>Distansarbetet har blivit viktigare för Sveriges arbetstagare. I storstäder skulle var tredje tjänsteman överväga att säga upp sig från en tjänst som kräver att anställda jobbar på plats, visar en ny rapport.
Fysioterapeuten Tove Cederholm jobbar deltid från sin campervan och skulle aldrig kunna tänka sig att återgå till kontorsarbetet.
>– Två dagar i veckan är jag på kontoret. Men de dagar då jag arbetar mer administrativt, eller då jag lägger upp program och planerar föreläsningar, sköter jag allt arbete i bilen. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara fast på ett kontor 100 procent igen. Flexibiliteten och distansarbetet är A och O. Det blir en helt annan livskvalitet, säger Tove Cederholm.
>I undersökningen svarar var tredje tjänsteman som arbetat på distans under pandemin, att man skulle överväga att säga upp sig om deras arbetsgivare krävde heltidsarbete på kontoret. Av de tillfrågade skulle 11 procent säga upp sig. Nära var fjärde skulle överväga en ny arbetsgivare för att i större utsträckning få bestämma var och när de jobbar.
> Distansarbetet anses särskilt viktigt i storstadsområdena – i Stockholm och Malmö skulle mer än var tredje överväga att säga upp sig från yrken som kräver att anställda jobbar på plats, medan siffran ligger på 25 procent i Göteborg.
>– Men vi ser det att i övriga landet skulle knappt var femte tacka nej till ett jobb om arbetsgivaren nekar distansarbete, säger Peter Mellin.
>Enligt Johanna Langer, marknadschef på Sodexo, har det skett ett skifte i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare med mer fokus på individen.
>– I dag har arbetstagarna nya behov. Man värdesätter flexibilitet och att arbetsplatsen har sunda värderingar och att man får utvecklas på jobbet. Om företag ska locka talanger behöver man kunna erbjuda det för att fortsätta vara konkurrenskraftig på sikt, säger hon.
>För att möta behoven och kraven som uppstått i det nya arbetslivet hos både arbetstagare och chefer kan det vara viktigt att erbjuda alternativa arbetsplatser utanför hemmet, menar hon.
>– Konkurrensen om talangerna har hårdnat, och kraven från arbetstagarna har blivit högre. Kontoret är i dag för många främst en plats för socialt utbyte och kontorsdagarna för hybridarbetande medarbetare är tillfällen att mötas. Att även erbjuda andra förmåner som underlättar social interaktion kan bli en attraktiv del i arbetsgivarerbjudandet, säger hon.
>– Det känns allmänt som att den unga arbetskraften inte heller tar för givet att man ska jobba 100 procent i dag. Jag minns det från tidigare att folk gick i taket när jag ville arbeta 80 procent. ”Hur ska det bli med din pension”, ficka jag höra då. Men jag tror att unga prioriterar sin livskvalitet på ett annat sätt, att bara jobba hela sitt liv är inte kul. Vi vill ha mer balans, säger hon.
>Mer om studien ”Nya krav på arbetsgivare”
>I samarbete med Novus har Sodexo sedan hösten 2021 genomfört kvartalsvisa undersökningar för att mäta svenska tjänstemäns inställning till arbetslivet. I den senaste rapporten ”Nya krav på arbetsgivare när kampen om talangerna tätnar”, har Novus intervjuat drygt 1 000 svenska tjänstemän och 300 chefer om vad som får arbetstagare att trivas och motiveras på arbetet och hur benägna de är att byta jobb.
>överväga att säga upp sig
Det gör ju för fan folk dagligen. Det låter som ”om trump vinner flyttar jag till kanada”.
Jag undrar hur många som *faktiskt* kommer säga upp sig.
Jag gillar att jobba hemifrån, men om min arbetsgivare säger ”från och med nu jobbar vi på arbetsplatsen” så är det väl bara att åka in. Aldrig att jag riskar en ny provanställning och allt sån skit bara för att jag blivit lite bekväm med att kunna jobba hemifrån.
