Jag har känslan av att det egentligen inte finns någon som gillar privatiseringen av den offentliga sektorn, förutom de som direkt tjänar pengar på den. Ändå får den fortsätta, och det måste ju ha någon anledning. Det är väl så att de som faktiskt utnyttjar privata tjänster (oavsett om det är skola eller vård) heller inte påverkas direkt av det offentliga försämras, och därför inte har något incitament att rösta för någon förbättring av det, så det blir en ond cirkel som kanske gör att fler och fler ändå går mot det privata.
Men jag undrar, vad tjänar Sverige som samhälle på privatisering, egentligen? Är konkurrens verkligen ett måste inom offentliga tjänster? Det kan väl knappast handla om att vi sparar pengar, i och med att våra skattemedel ändå betalar för de tjänster som t ex vårdbolagen säljer?
Dessutom upplever jag (och många andra) att bolagen ändå bara gör dåligt ifrån sig. Ett färskt exempel: Patia, som skulle bedriva avhopparverksamhet, placerade tre avhoppare på samma ställe, och det slutade ändå med drogförsäljning och dråp. För att inte tala om friskolor som ger högre betyg (har ofta hört att det är för att få större anslag av staten, men just den detaljen hittar jag ingen källa på). Och låt oss inte glömma att Lex Sarah stiftades efter missförhållanden på ett privatägt äldreboende.
Mina tre huvudsakliga argument (och kanske de vanligaste) emot privatisering av det offentliga är:
-
Enskilda personer tillåts tjäna pengar – ofta miljoner – på människors lidande
-
Dessa tjänster är ständigt föremål för besparingsdiskussioner. Hur kan vi klaga på att det kostar för mycket att ta emot flyktingar och samtidigt låta Bert Karlsson tjäna miljoner på flyktingboenden? Hur kan vi kräva att äldrevården ska kosta mindre och samtidigt låta privatägda äldreboenden tjäna en massa pengar på den? Pengar som skulle kunna gå till att göra vården bättre.
-
Jag som väljare och medborgare har större möjlighet att påverka i det offentliga. En kommun står till svars för sina väljare och invånare. Ett privat företag står i första hand till svars för sina delägare.
Det här kanske blev lite mer av en rant än en fråga. Men jag undrar genuint: missar jag något? Finns det några uppenbara fördelar för samhället i stort att det tillåts pågå så mycket privat verksamhet inom dessa områden? Är det bara en fråga om att det blir mycket oväsen så snart ett bolag klantar till det, men att det funkar skitbra på det stora hela?
(En sista liten parentes och mer en egen fundering. Jag undrar om Sveriges problem med gängkriminalitet hade blivit lika allvarligt utan den grad av privatisering vi har. Kanske hade vi klarat oss bättre med offentliga institutioner som inte är lika urholkade?)
by udmurrrt
35 comments
De som tjänar pengar på det tjänar mycket mer (per person) än de som förlorar på det (per person). Det gör att de är redo att kämpa väldigt hårt och satsa betydande ekonomiska resurser på att fortsätta privatiserings-crikusen.
Varför tror du att syftet med privatisering är att att förbättra för medborgarna?
Jag ser det som att privatiseringen är ett steg på vägen. Att i ett senare skede kommer man få betala skolan själv. Lite som Akelius var inne på.
Vissa saker är ju bättre på det privata, att saker kan utvecklas och göras bättre medan det inte alls finns sådan incitament i det offentliga. Medan andra saker borde vara offentliga, typ bankid, hur kan det ligga under banker? Borde väl verkligen höra till kärnverksamheten hos staten att administrera.
Ska inte försvara privatiseringen för det finns mycket jag ogillar med den. Men samtidigt kan det ge fördelar ett större styrt arangemang inte kan göra.
Känner en som jobbade inom förskola där enda förskolan för en stor del av kommunen hanterades av en privat förskola, kommunen ville inte lägga pengar på det själva så den privata förskolan var det som skapades. Den drevs i många år på blot svett och tårar av engagerat folk, för de visste det var enda sättet att ha en förskola i området efter kommunen lagt ner den förra på 90 talet.
Tyvärr tog det slut, för lite pengar för personal och för många barn på personalen så lärarna sa upp sig och skolan fick läggas ner, 3 avdelningar. Svårt när de är små i en liten kommun som behöver ha eget kök och andra fasta omkostnader.
