Allt oftare hörs argumentet i klimatdebatten att Sveriges utsläpp är obetydliga, och att vi självplågar oss i onödan med omställande åtgärder. Men stämmer det verkligen att vi är så skuldfria? DN:s Kristofer Ahlström bad klimatforskare syna resonemanget.
– De flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen, säger Maria Wolrath Söderberg, som forskar på klimatargumentation.
Det är partiledardebatt i SVT:s Agenda den 8 maj och samtalet handlar om klimat och energi. På nyheterna har det pratats om Indiens brutala rekordhetta, temperaturer uppemot 50 grader där fåglar faller döda till marken. Klimatforskare säger att det testar gränserna för mänsklig överlevnad.
Men den svenska klimatdebatten berörs inte av det, tycker Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
”Man pratar om temperaturen i Indien. Det påverkar inte temperaturen i Indien över huvud taget att vi självplågar oss här i Sverige”, säger han. Han menar att de svenska utsläppen i ett globalt perspektiv är obetydligt små, och att den svenska klimatomställningen därför är onödigt sträng.
Argumentet om Sveriges litenhet har återkommit i klimatfrågan allt oftare på senare tid. Moderaten Henrik Sundström skrev i höstas på Twitter: ”Berätta vad Sverige kan göra för att ’lösa klimatkrisen’? Vi är en fluglort jämförelsevis. Om hela Sverige försvann hade det inte gjort någon skillnad.”
– Det är en retorik som är lockande eftersom man förskjuter ansvaret, vilket många nog upplever som skönt. De rikaste i världen, som också är de som släpper ut mest per capita, kan med de argumenten försvara sina privilegier och behöver inte ta jobbiga politiska beslut om omställning för klimatet.
Det säger Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik som forskar på klimatargumentation. Hon kallar det här resonemanget för ”minimeringsargumentet”.
Att man mäter sig mot andra är förvisso en naturlig del av mänsklighetens kognition, säger hon.
– Genom att jämföra skapar vi ordning i tillvaron, men det blir väldigt tokigt när man gör det på det sättet – det går ju alltid att hitta någon som är värre.
Vill man ändå prata jämförelser blir det inte så smickrande för Sveriges del. Om alla på planeten levde med svenskarnas konsumtions- och livsstilsvanor skulle det krävas fler än fyra jordklot för att motsvara förbrukningen av resurser, visar Världsnaturfondens siffror. Sverige har det femtonde största ekologiska avtrycket i världen.
– Jag har hört en del föreslå att eftersom vi har så mycket växtlighet i Sverige som tar hand om koldioxiden så skulle vi få tillgodoräkna oss det, så att vi kan släppa ut mer än andra. Med den logiken får de boende i Sahara knappt andas eftersom det innebär utsläpp, så det är en mycket märklig tanke.
Även om utsläppen som sker inom Sveriges gränser är relativt små inkluderas i de siffrorna inte import, sjöfart eller utrikesflyg – och svenskar flyger fem gånger mer än den genomsnittliga världsmedborgaren. Enligt Naturvårdsverket sker mer än hälften av svenskarnas utsläpp utomlands, eftersom vi importerar och flyger så mycket, men i den officiella statistiken har de utsläppen tidigare inte synts.
Nu har man däremot börjat föra statistik över helheten av utsläpp som vi orsakar med vår konsumtion – då blir det än tydligare att vi med råge överskrider vårt utsläppsutrymme. Dessutom visar DN:s granskning nyligen att av de 87 miljömål som Sverige satt upp de senaste 50 åren har vi bara klarat en fjärdedel.
– Sverige har haft en position som föregångsland för klimat och hållbarhet men det håller vi på att tappa. I stället hävdar vi att andra måste gå före för att vi är så obetydliga. Samtidigt kan vi knappast begära att exempelvis indier begränsar sina vanor när de redan ligger på 1,8 ton koldioxid per capita – det är ju de siffrorna vi måste ner i! Svenskar har 9 ton per capita. Om vi bekymrar oss för indiernas utsläpp men själva inte är villiga att minska våra tappar vi vår viktigaste förmåga att påverka, och våra argument förlorar sin styrka, säger Maria Wolrath Söderberg.
