
Under 2000-talet när jag var ung så kändes det som det fanns en framtidstro. Även om jag mådde dåligt psykiskt redan då så kände jag det fanns en annan framtid för mig som jag kunde nå. Vilket jag har gjort.
Men 2005 så hade jag inte heller en telefon i handen där man översvämmas av nyheter hela tiden. Irak-kriget, hotet från terrorn fanns ju (som eskalerade 2011). Men det var kanske längre bort vad vet jag.
Artikeln i Aftonbladet är låst men tror en handlar om att unga dras in i gängkriminalitet men vill lyfta frågan till något mer generellt. Även i ”vita medelklassområden” kan en dras in i detta idag. På samma sätt som en ung kille från en rik politikerfamilj kan bli engagerad inom den nazistiska rörelsen
by SupportArsenal
40 comments
Sociala medier. Nyheter från alla världens hörn. Ökande bostadspriser, svårar att få eget boende. Ökad arbetslöshet, ökande krav för att komma in på arbetsmarknaden.
Sen utöver detta har vi någon generation av gymnasieelever som hade hemstudier i typ två år. Pga pandemin.
Priserna på allt. Klimatet. Hot om krig. Vad finns det att hoppas på?
Går inte att få bostad. Går inte att få jobb. Om man får bostad är man skuldsatt för livet. Om man får jobb får man slita 40 timmar i veckan tills man är 70. Jobben idag kräver mycket mer än förr, nu ska man tävla mot klankare också. Ekonomiskt går världen åt helt fel håll, rika blir bara rikare, och får otroligt mycket politiskt makt. Fascismen breder ut sig, Sverige är idag mångt och mycket ett övervakningssamhälle. Samtidigt är Sverige inte lika tryggt som förr. Ja, jag kan fortsätta.
Finns inga jobb, alla vill fucka dig på pengar, allt kostar skitmycket, går inte att få bolån, dejting är en jävla mardröm, om du väl lyckas få jobb sitter en gnällig idiot till mellanchef och flåsar dig i nacken över minsta lilla grej, hög skatt, höga avgifter (alla försöker fucka dig) m.m.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Pp7x8z/anna-karin-hatt-sverige-behover-nytt-ledarskap
”Människor behöver en framtidstro som är utanför den kriminella miljön”
Klimatet kommer gå åt h-e har ju alla sagt. So there’s that.
Sen påverkas man nog negativt fysiskt o psykiskt av all skärmtid.
Jag bodde i Stockholm,(eller förort såklart), jag o sambon i en tvåa, jobbet sög, chefen sög, bostäder för dyra(är ingenjör med flera års erfarenhet).
Så jag flyttade och det löste alla tre problemen.
Vill påstå att det till väldigt stor del handlar om informationslandskapet. Inte för att lågkonjunkturen inte spelar in eller att klimatet mår allt sämre. Men det blir väldigt tydligt framför allt när man kopplar ner från sociala medier en längre tid att de primärt inte finns till för informationsutbyte, utan för att maximera engagemang och tjäna pengar på det. Och om alla är inkopplade i det så utvecklas det till nån slags kollektiv masspsykos där alla går omkring och tror att världen är mörk och farlig. Och vad gör ni när världen är mörk och farligt? Jo, ser om vårt eget.
Det räcker att läsa igenom kommentarerna här nedan. Folk verkar tro att alla har blivit fascister. Om den yngre generationen bara kunde ta och lägga ifrån sig den där jävla telefonen och gå ut och ta i gräs, så skulle nog iallafall hälften må bra mycket bättre och ha en positivare syn.
Gängkriminalitet. Ökande våldsspiral. Otrevligt samtalsklimat. Hemskheter.
Bara de senaste fem åren har vi haft pandemi, krig i Europa, massiv inflation och nu lågkonjunktur med ännu sämre arbetsmarknad än vanligt. Politisk polarisering när stora grupper i befolkningen har helt olika visioner om hur samhället borde vara.
Jag läste fritidsro o ba va?