Jag har aldrig blivit av med jobbet, men jag brukar åtminstone ha en tanke på LAS och om det är strategiskt att byta jobb i vilken ekonomi som helst.
Det här med remote-jobb är i högsta grad det intressantaste steget för sveriges arbetsmarknad, då det kombinerar aspekten om sveriges trasiga bostadsmarknad och även det där med välbetalda jobb på landsbygden.
Just van dwellers kanske kan irritera landsbygdskommuner, för de hänger på deras allmänningar men betalar skatt där de har sin lägenhet i staden, troligtvis.
Fysioterapeut känns som ett yrke där WFH kan vara lite knepigt.
Jag jobbar i Stockholm och har en bit över en timme till kontoret enkel väg. Med lite förseningar i kollektivtrafiken (vilket det nästan alltid är) hamnar jag på 2.5h i pendlingstid om dagen.
Det är den största anledningen till att jag fortsatt vill / tänker jobba hemma 2-3 dagar i veckan.
Jobba ifrån campervan?! Lol. Den där drömmen är så felaktig att jag inte vet vart jag ska börja.
Moderna luffare.
Kontorsarbetare och bortskämda? Nämn en mer ikonisk duo!
Farsan jobbade hemma under Covid, hans team gick mest + i hela företaget (multinationellt företag).
Nu vill han fortsätta att jobba hemma, vilket han får året ut, sen får de förhandla vidare.
Tror personligen att jobba hemma kan vara en fördel för vissa eller många.
Det är dessutom ett måste om vi nu ska försöka med klimatet.
Kan det vara remote så bör det.
Jag hatar att jobba hemifrån. Ineffektivt, tråkigt och svårt att samarbeta med kollegor. Vill du din kollega något så måste du ringa eller skriva på teams istället för att bara gå bort eller ta det snabbt i förbifarten när man möts i korridoren.
Vissa är helt otroliga. Behöver kollegans hjälp, skriver på teams, 20 minuter inget svar… Ringer två gånger, han svarar på 3e för hans står och flippar burgare på terrassen.
När man jobbar så jobbar man. Ifall man vill ha mer ledigt så ta ledigt eller gå ned i arbetstid.
Tycker det är toppen att folk ställer krav på att få arbeta på det sätt som dom själva tycker funkar bäst. Det här med att sitta på kontoret fem dagar i veckan och bara vänta ut tiden innan man får gå hem tror jag är över iom de senaste åren, framtidens kontorsarbete kommer nog vara betydligt mer flexibelt. Skulle aldrig få för mig att byta till ett jobb som inte erbjuder samma flexibilitet som mitt nuvarande, det märks att fler tycker så eftersom arbetsgivare och rekryrerare idag är väldigt noga med att poängtera att tjänsterna som erbjuds är hybrida.
Jag kommer troligtvis söka mig ifrån mitt nuvarande jobb i höst när anställningsboomen kommer igång igen. Att kunna jobba hemma när man vill är guld värt när man prioriterar livet över jobbet. Helt sjukt och vara låst till ett skrivbord när vi har videosamtal som fungerar helt utmärkt.
Jag har jobbat från hemmakontoret mer eller mindre permanent i över 10 år, skulle aldrig välja någon annan lösning.
De flesta jag arbetar med direkt fick en rutin för distansarbete så till skillnad från många andra var arbetsomställningen under pandemin bara enbart positiv för mig.
Skönt att det finns lite mer variation. De som vill vara mer på kontor kommer söka sig till sådana arbetsplatser och de som vill jobba mer på distans kommer söka sig till sådana arbetsplatser.
Jag jobbar i Skåne men har familjen i Västra Götaland, om jag inte hade den flexibilitet jag nu har skulle jag knappt kunna träffa dem. Även under veckodagarna gör distansarbetet livet lättare när pendeln tar två timmar från min dag.
Om chefen sa att jag ska vara inne varje dag skulle jag börja leta efter ett nytt jobb.
Kanske distansjobb är det som räddar landsbygden?