Att Sverige har så få medborgare, tio miljoner, och därför inte skulle behöva tygla sina utsläpp är också ett argument som används. Men det finns 145 länder med färre invånare än Sverige, så om vi är för små skulle även 60 procent av världens länder inte behöva åtgärda sina utsläpp. Kort sagt: det går alltid att bryta ner det i mindre siffror så att jämförelserna blir mer smickrande. Det menar Kjell Vowles, klimatforskare på Chalmers i Göteborg.
– Inom Kina går det att bryta ner det på samma sätt, att Beijings utsläpp inte spelar någon roll, eller att en viss delstat i USA skulle vara undantagen för att den är så liten. Frågan är då vilka som inte är för små för att göra skillnad?
En rapport från tankesmedjan Institute for strategic dialogue, ISD, visar hur liknande taktik användes under FN:s klimatmöte i Glasgow i höstas.
– Här kallar de argumentet för ”absolutism”, och ser hur det förekom flitigt i sociala medier såväl i det globala nord som i länder som Kina och Indien. Alltså att ingen vill ta på sig ansvaret, utan pekar finger på någon annan, säger Vowles.
Kina är det land som oftast förs fram vid jämförelser, och kritiker av Greta Thunbergs klimataktivism menar att hon medvetet väljer att inte nämna Kina, som är landet med störst utsläpp i världen.
– Samtidigt har Greta Thunberg blivit föremål för en offentlig statlig desinformationskampanj i Kina, som anklagar henne just för att säga åt Kina vad Kina ska göra men inte bry sig om Sverige, säger Vowles.
– Och vi vet också hur hon har attackerats på liknande sätt av såväl Trump och Bolsonaro som Macron, och det är tydligt att alla försöker skjuta ifrån sig ansvaret att agera genom att peka finger på någon annan.
Argumentet att svenska utsläpp är så små att en omställning inte skulle göra skillnad för klimatet ekar av retoriken som förekom efter pandemin: att de sju procenten som utsläppen gick ned 2020 var så små att livsstilsförändringar därför inte skulle spela någon roll.
– Men det var en historisk utsläppsminskning, som var nära 15 procent under mars månad det året då de ekonomiska hjulen till stor del slutade snurra i världen – och om det anses vara för litet för att ha betydelse, när blir någonting då tillräckligt stort för att vara betydelsefullt?
Att politikerna inte vågar påpeka att det kommer att krävas en omställning i vårt sätt att leva för att minska utsläppen beror på att man är rädd för att skrämma bort väljare, säger Maria Wolrath Söderberg.
– På en partiledardebatt i höstas blev det exceptionellt tydligt. Programledarna jämförde med pandemin: då infördes begränsningar, är det omöjligt att göra detsamma för klimatet? Inte en min rördes. Till sist räckte Miljöpartiets Per Bolund upp ett finger men tog snart ned det med kommentaren att det inte kommer behövas begränsningar, vi kommer vilja leva annorlunda för att det är så lockande.
– Hittills har debatten låtit så, att det ska vara lockande. Det ska inte vara pekpinnar, inget skammande. Men mina forskarkollegor brukar säga att mer än hälften av omställningen måste ske genom att vi ändrar våra beteenden och faktiskt avstår saker: att vi konsumerar mindre, reser mindre, äter mindre kött och så vidare. Det är ett generalproblem i klimatdebatten och politiken att nästan ingen vågar säga det.
De som väljer att avstå gör det inte för att det är lockande, säger Wolrath Söderberg, utan för att deras samvete säger att det är det rätta. Ofta är barn inblandade i ekvationen: att man vill kunna se dem i ögonen.
