Krönika Sverige har ansvar när svenska medborgare grips, även om de är kontroversiella.
Under sista veckan i augusti, och första veckan i september samlades över fyrtio båtar från olika delar av världen för att segla mot Gaza. Ombord fanns läkare, människorättsförsvarare och frivilliga.
Vanliga människor som ville göra det regeringar inte lyckats med, att få stopp på kriget och leverera humanitär hjälp till folket i Gaza.
Målet var inte att provocera. Målet var att få ett stopp på den militära aggressionen.
Målet var att rädda liv.
De tvingades stå på knä i flera timmar
Att ta sig förbi blockaden och lämna över mat, mediciner och förnödenheter. Att visa solidaritet med en civilbefolkning som under två års tid bombats, tvingats leva utan el, utan vatten, utan mat, utan hopp.
Men fartygen nådde aldrig fram. De bordades av israelisk militär.
Deltagarna greps och fördes till förvar eller fängelse. Vissa deporterades snabbt. Andra hölls kvar under hårda förhållanden, bland annat Greta Thunberg och de svenska deltagarna.
De fördes till Ketziotfängelset i Negevöknen. Det är ett ökänt fängelse, långt ifrån samhället. Omgivet av ökensand och taggtråd. Ett fängelse som ofta används för att hålla palestinier utan rättegång.
Deltagarna utsattes för hård fysisk och psykisk press. Madrasserna var fulla av vägglöss, de fick inte tillräckligt med mat och Greta tvingades med våld att fotas med den israeliska flaggan. De hotades och förnedrades.
En av deltagarna vittnar om 48 timmar utan mat, och 36 timmar utan vatten. Hon berättar att 59 personer placerades i en bur i fem timmar i solen.
De tvingades stå på knä i flera timmar.
Och det var inget misstag. Planen var att avskräcka framtida solidaritet, att tysta deras protest, deras vilja att hjälpa. Det skedde mot fredliga, obeväpnade civila, som endast försökt leverera hjälp till en svältande befolkning. Vanliga medborgare som försökte uttrycka sitt missnöje över världens tystnad kring det som sker i Gaza.
Vad gjorde svenska regeringen?
Regeringen uttryckte “viss oro”. Utrikesministern sa att rapporterna var “mycket allvarliga, om de stämmer”. Detta trots att vittnesmål från deltagare hade kommit fram. Det är ett svek.
Sverige har ett ansvar när svenska medborgare grips utomlands, oavsett om de är omtyckta eller kontroversiella, kända eller okända. Det är en grundläggande uppgift för varje stat att skydda sina medborgares rättigheter, att stå upp för folkrätten, att stå upp för yttrandefriheten och stå upp för mänskliga rättigheter. Att vi står upp för våra värderingar, värderingarna vi är rädda om.
När politiker benämner Sverige som en humanitär stormakt måste det betyda något. Det räcker inte med biståndsbudget och tal. Det kräver handling, tydlighet och mod, särskilt när de som agerar fredligt behandlas som brottslingar.
Det som är särskilt anmärkningsvärt är att det är civilsamhället som tvingats ta det ansvar som regeringen lämnat. Det var inte stater som försökte ta sig till Gaza. Det var människor som organiserade sig själva. Rörelser som samlade resurser, bemannade båtar, riskerade sina liv. De såg att världen tystnat och valde att vara folkets röst.
Greta Thunberg är en symbol för modet, men hon var långt ifrån ensam, vilket hon själv har påpekat gång på gång. Det handlar om många. Om en rörelse. Om människor från olika länder som seglade tillsammans för att visa att blockaden inte ska existera, med viljan att palestinierna måste få hjälp, trygghet och säkerhet som alla andra.
När Sverige tagit flera steg tillbaka och kraven på att egna medborgare behandlas värdigt i fångenskap saknas, sänder det ett budskap. Mänskliga rättigheter gäller inte nu. Inte just där.
Deltagarna visade vad solidaritet betyder i praktiken. De gjorde det alla stater i hela världen inte vågade. När historien skrivs om folkmordet i Gaza kommer deras insats stå kvar.
Och världens tystnad kommer eka desto tydligare.
Det som sker i Gaza är inte enbart brott mot palestinierna, det är brott mot mänskligheten. Det är en skam som vi kommer att bära med oss.
Sara Benabdellah