Svensk arbetskultur får aldrig präglas av islam

Fyra SD-politiker: Svenska principen ska gälla – religion är en privatsak

DEBATT: Sverige viker sig. Inför islamistiska krav, inför religiösa symboler som aldrig varit en del av vår kultur eller vårt land, inför ideologier som kväver kvinnors frihet. Det vi ser är inte respekt. Det är eftergifter och resignation.

Svenska arbetsgivare tvingas in i rättsprocesser när de försöker upprätthålla något så grundläggande som neutralitet på arbetsplatsen. Företag som sätter gemensamma regler för klädsel och uppträdande dras inför domstol för att någon anser sig kränkt av att inte få manifestera sin religion på arbetstid.

Varje gång detta händer skickas en tydlig signal: i Sverige premieras särkrav framför samhörighet, religiösa uttryck framför professionell ordning, symboler för underkastelse framför kvinnors frihet.

Det är här vi har hamnat. Ett av världens mest jämställda länder tillåter nu att islamistiska normer tar plats i skolan, på vårdcentralen, i domstolen och på kontoret. Slöjan, som i stora delar av världen är ett verktyg för förtryck, har i Sverige förvandlats till en symbol för mångfald. Det är en farlig lögn.

Arbetsplatser i Sverige är inte moskéer. Det är problematisk när man besöker en verksamhet i Sverige som borde vara neutral och sekulär, men där rätt många i personalen bär den muslimska slöjan. Varför behöver man på ett sådant offentligt sätt uttrycka sin tro på arbetsplatsen?

Vi talar inte om privata val i det dolda. Vi talar om arbetsplatser, där alla ska känna sig trygga och bemötas på lika villkor. Där gäller likabehandling. Där gäller professionalism. Där gäller den svenska principen att religion är en privatsak.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har gång på gång ställt orimliga krav på arbetsgivare. Ett exempel är från förra när ett flygbolag hade ett förbud mot alla religiösa symboler i sin neutralitetspolicy men där DO ansåg att en sådan neutral policy diskriminerade just muslimska kvinnor. Så nu anser DO att det är till och med diskriminering om ett bolag vill behandla alla religioner lika och förhindra löntagare från att manifestera sin religion på arbetsplatsen. Det finns fler exempel där sättet som DO resonerar leder till att arbetsplatsen blir en plats för religiös utövning.

Samtidigt är det anmärkningsvärt att det finns ingen annan religion, bortsett från islam, som vill prägla arbetsplatsen till den grad att man ständigt hamnar i konflikt med arbetsgivaren om rätten att bära ett religiöst plagg. Det finns ju andra religioner i Sverige. Men inom de flesta religioner så förstår man att man inte är på arbetsplatsen för att predika. Utan man är där för att arbeta. Det här handlar inte om religionsfrihet. Utan det handlar om en religion som inom det svenska samhällets alla delar försöker göra anspråk på inflytande.

Sverigedemokraterna vägrar stå och se på när dessa trakasserier av arbetsgivare normaliseras. Därför vill vi se ett tydligt lagstöd för arbetsgivare att införa neutrala klädpolicys. Vi vill att offentligt anställda, som möter medborgare i sin yrkesroll, ska uppträda neutralt utan religiösa eller politiska symboler. Vi vill att staten tydligt markerar att det är svenska värderingar som gäller på svenska arbetsplatser. Och vi vill se ett slut på den naiva eftergivenheten mot en islamistisk idévärld som föraktar allt det vårt samhälle bygger på.

Det handlar inte om intolerans. Det handlar om att dra en gräns. Och den gränsen går här. Sverige ska inte vara ett land där kvinnoförtryck får statligt skydd under rubriken religionsfrihet. Sverige ska vara ett land där friheten gäller för alla. Inte bara för de som skriker högst.

Sara Gille (SD), riksdagsledamot

Michael Rubbestad (SD), riksdagsledamot

Ann-Christine Frohm (SD), riksdagsledamot

Nima Gholam Ali Pour (SD), riksdagsledamot

FAKTASå skriver du en debattartikel

Läs mer