På andra sidan myntet finns privata skolor som äter upp pengar och ger det som vinster. Samt kommunala skolor får bära allt ansvar för anpassad undervisning de privata inte vill ta utan att få extra ersättning för det. Vilket i sin tur går ut över den vanliga undervisningen som får kämpa med en mycket mer begränsad budget…på en kommunal organisation som oftast är lite dyrare i drift med högre omkostnader och overhead
Det är en konsekvens av en nyliberal ekonomisk teori. Stora förespråkare av denna ekonomiska teori är Milton Friedman och Friedrich Hayek. Deras grundläggande axiom var att marknaden löser allting bättre än en stat kan lösa saker. Och detta på grund av marknadens inneboende mekanismer (konkurrens, vinst maximering, effektivisering etc).
Nu är jag inte för privatiseringen men om man ska vara lite naiv så anser väl förespråkare att det leder till en effektivare välfärd – för alla.
I den offentliga sektorn har man ingen morot/inget incitament att sänka kostnader, göra saker mer effektivt, etc.
Man får liksom ut det man optimerar på/utvärderas i. Ta t.ex. Arbetsförmedlingen. Någon säger att de ska optimera på sysselsättningsgrad och plötsligt ska alla arbetssökande slussas in i konstiga utbildningar som inte leder dem närmre ett jobb men som ser bra ut i sysselsättningsgradsstatistik som politikerna kan vifta i TV-debatter. Ett privat företag som får betalt per person som klarar sin provanställning multiplicerat med hur länge de varit arbetslösa eller nåt skulle leda till att företaget optimerade på att faktiskt få folk in i långsiktiga anställningar. Sen skulle det säkert utnyttjas på andra sätt.
Grundskolan jag gick på la 150tkr på något konstprojekt i entrén. Inte säkert att ett vinstdrivande företag tycker det är rimligt att lägga samma pengar på något sånt liksom.
Det finna helt jlart ideologiska, ekonomiska och själviaka bakgrunder.
Det finns ideologier och därmed partier som säger att staten (samt landsting, kommuner mm) av princip inte ska äga eller driva verksamheter. Därmed vill man privatisera dessa även om det varken ekonomiskt eller själviskt är lönsamt. Jag anser att tex utförsäljningen av allmännyttan och järnvägstrafiken hamnar under detta.
Ekonomiskt finna en tro hos många att eftersom många offentliga verksamheter är ineffektiva (tex stor administration) så skulle en privatisering resultera I en mer effektiv verksamhet dvs det skulle bli billigare. Eftersom man inte också införde och följde upp att verksamheterna drivs med god kvalitet så öppnade man dock för möjligheten att sänka kvaliteten för att spara pengar. Dessutom behöllt man administrationen inom det offentliga och sparar därmed inga pengar.
En äldre bekant var kommunchef i en mindre kommun runt Stockholm. Kommunhuset bestod då av honom och hans assistent som satt i två rum. Sedan dess har samma kommun byggt två nya kommunhus och man planerar nu för ett tredje eftersom man inte får plats. Det är en enorm administrativ uppbyggnad på bara 30-40 år.
Ur ett själviskt perspektiv har vissa beslutsfattare gynnat sig själva och bekanta kanske inte alltid direkt ekonomiakt men också att man slipper vara ansvarig. Det är på många sätt enklare om någon annan driver verksamheten.
Det som brukar driva politisk opinion kring privatisering är när de statliga organen inte funkar till den nivån som befolkningen förväntar sig att de ska fungera. Står du i kö till operation i 2 år blir det en större chans att du röstar för förslag som vårdgarantin via privata aktörer.
Anledningen till varför statliga organ inte funkar som förväntat är ganska komplexa. Ofta har det att göra med att privata företag har mindre krav på sig. Det är mindre administrationskrav, de har en möjlighet till att optimera och sparka människor lättare, sätt sjuksköterskorna i receptionen på deltid så slipper man anställa en receptionist, etc.
I.o.m den politiska omöjligheten för snabba rörelser inom offentlig sektor leder det till att människor uppfattar privata alternativ som mer pålitliga.
Den finns även anledningar som nedskärningar i den offentliga sektorn för att artificiellt få den privata sektorn att framstå som bättre. I.o.m den stora administrationen och den slöa politiken så måste den offentliga sektorn ha mer resurser hela tiden. Genom att föra en snabb politik där man skär ner kan den privata sektorn snabbt se mycket bättre och mer effektiv ut.
Man kan även införa politiska krav som gör det svårare för offentlig sektor till att utföra sitt jobb effektivt.
Ett praktexempel är att offentliga skolor måste ha en stående beredskapsbudget OM en privat skola skulle konka och eleverna därifrån behöver omplaceras. Detta betyder att det går inte för en offentlig skola rent praktiskt att uppnå samma nivå av effektivitet och resursanvändning.
