>”Det är som att titta på en film. Vi ser ganska tydligt att det är en Range Rover som passerar i extremt hög hastighet. Plötsligt far det bildelar mot oss. En blinkning senare står allt i lågor. Vi rullar vidare, för vi vill inte se detta.”
>Så beskriver ett vittne dödskraschen på E4 utanför Markaryd den 3 oktober i fjol, då konstnären Lars Vilks och hans två livvakter Andreas och David frontalkrockade med en lastbil varpå det började brinna häftigt. I den numera nedlagda förundersökningen berättar flera chockade bilister om scener som de tidigare bara sett på film, om ens det.
>”Aldrig någonsin. Det var ingenting kvar.”
Lars Vilks livvaktsbil, en Range Rover Sentinel, kallades för en rullande fästning och var byggd för att stå emot handgranater, sprängmedel och beskjutning. Men efter frontalkrocken med en lastbil, och den efterföljande branden, var det bara stommen kvar.
>En av alla bilar som är i närheten kör på uppdrag av Kriminalvården och transporterar två frihetsberövade klienter, varav en högriskfånge som har en hotbild mot sig. När de tvingas bromsa in står några andra bilister, ett par, och filmar olycksplatsen med en mobiltelefon. När fångarna ser detta genom vindrutan, blir det stökigt i transportbilen.
>”Klienterna blev upprörda för de tyckte att paret kunde hjälpa till istället för att filma”.
>Transportören tvekar mellan att springa fram och hjälpa till, och att lämna sin kollega ensam med klienterna i bilen. ”Att lämna honom med två kedjade människor var inte helt optimalt.” Till slut slänger han på sig en väst, sliter åt sig en brandsläckare och försöker släcka eldhavet.
>”Vilket var helt meningslöst”.
>Lastbilens förarhytt, till vänster, slungas iväg efter frontalkrocken med Lars Vilks livvaktsbil. Pilen visar det som är kvar av livvaktsbilen.
>När Lars Vilks livvaktsbil frontalkrockar, lossnar lastbilens förarhytt och slungas iväg ett tjugotal meter. Inuti sitter föraren, en man från Rumänien, och hänger upp och ned i bilbältet. Där är han fången, medan det smäller och exploderar runt omkring honom och värmen från eldhavet kommer allt närmare.
>”Jag kände mig som i en fälla. Jag kunde inte göra någonting”, säger lastbilschauffören i förhör.
>Flera bilister stannar och ser att hoppet är ute för Lars Vilks och hans två livvakter men hör hur lastbilschauffören förtvivlat skriker på hjälp, på engelska. Människor klättrar upp på förarhytten och försöker få ut honom, men först går det inte. Han sitter fastkilad mellan förarhyttens väggar och dörr och det är så varmt i hytten att människor inte kan ta sig in. En kvinna som jobbar inom vården försöker trots det lugna lastbilschauffören genom att prata med honom genom den demolerade framrutan.
>Till slut kan lastbilschauffören dras loss, med krossat glas på kroppen.
>Flera personer försöker få ut lastbilschauffören ur förarhytten, och en kvinna pratar lugnande med honom. Till slut lyckas de få ut honom, genom den krossade vindrutan.
Flera personer försöker få ut lastbilschauffören ur förarhytten, och en kvinna pratar lugnande med honom. Till slut lyckas de få ut honom, genom den krossade vindrutan. Foto: Polisen
>Samtidigt som kampen för att rädda hans liv pågår, kör en annan livvaktsbil mot platsen ovetande om vad som hänt deras skyddsperson Lars Vilks och deras kolleger Andreas och David.
>En timme tidigare hade de två livvaktsbilarna, som körde i kolonn, stannat och tankat på Circle K i Jönköping. I samband med det bytte Lars Vilks bil, av polistaktiska skäl.
>Nu, i närheten av Markaryd, ligger bil nummer två ungefär tjugo minuter efter. ”Jag satt och tittade i telefonen. Jag hade kört fram till Jönköping så jag kände att nu ska jag slappna av”, säger en av livvakterna som satt i följebilen i förhör. När livvakterna närmar sig olycksplatsen ser de ett stort eldklot och en svart rökpelare som stiger mot himlen.
>”Vi bara, fan alltså, det brinner ju. Första tanken var att någon elbil havererat.”
>Livvakterna försöker ringa sina kolleger Andreas och David och ropar gång på gång till dem över radion, men får inget svar.
>”Och då direkt känns det ju i magen att någonting kanske är fel”.
