Fredag eftermiddag åker jag till Huseby bruk som ligger mellan Växjö och Älmhult för att inviga ”Kunskapscenter Skog och vatten” – en utställning om skogens historia. Jag har varit med och tagit fram underlaget och det är en fantastisk känsla att få stå där när allt öppnar. Min sambo, som nästan är särbo eftersom hon är akademichef på Linnéuniversitetet och bor i Växjö under veckodagarna, kommer också dit. Vi promenerar i den intilliggande ”Glömda skogen” och fascineras av detta område där träden fått växa fritt i 70 år och nu har blivit ett unikt alkärr. Sedan skiljs vi åt. Hon vill nämligen till havet vid sitt ställe i Brantevik medan jag vill till skogen – till vår gård i Skånes Fagerhult.
Vaknar vid halv sju-tiden på lördagsmorgonen. Det är alldeles tyst omkring mig, kanske är det därför jag trivs så bra här. Läser morgontidningen länge medan jag dricker en liter lapsang-te, ett stort glas juice och en skiva av min hembakade kavring med ost och salami. Utanför fönstret har vi ett arboretum: sju-åtta sorters ekar, lika många lönnar, flera olika bokar, ett antal björkar och några utländska varianter. Det är 20 000 kvadratmeter som måste tas om hand.