Så systemet går sakta men säkert mot en helt privat sektor, helt enkelt för att den offentliga sektorn aldrig har tid nog till att anpassa sig i en snabb värld, eller föra en politik som leder till meningsfull förbättring.
Jobbar med tillsyn av privata aktörer inom välfärdsområdet. Kan bara bekräfta att Sverige genom vår privatiseringsiver och avreglering skapat ett system perfekt för organiserad brottslighet och “entreprenörer” som ofta rör sig i gråzonen av lagen. Vi kommer inte lösa det med mer kontroll och tillsyn, det blir alltid steget efter och människor far illa. Tyvärr är de som direkt tjänar på detta också ofta politiker på högerkanten vilket gör att det finns extremt starka ekonomiska incitament att fortsätta på den inslagna vägen. Det här slöseriet med skattemedel överväger vida vad det offentliga lägger på exempelvis menskonst, arenabyggen o dyl. som annars ofta kritiseras för att vara slöseri med våra gemensamma resurser.
För att förstå grundtanken med privatiseringar behöver du veta hur otroligt ineffektiva offentlig drivna verksamheter **kan** vara.
Förstå hur uselt företag och myndigheter i länder som Östtyskland ofta fungerade. Ineffektiva, miljöförstörande, stela, omotiverade etc.
> Они делают вид, что платят, а мы делаем вид, что работаем.
De låtsas betala oss, vi låtsas arbeta.
Detta var förstås något hela de planekonomiska styrda systemet förlorade enormt på. Något de fokuserade på att försöka lösa men inte lyckades. Anledningen till varför Sovjet inte längre finns. Anledningen till varför Kina numera har som policy att först införa (partistyrd) marknadsekonomi innan de inför kommunism.
Du kommer inte att få några bra svar här. Alla som är för privatiseringar vet att de bara hade blivit nedröstade och hånade om de hade delat med sig av sina resonemang. Så tyvärr får du nog nöja dig med att argumentera mot halmgubbar.
Bra: Alternativa organisationer än statliga (etc). Kanske smidigare, snabbare, bättre för alla.
Dåligt: Det är ofta någon som tjänar pengar på vad som kan vara ett monopol, så de tjänar pengar på alla som är under monopolet i stället för att vi betalar till oss själva.
Alla som tänker att privatisering bara leder till negativa konsekvenser har rosenskimmer över sitt minne/berättelser de hört hur bra och effektiv offentlig förvaltning egentligen var.
Tror de flesta är emot det när det gäller skolor och sjukvård etc. men ska staten syssla med bilprovning? Ska staten ha monopol på det som de hade? Telia? Tillverka Absolut vodka (tidigare)? Apotek? Försvarsbolag? Gambling/spelbolag?
Fördelarna är primärt för staten som kan begränsa kostnader och slippa ta skulden när utföraren gjort något korkat.
Det beror nog på att folk har en stark övertro till kapitalism, det känns för många som en självklar ideologi som är en naturlig del av vårt samhälle. Men om man sätter sig in i vad det egentligen betyder inser man att kapitalism egentligen är negativt för många. Den bygger helt enkelt på att tjäna maximalt med kapital, den tar inte hänsyn till mjuka värden såsom känslor eller samhällets bästa såvida det inte är positivt för pengarna.
Att det driver utveckling och ibland sänker priser är en bieffekt av konkurrens, men i det långa loppet vill företagen dominera marknaden och därigenom själva kunna sätta priser. Problemet är att målsättningen är dominans, då spelar det mindre roll på vilket sätt man sänker priserna, man kör på full ånga tills någon kommer på en med att göra något dumt (typ som Aftonbladet hittade dokumenten om mindre smör på dagisbarnens mackor) då ber man om ursäkt, backar ett steg i någon månad. Sen är det full fram framåt igen. Med mer pengar in kan man köpa fler enheter och sen rinse and repeat. Till slut blir man så massiva att man blir svåra att stoppa.
Att kritisera systemet blir också svårt då man lätt kan stämpla folk som feltänkare eller emot “allt bra kapitalismen har skapat”, medans de själva klagar på nackdelar som systemet har infört. Har själv haft diskussioner med folk som tycker att privatisering är fantastiskt, men klagar på att SJ inte kommer i tid. När man då försöker förklara att det sällan är SJ själva är ansvariga för att tågspåren inte går att köra tåg på utan att det är ett privatiserat banverk (Infranord bla) som faktiskt bär ansvaret. Ja då suckar de och gruffar om att “Nä, man vet ju sen gammalt att SJ inte går att lita på…”
Det mest intressanta i diskussionen om privatisering av skola och vård är däremot pratet om att begränsa vinsterna, här knyter folk knut på sig själva för att dels kritisera, dels hylla en privatiserad marknad. Men på samma gång aktivt gå in och styra vad pengarna ska gå till och hur de ska tillfalla verksamheten. Det här är ett ovärdigt spel där man antingen är för en fri marknad som kan suga i sig skattepengar och maximera vinst på det sätt de själva behagar, eller bara bestämma sig för att statliga/kommunala krafter ska få äga krafset igen.