>Ännu är de osäkra på om deras värsta farhåga besannats, att olyckan har med deras kolleger och Lars Vilks att göra. En diskussion utbryter om att de å ena sidan ska hålla låg profil som livvakter, å andra sidan måste få veta vad som har hänt. Det landar i att de slår på blåljusen och skyndar sig fram.
>I vägkanten hittar en av livvakterna ett däck från Vilks livvaktsbil, en Range Rover Sentinel, som han pekar ut. En kollega springer fram, fotograferar, och springer tillbaka till deras egen bil av samma märke för att jämföra.
>”Allt stämmer ju, pusselbitarna börjar trilla på plats”, beskriver livvakten för polisen med tårar i ögon.
>Fortfarande ger de inte upp hoppet utan försöker ringa sina kolleger Andreas och David, ståendes vid inferno. Till slut kommer en polis och visar upp registreringsskylten från olycksbilen. Livvakterna överhör också hur en ur vårdpersonalen säger att ingen, utöver lastbilschauffören, har överlevt.
>Vittnen beskriver hur livvakterna ser ut som om de är i trans. Livvakterna stannar kvar på platsen i fem timmar, allt medan elden bekämpas och de tre kropparna senare tas om hand.
>I förhör vittnar livvakterna om vilken sammanhållning de hade i gruppen, hur de utbildat sig, jobbat, tränat och verkligen lärt känna varandra. Ingenting var konstigt den här sista helgen som de tillbringade i Stockholm tillsammans med Lars Vilks. Möjligen höll en av livvakterna som satt i Vilks olycksbil på att bli förkyld, men något annat var det inte.
>”Skulle det ha varit någonting är jag hundra procent säker på att han skulle ha berättat det, för det öppna klimatet har vi.”
>Sista kvällen i Stockholm åt de middag tillsammans med Lars Vilks och livvakterna beskriver att de hann sova ut ordentligt. På frågan om vad de tror hände, svarar en av dem:
>”Det är höljt i dunkel, det är bara frågetecken för en annan liksom. Det är mest.. man blir tom.” Han frågar också hur det gick med den ende som överlevde, lastbilschauffören.
>Den rumänske chauffören vårdades på sjukhuset i Lund för svåra skador, men kan till sist skrivas ut. Han berättar för polis att han på olycksdagen hade köpt en limpa cigaretter. Under arbetsveckorna brukar han känna sig ensam och ringa sin mamma under körningarna, vilket han gjorde den här dagen också.
>Några sekunder efter att de lade på, small det.
>Chauffören uttrycker sin stora tacksamhet över vårdpersonalen som han menar räddade hans liv, och är angelägen om att få veta om det var fler än han själv som drabbades. Lastbilschauffören säger också i förhör att han nu kommer att sluta röka.
>Flera vittnen beskriver hur fort Vilks livvaktsbil körde. En man som med råge överskred hastighetsbegränsningen på 120 kilometer i timmen berättar, efter att ha försäkrat sig om att inte själv bli polisanmäld, att han blev omkörd. Han uppskattar att den drygt fyra ton tunga livvaktsbilen körde omkring 160 till 180 kilometer i timmen, vilket tangerar bilens maxfart.
>Den höga hastigheten pekas ut som en av flera försvårande omständigheter i polisutredningen. Dessutom var livvaktsbilen utrustad med vinterdäck trots att det var tidigt på hösten och omkring 15 grader varmt. I utredningen vittnar experter om att vinterdäcken inte ska användas när det är mer än fem, max sju grader ute eftersom prestanda och egenskaper försämras, som bromssträckan. De reagerar också på fler detaljer kring vinterdäcken, exempelvis att alla fyra inte hade bytts ut till identiska samtidigt, dess ålder och spårdjup.
>Som DN rapporterat ansåg både besiktningsmannen och Trafikverket att bilen hade fel belastningsindex för att vara så tung, för svaga däck. Polisutredningen slår dock inte fast om det var en eller flera av dessa faktorer som orsakade att höger bakdäck gick sönder, föraren tappade kontrollen och frontalkrockade med en lastbil.
>I samband med att förundersökningen lades ned lämnade livvakten Andreas familj ett meddelande till DN: ”Det har varit jobbigt men skönt att få reda på lite mer fakta. I övrigt har vi inga kommentarer.”
>Lars Vilks särbo har sagt till DN att det var en onödig olycka.
>”Det är bara tragiskt. Jag får aldrig min Lars tillbaka”.