Ja det lär bli vanligare att anställda efterfrågar det så i de fall där företagen slåss om kompetens kommer det nog helt klart bli standard.
Jag jobbade större delen utanför kontoret redan innan covid men efter covid har det blivit ännu mer eftersom hela koncernen har gått över till att inte ha fasta platser längre och inte arbetsplatser till alla anställda samtidigt. Passar min typ av arbete där arbetad tid är irrelevant och det är vad man levererar som är viktigt, personligen hade jag aldrig varit på kontoret på heltid.
Den stora utmaningen kommer vara hur man behåller gemenskap, samarbete osv, speciellt när man skall ta in nyexade som måste få inskolning med mera. Kommer också ställa högre krav på nya i branschen att visa sig kunniga och självgående snabbare.
Jag älskar att arbeta hemifrån. Effektivt och man får saker gjort. Vill någon få tag i dig? Skriv på Chatten så svarar jag när jag får tid/är klar med min nuvarande arbetsuppgift. Krävs det mer än några meddelanden? Boka ett möte.
Inga mer chefer/kollegor som sparkar in dörren och förstör mitt flow för att snacka skit eller fråga något som går att googla. De måste nu planera och motivera möten. Jag får nu mer gjort per vecka än någonsin innan.
Sen får man inte glömma all tid och pengar man sparar. Jag bor ca 1 timmes/4 mil pendlings från min arbetsplats. Per år sparar jag över 500 timmar och 50 000 kr genom att arbeta hemifrån.
Men för att svara på frågan, skulle jag säga upp mig om chefen skulle kräva att jag måste åka in? Nej, men det är något som jag skulle se som en stor fördel hos konkurrenterna.
Jag tror att det är viktigt, framförallt i längden, att man träffas fysiskt. Åtminstone känner jag att det blir mycket roligare att gå till jobbet om man faktiskt får interagera med kollegor. Detta att man bara kan gå förbi en kollega och diskutera saker snabbt, eller spåna vid kaffeautomaten, det har faktiskt större betydelse än man kan tro. Digital kommunikation har högre tröskel och inte samma interaktivitet. Det fysiska miljöombytet är också väldigt viktigt både för mitt psykiska välmående och min jobbprestation, jag vill känna att hemma är en plats där man är ledig. Därför har jag jobbat på plats varenda (frisk) dag sen rekommendationerna försvann, och det ska mycket till för mig att jobba hemifrån.
Men det ska givetvis inte vara något platstvång alla dagar i veckan. Jag har också förmånen att ha gångavstånd till jobbet, oklart hur min uppfattning skulle påverkas av pendling.
Man pratar om livskvalitet för att slippa pendla, nästan alla jag känner har ju jobbat hemma hela pandemin och de flesta av dom passar på att diska, tvätta, handla, se en film/tv, ta privatsamtal, hämta på dagis osv… på arbetstid. Förstår att man ser det som livskvalitet när ingen längre har koll på vad dom egentligen gör men produktiviteten borde störtdykt. Sen är väl alla olika bra på struktur och har olika arbetsmoral men handen på hjärtat, livskvalitet? Frihet kanske.
Personligen är möjlighet till distansarbete och kontroll över min tid avgörande för val av arbetsgivare. Då har jag ett jobb som kräver en del saker som inte kan göras på distans, men en hel del kan. Att jag inte ska kunna avgöra hur jag bäst sköter mitt jobb hade jag sett som en förolämpning. Nu har jag turen att ha en arbetsgivare som hängt med vad gäller rutiner för kommunikation så att hela maskineriet flyter på.
Med tanke på hur många ställen det funkar på måste man ju säga att det är en lednings/kulturfråga snarare än något som har med själva arbetslivet att göra
Jag jobbar 100% hemifrån och har gjort det på mina två senaste jobb. Skulle aldrig kunna tänka mig att börja jobba på ett kontor igen. Har tackat nej till flera jobb pga de inte varit öppna för WFH, vissa har erbjudit hybridlösningar där man får jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan, men det är heller inget för mig då jag bara jobbar för pengar, bryr mig inte om något fint kontor där man kan socialisera.