Hade jag kunnat ta över landet i några dagar hade jag förespråkat ett privat ägande av företag som sysslar med tjänster och varor, men begränsa till saker som inte involverar människor eller känslig infrastruktur som i händelse av krig eller liknande händelser är kritiskt för landet.
Ser nu att det blev en rant från min sida med, men ja.. det här är viktigt för Sverige. Vad är vi egentligen för land om vi inte kan ge sjuka och svaga den hjälp de behöver, eller utbilda de som ska föra landet vidare i framtiden?
Det stämmer inte nödvändigtvis att privatiserade tjänster presterar sämre. Endligt [Ednias ranking](https://ednia.se/rankning/stockholm) så är 5 av de 10 bäst rankade gymnasier i Sverige fristående. Om man tittar internationellt så är de bästa skolorna privata. Några av våra bästa Universitet är privat ägda (Chalmers och Handels). Kollektivtrafik är ofta en blandning mellan privat och kollektivt i länder som det fungerar bäst (Japan, Hong Kong, Singapore).
Det finns även samhällsmässiga argument för privata alternativ av samhällstjänster. Staten har ett ansvar att vara anpassat för en bred befolkning. Detta gör det svårare att testa nya idéer och att starta specialiserade program och inriktningar, då det måste rättfärdigas och gå genom breda lager av buråkrati. Det är svårt för kommun och stat att veta exakt vilka utbildningar som faktiskt efterfrågas av befolkningen. Med privatskolor som alternativ kan folk t.ex. starta upp internationella skolor, musikskolor, kockgymnasium, etc, och låta efterfrågan styras av marknaden. Om den inte behövs kommer den att gå i konkurs.
Ett till argument i fördel är att det skapar konkurrens. Du nämner att fler och fler utnyttjar privata tjänster. Finns det kanske en anledning till det? Oftast byter man inte bara för att, utan för att det finns någonting som inte uppfylls av det offentliga. Utan alternativ kommer dessa tomrum aldrig att upptäckas. Det är alltså bra för offentliga tjänsterna att få konkurrens, så att de tvingas förbättras och följa med i utvecklingen.
Om alla krav som myndigheterna har på verksamheten uppfylls, och verksamheten är så pass bra att de behåller och lockar till sig kunder, samtidigt som de kostar skattebetalare lika mycket oavsett, varför har det betydelse om en privat aktör kan ta ut vinst?
Om mina barn är nöjda med sin skola och de lär sig samma sak som alla andra skolor, då skiter väl jag fullständigt i om någon tjänar pengar?
Om något så borde väl kommunal och statlig verksamhet titta noga och se hur det kommer sig att någon privat aktör kan få pengar över trots samma inkomst?
För inte får väl privata aktörer mer för varje kund än vad kommunal verksamhet budgeterat för eller?
I den kapitalistiska tanken är privata initiativ alltid effektivare för att de drivs av vinstsyfte och att det därför ligger i deras natur att vara så smidiga och effektiva som möjligt.
Detta tillämpar man numera på myndigheter och övrig offentlig verksamhet under new public management och allt det där. För om man driver en förvaltning som företag så är det mycket bättre eller hur?
Så ta SLL som exempel. Där tyckte man att man hade för många människor av olika slag, och om man sa upp dem så skulle man istället kunna plocka in konsulter när det behövs och på så vis spara pengar. I teorin sunt.
Det som hände var att man fick tillbaka precis samma människor som man gjort sig av med eftersom de var de mest kunniga inom sina fält. Och de jobbar vidare som permanent utstationerade konsulter. Till ungefär tredubbla priset mot vad de kostade som konsulter. Konkurrensen uteblir eftersom företaget de jobbar för blir specialiserat på just det jobbet som SLL behöver ha utfört så ingen annan kan komma in. Vidare blir all kunskap som genereras av personen inte SLL tillgodo, utan går tillbaka in i privata bolaget. Som sen såklart säljer informationen tillbaka till SLL för en summa pengar. Vilket gör att fler konsulter behöver tas in.
Så ja. Det är inte bra!