Mig veterligen visar all statistik att den förkrossande majoriteten av alla inom gängbrottsligheten i Sverige är invandrare eller invandrarbarn. Det är ett importerat problem, och rätt unik för Sverige numera. Därav att man såväl i Norge som i Danmark och Finland pratar om “det svenska problemet”, eller “det svenska tillståndet”. Förstår inte oviljan att erkänna problemet och agera mot det målmedvetet. Känns det mer tryggt att istället börja prata om att “även svenska medelklassbarn”…?
Om bossarna inte droppar någon loot så tappar man lusten att spela.
Vänd på frågan: finns det någon anledning för unga att ha framtidstro?
Allt är dyrt och politiker kastar hellre paj än att faktiskt ha en vision för Sverige.
Någon tar upp ett problem med något och svaret ifrån oppositionen är typ alltid “AMEN DU RÅ!”.
1. Svårt att komma in på arbetsmarknaden. Långa arbetslöshetsperioder, svårt och dyrt att få en bostad.
2. Krig i omvärlden överallt, tilltagande fascism.
3. Klimatförändring, ökande antal skogsbränder överallt, värmeböljor.
Så vi bor i ett världens säkraste länder, med hög socioekonomisk trygghet .. och ca hälften av våra unga saknar framtidstro. Hoppfulla och lyckliga liv handlar inte bara om pengar… utan om mening, gemenskap, samhörighet, syfte, hälsa etc.
Vi får vara bättre på att ta hand om varandra, hjälpa varandra eller iaf inte göra det svårt för varandra…
https://oxfam.se/ekonomisk-ojamlikhet/
https://akademikern.se/ny-rapport-okande-ojamlikhet-medfor-risker-for-hela-samhallet/
https://www.fpr.se/aktuellt/nyheter/2024-02-21-ny-studie-economic-inequality-in-sweden—an-overview-of-facts-and-future-challenges.html
https://www.scb.se/pressmeddelande/inkomstskillnaderna-okar-i-sverige/
https://tidningensyre.se/2024/09-december-2024/rapport-okad-oro-for-ekonomisk-ojamlikhet/
https://www.pewresearch.org/global/2025/01/09/economic-inequality-seen-as-major-challenge-around-the-world/
https://en.wikipedia.org/wiki/Effects_of_economic_inequality
https://www.kth.se/en/om/nyheter/centrala-nyheter/violent-crime-linked-to-wealth-gap-in-richest-countries-1.1410503
Att unga dras till brottslighet het har inte ett skit att göra med klimatkatastrofen.
Ökande ekonomiska orättvisor leder till ökande brottslighet. Alla unga vet att orättvisorna ökar och att de inte har samma chans som sina föräldrar att få ett bekvämt liv med lite vardagslyx. Det vi ser är resultatet av helt vanlig högerpolitik (där ökade ekonomiska klyftor är målet).
Ironiskt att avsaknaden av framtidstro delvis beror på just (den värdelösa) polisen. Nu får man inte uttrycka sitt förakt för dem när de gör ett uselt jobb längre heller för då blir det böter. Avgå!!
Lätt att tappa hopp när samhällskontraktet är brutet.
Jag har knappt råd att underhålla bilen som tar mig till jobbet.
Vart tycker du pengar ska komma ifrån som går till hus och familj?
*Pekar på världsläget i allmänhet*
Finns inte utrymme att tänka på framtiden när man inte har ens en chans till stabilitet i livet.
Tro fan det med tanke på hur världen ser ut. De som styr skeppet, styr det rakt in i samma isberg som Titanic mötte.
Kapitalismens problem har börjat visa sig även för medelklassen. Det skaver i folks medvetande. Sen tror eller tycker många att det har andra ursprung, men nyliberalismens dröm om evig tillväxt får fler och fler kännbara konsekvenser. Dystopisk social media, att äga ett hem är en dröm långt bort för många unga, krig och facism osv.
Ungdom här, fyller snart 16. Miljöförstöringar, känns inte som att någon bryr sig. Bostadsmarknaden, om värden på bostaden min familj bor i har gått upp 20% av ett redan högt pris på 6 år känns det aldrig som att man kan ha råd med hus. Samtidigt är det en stor mängd konflikter världen över som dagens ungdom på grund av sociala medier, någon som inte alls skedde i samma utsträckning under tidigare generationers uppväxt. Sen allmänt, typ allting som dyker upp i form av nyheter är negativt, känns som en raritet med någonting där någon berömmer landet eller regeringen, även om 90% kanske görs rätt så är det de resterande 10% som det skrivs om. Men detta kanske bara är jag?