Jag åker till jobbet för att spela padel på lunchrasten.
Jag jobbar inom tech och är en person som älskade/älskar att vara på kontoret. Känner mig tusen gånger mer produktiv, tycker det är kul att lära känna fler än dom man sitter i möten med om dagarna, tycker mötet vid kaffemaskinen är fantastiskt.
Så för mig har pandemin varit rätt jobbig.
Och nu blir jag lite… är kränkt rätt ord? att det bara är de som aldrig vill tillbaka till ett kontor vars åsikter som spelar någon som helst roll.
Jag är supervillig att kompromissa och jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan för att jag förstår att det underlättar otroligt mycket för många att kunna jobba hemifrån. Men varför är det ingen som kan tänka sig jobba från kontoret 2-3 dagar i veckan som en kompromiss för att era kollegor mår bra av det?
Jag skulle hemskt gärna jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan. Men jag undrar om det här inte är lite önsketänkande från folk som VILL tro att det här är det nya normala. Absolut så kan det utgöra en konkurrenssfördel för företag som har svårt för att hitta folk, speciellt i tider då det är brist på arbetstagare. Men så fort arbetslösheten stiger och på företag som inte har några problem att fylla rekryteringsprocessen så kommer nog de flesta företagen luta mot att vilja ha folk på plats.
Hade tjommar på jobbet som tog pick och pack och köpte permanentboende i Småland under pandemin. Bara det att deras jobb ligger i Stockholmsområdet. Liknande scenario för de som står med en jycke som de köpte när de trodde att de skulle få jobba hemifrån föralltid. Nu har de ombetts att komma tillbaka. Blir intresssant att se om de hittar nya akademikerjobb i den småländska obygden eller om de får anpassa sig till livet som det var innan. En gång i tiden tackade de trots allt ja till jobb som var 100% på kontor.
Inte så mycket att kräva.
Jag ser hur man kan spara kontorsutrymme (och säkert skära ner på en del sociala fadäser och HR-ärenden) och vara ett miljövänligt alternativ men jag vägrar även tro att de flesta kan hålla samma produktivitet och faktiskt vara tillgängliga till samma grad.
Jag tror dock att det är hör för att stanna, men i de flesta fall som en mix.
Min arbetsgivare försökte tvinga tillbaka mig till kontoret efter 2 år av remote arbete, då försökte jag bryta kontraktet och då ändrade han sig illa kvickt
Vad är det som gör att arbetsgivare kommer välja att anställa folk bosatta i Sverige fortsatt om ingen ändå ska vara på kontoret? Anställ några vassa projektledare och anställ folk från vart som helst på jorden då. Borde inte det kapa kostnaderna en del (så länge verksamheten bedrivs i huvudsak på engelska)?
Mitt jobb började meningslöst gå från jobba hemma till mix, med mål att helt gå tillbaka till kontoret. Det fick mig att hitta ett nytt jobb som erbjöd 100% hemifrån, och lyckades dessutom dubbla min lön på köpet…
Jag sparar 2h om dan i pendlingstid och eftersom arbetsgivaren betalar resekostnader sparar jag ca 75 kr/dag åt företaget också och slipper betala för lunch i stan.
Vårt team har fysiskt halvdagsmöte en gång per månad då vi sitter och pratar med varandra vilket ger mycket mer än att “sitta jämte varandra” (medan man pratar/mailar/jobbar med andra) varje dag som vi gjorde innan…andra fysiska möten efter behov men det blir kanske 5 dagar i månaden…
Känner att jag får mer gjort, får mer tid till mitt liv och gillar jobbet bättre än innan. Har svårt att se att jag kommer acceptera något annat än “det som funkar bäst för mig och kollegorna” om jag får välja (det får jag sannolikt)…
Borde väll klassas som en löneförmån?. Så man borde ju inte förvänta sig lika hög lön.
