.

Vi har följt alla rekommenderade åtgärder/möjliga slutsatser som båda dessa har framfört, men inget som hjälpt ändå (även gjort ultraljud osv för att se om han har kristaller i urinet).

De senaste månaderna har varit värst. Så fort man vaknat på morgonen så har vi fått gå runt och leta efter var det luktar kiss. Vi har till och med "klätt" soffan med diverse plast – och papperspåsar.

Så.. idag fick vi en plats hos en kattjour som tar hand om katten, så katten får en ny familj ifall dom lyckas "fixa problemet".

Så fort vi åkte därifrån så började jag stor-grina. Det känns inte rätt, men vi har samtidigt inget val (vi ville väldigt gärna avstå avlivning då han är fullt frisk i övrigt).

Nu när jag är hemma och ser hans matskål, kattlåda, leksaker osv så känner jag att jag saknar honom något kopiöst och har väldigt svårt att hantera det. Det var ju min bästa kompis (jag var hans favorit, min sambo var alltid lite avundsjuk).

Hur hanterar jag detta?
Det är redan oerhört tomt utan honom.