Jag brukar många gånger i dessa fall lyfta att Systemet fungerar exakt som det är tänkt. I det här fallet så kanske det inte är tänkt att fungera för dig!
Vi kan påminna oss om vad som händer i politiken. “Liberalerna” sitter i en grupp som kallar sig “konservativa”. Liberalism och konservatism är motsatser – det är konservatismen man är liberal mot. Dom borde inte kunna komma överens om en enda fråga av betydelse – så varför gör dom det? Är det så att Liberalerna inte är liberal, och att dom konservativa inte är det? Vad ska man tänka kring att Liberalernas kärnfrågor – skola och pension – inte sköts av staten utan kommunerna? Varför ställer dom ens upp regionalt om dom ändå inte kan driva sin politik där? Tåls att fundera på.
Vill man vara mer butter, Socialdemokraterna skapades för att ge en motvikt i arbetarrörelsen. Nu har vi LAS, SAM, ledighet och vettigaish arbetstider. Dom har lyckats med det dom satte ut att göra – så varför finns dom kvar?
Bondepartiet, senare Centerpartiet, skapades för att företräda en överreglerad gruppering bönder, varför driver deras avregleringspolitik sånt som mest verkar gynna megakoncerner så som SCA?
Knepigt hur saker blivit och blir
Alla offentliga verksamheter har krav på effektivisering av sina resurser. När då en förvaltning på kommunen har sin budget så ska de besluta om det blir minst kostnad av att sköta det internt eller att ge ett företag x-antal miljoner mot att de garanterar utförandet. Med egna anställda finns besvär att personer blir sjukskrivna, någon ska planera verksamheten etc. Samma gäller såklart för det privata alternativet också, men det är inte längre kommunens problem att lösa, de har bara köpt tjänsten. Idén är att företag är nyskapande och har bättre möjligheter att effektivisera, de drivs av att få en viss del i vinst. Det är dels ideologiska och andra mer praktiska tankar bakom att man drivs mot privatisering.
Hur blir det privatisering under Socialdemokratiskt styre? Man vill visa sig lika duktiga på effektivisering av resurserna som alternativen.
Så när utgångspunkten är att offentliga verksamheter inte hanterar ekonomin bra nog (man gör vad man vill med “andras pengar”), så verkar problemet att privata verksamheter får en del vinst utöver inte vara så allvarligt.
Sen har vi ju det här med att vinsterna är privata, förlusterna tar kommunen. Om en fristående skola går i konkurs måste kommunen omedelbart ordna platser till alla eleverna. Kommunen kan behöva hantera att fylla klasserna eller behöva ha klasser med för få elever, men läraren och lokalen kostar lika mycket oavsett om det är 25 elever eller 14, men man får bara skolpeng för antal elever. En fristående skola med kö på 32 elever kan välja att bara ta in en klass med 25 elever. Om kommunen har 32 i kö så måste man lösa, antingen en klass med 32 elever, eller två klasser med 16 i varje och var sin lärare etc.
Att få ett kontrakt att sköta verksamhet åt kommunen är ju också väldigt tryggt. Att få uppdrag att städa 10 förskolor varje dag är ju garanterad inkomst för månader/år frammåt. Att städa hos privatkunder är inte lika tryggt och långsiktigt. Tänk också möjligheten att ge kontraktet för att städa på de fristående skolorna till ens egna separata företag, eller någon bekant. Dra ner på kostnaderna för skolans personal, öka kostnaden för städningen och det blir pengar rakt ner i egen ficka av offentliga medel. Stora nationella företag kan använda sin lobbyism här för att påverka politiken till att inte “förstöra valfriheten”.
Fan vet vad syftet är. Flytta makt och resurser från staten till privata aktörer och skapa ett system likt jänkarnas?
New Public Management som det kallas är väl ett konstaterat fiasko men det gynnar ju några enstaka som täljer guld.
Du har helt rätt. De fick igenom detta med argument om valfrihet och påståenden om att de privata aktörerna skulle bli mer effektiva. Idag är det ju uppenbart att det bara var skitsnack, och även då var det väl det för många, men likväl räckte det till en högerregering och sen tog det fart, och S följer ju sin tradition av att gnälla högt men inte ändra något när de väl har chansen.
Valfrihet-argumentet har väl ett mått av sanning i sig förstås, du kan välja vilken vårdcentral du går till, eller vilken apotekskedja du köper dina mediciner hos, men jag vet inte varför det är viktigare än att ha kvalitet, pris, väntetider och tillgång till de mediciner man behöver.
Effektivare har det verkligen inte blivit däremot. Dels så går ju vinstkraven ut över kvaliteten väldigt his privata vårdgivare exempelvis, men även om det inte varit så så kostar det ju enorma mängder pengar med alla upphandlingar, överklaganden och liknande.