31 comments
>Distansarbetet har blivit viktigare för Sveriges arbetstagare. I storstäder skulle var tredje tjänsteman överväga att säga upp sig från en tjänst som kräver att anställda jobbar på plats, visar en ny rapport.
Fysioterapeuten Tove Cederholm jobbar deltid från sin campervan och skulle aldrig kunna tänka sig att återgå till kontorsarbetet.
>– Två dagar i veckan är jag på kontoret. Men de dagar då jag arbetar mer administrativt, eller då jag lägger upp program och planerar föreläsningar, sköter jag allt arbete i bilen. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara fast på ett kontor 100 procent igen. Flexibiliteten och distansarbetet är A och O. Det blir en helt annan livskvalitet, säger Tove Cederholm.
>I undersökningen svarar var tredje tjänsteman som arbetat på distans under pandemin, att man skulle överväga att säga upp sig om deras arbetsgivare krävde heltidsarbete på kontoret. Av de tillfrågade skulle 11 procent säga upp sig. Nära var fjärde skulle överväga en ny arbetsgivare för att i större utsträckning få bestämma var och när de jobbar.
> Distansarbetet anses särskilt viktigt i storstadsområdena – i Stockholm och Malmö skulle mer än var tredje överväga att säga upp sig från yrken som kräver att anställda jobbar på plats, medan siffran ligger på 25 procent i Göteborg.
>– Men vi ser det att i övriga landet skulle knappt var femte tacka nej till ett jobb om arbetsgivaren nekar distansarbete, säger Peter Mellin.
>Enligt Johanna Langer, marknadschef på Sodexo, har det skett ett skifte i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare med mer fokus på individen.
>– I dag har arbetstagarna nya behov. Man värdesätter flexibilitet och att arbetsplatsen har sunda värderingar och att man får utvecklas på jobbet. Om företag ska locka talanger behöver man kunna erbjuda det för att fortsätta vara konkurrenskraftig på sikt, säger hon.
>För att möta behoven och kraven som uppstått i det nya arbetslivet hos både arbetstagare och chefer kan det vara viktigt att erbjuda alternativa arbetsplatser utanför hemmet, menar hon.
>– Konkurrensen om talangerna har hårdnat, och kraven från arbetstagarna har blivit högre. Kontoret är i dag för många främst en plats för socialt utbyte och kontorsdagarna för hybridarbetande medarbetare är tillfällen att mötas. Att även erbjuda andra förmåner som underlättar social interaktion kan bli en attraktiv del i arbetsgivarerbjudandet, säger hon.
>– Det känns allmänt som att den unga arbetskraften inte heller tar för givet att man ska jobba 100 procent i dag. Jag minns det från tidigare att folk gick i taket när jag ville arbeta 80 procent. ”Hur ska det bli med din pension”, ficka jag höra då. Men jag tror att unga prioriterar sin livskvalitet på ett annat sätt, att bara jobba hela sitt liv är inte kul. Vi vill ha mer balans, säger hon.
>Mer om studien ”Nya krav på arbetsgivare”
>I samarbete med Novus har Sodexo sedan hösten 2021 genomfört kvartalsvisa undersökningar för att mäta svenska tjänstemäns inställning till arbetslivet. I den senaste rapporten ”Nya krav på arbetsgivare när kampen om talangerna tätnar”, har Novus intervjuat drygt 1 000 svenska tjänstemän och 300 chefer om vad som får arbetstagare att trivas och motiveras på arbetet och hur benägna de är att byta jobb.
>överväga att säga upp sig
Det gör ju för fan folk dagligen. Det låter som ”om trump vinner flyttar jag till kanada”.
Jag undrar hur många som *faktiskt* kommer säga upp sig.
Jag gillar att jobba hemifrån, men om min arbetsgivare säger ”från och med nu jobbar vi på arbetsplatsen” så är det väl bara att åka in. Aldrig att jag riskar en ny provanställning och allt sån skit bara för att jag blivit lite bekväm med att kunna jobba hemifrån.