Känns upplagt för konspirationsteorier om detta…
Men faller väl på att de som ville ta Vilks liv vill göra det OCH ta kredd för det eller hur?
Folk som ska gå ut och filma dödsolyckor förtjänar en speciell plats i helvetet.
Gissning: livvaktsbilar kommer köra långsammare i framtiden
Man lade ner utredningen eftersom däcket hade exploderat. Men VARFÖR exploderade det?
Från DN-artikeln:
> En man som med råge överskred hastighetsbegränsningen på 120 kilometer i timmen berättar, efter att ha försäkrat sig om att inte själv bli polisanmäld, att han blev omkörd. Han uppskattar att **den drygt fyra ton tunga livvaktsbilen körde omkring 160 till 180 kilometer i timmen**, vilket tangerar bilens maxfart.
> Hastighet är en unik faktor i trafikolyckor.
>
> Till skillnad från alla andra – rattfylleri, krockkuddar, mobilpratande – har den två funktioner:
>
> + Hög hastighet kan dels orsaka olyckan, genom att föraren kör så snabbt att denne tappar kontrollen över fordonet.
>
> + Hög hastighet har också en helt avgörande betydelse för hur svåra skadorna blir när olyckan väl inträffar. Så oavsett om det inte går att slå fast att hög hastighet orsakade olyckan kan man vara rätt säker på att hög hastighet dramatiskt förvärrade personskadorna.
>
> Detta är inte åsikter.
>
> Det är fysik.
…
> I en intervju med SvD säger Bengt Olsson, erfaren presschef vid Trafikverket, att det är ”obegripligt” att den civila polisbilen kunnat komma över på fel sida av vägen just eftersom det fanns ett mitträcke.
>
> ”Det krävs en väldigt hög fart och att något håller emot för att skapa en kraft uppåt i luften”, säger han.
>
> Men den säkerhetsbil av märket Range Rover som användes vägde, på grund av all utrustning, 4,5 ton.
>
> Och de flesta vajerräcken i Sverige, klass N2, är dimensionerade efter ett krockprov med ett fordon som väger 1500 kg i 110 km/h och med 20 graders påkörningsvinkel.
>
> Om en bil körs i väsentligt högre hastighet och har mer än dubbelt så hög rörelseenergi är det kanske inte så ”obegripligt” att den kan forcera vajerräcket.
…
> Lars Vilks är död, men två dagar före olyckan besökte han ölstugan Tullen i Stockholm, tillsammans med gode vännen Janne.
>
> DN berättar (10/10) om mötet:
>
> ”Lars och Janne beställde in varsin öl. I vanliga fall pratade de aldrig om alla säkerhetsarrangemang men den här kvällen var annorlunda. Lars tog upp något som han länge funderat på, och det var att livvakterna vid några tillfällen kört så fort att de fastnade i trafikkontroller. Livvakterna hade då identifierat sig för sina kolleger och vinkats förbi, men några gånger gick det vidare högre upp till cheferna på respektive enhet.”
>
> Vad sa cheferna då – och vad säger de nu?
1. De kör med vinterdäck utanför säsongen och 15 plus grader.
2. Däcken är slitna med dåligt mönsterdjup.
3. Däcken har fel belastningsindex för den 5 ton tunga bilen (klena däck).
4. Kör uppskattningsvis 180km/h med ovan däck.
Ja, det är inte konstigt att det blev som det blev.
Hur fan lyckas man frontalkrocka när det finns ett mitträcke?
Så dom har i princip haft ihjäl Vilks, men ska ändå inte hållas ansvariga? Vi har hittat de skyldiga, dags att lägga ner utredningen.
Hur har polisen lyckats undkomma kritik när livvakterna bokstavligen körde ihjäl Lars Vilks?
Det var en dödsolycka på motorvägen utanför Landvetter där däck på en lastbil exploderade och lastbilen kom över i mötande körfält och en familj körde in i den. Lastbilen lyckades hitta ett av få hål i skyddsräcket.
11 comments
>”Det är som att titta på en film. Vi ser ganska tydligt att det är en Range Rover som passerar i extremt hög hastighet. Plötsligt far det bildelar mot oss. En blinkning senare står allt i lågor. Vi rullar vidare, för vi vill inte se detta.”
>Så beskriver ett vittne dödskraschen på E4 utanför Markaryd den 3 oktober i fjol, då konstnären Lars Vilks och hans två livvakter Andreas och David frontalkrockade med en lastbil varpå det började brinna häftigt. I den numera nedlagda förundersökningen berättar flera chockade bilister om scener som de tidigare bara sett på film, om ens det.