– Men när man väl har ändrat beteende infinner sig ofta ett inre lugn, visar det sig. Efteråt kan de säga att det inte var så farligt. Man ska komma ihåg att det har varit en extrem ökning av utsläpp på 30 år, men det innebär inte att människor levde i nöd på 70-talet. Man hade ett visst mått av välstånd men till en bråkdel av utsläppen vi har i dag.
Nä, inte kan man resonerara så. Hur menar man? Alla som kan göra nåt för att få ner utsläppen bör göra det, små länder, stora länder, mittemellanländer.. och varje organisation, företag, myndighet och enskild människa. Det är bråttom och alla bör göra det de kan. Så ere ba.
Släpper svensken ut mer än vad som är hållbart om man slår ut det jämt fördelat över jordens befolkning, så har vi en skyldighet att minska våra utsläpp till hållbara nivåer. Våra utsläpp är inte så obetydliga som toppskiktet vill få oss att tro.
Industriella revolutionen var ett misstag
Sveriges utsläpp har i dagsläget en minimal påverkan
Däremot jobbar Sveriges beslutsfattare mot att säkra sina löner och röster
Att som tex visa hävdar att en vilken är utsläppsfri är ju helt ointressant.
Det som är intressant är vilken miljöbelastning det har totalt för att kunna tex 10 ml i en elbil
Vilken miljöpåverkan har:
Fabriken som gör bullarna?
Framförandet av ädelmetaller som används i bilarna?
Fabrikerna som tillverkar de olika delarna till bilarna?
Slitaget på väggarna?
Ellen som bilarna ladda med osv
Det finns olika beräknar och jämförelser på hur stor miljöpåverkan Sverige har, beroende på hur man räknar och vad man räknar in som plus för miljön osv
Enligt olika beräkningar så skulle miljöbelastning som Sverige idag har inte märkas om den förvann
Beroende på hur man räknar skulle värderna var precis som innan Sverige raderades efter allt från 30 minuter till 48 timmar
5 comments
Allt oftare hörs argumentet i klimatdebatten att Sveriges utsläpp är obetydliga, och att vi självplågar oss i onödan med omställande åtgärder. Men stämmer det verkligen att vi är så skuldfria? DN:s Kristofer Ahlström bad klimatforskare syna resonemanget.
– De flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen, säger Maria Wolrath Söderberg, som forskar på klimatargumentation.
Det är partiledardebatt i SVT:s Agenda den 8 maj och samtalet handlar om klimat och energi. På nyheterna har det pratats om Indiens brutala rekordhetta, temperaturer uppemot 50 grader där fåglar faller döda till marken. Klimatforskare säger att det testar gränserna för mänsklig överlevnad.
Men den svenska klimatdebatten berörs inte av det, tycker Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
”Man pratar om temperaturen i Indien. Det påverkar inte temperaturen i Indien över huvud taget att vi självplågar oss här i Sverige”, säger han. Han menar att de svenska utsläppen i ett globalt perspektiv är obetydligt små, och att den svenska klimatomställningen därför är onödigt sträng.
Argumentet om Sveriges litenhet har återkommit i klimatfrågan allt oftare på senare tid. Moderaten Henrik Sundström skrev i höstas på Twitter: ”Berätta vad Sverige kan göra för att ’lösa klimatkrisen’? Vi är en fluglort jämförelsevis. Om hela Sverige försvann hade det inte gjort någon skillnad.”
– Det är en retorik som är lockande eftersom man förskjuter ansvaret, vilket många nog upplever som skönt. De rikaste i världen, som också är de som släpper ut mest per capita, kan med de argumenten försvara sina privilegier och behöver inte ta jobbiga politiska beslut om omställning för klimatet.
Det säger Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik som forskar på klimatargumentation. Hon kallar det här resonemanget för ”minimeringsargumentet”.
Att man mäter sig mot andra är förvisso en naturlig del av mänsklighetens kognition, säger hon.