Jag har aldrig blivit av med jobbet, men jag brukar åtminstone ha en tanke på LAS och om det är strategiskt att byta jobb i vilken ekonomi som helst.
Det här med remote-jobb är i högsta grad det intressantaste steget för sveriges arbetsmarknad, då det kombinerar aspekten om sveriges trasiga bostadsmarknad och även det där med välbetalda jobb på landsbygden.
Just van dwellers kanske kan irritera landsbygdskommuner, för de hänger på deras allmänningar men betalar skatt där de har sin lägenhet i staden, troligtvis.
Fysioterapeut känns som ett yrke där WFH kan vara lite knepigt.
Jag jobbar i Stockholm och har en bit över en timme till kontoret enkel väg. Med lite förseningar i kollektivtrafiken (vilket det nästan alltid är) hamnar jag på 2.5h i pendlingstid om dagen.
Det är den största anledningen till att jag fortsatt vill / tänker jobba hemma 2-3 dagar i veckan.
Jobba ifrån campervan?! Lol. Den där drömmen är så felaktig att jag inte vet vart jag ska börja.
Moderna luffare.
Kontorsarbetare och bortskämda? Nämn en mer ikonisk duo!
Farsan jobbade hemma under Covid, hans team gick mest + i hela företaget (multinationellt företag).
Nu vill han fortsätta att jobba hemma, vilket han får året ut, sen får de förhandla vidare.
Tror personligen att jobba hemma kan vara en fördel för vissa eller många.
Det är dessutom ett måste om vi nu ska försöka med klimatet.
Kan det vara remote så bör det.
Jag hatar att jobba hemifrån. Ineffektivt, tråkigt och svårt att samarbeta med kollegor. Vill du din kollega något så måste du ringa eller skriva på teams istället för att bara gå bort eller ta det snabbt i förbifarten när man möts i korridoren.
Vissa är helt otroliga. Behöver kollegans hjälp, skriver på teams, 20 minuter inget svar… Ringer två gånger, han svarar på 3e för hans står och flippar burgare på terrassen.
När man jobbar så jobbar man. Ifall man vill ha mer ledigt så ta ledigt eller gå ned i arbetstid.
Tycker det är toppen att folk ställer krav på att få arbeta på det sätt som dom själva tycker funkar bäst. Det här med att sitta på kontoret fem dagar i veckan och bara vänta ut tiden innan man får gå hem tror jag är över iom de senaste åren, framtidens kontorsarbete kommer nog vara betydligt mer flexibelt. Skulle aldrig få för mig att byta till ett jobb som inte erbjuder samma flexibilitet som mitt nuvarande, det märks att fler tycker så eftersom arbetsgivare och rekryrerare idag är väldigt noga med att poängtera att tjänsterna som erbjuds är hybrida.
Jag kommer troligtvis söka mig ifrån mitt nuvarande jobb i höst när anställningsboomen kommer igång igen. Att kunna jobba hemma när man vill är guld värt när man prioriterar livet över jobbet. Helt sjukt och vara låst till ett skrivbord när vi har videosamtal som fungerar helt utmärkt.
Jag har jobbat från hemmakontoret mer eller mindre permanent i över 10 år, skulle aldrig välja någon annan lösning.
De flesta jag arbetar med direkt fick en rutin för distansarbete så till skillnad från många andra var arbetsomställningen under pandemin bara enbart positiv för mig.
Skönt att det finns lite mer variation. De som vill vara mer på kontor kommer söka sig till sådana arbetsplatser och de som vill jobba mer på distans kommer söka sig till sådana arbetsplatser.
Jag jobbar i Skåne men har familjen i Västra Götaland, om jag inte hade den flexibilitet jag nu har skulle jag knappt kunna träffa dem. Även under veckodagarna gör distansarbetet livet lättare när pendeln tar två timmar från min dag.
Om chefen sa att jag ska vara inne varje dag skulle jag börja leta efter ett nytt jobb.
Kanske distansjobb är det som räddar landsbygden?
