Jag har väldigt ofta stött på folk i olika sammanhang av alla möjliga bakgrunder och åldrar som talat om hur ”folk ska vara så kränkta idag” och om hur det är fel med cancel culture. Samtidigt vet jag att väldigt många av de här personerna knappast skulle tåla vad som helst. Viktigt här är att människorna jag åsyftar och kommer tilltala inte nödvändigtvis handlar om de lite mindre PK människor som hänger på internet, utan om folk i stort, de du kan träffa på t.ex. arbetsplatser som oftast är 40+are. Så är folk verkligen emot allt detta?
Vi kan börja med att ta upp faktumet att [så många som 28% av svenskar vill förbjuda demonstrationer som Paludans](https://www.svt.se/nyheter/inrikes/efter-paskupploppen-en-tredjedel-av-svenskarna-vill-forbjuda-krankande-demonstrationer-chockerande), och ytterligare 17% var osäkra på ja eller nej på den frågan. Det blir 45% som antingen är för att förbjuda dem eller funderar på det. Svensk gangstarap väcker också starka känslor, nu är ju iofs dem artisterna där oftast kopplade till växande problem med gängkriminalitet, men om vi då går till musik utan såna kopplingar, skulle folk som är emot kränkthetskultur kunna lyssna på [den här låten av Mr Cool som ledde till cancellations 2018](https://youtu.be/UPq7uxBJEgY) utan att blodet kokar bara lite? Där skulle väl iofs många invända med att ”ja men JUST DEN är väl lite i det starkaste laget”, men kom ihåg då att det en gång i tiden blivit folkstorm mot [med dagens ögon väldigt milda TV-program som detta](https://youtu.be/2dghiCibYvQ), vilket även visar hur kränkthetskultur alltid funnits i Sverige och inte nödvändigtvis alltid haft med invandring och HBTQ att göra.
[Det här gamla studentflakets banderoll](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/flak-spred-sexism-under-studentfirandet) och några liknande flak genom åren fick ganska mycket kritik i allmänhet bland folk, och det vet jag inte om det bara är PK-människor som skulle klaga på. Då ska vi inte ens gå in på den norska studenttraditionen som dessa studenter möjligen inspirerades av, där man ofta ordnar en hel låt till sitt studentgäng som oftast har en hel partybuss. Hur hade reaktionen blivit i Sverige av även de mest härdade om svenska versioner av dessa hade kommit:
[Exempel 1](https://www.nrk.no/tromsogfinnmark/russepappa-forsvarer-grov-russelat-og-mener-vi-lar-oss-krenke-for-lett-1.15482256)
[Exempel 2](https://www.dagbladet.no/kultur/russelat-sjokkerer-politiet/67364597)
[Exempel 3](https://www.nrk.no/rogaland/ny-russelat-skaper-sterke-reaksjoner.-russen-2022-sier-de-bare-vil-provosere-1.15542713)
Det allra största argumentet dock: hur kränkta folk blev när våra grannländer stängde gränsen mot oss under pandemin. Jag tror jag överallt i hela samhället var omringad av folk som var arga på dem när det hände och ville straffa dem på olika sätt. Folk kände sig personligt påhoppade, när det bara handlade om ett undantagstillstånd de gladeligen skulle släppa på så fort de kunde, [när t.om. Finland gjorde samma sak mot sig själva INOM LANDET med länet Helsingfors ligger i](https://sverigesradio.se/artikel/7440430).
När det kommer till cancel culture så tycker jag folk är rätt konsensus med att det är fel, men samtidigt hör jag de flesta av dessa iaf utanför internet reagera med avsky på hur Paolo Roberto visade sig vara sexköpare och tycka det är skönt att slippa se honom. Ingen av dessa skulle väl heller vilja se Kristoffer ”Kringlan” Svensson i TV, då han 2015 dök upp full i en podcast och sa att han skulle avrätta sin dåvarande chef Åsa Linderborg på de mest brutala sätten en man kan avrätta en kvinna på (fun fact: [t.om. Åsa Linderborg själv är starkt emot att Kringlan blev cancelled](https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/p6yw26/kringlan-svensson-om-mordhoten-mot-asa-linderborg-var-trott-pa-hela-skiten), även om hon själv sparkade honom för sin egen arbetsplats skull).