– Genom att jämföra skapar vi ordning i tillvaron, men det blir väldigt tokigt när man gör det på det sättet – det går ju alltid att hitta någon som är värre.
Vill man ändå prata jämförelser blir det inte så smickrande för Sveriges del. Om alla på planeten levde med svenskarnas konsumtions- och livsstilsvanor skulle det krävas fler än fyra jordklot för att motsvara förbrukningen av resurser, visar Världsnaturfondens siffror. Sverige har det femtonde största ekologiska avtrycket i världen.
– Jag har hört en del föreslå att eftersom vi har så mycket växtlighet i Sverige som tar hand om koldioxiden så skulle vi få tillgodoräkna oss det, så att vi kan släppa ut mer än andra. Med den logiken får de boende i Sahara knappt andas eftersom det innebär utsläpp, så det är en mycket märklig tanke.
Även om utsläppen som sker inom Sveriges gränser är relativt små inkluderas i de siffrorna inte import, sjöfart eller utrikesflyg – och svenskar flyger fem gånger mer än den genomsnittliga världsmedborgaren. Enligt Naturvårdsverket sker mer än hälften av svenskarnas utsläpp utomlands, eftersom vi importerar och flyger så mycket, men i den officiella statistiken har de utsläppen tidigare inte synts.
Nu har man däremot börjat föra statistik över helheten av utsläpp som vi orsakar med vår konsumtion – då blir det än tydligare att vi med råge överskrider vårt utsläppsutrymme. Dessutom visar DN:s granskning nyligen att av de 87 miljömål som Sverige satt upp de senaste 50 åren har vi bara klarat en fjärdedel.
– Sverige har haft en position som föregångsland för klimat och hållbarhet men det håller vi på att tappa. I stället hävdar vi att andra måste gå före för att vi är så obetydliga. Samtidigt kan vi knappast begära att exempelvis indier begränsar sina vanor när de redan ligger på 1,8 ton koldioxid per capita – det är ju de siffrorna vi måste ner i! Svenskar har 9 ton per capita. Om vi bekymrar oss för indiernas utsläpp men själva inte är villiga att minska våra tappar vi vår viktigaste förmåga att påverka, och våra argument förlorar sin styrka, säger Maria Wolrath Söderberg.
Att Sverige har så få medborgare, tio miljoner, och därför inte skulle behöva tygla sina utsläpp är också ett argument som används. Men det finns 145 länder med färre invånare än Sverige, så om vi är för små skulle även 60 procent av världens länder inte behöva åtgärda sina utsläpp. Kort sagt: det går alltid att bryta ner det i mindre siffror så att jämförelserna blir mer smickrande. Det menar Kjell Vowles, klimatforskare på Chalmers i Göteborg.
– Inom Kina går det att bryta ner det på samma sätt, att Beijings utsläpp inte spelar någon roll, eller att en viss delstat i USA skulle vara undantagen för att den är så liten. Frågan är då vilka som inte är för små för att göra skillnad?
En rapport från tankesmedjan Institute for strategic dialogue, ISD, visar hur liknande taktik användes under FN:s klimatmöte i Glasgow i höstas.
– Här kallar de argumentet för ”absolutism”, och ser hur det förekom flitigt i sociala medier såväl i det globala nord som i länder som Kina och Indien. Alltså att ingen vill ta på sig ansvaret, utan pekar finger på någon annan, säger Vowles.
Kina är det land som oftast förs fram vid jämförelser, och kritiker av Greta Thunbergs klimataktivism menar att hon medvetet väljer att inte nämna Kina, som är landet med störst utsläpp i världen.
– Samtidigt har Greta Thunberg blivit föremål för en offentlig statlig desinformationskampanj i Kina, som anklagar henne just för att säga åt Kina vad Kina ska göra men inte bry sig om Sverige, säger Vowles.
– Och vi vet också hur hon har attackerats på liknande sätt av såväl Trump och Bolsonaro som Macron, och det är tydligt att alla försöker skjuta ifrån sig ansvaret att agera genom att peka finger på någon annan.
