Ska fylla 19 detta året och ska gå ut ekonomiprogrammet på gymnasiet med 21.5 i meritvärde där planerna ligger på juristprogrammet. Men, vad fan ska man göra nu?
Väljer jag att plugga måste jag antingen ta ett lån på flera hundratusen kronor för att kunna studera i det program jag vill komma åt då jag inte bor nära någon högskola som har detta program och därför behöver hyra en studentlägenhet. Ska man då ta ett studielån på så mycket för att bo som en luffare i 5 års tid (så länge studierna varar) och sedan behöva ha ett lån som tynger ner mig i slutet av kursen. Möjligtvis jobbar jag samtidigt som jag studerar men problemet här är ju att jag högst troligen kommer slita ut mig då vad jag har hört är juristprogrammet väldigt intensivt och tävlingsinriktat. Sedan är jag inte 100% på att juristprogrammet verkligen är min grej då jag även funderar på psykologi, ekonomi och politik.
Alltså kan det vara en bra idé att jobba några månader innan man bestämmer sig för en utbildning. Men, problemet här är ju att varenda person tänker göra samma sak och det finns i princip inga jobb kvar som betalar en rimlig lön. Tillsammans med att alla priser konstant stiger kommer jag slita på ett jobb för några tusen i betalt. Vad fan är ens meningen med livet i det stadiet? Jag vill skapa en framtid för mig själv där jag mår bra och inte är en slav till systemet, kan man ens göra detta i Sverige utan extrem tur?
Känns så sjukt meningslöst när man kollar på hur lönerna i Sverige har gått upp med cirka 73% (1.73x lönen 1981) på 40 år (1981-2021) enligt [Ekonomifakta](https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/) (2022) medan det allmänna priset på alla produkter i Sverige har gått upp med 200% (3x priset) sedan 1980, skriver [SCB](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/samhallets-ekonomi/kpi/) (2022) som hänvisar till konsumentprisindexen (KPI). Rätta mig om jag har fel men borde inte dessa öka parallellt med varandra eller i alla fall vara betydligt närmare?
Nu kanske jag börjar ta mig ifrån det ursprungliga ämnet som var vad fan man ska göra, vad man ska göra när det känns som systemet utnyttjar mig som individ och man inte kan hitta något man faktiskt vill dedikera en bra stund av sitt liv till. Då pratar jag inte endast om anställning eller utbildning, utan vad man kan göra efter studenten?
​
(TL:DR) – Tar studenten om några veckor och vet inte riktigt vad som faktiskt är värt att syssla med under några månader. Några förslag eller rekommendationer?
18 comments
Ett studielån tynger inte ner.
Du behöver inte bo som en luffare.
Att flytta hemifrån kan vara fantastiskt.
Våga plugga.
Om inte annat så märks det att du läst ekonomi.
Att bo i korridor eller studentlägenhet är inte att “bo som en luffare” oavsett vad Timbro och “ekonomifakta” lurat i dig.
Det är en tuff sits du sitter i, men jag tror att du gör det värre än vad det är. Alla som går ut gymnasiet möter detta beslut, jag gjorde samma sak. Jag går mitt andra år på universitet, långt från min hemort. Jag jobbade ett år innan, och har tagit ett studielån. Jobba innan om du vill! Men det måste kännas värt det, för i slutändan kommer en pinne på ditt CV vara det du i huvudsak har att visa upp för din möda. Jag har flera kompisar som börjat på juristprogrammet, börjat plugga läkare osv och sedan hoppat av för att plugga något annat. Det är inte hela världen, som det kan kännas när man står inför det beslutet. Mitt bästa tips är att du helt enkelt inte KAN veta om du har tagit rätt beslut förrens du kastat dig ut nu efter gymnasiet, och prova lite. Låt det ta den tid det tar, kort eller långt, så när du känner dig bekväm, då vet du att du är på rätt ställe liksom. Det finns en miljard faktorer att fundera över, men du kan inte göra det innan du testat något!
Välkommen till vuxenlivet grabben.
Det finns absolut värde i att jobba ett tag, känna på ”blue collar” och reflektera lite över vad du vill hålla på med i framtiden. Men livet kommer knappast vara över om du börjar plugga och byter/hoppar av efter ett år.
Studielånen är det mest fördelaktiga lån du kommer få i ditt liv och studentbostäder brukar ge orimligt bra värde för pengarna. (Jag bor i en studentetta i Stockholms innerstad för 4000kr månaden, inte bästa skicket eller storleken, men guld för de pengarna)
Om du ska plugga till jurist så kommer du kunna betala av det lånet snabbt lol.
Med tanke produktionseffektivitet så borde löntagare kompenserats mer än 1:1 så det är värre än du tror.
Försökte skriva en bra text men det är svårt utan att det blir superlångt…..
Tldr, jag är snart 40 och insåg förra året vad jag vill med livet, det har gått bra hittills och det ser inte orimligt ut att jag ska kunna uppfylla mina mål inom några år.