>Jag har känslan av att det egentligen inte finns någon som gillar privatiseringen av den offentliga sektorn, förutom de som direkt tjänar pengar på den. Ändå får den fortsätta, och det måste ju ha någon anledning.
Jag som jobbat inom offentlig sektor hela mitt liv kan nog påstå att det finns många därute som är för privatiseringen. Själv kan jag påstå att jag gärna ser en privatisering för offentlig sektor är faktiskt genuint dålig på att hantera många av dom här sakerna, speciellt när vi tittar på kommunerna. För mig så blir det bättre att pengarna kommer ut i omlopp i företagslivet än att de bränns på bål i kommunerna (jag tror ingen i Sverige riktigt förstår hur dåligt skötta många kommuner är. Så _j ä v l a_ ineffektiva)
Men jag tycker t.ex. inte om privatisering av skolan. Den är idiotisk och ska skötas i kommunal eller statlig regi. Jag kan acceptera att det kan finnas NÅGRA NISCHADE skolor som är privata; tyska eller franska skolan, skolan nischad mot specifikt objekt (friidrott, musiker whatever)
Inom sjukvården så fungerade det bra att privatisera den vården som var väldigt återkommande – starr-operationer, vissa ledoperationer och dylikt då det avlastade sjukhusen. Sedan, om du frågar mig, så förstörde sjukhusen detta rejält själva när man börja fantisera om att ett sjukhus är ett företag.
Det jag kan störa mig på är att när man pratar om privatiseringen så klumpar man ihop allt, vilket gör det missvisande. Om du ska förbättra t.ex. grundskolan finns det ingen idé att involvera t.ex. yrkesutbildningar som är csn-berättigade. Jag tycker också staten generellt är jävligt kassa på att _utvärdera_ och _följa upp_ det man har lejt ut. Många gånger så står man som idioter när t.ex. man kastat alla sopor i en skog, eller flytt med pengarna till Ungern.
Privatisering innebär mångfald. Teoretiskt så kommer allmänheten ha fler alternativ att välja på, och det ger dem möjlighet att byta utförare om de inte får den service de förväntar sig. I ett offentligt system, om det bara finns en utförare, så är det bara att gilla läget om du hamnar i långa köer, får undermålig service osv.
I ett offentligt monopol är också risken större att byråkratier, långsamma processer, ineffektivitet biter sig fast för att incitamenten att jobba effektivt inte finns där på samma sätt.
Baksidorna med privatisering beskrivs bra av andra i tråden så de går jag inte in på.
Några faktafel.
1. Lex Sara kom från Polhemsgården i Solna, kommunal verksamhet.
2. En ex, privat vårdcentral står till svars för det tillstånd man har, **vårdgivartillstånd,** till regionen som man har avtal med och inte “bara delägare”.
Vi kan ta ett exempel som en nära vän var med om. Vederbörande hade grav psoriasis, den hud man såg på henne var röd som en babianröv. Hon hade jättebesvär med detta. Behandlingen är att man solar solarie. Ett solarie finns tillgängligt, men bara om du har en remiss. Hon ringde till vårdcentralen, på en torsdag. Fick tillbaka “läkaren har telefontid på onsdagar, vänligen ring tillbaka då”. alltså 6 dagar innan man ens får en tid, vilket skulle ta ytterligare ca en vecka. Snudd på 2 veckors väntan, för en remiss. Desperat sökte hon andra alternativ, andra vårdcentraler, det bästa hon kunde så offentligt var “ring i morgonbitti eller åk och sätt dig på kväll/helgmottagningen”. Sen dök en privat vårdcentral upp, hon förklarar läget och får till svar. “Vi har drop-in hos oss, om du kommer efter lunch, så brukar kön vara kort”. Så från 2 veckor, till 3 timmar.
Om hon skrev sig på den vårdcentralen som hon då besökte till sist så kostade det inte mer än den offentliga, några hundralappar. Jag försöker hitta felet i detta, men går bet varje gång. På tal om lidande. Jag vänder på det, varför skall människor lida för att någon tjänar pengar på en vårdcentral.
Tjänar ingen pengar på bandage, medicin, datorer eller allt annat man behöver på sjukhuset? Varför är det okej att tjäna pengar på medicin, men inte på undersökningen till varför man behöver den?