Jag är bland de mest optimists människor jag någonsin träffat, och jag börjar tappa framtidstron. AI, krig, massarbetslöshet, brist på empati, polarisering, normalisering av våld, informationsöverflöd, klimatkris.
Jag kämpar med att värja mig, och inte smitta mitt barn. Hon måste få tro på framtiden, men fan. Det är svårt.
Gestures broadly towards everything
Vi vuxna som saknar framtidstro då?
För att Sverige och världen i stort har utvecklats i fel riktning det senaste decenniet och vi människor tenderar att implicit förutsätta att en observerad utveckling ska fortsätta i samma riktning.
Nu är det ju dags för 80 års cykeln då historien upprepar sig. Om ett krig kommer kanske alla förstår hur bra vi har det 😃
Kanske för att allt, precis allt, är rent bajs.
Elefanten i rummet
Jag saknar framtid ro, eller gjorde, trodde jag skulle få jobb efter gymnasiet, det fick jag inte, jag hamnade mellan stolarna, och kunde inte få ett dröm jobb (inget större krävande) eftersom då ville dom att man skulle ha allt godkänt i skol ämnena.
Det har blivit dyrare, och jobbigare att få bostäder eftersom dom bygger en etta numera på 15,000 kr, vem fan har råd med sådant?
Är snart inte ung längre, och kan inte minnas sist jag hade framtidstro. Bilden jag har av vad en framgångsrik människa är handlar i princip om hur mycket pengar och hur framgångsrik i arbetet man är. Eller snarare, det är bilden jag får från omgivningen. Personligen har jag lågt intresse för pengar, det går ingen nöd på mig men det är inte heller särskilt fett. Det går runt, men finns inte utrymme för partner eller barn riktigt känner jag. Det känns inte som jag hör hemma här, knappt på denna planeten. System rumtomkring fallerar, det ska sparas in överallt, grundläggande funktioner i samhället ska privatiseras och suga ut musten ur genomsnittsbefolkningen. Världen rör sig mot totalitära styren, produkter blir sämre och allt ska hyras, folk bryr sig inte om varandra för man är för upptagen med att få sin egen skit att fungera. Det finns inte någon mening med något liksom. En bättre nihilist hade kommit ihåg att se det som en frihet och tillåtelse till att göra som de själva vill, finna sin egen mening. Vet inte varför det inte funkar för mig, tror jag är besviken eller något, kanske för lättdistraherad. Jag kanske jobbar för mycket, och känner mig nöjd med det. Det jag inte fattar är hur folk orkar leva efter jobbet, jag är helt tom.
Dom flesta styr upp sig när dom är 26+ antar jag?
För att vi nu får ta konsekvenserna av allt dumt gubbarna som föddes under första halvan av 1900-talet gjorde.
De ekonomiska klyftorna ökar, klimatet går bananas, fascismen är på frammarsch igen.
Det hade varit mer uppseendeväckande om unga hade en framtidstro.
Well, jag är 35 och saknar framtidstro. För mig, mina barn och eventuella barnbarn.
Aktivt krig i europa med kränvapenshot, förödande global uppvärmning som blir värre varje år och ingen gör något åt saken, miljardärer blir rikare och vägrar dela resurser, allt offentligt bli avveklad, allt blir mer och mer reglerat, finns inga uteställen där man har råd att träffas för att dricka lite, jobben förväntar sig mer och mer av folket och fritid blir mindre och mindre. det är några av punkterna
Jag vet att jag blir utnyttjad av dom med mer medel för deras egen vinning från alla håll och kanter. Förr levde man kanske med hoppet om att bli rik på ärligt, hårt arbete men nu tror jag dom flesta ser hur liten en sån chans är.
Vi blir också matade mer än någonsin med framgångshistorier och fejk livsstilar i sociala medier.
Comments are closed.