>”Aldrig någonsin. Det var ingenting kvar.”
Lars Vilks livvaktsbil, en Range Rover Sentinel, kallades för en rullande fästning och var byggd för att stå emot handgranater, sprängmedel och beskjutning. Men efter frontalkrocken med en lastbil, och den efterföljande branden, var det bara stommen kvar.
>En av alla bilar som är i närheten kör på uppdrag av Kriminalvården och transporterar två frihetsberövade klienter, varav en högriskfånge som har en hotbild mot sig. När de tvingas bromsa in står några andra bilister, ett par, och filmar olycksplatsen med en mobiltelefon. När fångarna ser detta genom vindrutan, blir det stökigt i transportbilen.
>”Klienterna blev upprörda för de tyckte att paret kunde hjälpa till istället för att filma”.
>Transportören tvekar mellan att springa fram och hjälpa till, och att lämna sin kollega ensam med klienterna i bilen. ”Att lämna honom med två kedjade människor var inte helt optimalt.” Till slut slänger han på sig en väst, sliter åt sig en brandsläckare och försöker släcka eldhavet.
>”Vilket var helt meningslöst”.
>Lastbilens förarhytt, till vänster, slungas iväg efter frontalkrocken med Lars Vilks livvaktsbil. Pilen visar det som är kvar av livvaktsbilen.
[Bild 1 av 3 Lastbilens förarhytt, till vänster, slungas iväg efter frontalkrocken med Lars Vilks livvaktsbil. Pilen visar det som är kvar av livvaktsbilen.
Foto: Polisen](https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/dn-mly/eb13e8b0-fc89-4acc-96cc-9a6c83dda9a4.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C750:422&crop=750:h;center,top&output-quality=60)
[Bild 2 av 3 Det är höger bakdäck på Lars Vilks livvaktsbil som gått sönder. Senare hittas hela slitbanan i diket, den del av däcket som har kontakt med vägen.
Foto: Polisen](https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/dn-mly/e4769798-25d8-4178-98b8-067f3b09055c.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C750:422&crop=750:h;center,top&output-quality=60)
>När Lars Vilks livvaktsbil frontalkrockar, lossnar lastbilens förarhytt och slungas iväg ett tjugotal meter. Inuti sitter föraren, en man från Rumänien, och hänger upp och ned i bilbältet. Där är han fången, medan det smäller och exploderar runt omkring honom och värmen från eldhavet kommer allt närmare.
>”Jag kände mig som i en fälla. Jag kunde inte göra någonting”, säger lastbilschauffören i förhör.
>Flera bilister stannar och ser att hoppet är ute för Lars Vilks och hans två livvakter men hör hur lastbilschauffören förtvivlat skriker på hjälp, på engelska. Människor klättrar upp på förarhytten och försöker få ut honom, men först går det inte. Han sitter fastkilad mellan förarhyttens väggar och dörr och det är så varmt i hytten att människor inte kan ta sig in. En kvinna som jobbar inom vården försöker trots det lugna lastbilschauffören genom att prata med honom genom den demolerade framrutan.
>Till slut kan lastbilschauffören dras loss, med krossat glas på kroppen.
>Flera personer försöker få ut lastbilschauffören ur förarhytten, och en kvinna pratar lugnande med honom. Till slut lyckas de få ut honom, genom den krossade vindrutan.
Flera personer försöker få ut lastbilschauffören ur förarhytten, och en kvinna pratar lugnande med honom. Till slut lyckas de få ut honom, genom den krossade vindrutan. Foto: Polisen
>Samtidigt som kampen för att rädda hans liv pågår, kör en annan livvaktsbil mot platsen ovetande om vad som hänt deras skyddsperson Lars Vilks och deras kolleger Andreas och David.
>En timme tidigare hade de två livvaktsbilarna, som körde i kolonn, stannat och tankat på Circle K i Jönköping. I samband med det bytte Lars Vilks bil, av polistaktiska skäl.
>Nu, i närheten av Markaryd, ligger bil nummer två ungefär tjugo minuter efter. ”Jag satt och tittade i telefonen. Jag hade kört fram till Jönköping så jag kände att nu ska jag slappna av”, säger en av livvakterna som satt i följebilen i förhör. När livvakterna närmar sig olycksplatsen ser de ett stort eldklot och en svart rökpelare som stiger mot himlen.