Sedan, vi som skattebetalare vi betalar skatt för att elever skall kunna gå i skolan, skolan får vad man kallar för “elevpeng” och är den absolut majoriteten av hur skolor finansieras, säg att elevpengen för en skola i snitt 130 000 per år. Det är vad en elev kostar, om denne elev väljer att går kommunalt eller offentligt. Så kostar den lik förbannat 130k. Skatten blir inte lägre för att någon väljer att gå kommunalt. En kommunal skola “får” inte gå plus. Därför, när man märker att “vi har pengar kvar i budget, så spenderas dem istället. Det blir inte vinst, men spenderade istället. Din kostnad är den samma.
Sedan har vi tillståndsgivarna/kontrollinstanserna, om det är kommunen eller skolinspektionen eller vem som. Det finns ett system för att säkerställa att skola, vård, omsorg sköts, detta är myndigheter eller offentliga instanser. Är man som kommun orolig för något, så får man väl börja ställa frågor eller genomföra inspektioner för att säkerställa att kvaliteten upprätthålls.
Sen hur man kan tjäna pengar på det? Jo, för att den offentlig apparaten är dålig. Helt plötsligt stod där 100000 personer som skall bo någonstans, Sverige hade inga tomma lägenheter, vad gör man då? Jo man frågar folk med möjligheter vad det kostar. Det var flertalet hotell som slutade vara hotell och blev boenden istället, folk med lite djävlar anamma typ Bert Karlsson var snabb ut och erbjöd sina platser. För detta fick man betalt. Om du slår ut kostnaden för tomma bostäder under 50 år, vs vad det kostade Sverige att hyra dessa boenden under ett par år, så skall du se att vi har gjort en plusaffär.
Men för att sammanfatta. Det finns många sätt att lösa ett problem. En del tycker att 2 veckor är okej att vänta, för den som tycker att vård skall komma snabbare så får denne lov att utmana. Med samma krav, tillstånd och kostnad så får man erbjuda sina tjänster, fast snabbare vi som är patienter får själva välja. Om den snabba vårdcentralen inte är tillräckligt bra så kommer inga patienter, då går man i konkurs. Kvar har vi en leverantör, men 2 veckors väntetid….
Vi har inga politiker längre, bara influencers och lobbyister. Vad gör dessa två grupper? Jo, de säljer… I det här fallet säljer man kollektivt finansierade saker för en spottstyver till sina vänner i riskkapitalet. Dessa betalar tillbaka genom styrelseuppdrag och genom att betala 50 000 för ett tio minuters tal av en en ex-minister på nån kickoff…
Här är skiljefrågan:
–Vad är bäst för samhället? Ett system med 80% effektivitet där eventuell vinst återinvesteras, eller ett system med 100% effektivitet där garanterad vinst försvinner?
Om man tror att ett samhälle mår bra av att drivas som ett företag så har man en ganska begränsad förståelse för _verktyget_ ekonomi.
Fotnot: Vår tids folksjukdom är utbrändhet, och den kostnaden hamnar inte på vare sig företagens eller skolornas balansräkning.
Att kunna få en tid på vårdcentralen när man har en akut åkomma är rätt bra.
Jag var med om att det var omöjligt under monopoltiden.
Det finns en del forskning om detta och några förklaringsmodeller bakom varför Sverige har kommit att etablera privatiseringar inom offentligheten. En av de mer aktiva nu är Niklas Altermark, och en av de mer seniora är Göran Therborn, för att nämna ett par.
Men lite kort, och inte på något sätt heltäckande:
90-talskrisen. Förorsakades bland annat av att Sverige öppnat sin inhemska marknad och avreglerade delar av banksystemet vilket gjorde att det blev enklare för krediter, och att utländska bolag kunde etablera sig på den svenska marknaden. En stor välfärdsstat med många som arbetade inom offentligheten med bland annat barn- eller äldreomsorg. En rätt generös arbetslöshetsersättning och pension. Lättnader av anställningsskydd som öppnade för konsulter. Slutade med personer var skuldsatta och banker kursade och svenska finanser som gick med stora underskott och därmed att staten fick dra åt svångremmen. Särskilt för de tidigare generösa ersättningsnivåerna.
Staten (riksdagen) började med att sätta budgettak på de offentliga finanserna. I samband med anslutningen till EU fick vi därtill nya krav på “budget i balans”. Dvs att vi får inte tillåta underskott även om pengar finns.
Parallellt med detta kom en ny form av politisk styrning att växa sig starkare. 80-talet och framåt. Nyliberalismen. Sprungen från Reagans USA och särskilt Thatchers UK (där offentligheten såldes ut eller avyttrades). Här är tanken om målsättningen och resultat mer centrala än vägen dit. Staten (regeringen) för detta idag genom regleringsbrev som meddelas samtliga myndigheter en gång per år i samband med budget. “Nästa år ska ni göra X och med Y pengar”. Snarare än att det gick kosta vad det kostade att genomföra nya politiska målsättningar. Vilket bedömdes ineffektivt.