För att inte tala om det största fallet av dem alla som pågått i mer än 20 år: Ludmilla Engquist. En kvinna som en gång var en folkkär idrottare i häcklöpning och sedan även bob, togs år 2001 med doping i blodet, och sen stängdes av från alla sammanhang och har flytt rampljuset sedan dess. Trots att hon själv sagt saker i stil med ”jaja jag erkänner och jag är en jävla idiot, snälla kan ni inte bara glömma bort mig” så hade svensk media [en häxjakt på henne så sent som 2018](https://www.expressen.se/sport/friidrott/ludmila-bryter-tystnaden-efter-nya-anklagelserna/), och folk jag känner har alltid pratat om henne och så sent som under senaste vinter-OS 2022 sagt saker som ”höhö kommer ni ihåg hon som dopade sig då för 20 år sen”. Om inte det här är cancel culture, vad är det då? Och vilka skulle vilja se henne få utrymme i Sverige igen, t.ex som sportkommentator?
9 comments
Det är kanske inte helt svart eller vitt? Om du är en känd mediaperson bör du inte förlora jobbet för en bagatell som var helt okej för 10 år sedan, men om du däremot begår ett grövre brott (förutsatt att du blir dömd) så kan jag helt köpa att arbetsgivaren väljer att avskeda dig.
Ifall man har en halvtimme över är detta en rätt intressant “take” på “cancel culture”
[Cancel Culture Isn’t A Thing, You Snowflakes – Some More News](https://www.youtube.com/watch?v=szybEhqUmVI)
Jag är emot ALL kränkhetskultur så länge du inte kränker mig
Hela rättssystemet som vi har idag uppfanns i stort sätt pga. att “mob justice” och liknande saker inte fungerar i längden (det betyder ju dock inte att det är ett perfekt system heller, men det är väl en annan diskussion).
Folk har full rätt att bli kränkta för vad de än vill, men att det ska påverka något utöver vänskap, tillit, omtyckte, etc. bör inte vara till beslut av vardagssvensson.
Att vara kränkt är helt subjektivt.
Jag känner att du blandar ihop folk. De som är för cancel culture är samma personer som vill tysta Paludan. Det är också cancel culture folk som har hoppat på mr Cool två gånger, men som nu ylar om hot mot yttrandefriheten och demokratin så fort någon undrar om det är vettigt att slödder får skryta om sina riktiga brott på p3. Just hyckleriet kring mr Cool gör mig riktigt förbannad. Mr Cool blev utsatt för häxjakt och smutskastning pga sina edgy låtar, medan riktiga pedofiler som tex våldtäkts-Dumle får ett idolporträtt i msm.
Ditt misstag är att du tror att cc-folk drivs av någon moral och konsekvent tänkande, när de i själva verket bara är ute efter att mobba. Det är mycket få svenska journalister som inte är förvuxna fjortismobbare.
Taktiken idag är att tysta meningsmotståndare med att blandannat hävda någonting om ”värdegrunden”.
Istället för att ta en debatt eller bara acceptera att andra är av en annan åsikt så ska det tystas, utesluta, ta avstånd etc
Känns som en TLDR är passande här.
För mig personligen så har det börjat bli en varningssignal när någon klagar på cancel-kultur och lättkränkthet. Det blir bara tårar, fysiska påhopp och ärenden till HR av hela alltet med sånt folk. Maken till lättkränkt grupp människor får man leta länge efter.
Det här är alltså en observation om en grupp människor baserat på ett litet urval. Cancel-kultur i sig har jag ingen åsikt om. Eventuellt att det låter lite jobbigt att bry sig så mycket.