Ja det lär bli vanligare att anställda efterfrågar det så i de fall där företagen slåss om kompetens kommer det nog helt klart bli standard.
Jag jobbade större delen utanför kontoret redan innan covid men efter covid har det blivit ännu mer eftersom hela koncernen har gått över till att inte ha fasta platser längre och inte arbetsplatser till alla anställda samtidigt. Passar min typ av arbete där arbetad tid är irrelevant och det är vad man levererar som är viktigt, personligen hade jag aldrig varit på kontoret på heltid.
Den stora utmaningen kommer vara hur man behåller gemenskap, samarbete osv, speciellt när man skall ta in nyexade som måste få inskolning med mera. Kommer också ställa högre krav på nya i branschen att visa sig kunniga och självgående snabbare.
Jag älskar att arbeta hemifrån. Effektivt och man får saker gjort. Vill någon få tag i dig? Skriv på Chatten så svarar jag när jag får tid/är klar med min nuvarande arbetsuppgift. Krävs det mer än några meddelanden? Boka ett möte.
Inga mer chefer/kollegor som sparkar in dörren och förstör mitt flow för att snacka skit eller fråga något som går att googla. De måste nu planera och motivera möten. Jag får nu mer gjort per vecka än någonsin innan.
Sen får man inte glömma all tid och pengar man sparar. Jag bor ca 1 timmes/4 mil pendlings från min arbetsplats. Per år sparar jag över 500 timmar och 50 000 kr genom att arbeta hemifrån.
Men för att svara på frågan, skulle jag säga upp mig om chefen skulle kräva att jag måste åka in? Nej, men det är något som jag skulle se som en stor fördel hos konkurrenterna.
Jag tror att det är viktigt, framförallt i längden, att man träffas fysiskt. Åtminstone känner jag att det blir mycket roligare att gå till jobbet om man faktiskt får interagera med kollegor. Detta att man bara kan gå förbi en kollega och diskutera saker snabbt, eller spåna vid kaffeautomaten, det har faktiskt större betydelse än man kan tro. Digital kommunikation har högre tröskel och inte samma interaktivitet. Det fysiska miljöombytet är också väldigt viktigt både för mitt psykiska välmående och min jobbprestation, jag vill känna att hemma är en plats där man är ledig. Därför har jag jobbat på plats varenda (frisk) dag sen rekommendationerna försvann, och det ska mycket till för mig att jobba hemifrån.
Men det ska givetvis inte vara något platstvång alla dagar i veckan. Jag har också förmånen att ha gångavstånd till jobbet, oklart hur min uppfattning skulle påverkas av pendling.
Man pratar om livskvalitet för att slippa pendla, nästan alla jag känner har ju jobbat hemma hela pandemin och de flesta av dom passar på att diska, tvätta, handla, se en film/tv, ta privatsamtal, hämta på dagis osv… på arbetstid. Förstår att man ser det som livskvalitet när ingen längre har koll på vad dom egentligen gör men produktiviteten borde störtdykt. Sen är väl alla olika bra på struktur och har olika arbetsmoral men handen på hjärtat, livskvalitet? Frihet kanske.
Personligen är möjlighet till distansarbete och kontroll över min tid avgörande för val av arbetsgivare. Då har jag ett jobb som kräver en del saker som inte kan göras på distans, men en hel del kan. Att jag inte ska kunna avgöra hur jag bäst sköter mitt jobb hade jag sett som en förolämpning. Nu har jag turen att ha en arbetsgivare som hängt med vad gäller rutiner för kommunikation så att hela maskineriet flyter på.
Med tanke på hur många ställen det funkar på måste man ju säga att det är en lednings/kulturfråga snarare än något som har med själva arbetslivet att göra
Jag jobbar 100% hemifrån och har gjort det på mina två senaste jobb. Skulle aldrig kunna tänka mig att börja jobba på ett kontor igen. Har tackat nej till flera jobb pga de inte varit öppna för WFH, vissa har erbjudit hybridlösningar där man får jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan, men det är heller inget för mig då jag bara jobbar för pengar, bryr mig inte om något fint kontor där man kan socialisera.
