För några veckor sedan sålde jag min gamla telefon på blocket. Jag satte priset till 600 kronor. Det var en Samsung med några år på nacken, men fortfarande fullt funktionell. Jag har tagit väl hand om den. Priset jag satt var dessutom förhållandevis billigt i jämförelse med vad andra motsvarande telefoner gick för.

Jag fick ett flertal förfrågningar om att köpa telefonen, vilket också bekräftade för mig att priset jag satt egentligen var lite för lågt. Jaja, tänkte jag. Jag hade inte planerat att sälja den egentligen så alla pengar man får in hjälper väl till lite grann i kassan.

Jag får ett meddelande från några som är i samma stad som jag, som vill köpa telefonen. De befinner sig på sjukhuset och jag erbjuder mig att gå dit och lämna telefonen. De vill först pruta ner priset till 500 kronor, men jag håller fast vid 600 då det redan är lågt och jag fått ett flertal förfrågningar på det priset. Min bedömning är alltså att jag kommer kunna sälja den för det så jag vill inte gå lägre.

När jag väl kommer dit börjar de på ett väldigt karismatiskt sätt förklara hur svårt de just nu har det. En släkting (som för närvarande är på plats klädd i sjukhuskläder) har precis lagts in med KOL och andra sjukdomar. Han kunde inte hitta sin telefon och behövde desperat få tag på en. Kvinnan som jag främst pratar med säger att hon bara har 500 kronor här men att hon “lovar att hon kommer betala resten på fredag”. Till att börja med står jag fast vid vad jag har sagt. 600 kronor nu, eller ingenting. Men jag börjar väl inse att de fakiskt har ett stort behov av en telefon. Man blir ju inte inlagd på sjukhus för att blåsa någon på lite pengar. Alla där (totalt fyra personer i samma släkt) lovade mig på heder och samvete att jag skulle få resterande summa på fredag. Så jag gav med mig. De räckte fram 400 kronor (ja, 100 kronor mindre än vad de sa de skulle betala på plats), och jag lämnades med en osäker känsla. Hade jag nyss blivit blåst?

Som ni säker kan gissa kom de där tvåhundra kronorna aldrig in på mitt konto och jag förmodar att de inte gör det framöver heller.

Det är tråkigt när man är med om situationer som dessa. Man vill ju så gärna kunna lita på sina medmänniskor. Detta var väl ändå en förhållandevis billig läxa för mig, så jag är trots allt tacksam att jag kunde lära mig den på ett ganska så smärtfritt sätt. Det var ett bra sätt för mig att få uppleva gaslighting och väloljade lögner i praktiken.

[Detta skrev jag till dem nu idag för de som är intresserade.](https://imgur.com/wRZy3Bd)

tldr:Blev blåst på 200kr när jag sålde min gamla telefon för att jag litade på att de skulle swisha mig resten av priset “när pensionen kommer in”.

Edit: Felaktigt formaterad länk

12 comments

  1. Jag skulle hellre stampat sönder telefonen än att bli blåst på den. Hade varit bättre om du annonserat från början att du tänkt ge bort den. Då hade det känts bättre nu.

  4. Om man behöver en billig telefon snabbt så går man väl och köper en för 300kr? Du var väldigt naiv som gick på detta men jag vill inte att du mår dåligt över det då du verkar vara en snäll person och det finns ingen skam i att försöka hjälpa sina medmänniskor.

  6. Tråkigt men inte ovanligt att man stöter på jobbiga människor vid försäljning. Jag har lärt mig att man får vara lite bestämd. Så fort någon är lite besvärlig så avbryter jag försäljningen. Är det flera som är intresserade så säljer jag till den som kommer först och betalar direkt.

    Den värsta försäljningen var en iPhone som jag hade nollställt. När personen kommer och skall köpa vill han försäkra sig att den fungerar helt och vill logga in med ett Apple-id. Här borde jag stoppat honom. Efter mer än en timme med honom där jag är extremt tålmodig och han blir mer och mer rabiat så ångrar han köpet och går. Då upptäcker jag att han lösenordsskyddat min telefon. Jag försöker ringa honom, jag letar upp hans frus nummer och sms:ar. Nu börjar tre dagar av Kafkaliknande konversationer med honom och hans fru. Jag ber om att få lösenordet:

    -”nej man skall aldrig lämna ut lösenord via sms vi måste träffas.”

    -”nej jag vill ju köpa telefonen jag måste bara veta min sons Apple-id det är han som skall ha telefonen.”

    -”nej jag ringde min gamla arbetskamrats dotter som är jurist inom denna bransch och hon säger att en telefon inte kan lösenordsskyddad med ett halv-färdigt Apple-id så du kan bara starta om telefonen.”(ordagrant citat)

    Han höll min telefon gisslan i tre dagar men tillslut betalade han för den. Men efter detta är jag strikt tills jag fått pengar på kontot, därefter är jag gärna snäll och hjälpsam.

  7. Skippa Blocket, bara skit. Hade du lagt ut den på Tradera hade du fått ett marknadsmässigt pris och sen skickat den. Ingen kontakt med folk, inga snyfthistorier om att dom inte kan betala, ingen som prutar, möjligtvis någon fråga innan avslutad auktion.

  8. Bästa med att ha spelat Runescape är att man blir mycket bättre på att inte falla för bedrägeri. Lärde sig den svåra vägen i spelet så åker man inte dit irl

  9. Vissa människor upplever ett rus av att kunna lura andra. Spelar ingen roll om det är på 200k eller 20 spänn. Akten att bedra gör dem lyckliga.

  10. Varför skickar du inte en påminnelse till personen du sålde telefonen till? Det har bara gått två dagar. Han eller hon kanske glömt.

Leave a Reply