New Public Management som sprungen ur nyliberalismen blev då modellen för hur offentligheten ska marknadifiera även offentligheten genom att se det som tjänster som erbjuds konsumenter (medborgarna), vilket alltså är inspiration från den övriga ekonomiska markanden om produktion som är kostnadseffektiv. Antagandet är att markanden är logiskrationell och genom konkurrenssättning ökar effektiviteten. Då öppnas privatisering som ett sätt att konkurrera med offentligheten för att få ett lägre precis per konsumerad tjänst.
Så ökad privatisering är ett sätt att minska kostnaderna utan att, tex, sociala rättigheter om omsorg ska försvinna eller ens minska i kvalitet, eftersom det annars skulle innebära för höga utgifter för staten, vilket vi inte “får”. Eller som det saknas politiskt enga för att iallafall göra.
Och jag, där är vi nu. Successiva steg ,oavsett politisk färg, som har tillåtit – och i vissa fall uppmanat – till mer privatisering.
Det är inte för inte som detta skämt finns:
Vad får man om man korsar en Kommunalarbetare med en Talliban?
– En mördarsnigel
Privatisering kan vara jättebra.
Men också dålig.
Kommunala äldreboenden kan också vara vidrigt dåliga (se Uppsala och demensboende den senaste månaden)
Kommunalt kan alltså vara både bra och dåligt. Problemet är ofta att de kommunala är svårare att göra sig av med när de är dåliga.
Det lilla vinstintresset gör i bra fall att företagen har ett större driv för nöjda kunder och faktiskt driver bättre verksamhet. Kommunala verksamheter har också inte samma ekonomiska driv vilket gör att mycket inom vård och omsorg kostar mer eftersom man inte bryr sig om att effektivisera bort i administrationen på kommunhuset – eller bara döljer den kostnaden genom att inte räkna in den i verksamheten medan privata bolag åsklart räknar in det.
Privatisera verksamheter är också en konstig fråga. Ska vi inte privatisera så undrar jag varför det är ok att privata bolag bygger kommunala hus och vägar medan vårdföretag är skulle vara mer problematiska. Fusket med pengar är rätt stort i byggbranchen och den stora frågan är varför vi tillåter 15-20% marginal med vinster utifrån skattemedel i byggbranchen men tycker att 5% marginal i vårdbranchen är fel.
Tillåter vi privata bolag i dysfunktionell byggbranch eller snöskottning så borde vi såklart också tillåta det i andra sammanhang. Bara för att den ena branchen är mansdominerad och den andra kvinnodominerad så innebär inte det att den mansdominerade är den enda som ska få gå med vinst.
Oavstet så har vi en hyfsat ny bolagsform som säger “max 1% vinstuttag” som borde vara rätt bra för all form av verksamhet som jobbar mot. Oavsett sektor som kommunen sluter avtal med (men ja, jag ser “ett par” möjliga hålrum där efter 15 minuters tanke, så proffsfuskare har nog mer idéer)
Jag tycker oftast statliga företag är bättre när man bemöter som kund, men inte som finansiär.
Det vore bra om man kunde koppla offentliga sektorns kostnader till någons lön. Så att det gynnade åtminstone nån i offentligheten som kunde se till att kostnader inte skenar.
Exempel: Besök på skola som ska byggas om. Tomt på elever pga planerat bygge, men ventilationen går hela dagarna som om inget hänt. Det finns sofistikerade system som kommunen köpt(för dyra pengar) för att styra denna att gå kanske bara en timma om dagen istället. Detta system klarar inte kommunen hur man använder för att ändra en så lätt sak som ett tidschema.
Hade den skolan varit privatägd så skulle det antagligen stängts av helt, så fort som eleverna inte skulle vara där mer.
Det är en ond cirkel, staten har dåliga finanser och privatiserar något, statsfinanserna blir temporärt bättre men istället sugs skattemedel ut till korruption.
Jag håller med när det kommer till t ex äldreboenden, assistansersästtning och vårdmottagningar. Men jag kan tycka att det kan vara ok med friskolor, sålänge resultaten i de nationella proven är minst genomsnittliga.
Sedan finns det annat som staten är involverad i utan att de borde, t ex SAS. Varför ska Sveriges skattebetalare täcka deras miljardförluster varje år? SVT är ett annat. Ett rent statligt propagandaorgan som taget är 1950 talets Sovjetuinon.
Comments are closed.