Larmade om våld i åratal – nu är Fahima död

VÄSTERÅS. I mer än tio år larmade Fahima om makens våld.

Nu är sexbarnsmamman död.

– Ingen tog hennes rop på allvar. Det är som att hon isolerades och glömdes bort, säger dottern Kuestan.

Läs mer

Gardinerna är fördragna i lägenheten i Västerås.

För solen, särskilt morgonsolen, påminner 26-åriga Kuestan om mamman Fahima.

– Morgonen var mammas tid. Hon brukade göra frukost och sedan väcka mig med en puss på pannan. Hon var mitt ljus, säger Kuestan.

I lägenheten trängs nu Kuestan tillsammans med två av sina bröder. Hon lämnade USA och sina psykologistudier när Fahima mördades för två månader sedan.

Inifrån sovrummet i tvårummaren hörs stundtals ljud från Kuestans lillebror. Han knivhöggs fyra gånger den 3 november i fjol när han försökte skydda sin mamma från pappan, enligt polisens misstankar.

Han vill inte komma ut. Såren har läkt, han är utskriven från psykiatrin där han hamnade efter attacken, men han orkar inte prata idag.

– Han hörde och såg allt. När vi hämtade honom från psyket hade han de där ögonen man hört att de som varit i krig har – stora och mörka. Men han har ingenting emot att jag berättar, säger Kuestan.

Många kände till våldet

Mordet på Fahima och attacken på hennes son misstänks vara kulmen av åratal av våld och kontroll från den 63-årige mannen.

Aftonbladets granskning visar att flera samhällsaktörer under många år känt till vad maken utsatt Fahima och barnen för: flera skolor, socialtjänsten, ungdomsbehandlare, sjukvården, BB, polisen och Kriminalvården.

Och att 63-åringen, när han misstänks ha mördat Fahima, nyligen hade släppts ur fängelse för våld mot henne och dessutom hade ett kontaktförbud upprättat mot sig.

…

Giftes bort mot sin vilja

Fahima var bara 13 år, en tonårsflicka i en bergsby i Iran, när hon mot sin vilja giftes bort med den nästan 20 år äldre mannen.

Hon ville egentligen gifta sig med en annan, men enligt vad hon själv berättat för sina barn så hotade den i dag 63-årige mannen hennes familj tills de gick med på giftermålet.

Hon, som knappt hade hunnit vara barn eller tonåring, blev då styvmamma till en liten bebis och själv mamma för första gången som 14-åring.

1999 flydde familjen från Iran. De hamnade i flyktinglägret Al-tash i Ramadi i Irak, där Kuestan och flera av hennes syskon föddes, innan familjen kom till Västerås.

Den kontroll och det våld som Fahima enligt egna vittnesmål utsattes för redan i Iran och Irak, upphörde inte i det nya landet.

Kuestan säger att hon inte kan minnas en tid utan ilska och slag från den man som hon aldrig har velat kallat för pappa.

– För mamma var vi barn allt, hela hennes värld. Jag önskar nu att hon hade haft mer än oss. Att hon hade tänkt mer på sig själv, säger Kuestan.

FAKTADetta kännetecknar hedersrelaterad brottslighet:

Läs mer

Aftonbladet har kartlagt familjens tid i Sverige och kan se att socialtjänsten har haft kännedom om familjen sedan 2008. Detta på grund av anmälningar om våld i hemmet, omsorgsbrister för barnen och misstankar om hedersproblematik.

– Första gången jag minns att polisen kom var jag nio år. Då hade han tagit stryptag på mamma tills hon svimmade, säger Kuestan.

2011 larmade Kuestan till skolan om pappans våld. Skolpersonal hade då sett pappan slå henne och han dömdes till böter för misshandeln.

Men det kom att dröja två år – och ytterligare larm från Kuestan till både sjukvården och socialtjänsten – innan hon blev det första av barnen att omhändertas.

Och larmen fortsatte.

År 2013 berättade Fahima på BB att maken utsatte henne och döttrarna för våld. Hon sa att maken slagit henne i ansiktet och sparkat henne i ryggen, bara några dagar efter att hon genomgått ett kejsarsnitt. En barnmorska gjorde en orosanmälan men det dröjde ytterligare ett år innan maken dömdes för denna och flera andra fall av misshandel. Han blev villkorligt frigiven efter två månader – detta trots att Kriminalvården bedömde hans återfallsrisk i relationsvåld som hög.