>”Vi bara, fan alltså, det brinner ju. Första tanken var att någon elbil havererat.”
>Livvakterna försöker ringa sina kolleger Andreas och David och ropar gång på gång till dem över radion, men får inget svar.
>”Och då direkt känns det ju i magen att någonting kanske är fel”.
>Ännu är de osäkra på om deras värsta farhåga besannats, att olyckan har med deras kolleger och Lars Vilks att göra. En diskussion utbryter om att de å ena sidan ska hålla låg profil som livvakter, å andra sidan måste få veta vad som har hänt. Det landar i att de slår på blåljusen och skyndar sig fram.
>I vägkanten hittar en av livvakterna ett däck från Vilks livvaktsbil, en Range Rover Sentinel, som han pekar ut. En kollega springer fram, fotograferar, och springer tillbaka till deras egen bil av samma märke för att jämföra.
>”Allt stämmer ju, pusselbitarna börjar trilla på plats”, beskriver livvakten för polisen med tårar i ögon.
>Fortfarande ger de inte upp hoppet utan försöker ringa sina kolleger Andreas och David, ståendes vid inferno. Till slut kommer en polis och visar upp registreringsskylten från olycksbilen. Livvakterna överhör också hur en ur vårdpersonalen säger att ingen, utöver lastbilschauffören, har överlevt.
>Vittnen beskriver hur livvakterna ser ut som om de är i trans. Livvakterna stannar kvar på platsen i fem timmar, allt medan elden bekämpas och de tre kropparna senare tas om hand.
>I förhör vittnar livvakterna om vilken sammanhållning de hade i gruppen, hur de utbildat sig, jobbat, tränat och verkligen lärt känna varandra. Ingenting var konstigt den här sista helgen som de tillbringade i Stockholm tillsammans med Lars Vilks. Möjligen höll en av livvakterna som satt i Vilks olycksbil på att bli förkyld, men något annat var det inte.
>”Skulle det ha varit någonting är jag hundra procent säker på att han skulle ha berättat det, för det öppna klimatet har vi.”
>Sista kvällen i Stockholm åt de middag tillsammans med Lars Vilks och livvakterna beskriver att de hann sova ut ordentligt. På frågan om vad de tror hände, svarar en av dem:
>”Det är höljt i dunkel, det är bara frågetecken för en annan liksom. Det är mest.. man blir tom.” Han frågar också hur det gick med den ende som överlevde, lastbilschauffören.
>Den rumänske chauffören vårdades på sjukhuset i Lund för svåra skador, men kan till sist skrivas ut. Han berättar för polis att han på olycksdagen hade köpt en limpa cigaretter. Under arbetsveckorna brukar han känna sig ensam och ringa sin mamma under körningarna, vilket han gjorde den här dagen också.
>Några sekunder efter att de lade på, small det.
>Chauffören uttrycker sin stora tacksamhet över vårdpersonalen som han menar räddade hans liv, och är angelägen om att få veta om det var fler än han själv som drabbades. Lastbilschauffören säger också i förhör att han nu kommer att sluta röka.
>Flera vittnen beskriver hur fort Vilks livvaktsbil körde. En man som med råge överskred hastighetsbegränsningen på 120 kilometer i timmen berättar, efter att ha försäkrat sig om att inte själv bli polisanmäld, att han blev omkörd. Han uppskattar att den drygt fyra ton tunga livvaktsbilen körde omkring 160 till 180 kilometer i timmen, vilket tangerar bilens maxfart.
>Den höga hastigheten pekas ut som en av flera försvårande omständigheter i polisutredningen. Dessutom var livvaktsbilen utrustad med vinterdäck trots att det var tidigt på hösten och omkring 15 grader varmt. I utredningen vittnar experter om att vinterdäcken inte ska användas när det är mer än fem, max sju grader ute eftersom prestanda och egenskaper försämras, som bromssträckan. De reagerar också på fler detaljer kring vinterdäcken, exempelvis att alla fyra inte hade bytts ut till identiska samtidigt, dess ålder och spårdjup.
>Som DN rapporterat ansåg både besiktningsmannen och Trafikverket att bilen hade fel belastningsindex för att vara så tung, för svaga däck. Polisutredningen slår dock inte fast om det var en eller flera av dessa faktorer som orsakade att höger bakdäck gick sönder, föraren tappade kontrollen och frontalkrockade med en lastbil.