Jag åker till jobbet för att spela padel på lunchrasten.
Jag jobbar inom tech och är en person som älskade/älskar att vara på kontoret. Känner mig tusen gånger mer produktiv, tycker det är kul att lära känna fler än dom man sitter i möten med om dagarna, tycker mötet vid kaffemaskinen är fantastiskt.
Så för mig har pandemin varit rätt jobbig.
Och nu blir jag lite… är kränkt rätt ord? att det bara är de som aldrig vill tillbaka till ett kontor vars åsikter som spelar någon som helst roll.
Jag är supervillig att kompromissa och jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan för att jag förstår att det underlättar otroligt mycket för många att kunna jobba hemifrån. Men varför är det ingen som kan tänka sig jobba från kontoret 2-3 dagar i veckan som en kompromiss för att era kollegor mår bra av det?
Jag skulle hemskt gärna jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan. Men jag undrar om det här inte är lite önsketänkande från folk som VILL tro att det här är det nya normala. Absolut så kan det utgöra en konkurrenssfördel för företag som har svårt för att hitta folk, speciellt i tider då det är brist på arbetstagare. Men så fort arbetslösheten stiger och på företag som inte har några problem att fylla rekryteringsprocessen så kommer nog de flesta företagen luta mot att vilja ha folk på plats.
Hade tjommar på jobbet som tog pick och pack och köpte permanentboende i Småland under pandemin. Bara det att deras jobb ligger i Stockholmsområdet. Liknande scenario för de som står med en jycke som de köpte när de trodde att de skulle få jobba hemifrån föralltid. Nu har de ombetts att komma tillbaka. Blir intresssant att se om de hittar nya akademikerjobb i den småländska obygden eller om de får anpassa sig till livet som det var innan. En gång i tiden tackade de trots allt ja till jobb som var 100% på kontor.
Inte så mycket att kräva.
Jag ser hur man kan spara kontorsutrymme (och säkert skära ner på en del sociala fadäser och HR-ärenden) och vara ett miljövänligt alternativ men jag vägrar även tro att de flesta kan hålla samma produktivitet och faktiskt vara tillgängliga till samma grad.
Jag tror dock att det är hör för att stanna, men i de flesta fall som en mix.
Min arbetsgivare försökte tvinga tillbaka mig till kontoret efter 2 år av remote arbete, då försökte jag bryta kontraktet och då ändrade han sig illa kvickt
Vad är det som gör att arbetsgivare kommer välja att anställa folk bosatta i Sverige fortsatt om ingen ändå ska vara på kontoret? Anställ några vassa projektledare och anställ folk från vart som helst på jorden då. Borde inte det kapa kostnaderna en del (så länge verksamheten bedrivs i huvudsak på engelska)?
Mitt jobb började meningslöst gå från jobba hemma till mix, med mål att helt gå tillbaka till kontoret. Det fick mig att hitta ett nytt jobb som erbjöd 100% hemifrån, och lyckades dessutom dubbla min lön på köpet…
Jag sparar 2h om dan i pendlingstid och eftersom arbetsgivaren betalar resekostnader sparar jag ca 75 kr/dag åt företaget också och slipper betala för lunch i stan.
Vårt team har fysiskt halvdagsmöte en gång per månad då vi sitter och pratar med varandra vilket ger mycket mer än att “sitta jämte varandra” (medan man pratar/mailar/jobbar med andra) varje dag som vi gjorde innan…andra fysiska möten efter behov men det blir kanske 5 dagar i månaden…
Känner att jag får mer gjort, får mer tid till mitt liv och gillar jobbet bättre än innan. Har svårt att se att jag kommer acceptera något annat än “det som funkar bäst för mig och kollegorna” om jag får välja (det får jag sannolikt)…
Borde väll klassas som en löneförmån?. Så man borde ju inte förvänta sig lika hög lön.