Vad heter låten? Farfar sjöng alltid denna på midsommarafton.

Vad heter låten? Farfar sjöng alltid denna på midsommarafton. from sweden

6 comments

  1. Intressant! Det är en gammal luffarvisa.

    >Denna visa sjöngs av luffare, som passerade Hökedalen och Ed i seklets början.
    >
    >En Vilhelm Olsson och hans barn Olga och Elis hörde den på 1920-talet. En dam i Västeråstrakten efterlyste kompletterande verser till sitt eget innehav, och Evert Hansson i Ed svarade med att översända några av sina nedtecknade och fick bifogade rader åter som tack. Efterlysningen skedde i tidningen Kvällsstunden.

    Här har du hela visan:

    >#####Luffarvisa
    >
    >En visa har jag diktat
    >och den jag sjunga vill,
    >om åren nitton hundra
    >och tio år därtill,
    >den handlar om en glad sjöman
    >som ut på luffen går,
    >till Norrland ställdes färden
    >till Norrland står hans håg.
    >
    >Det var en gång på våren
    >jag tog min vandringsstav
    >så glader uti hågen
    >jag drog till Gävle stad
    >alltför att söka arbete
    >och arbete jag fann,
    >jag måla fick en ladugård
    >allt hos en handelsman.
    >
    >Men andra dagens morgon
    >jag maran på mig tog,
    >att ut att söka lyckan
    >och finna annat knog
    >med pengar uti fickan
    >och gladare humör,
    >till staden Sundsvall kommer jag
    >och glad jag dagen gör.
    >
    >På aftonen när krogen stängs
    >då var jag lite full,
    >poliskonstapeln frågade
    >om jag ej kan stå lull
    >och vad jag honom svara
    >jag kommer ej i håg,
    >på morron när jag vakna
    >jag uti finkan låg.
    >
    >Men tredje dagens morgon
    >när jag ur finkan kom,
    >då fick jag se att jag var black,
    >min kassa den var tom.
    >Jag skyndar mig ur staden,
    >med en förfärlig hast
    >att ej på nytt bli tagen
    >och ånyo åka fast.
    >
    >Ja, vägarna i Norrland
    >jag mycket trampat har,
    >går aldrig ur mitt minne
    >i alla mina dar.
    >Vi slogs, vi söp och levde
    >rövarliv var dag
    >bland hälsingar och finnar
    >och folk av alla slag.
    >
    >Så kom jag neråt Skåne,
    >det var ett härligt land,
    >där fick jag ock pengar
    >och så en tår på tand.
    >Men arbete fanns ej att få
    >men det gör ingenting,
    >för jag har tänkt att hålla på
    >att luffa Sverige kring.
    >
    >När luffaren har luffat ut
    >och vandringen är all
    >då skall han bäddas neder
    >i graven mörk och kall
    >och ingen blomma då han får,
    >ej fälles någon tår,
    >men luffaren får vila sött
    >tills dombasunen går.
    >
    >Han väckes då av änglar små
    >som vid hans sida stå,
    >de viska i hans öra:
    >”Nu måste du uppstå!”
    >Han föres då så varsamt fram
    >uppå en väg så smal
    >och sedan när han vaknat upp
    >står han i himlens sal.
    >
    >En bok förs fram och den slås upp
    >och Herren säger så
    >till alla snåla bönder
    >som vid hans sida stå:
    >”I gav ej luffarn mat,
    >ej heller nattlogi”
    >och säger så till Petrus:
    >”Låt dem utestängda bli!”
    >
    >Men luffaren får stiga in
    >och sitta på en tron
    >och käka vid ett bord så fint.
    >Där även finnes melon
    >och himmelens gudinnor
    >de spela på gitarr
    >och när som luffaren käkat
    >bjuder Petrus på cigarr.

    Tack för att du delade med dig av denna!

Leave a Reply