75% Upvote Rate, ser att Svenskt Näringsliv är här och nerduttar.
Värre är ändå när *lönegivare* förväxlas med *arbetsgivare*.
Varje gång jag hör det ordet i den kontexten kryper det upp lite kräks längst bak i halsen. Bleugh!
Klockrent!
Arbetstorsk – en person med ett ohälsosamt beroende av arbetare
Preach!
Begreppet “Arbetsgivare” är försök till psykologisk krigsföring. Begreppet “Arbetsköpare” är en i grund och botten väldigt neutral beskrivning av den faktiska relationen som åsyftas.
Att det typ bara är på yttre vänsterkanten som begreppet är poppis är egentligen ganska konstigt.
Är det bara jag som tycker att begreppen arbetsgivare och arbetstagare är lite bakvända? “Arbetsgivaren” betalar ju mig för mitt arbete, är det inte denne som är arbetstagaren då?
Min vän som är aktivt syndikalist fick mig för längesen börja använda konceptet arbetsköpare, och tänka mer att jag säljer en tjänst, min kunskap och erfarenhet och personen som är ”arbetsgivare” köper den, och inget mer. Vill dom ha fler tjänster än den dom köper, så kostar den tjänsten, den ingår inte i paketet produkter dom köpt in från början, då ska det synas i lönen osv.
Lättare för huvudet och psyket än att blanda in fler känslor eller ansvar än vad man ska göra vad det gäller en arbetsplats och arbetsrelation. I slutändan köper dom min tid, och inget mer.
Arbetsgrossisten*
Jag förstår att vissa kan bli lite upprörda om begreppet medför en tacksamhetskänsla mot folk de inte vill vara tacksamma mot, men begreppet är ändå tydligt som det används idag.
Om man istället börjar använda arbetsköpare kan allt bli rörigt då andra anställningsliknamde förhållanden kommer att blandas ihop. Då om du kanske vill anlita en fotograf till ditt bröllop blir du arbetsköpare på samma sätt som coop anställer rn kassör.
(Det är exakt syftet med termen också, det är propaganda)
Arbete är frihet.
Frigörare
Hur funkar er hjärna för att ens orka bry sig om dethär eller fundera på det till att börja med
r/antiwork
Innebär det här att man vill att konsumentlagstiftningen ska gälla istället för LAS? Dvs, om den som köper tjänsten inte är nöjd kan denne kräva tillbaka pengarna.
om man ändå ska vara anal om det så tycker jag inte att någon av dem är en korrekt beskrivning rent konkret.
Det samme poenget fungerer på norsk også. Tørr jeg anbefale “Språk er makt” av Rolv Mikkel Blakar. (Norsk professor i psykologi)
Då måste vi också byta arbetstagare till arbetssäljare
Ordet arbetsgivare och arbetstagare är två juridiskt vedertagna begrepp som används i svensk lagstiftning.
Sen vad man själv önskar använda som begrepp är en annan sak men i kollektivavtal, lagstiftning och avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare så är begreppen “arbetstagare” och “arbetsgivare” de två korrekta begreppen.
Ordet “köpare” antyder ju att det är ett köp som vilket annat köp som helst, det ligger inte i arbetarens intresse att se det på det viset. Det finns säkert andra ord som bättre reflekterar förhållandet.
“Greppet hårdnar om kropp och själ.
Det är för vår arbetsköpares väl.
Vi utsugs tills vi blir som levande lik
sen blir vi ett nummer i svensk statistik”
Jag vill minnas att kommunisterna använder begreppet ‘arbetskraftsköpare’ och ‘arbetskraftssäljare’.
Det är samma anledning till att högern svänger sig med uttryck som utanförskap, bidragsberoende, och ‘sänkning av akassan’ kallas ‘höjda egenavgifter för förbättringar’.
Vänstern har förstås sin egen propaganda men generellt så tycker jag att högern är bäst på att ljuga.
Fritidsmördare ?
Du menar “jobbskapare”?
Sant, men det krånglas ju till av att arbetsgivaren i arbetsrättsliga sammanhang inte alltid är den som betalar för arbetet utan typ kan vara den som arbetaren arbetar för och som har ansvar, men som inte är köparen, typ. Vet inte hur jag ska förklara riktigt men något sådant tror jag kan förekomma.
Har aldrig reflekterat över detta innan, men det stämmer ju. Brukar annars störa mig som fan på ordet “arbetstagare”. Får det att låta som om den anställde knör sig in på arbetsplatsen, knuffar undan någon annan och roffar åt sig en anställning, snarare än att förtjäna den på sina meriter.
Dessutom: du ”får” inte 10,000 kronor i lön, du tar 10,000 kronor i lön.
Nej
Det är dags för 4-dagars arbetsvecka mina bekanta
Kanske vi då också kan avskaffa bluffen med ””arbetsgivaravgift”!
Det är en löneskatt och betalas av den anställde, INGEN ANNAN!
Men vänstern har drivit iden att de tar en avgift av den som anställer någon.
En av de största lögnerna i svensk skattelagstiftning genom tiderna!
Du är en av dom som blir kränkt när någon råkar säga tjänsteman också va? 😉
33 comments
75% Upvote Rate, ser att Svenskt Näringsliv är här och nerduttar.