Argumentet att svenska utsläpp är så små att en omställning inte skulle göra skillnad för klimatet ekar av retoriken som förekom efter pandemin: att de sju procenten som utsläppen gick ned 2020 var så små att livsstilsförändringar därför inte skulle spela någon roll.
– Men det var en historisk utsläppsminskning, som var nära 15 procent under mars månad det året då de ekonomiska hjulen till stor del slutade snurra i världen – och om det anses vara för litet för att ha betydelse, när blir någonting då tillräckligt stort för att vara betydelsefullt?
Att politikerna inte vågar påpeka att det kommer att krävas en omställning i vårt sätt att leva för att minska utsläppen beror på att man är rädd för att skrämma bort väljare, säger Maria Wolrath Söderberg.
– På en partiledardebatt i höstas blev det exceptionellt tydligt. Programledarna jämförde med pandemin: då infördes begränsningar, är det omöjligt att göra detsamma för klimatet? Inte en min rördes. Till sist räckte Miljöpartiets Per Bolund upp ett finger men tog snart ned det med kommentaren att det inte kommer behövas begränsningar, vi kommer vilja leva annorlunda för att det är så lockande.
– Hittills har debatten låtit så, att det ska vara lockande. Det ska inte vara pekpinnar, inget skammande. Men mina forskarkollegor brukar säga att mer än hälften av omställningen måste ske genom att vi ändrar våra beteenden och faktiskt avstår saker: att vi konsumerar mindre, reser mindre, äter mindre kött och så vidare. Det är ett generalproblem i klimatdebatten och politiken att nästan ingen vågar säga det.
De som väljer att avstå gör det inte för att det är lockande, säger Wolrath Söderberg, utan för att deras samvete säger att det är det rätta. Ofta är barn inblandade i ekvationen: att man vill kunna se dem i ögonen.
– Men när man väl har ändrat beteende infinner sig ofta ett inre lugn, visar det sig. Efteråt kan de säga att det inte var så farligt. Man ska komma ihåg att det har varit en extrem ökning av utsläpp på 30 år, men det innebär inte att människor levde i nöd på 70-talet. Man hade ett visst mått av välstånd men till en bråkdel av utsläppen vi har i dag.
Nä, inte kan man resonerara så. Hur menar man? Alla som kan göra nåt för att få ner utsläppen bör göra det, små länder, stora länder, mittemellanländer.. och varje organisation, företag, myndighet och enskild människa. Det är bråttom och alla bör göra det de kan. Så ere ba.
Släpper svensken ut mer än vad som är hållbart om man slår ut det jämt fördelat över jordens befolkning, så har vi en skyldighet att minska våra utsläpp till hållbara nivåer. Våra utsläpp är inte så obetydliga som toppskiktet vill få oss att tro.
Industriella revolutionen var ett misstag
Sveriges utsläpp har i dagsläget en minimal påverkan
Däremot jobbar Sveriges beslutsfattare mot att säkra sina löner och röster
Att som tex visa hävdar att en vilken är utsläppsfri är ju helt ointressant.
Det som är intressant är vilken miljöbelastning det har totalt för att kunna tex 10 ml i en elbil
Vilken miljöpåverkan har:
Fabriken som gör bullarna?
Framförandet av ädelmetaller som används i bilarna?
Fabrikerna som tillverkar de olika delarna till bilarna?
Slitaget på väggarna?
Ellen som bilarna ladda med osv
Det finns olika beräknar och jämförelser på hur stor miljöpåverkan Sverige har, beroende på hur man räknar och vad man räknar in som plus för miljön osv
Enligt olika beräkningar så skulle miljöbelastning som Sverige idag har inte märkas om den förvann
Beroende på hur man räknar skulle värderna var precis som innan Sverige raderades efter allt från 30 minuter till 48 timmar
Så nej Sverige har ingen gigantisk påverkan