Målen har inget med vad jag jobbar med, jag jobbar för att leva, jag lever inte för mitt jobb. (Sen ska man ju inte tycka att ens jobb är pest, då har man antingen fel jobb eller fel inställning;)
Alla hamnar i exakt samma sitts som dig, vad är problemet? Det känns mer helt ärligt, efter att ha läst frågor och svar i denna tråd, som att du försöker hävda dig med bra betyg från gymnasium?
Du tar ett studentlån, skaffar vettiga betyg och ett förhoppningsvis bra arbete. Sen cashar du av lånet och förhoppningsvis sparar och lever Svensson livet.
Alternativt så jobbar du dig fram, nöjer dig med 25-35/mån och jagar varken fame eller shame. Eller så jobbar du dig vidare, förutsatt att du fixar det, på karriärstegen och når någorlunda samma nivå som en advokat.
Du blir oavsett inte lyckligare av vare sig pengar eller de materialistiska. Men det ger stabilitet och grundläggande trygghet, och förhoppningsvis glesar man på inflationen men påverkas inte i det svarta av den.
Vi har alla suttit i samma båt. Du behöver göra det du känner är rätt. Skit i alla andra.
om det är en möjlighet kan du ju alltid ta ett sabbats år och jobba upp en budget, sedan hoppa på studierna med full focus
Reallönerna har ökat med 73%. Det är alltså ovanpå inflationen som har varit 200%. Så folk idag har råd med mer grejer än folk 1981 (Det här är helt uppenbart om du snackar med nån som var med 1981. Restaurangbesök var lyx.)
Nu, lite råd:
Staten ger dig gratis utbildning. Utnyttja det. Testa ett år på juristprogrammet, det är inte konstigt eller ovanligt att hoppa av eller byta till ett annat program.
Väldigt få studenter, även på “tuffa” utbildningar, pluggar heltid. Lägger du 40h i veckan och är hyfsat skarp kommer du att klara juristlinjen. Sikta på att precis bli godkänd i allt. Har du tid över efter att ha klarat det så engagera dig lagom mycket i nån förening där du kan träffa likasinnade (målet är att få kompisar du kan ha kvar efter studierna). Får du tid över efter det så läs fler kurser så du kan bli klar med utbildningen snabbare (sikta inte på att få MVG i allt, det är både mer imponerande och bättre för dig att gå ut på 4 år med G i allt än 5 år med MVG i allt). Festa inte för mycket, många studenter blir alkoholister. Att nätverka kan vara bra, men det gör du bäst medvetet, inte genom att gå på random fester och bli tokfull.
CSN är det bästa lånet du kan ta. Maximera det. Du vill ha så mycket hävstång som möjligt, du är ung. Investera det som blir över.
När du har examen finns det ingenting som säger att du måste stanna i Sverige. Distansarbete har blivit vardag såhär efter pandemin. Det är fullt realistiskt att jobba i ett soligt och billigt land, men mot svenska kunder och med svensk arvoden (men såklart det soliga landets skattesatser).
Få (inga?) perioder i världshistorien har varit bättre för unga, hungriga män med lite pluggskalle. Världen är din semla.
Fyfaaaan vad tråkigt att bli jurist, skaffa dig ett jobb som du tycker är roligt istället.
Du tjänar i princip pengar att långa pengar av CSN, räntan är i princip noll och du betalar av så långsiktigt att inflationen äter upp en stor del av lånet. Alla som pluggar borde låna max av CSN oavsett om man måste eller inte, investera pengarna du inte använder.
Bilden du bifogade är reallöneökningen. Det vill säga, löneökningen borträknat inflation.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Reallön
Jag pluggade till jurist direkt efter studenten. Hade inte gjort om det. Det är ett tungt program och man tjänar på att ha gjort något annat i några år innan man börjar. Men har levt ett gött studentliv, bott hyfsat bra under tiden, tjänat bra på extrajobb, landat ett bra jobb efter examen och en fin hyreslgh.
har nog aldrig haft så hög levnadsstandard som när jag var student. Du låter som en tämligen osäker person. Du bevisar också i dina uttalanden att “ekonomi-programet” (läs samhäll) inte är så mycket att hänga i granen.
Mitt tips är att plugga vidare om du vill jobba som jurist. Vill du inte vara en “slav” så kanske du ska bli egenföretagare, fast då agerar du fortfarande som en slav i systemet. Hemligheten är att du ska ha det allmänt gött i din vardag. Jag fattar att det för er unga personer betyder att vara känd och rik. När du blir äldre kommer du förstå (eller få) att det finns andra värderingar.
Det kan absolut vara en ide att jobba ett tag. Men studielån är inget konstigt, de allra flesta som pluggar vidare tar ut det. Och det tynger inte ner dig senare i livet som det gör i staterna. Och du behöver verkligen inte bo som en luffare.
Du kollar på reallöneutveckling och jämför det mot nominell inflation. Reallönerna har nästan dubblat i perioden du pratar om, så där är hela ditt argument ute ur världen!
CSN lån är ju nu bestämt till 0% ränta för 2022, vilket betyder att om inflationen är 6.4% och du köper någon tillgång som följer inflationen (alltså behåller sitt värde) så går du ju plus 6.4% varje år.
Lånet blir ju typ 300,000 för fem år studie, så varje år går man plus 18,000 kr på det. Känns ju som en ganska bra deal för mig.