”Slog alla dagar”

Socialtjänsten krävde därefter att han skulle flytta från familjens gemensamma hem – men trots att han skrev sig på en annan adress fortsatte hans relation med Fahima. Han flyttade senare tillbaka trots att socialtjänsten var emot det.

Det är inte bara Kuestan utan även flera av syskonen som vittnat om att pappan utsatt dem och framförallt Fahima för våld. I slutet av 2021 berättade ett av barnen för en socialsekreterare att pappa slog ”alla dagar”.

Trots det – och trots att skolpersonal, jourhemsföräldrar och socialsekreterare vittnade om att barnet var rädd för att bli slaget – beslutade Förvaltningsrätten senare om att barnet inte skulle omhändertas.

Kammarrätten ändrade sedan förvaltningsrättens beslut.

FAKTAHär kan du få hjälp och stöd

Läs mer

Fahima har genom åren haft olika skyddsplaceringar och boenden, särskilt tiden innan sin död.

Men kontakten med maken upphörde aldrig riktigt och hon återvände alltid hem.

Enligt Kuestan är förklaringen till det enkel. Fahima fick alltid bara ta med sig de yngsta barnen på placeringarna. Kuestan säger att även om hon och de äldre syskonen försäkrade sin mamma om att de kunde klara sig själva så lyckades maken alltid skrämma henne genom att säga att han skulle döda barnen om hon inte kom hem igen.

– Man borde ha flyttat oss alla till någon helt ny ort. Vi var ju en familj där alla var utsatta för våld på olika sätt, så det är ju svårt att dela upp oss.

Kuestans pappa har dömts tre gånger för våld mot Fahima och barnen, men enligt Fahimas egna vittnesmål i förundersökningar var de tre tillfällena bara några av många.

– Han dömdes alltid bara till några månaders fängelse så han slutade vara rädd för att få ett straff. ”Det är som ett hotell” sa han till mig. De borde låst in honom längre, eller gett honom en fotboja, säger Kuestan.

…

2025 skulle egentligen ha blivit Fahimas år, början på ett nytt liv. Hon berättade till slut för sin familj hemma i Iran om hur hon hade det. Även de släktingar som tidigare varit emot en separation tyckte nu att hon skulle begära skilsmässa.

Nu skulle hon leva fritt. Kunna fatta egna beslut om sitt eget liv.

– Hon ville ha ett jobb. Hon älskade barn så hon pratade lite om att jobba på förskola, säger Kuestan.

Hade börjat på SFI

Men det hann bara bli april månad på det nya året innan polisen larmades hem till Fahima. Hon hade då mycket ont. Hon sa att maken kommit hem och tagit stryptag på henne tills hon svimmat och slagit henne med ett skohorn så hon hade svårt att gå.

– Jag kommer aldrig låta dig vara ifred förrän jag har dödat dig, sa maken enligt Fahima själv.

Allt ska börjat med ett bråk om att mannen inte ville att Fahima skulle gå i skolan. Hon hade nyligen börjat på SFI (Svenska för invandrare), och gladde sig över det.

I utredningen kring misshandeln berättade Fahima om hur maken ville kontrollera allt hon gjorde. Hon berättade om sexuellt våld och psykisk terror.

– Jag får inte ha umgänge med någon alls, inte ens med familj och bekanta. Så har det alltid varit, sa hon.

63-åringen dömdes till fem månaders fängelse för skohornsattacken – men blev villkorligt frigiven i slutet av juli 2025.

När han kom ut efter sina 77 dagar bakom galler började han och hans son från ett tidigare äktenskap att förfölja och hota Fahima, enligt hennes barn.

Fick kontaktförbud

Kuestan berättar hur hennes mamma gick till polisen och anmälde både maken och hans son, men att hon där fick höra att det behövdes bevis. Fahima spelade in hoten och gick tillbaka. Då fick hon enligt Kuestan höra att hon skulle blockera numret.