>I samband med att förundersökningen lades ned lämnade livvakten Andreas familj ett meddelande till DN: ”Det har varit jobbigt men skönt att få reda på lite mer fakta. I övrigt har vi inga kommentarer.”
>Lars Vilks särbo har sagt till DN att det var en onödig olycka.
>”Det är bara tragiskt. Jag får aldrig min Lars tillbaka”.
Känns upplagt för konspirationsteorier om detta…
Men faller väl på att de som ville ta Vilks liv vill göra det OCH ta kredd för det eller hur?
Folk som ska gå ut och filma dödsolyckor förtjänar en speciell plats i helvetet.
Gissning: livvaktsbilar kommer köra långsammare i framtiden
Man lade ner utredningen eftersom däcket hade exploderat. Men VARFÖR exploderade det?
Från DN-artikeln:
> En man som med råge överskred hastighetsbegränsningen på 120 kilometer i timmen berättar, efter att ha försäkrat sig om att inte själv bli polisanmäld, att han blev omkörd. Han uppskattar att **den drygt fyra ton tunga livvaktsbilen körde omkring 160 till 180 kilometer i timmen**, vilket tangerar bilens maxfart.
En f.d. motorjournalists blogpostning:
[Håkan Matson: Lars Vilks och elefanten i rummet](https://hakanmatson.wordpress.com/2021/10/10/lars-vilks-och-elefanten-i-rummet/)
> Hastighet är en unik faktor i trafikolyckor.
>
> Till skillnad från alla andra – rattfylleri, krockkuddar, mobilpratande – har den två funktioner:
>
> + Hög hastighet kan dels orsaka olyckan, genom att föraren kör så snabbt att denne tappar kontrollen över fordonet.
>
> + Hög hastighet har också en helt avgörande betydelse för hur svåra skadorna blir när olyckan väl inträffar. Så oavsett om det inte går att slå fast att hög hastighet orsakade olyckan kan man vara rätt säker på att hög hastighet dramatiskt förvärrade personskadorna.
>
> Detta är inte åsikter.
>
> Det är fysik.
…
> I en intervju med SvD säger Bengt Olsson, erfaren presschef vid Trafikverket, att det är ”obegripligt” att den civila polisbilen kunnat komma över på fel sida av vägen just eftersom det fanns ett mitträcke.
>
> ”Det krävs en väldigt hög fart och att något håller emot för att skapa en kraft uppåt i luften”, säger han.
>
> Men den säkerhetsbil av märket Range Rover som användes vägde, på grund av all utrustning, 4,5 ton.
>
> Och de flesta vajerräcken i Sverige, klass N2, är dimensionerade efter ett krockprov med ett fordon som väger 1500 kg i 110 km/h och med 20 graders påkörningsvinkel.
>
> Om en bil körs i väsentligt högre hastighet och har mer än dubbelt så hög rörelseenergi är det kanske inte så ”obegripligt” att den kan forcera vajerräcket.
…
> Lars Vilks är död, men två dagar före olyckan besökte han ölstugan Tullen i Stockholm, tillsammans med gode vännen Janne.
>
> DN berättar (10/10) om mötet:
>
> ”Lars och Janne beställde in varsin öl. I vanliga fall pratade de aldrig om alla säkerhetsarrangemang men den här kvällen var annorlunda. Lars tog upp något som han länge funderat på, och det var att livvakterna vid några tillfällen kört så fort att de fastnade i trafikkontroller. Livvakterna hade då identifierat sig för sina kolleger och vinkats förbi, men några gånger gick det vidare högre upp till cheferna på respektive enhet.”
>
> Vad sa cheferna då – och vad säger de nu?
1. De kör med vinterdäck utanför säsongen och 15 plus grader.
2. Däcken är slitna med dåligt mönsterdjup.
3. Däcken har fel belastningsindex för den 5 ton tunga bilen (klena däck).
4. Kör uppskattningsvis 180km/h med ovan däck.
Ja, det är inte konstigt att det blev som det blev.
Hur fan lyckas man frontalkrocka när det finns ett mitträcke?
Så dom har i princip haft ihjäl Vilks, men ska ändå inte hållas ansvariga? Vi har hittat de skyldiga, dags att lägga ner utredningen.
Hur har polisen lyckats undkomma kritik när livvakterna bokstavligen körde ihjäl Lars Vilks?
Det var en dödsolycka på motorvägen utanför Landvetter där däck på en lastbil exploderade och lastbilen kom över i mötande körfält och en familj körde in i den. Lastbilen lyckades hitta ett av få hål i skyddsräcket.