Värre är ändå när *lönegivare* förväxlas med *arbetsgivare*.
Varje gång jag hör det ordet i den kontexten kryper det upp lite kräks längst bak i halsen. Bleugh!
Klockrent!
Arbetstorsk – en person med ett ohälsosamt beroende av arbetare
Preach!
Begreppet “Arbetsgivare” är försök till psykologisk krigsföring. Begreppet “Arbetsköpare” är en i grund och botten väldigt neutral beskrivning av den faktiska relationen som åsyftas.
Att det typ bara är på yttre vänsterkanten som begreppet är poppis är egentligen ganska konstigt.
Är det bara jag som tycker att begreppen arbetsgivare och arbetstagare är lite bakvända? “Arbetsgivaren” betalar ju mig för mitt arbete, är det inte denne som är arbetstagaren då?
Min vän som är aktivt syndikalist fick mig för längesen börja använda konceptet arbetsköpare, och tänka mer att jag säljer en tjänst, min kunskap och erfarenhet och personen som är ”arbetsgivare” köper den, och inget mer. Vill dom ha fler tjänster än den dom köper, så kostar den tjänsten, den ingår inte i paketet produkter dom köpt in från början, då ska det synas i lönen osv.
Lättare för huvudet och psyket än att blanda in fler känslor eller ansvar än vad man ska göra vad det gäller en arbetsplats och arbetsrelation. I slutändan köper dom min tid, och inget mer.
Arbetsgrossisten*
Jag förstår att vissa kan bli lite upprörda om begreppet medför en tacksamhetskänsla mot folk de inte vill vara tacksamma mot, men begreppet är ändå tydligt som det används idag.
Om man istället börjar använda arbetsköpare kan allt bli rörigt då andra anställningsliknamde förhållanden kommer att blandas ihop. Då om du kanske vill anlita en fotograf till ditt bröllop blir du arbetsköpare på samma sätt som coop anställer rn kassör.
(Det är exakt syftet med termen också, det är propaganda)
Arbete är frihet.
Frigörare
Hur funkar er hjärna för att ens orka bry sig om dethär eller fundera på det till att börja med
r/antiwork
Innebär det här att man vill att konsumentlagstiftningen ska gälla istället för LAS? Dvs, om den som köper tjänsten inte är nöjd kan denne kräva tillbaka pengarna.
om man ändå ska vara anal om det så tycker jag inte att någon av dem är en korrekt beskrivning rent konkret.
Det samme poenget fungerer på norsk også. Tørr jeg anbefale “Språk er makt” av Rolv Mikkel Blakar. (Norsk professor i psykologi)
Då måste vi också byta arbetstagare till arbetssäljare
Ordet arbetsgivare och arbetstagare är två juridiskt vedertagna begrepp som används i svensk lagstiftning.
Sen vad man själv önskar använda som begrepp är en annan sak men i kollektivavtal, lagstiftning och avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare så är begreppen “arbetstagare” och “arbetsgivare” de två korrekta begreppen.
Ordet “köpare” antyder ju att det är ett köp som vilket annat köp som helst, det ligger inte i arbetarens intresse att se det på det viset. Det finns säkert andra ord som bättre reflekterar förhållandet.
“Greppet hårdnar om kropp och själ.
Det är för vår arbetsköpares väl.
Vi utsugs tills vi blir som levande lik
sen blir vi ett nummer i svensk statistik”
Jag vill minnas att kommunisterna använder begreppet ‘arbetskraftsköpare’ och ‘arbetskraftssäljare’.
Det är samma anledning till att högern svänger sig med uttryck som utanförskap, bidragsberoende, och ‘sänkning av akassan’ kallas ‘höjda egenavgifter för förbättringar’.
Vänstern har förstås sin egen propaganda men generellt så tycker jag att högern är bäst på att ljuga.
Fritidsmördare ?
Du menar “jobbskapare”?
Sant, men det krånglas ju till av att arbetsgivaren i arbetsrättsliga sammanhang inte alltid är den som betalar för arbetet utan typ kan vara den som arbetaren arbetar för och som har ansvar, men som inte är köparen, typ. Vet inte hur jag ska förklara riktigt men något sådant tror jag kan förekomma.
Har aldrig reflekterat över detta innan, men det stämmer ju. Brukar annars störa mig som fan på ordet “arbetstagare”. Får det att låta som om den anställde knör sig in på arbetsplatsen, knuffar undan någon annan och roffar åt sig en anställning, snarare än att förtjäna den på sina meriter.
Organisera dig: [RKU.nu](https://www.rku.nu)
Dessutom: du ”får” inte 10,000 kronor i lön, du tar 10,000 kronor i lön.
Nej
Det är dags för 4-dagars arbetsvecka mina bekanta
Kanske vi då också kan avskaffa bluffen med ””arbetsgivaravgift”!
Det är en löneskatt och betalas av den anställde, INGEN ANNAN!
Men vänstern har drivit iden att de tar en avgift av den som anställer någon.
En av de största lögnerna i svensk skattelagstiftning genom tiderna!
Du är en av dom som blir kränkt när någon råkar säga tjänsteman också va? 😉
När frångick vi Slavdrivare och löneslav?