– Då började de ringa från dolt nummer. Min mamma, med de få kunskaper hon hade kring telefoner, spelade in och lämnade inspelningarna till polisen. Men det hände inget då heller. I stället var det bara ”försök ignorera,” eller ”de pratar bara, inget att oroa sig över”, säger Kuestan.

I september fick 63-åringen ett kontaktförbud mot sig som förbjöd honom att ”besöka eller på annat
sätt ta kontakt med eller följa efter” Fahima. Men den fotboja, som Kuestan säger att polisen lovade Fahima att han skulle få, fick han aldrig.

I stället följde Fahimas äldsta söner henne till och från skolan för att hon skulle känna sig trygg.

Shilan Caman, forskare på Karolinska Institutet, menar att ett kontaktförbud kan vara ett viktigt verktyg för att förebygga dödligt partnervåld.

– Det är en insats som har vetenskapligt stöd och som kan förebygga återfall i våld på både kort och lång sikt. Det ökar även förutsättningarna att upptäcka återfall och en eventuell eskalering av hotbild mot kvinnan, då varje kontaktförsök blir en överträdelse, säger hon.

Ansökte om skilsmässa

Shilan Caman säger att det måste göras strukturerade riskbedömningar i den här typen av fall.

– Det händer gång på gång att kvinnan och anhöriga berättar om klassiska riskfaktorer innan det dödliga våldet, men att dessa fall inte tas på allvar på grund av okunskap.

Under samma period ansökte Fahima, trots hoten, till slut om skilsmässa.

Samma dag hon mördades hade hon fått skilsmässopappren hemskickade.

Om maken fått ett likadant brev i posten samma dag vet inte Kuestan, men hon anar det.

…

”Ville ha kontroll”

Mordet på Fahima har i medier beskrivits som att det kan ha ett hedersmotiv.

Kuestan vet inte vad hon ska kalla det.

– Samtidigt så brydde han sig inte om vad jag eller min syster gjorde. Hon gifte sig med en kristen, jag flyttade till USA, och inget av det brydde han sig om. Så jag tror kanske inte det är lika mycket heder som att han ville ha kontroll över mamma.

Kuestan önskar att någon hade sett mönstret tidigare, ett mönster som för de med insikt i våld i nära relation är tydligt, och tagit tag i det.

– Kanske framförallt att någon hade sagt till mamma: vi tror på dig. Nu var det som att rättsystemet isolerade mamma lika mycket som han gjorde. Min mamma hade en röst men det var få som lyssnade på den. Nu hoppas jag att alla ska höra den, säger Kuestan.

Utredningen kring vad som hände Fahima är ännu inte klar. I början var fler personer frihetsberövade, misstänkta för att på olika sätt varit inblandade i hennes död, men alla utom Fahimas make är nu släppta på fri fot.

– Övriga misstankar har skrivits av på grund av bristande bevisning, säger kammaråklagare Ann-Sofie Trossing.

Brodern ett viktigt vittne

63-åringen nekar till brott.

– Han har lämnat en berättelse om vad som hänt. Man kan säga att han i den utsagan är ett offer, inte gärningsman, säger 63-åringens advokat Andreas Simon.

Vad gäller det tidigare våldet han dömts och anklagats för anser 63-åringen att det handlar om grundlösa anklagelser, enligt sin advokat.

Men Kuestan är övertygad om att han är skyldig. Hennes egen bror, som själv skadades, är ett av de viktigaste vittnena.

– Jag tror att det som gjorde att han dödade mamma var att han till slut förstod att hon verkligen var seriös med att lämna honom och att han då skulle bli helt ensam. Han sa alltid att mamma drivit isär honom från oss barn. Så var det inte, det lyckades han med helt på egen hand.

Sista gången Kuestan såg sin mamma var i mitten av november, efter obduktionen. Hon och syskonen fick säga adjö på begravningsbyrån. De lovade varandra fem minuter var ensamma med Fahima, för att få säga adjö privat.

– Men ingen av oss ville lämna henne så det slutade med att vi alla satt där. Ingen ville gå för då blev det så verkligt. Det är som att det fortfarande inte helt sjunkit in att hon verkligen är borta.

FAKTAHär kan du få hjälp:

Läs mer