Klara Andrup är namnet på den tidigare BP-anfallaren som flyttade till Italien och klubben Napoli i januari i år. Efter fyra säsonger i elitettan och tre säsonger i damallsvenskan var det dags för ett utlandsäventyr.
– Det var jätteroligt. Italien är annorlunda i hur de spelar fotboll. Men i Sverige är det mer strukturerar och organiserat. Jag har svårt att sätta ord på vad som skiljer sig, men det är nog att det är lite mindre organiserat där, säger hon till Fotbollskanalen.
På sex månader i Italien fick hon, förutom tolv Serie A-matcher och ett mål, även med sig lite nya språkkunskaper hem.
– Språket var den första och den största skillnaden, från första träningen var det italienska som gällde. Jag lärde mig förstå det mesta men var väldigt “basic” på att prata. Det var mycket Duolingo (språkapp) kan jag säga, skrattar Andrup.
Trots att 27-åringen trivdes i Italien så kände hon en dragningskraft till Sverige. Med en utbildning som civilingenjör i bioteknik var Andrup sugen på att satsa på den civila karriären. I samband med det började hon också fundera på vad hon skulle göra med fotbollen.
– Jag tycker att fotboll är roligt men jag kände efter sju år i Stockholm och ett halvår i Italien att jag inte visste vad jag skulle göra med fotbollen, om jag skulle sluta eller om jag skulle fortsätta, säger forwarden som under tiden i BP lyckades kombinera både fotboll och jobb.
– Jag jobbade på Astra Zeneca i Stockholm medan jag spelade fotboll. Det fungerade bra. När jag pluggade på KTH fick man vara disciplinerad. Många tentapluggade från sju på morgonen till åtta på kvällen, men jag hade bara mina sex timmar så jag kände mig väldigt effektiv. När man jobbar får man i stället vara flexibel med sina timmar och jobba obekväma tider.
Väl tillbaka i Sverige har Andrup tagit ett steg tillbaka från elitfotbollen. Men snart kan hon vara tillbaka igen. Hemma i Göteborg skrev hon på för IFK Göteborg, som just nu befinner sig på en resa mot elitettan.
Faktum är att avancemanget kan säkras redan i helgen. Det bygger på att Blåvitt slår Rosengård samtidigt som tabelltvåan Vellinge tappar poäng mot Helsingborg.
– IFK är en klubb som verkligen vill någonting och när jag inte visste vad jag ville så var det en bra plats att fortsätta utvecklas på. Man kan inte jämföra IFK med andra division 1-lag. Med allt runtomkring och hur organisationen fungerar så är det inte ett division 1-lag, säger hon.
Man var nära att ta klivet upp redan i fjol, men då föll man på målsnöret och fick i stället se konkurrenten BK Häcken ta den platsen. I år är känslan annorlunda.
– Utifrån vad jag har hört, från sportchef och vad tränarna vill, så är vi redo att gå upp i elitettan i år. Nu känns det inte som att något lag kan slå oss. Jag tror verkligen att IFK kommer spela i damallsvenskan om några år och för IFK:s skull så ser det ju jättebra ut att ha både herr och dam på elitnivå. För min del får vi se lite hur det blir, jag fokuserar mest på att vi ska ta oss upp nu.
Du är från Göteborg, har ditt hjärta alltid bankat för Blåvitt?
– Jag måste säga att jag har varit ganska neutral men nu är jag såklart IFK:are. Min pappa är Gaisare och min sambo är Öisare så jag gjorde ingen nöjd med att gå till IFK. Det har varit lite att de undrat: “ska man stå i hemma eller bortaklacken?”, skrattar hon.
Från att i somras inte vetat om hon skulle fortsätta spela fotboll eller inte så har Andrup åter hittat fotbollsglädjen i sin hemstad.
– Det tycker jag faktiskt. Det är kul att vara hemma i Göteborg, nära familjen. Jag tyckte fotboll var rolig i Italien också, men nu känner jag att motivationen jag hade för några år sedan är tillbaka.
Andrups kontrakt med IFK Göteborg är skrivet säsongen ut.