” Efter decennier av ekonomiskt goda tider väntar mindre pengar för de allra flesta. Men hur kommer olika generationer klara av tuffare tider? Generationsforskaren Anders Parment säger att vissa är bättre rustade än andra – och i synnerhet en generation kan få det tufft i lågkonjunkturen.
\[..\]
De senaste 20 åren har hushållens disponibla inkomster ökat kraftigt. De gamla idealen om att lära barnen att vara förberedda på tuffare tider försvann, efter en lång period av högkonjunktur. Det har präglat 1990-talister och yngre, enligt Anders Parment.
– Många har inte behövt betala hemma eller tanka bilen när man lånar den. Föräldrarna kanske betalar semestern för barnet och pojk- eller flickvännen. ”Kom ut till landet, vi betalar tågresan”.
[https://omni.se/bortskamda-unga-kan-fa-det-tufft-i-en-lagkonjunktur/a/JxK2v4](https://omni.se/bortskamda-unga-kan-fa-det-tufft-i-en-lagkonjunktur/a/JxK2v4)
​
Är benägen att hålla med. Vi som är födda på 90-talet eller senare har i de flesta fall vuxit upp under förhållanden där curling varit ett vanligt inslag och där man inte behövt lära sig att förbereda sig inför hårdare tider.
Så hur står sig de yngre inför en lågkonjunktur? Generationsforskaren Anders Parment menar att de yngre kommer få det tuffare. Håller ni med?
Hur ser det ut bland de i er omgivning? Jag märker själv att många inte alls är särskilt rustade. Vet en hel del som aldrig sparar pengar och som fortfarande är beroende av att det finns anhöriga som “bailar” ut dem när det blåser tungt ekonomiskt. Man måste ju “leva” och visa att man är “Yolo” och inte vara snål. Framtidstänket är inte av den karaktär som funnits hos tidigare generationer.
36 comments
Skönt att man växt upp fattigt och numera sparar 40% av lönen.
Suck, fem år till som arbetssökande då.
För mig så slutade föräldrarna betala för lyxen när jag var 19 och sedan dess är den enda hjälpen dom ger mat och hus rum om saker går så mycket söder ut. Inge lån eller kontanter etc. Sen kan dom komma med 50 lax när man köpt ett ställe som inflyttnings present.
Är nog bättre så för man vet att man inte kan fråga om pengar.
Jag vet inte, jag tycker kontantinsatskravet och hela FIRE-trenden fast skapat en grupp nitiska småsparare i samma generation. Men de kanske är förhållandevis få.
Är 90-talist, sparar minst 20-30% av lönen varje månad. Om jag behöver ringa mina föräldrar för att baila ut mig så har något gått så inihelvete snett, typ kidnappad av brasilianska maffian-snett.
Medborgarlön inom en snar framtid håller jag tummarna för eller V’s förslag på 6 timmars arbetsdag.
Gubbig take om den degenererade ungdomen.
Vadå, kan man inte leva på alla likes som man samlat på sig genom att godhetssignalera genom åren?
> bortskämda unga
Inte fan behövde mina päron belåna sig upp till öronen för att ha nånstans att bo. Det är 60- och 70-talisterna som åkt snålskjuts.
Jag jobbar inte och vägrar jobba i dagens jobbmiljö.
Nu är jag visserligen 80-talist men artikeln gör mig ändå lite förbannad. Jag kom ut på arbetsmarknaden i finanskrisen. Jag har jobbat, sparat, amorterat och renoverat mig till att kunna bo schysst. Till skillnad från artikelförfattarens generation som kunde hyra en lägenhet utan kö och sen köpa loss den till kraftigt underpris. Min generation har som relativt unga och oetablerade på arbetsmarknaden genomlevt coronakrisen. Inte jag, men många jag känner, fick en rejäl ekonomisk smäll av det. Medan artikelförfattarens generation har jobbat 60% med 94% lön och suttit tryggt med fast anställning sedan 20 år tillbaka. När verkligheten nu ofrånkomligen kommer ikapp det faktum att endast 60% har producerats resulterar det i inflation och då sitter det här dumma jävla djuret och skriver en krönika om att den generation som betalat det högsta priset är bortskämda när notan kommer. Det här dravlet har jag hört flera gånger förut och sanningen är att det är precis tvärtom. Vi som är födda kring 1990 föddes lagom till att notan för välfärdsfesten på 60-70-80 talet kom in till bordet medan sådana som artikelförfattaren sitter mätt och glad i sin avbetalda villa och gottar sig i schyssta pensionsavtal som vi i kommande generationer betalar för men förmodligen aldrig kommer få ta del av. Det äcklar mig verkligen när bortskämda dumma jävlar som inte förstår ett skit av hur verkligheten ser ut ska sitta och tala om för mig att jag tillhör en “bortskämd generation”. Det motsvarar en fet svinpackad gubbjävel på en efterfest som har druckit och ätit upp precis allt och inte orkar ställa sig upp längre och säger till frugan som just kom hem att hon är lat som inte orkar ge honom den sista ölen i kylskåpet. Anders Parment borde få ett stenhårt knytnävsslag i magen.
Fast va? Det här är väl ett påstående som skulle se jävligt mycket intressantare ut om man hade lite data?
Liksom, hur väger han faktorn “de är bortskämda” mot, till exempel, “de utexades i en finanskris och i ett skede där staten gav bort pengar till folk som kunde köpa bostadsrätter”?
Eller typ, “många har inte behövt betala hemma” kontra “de bor hemma och har ingen möjlighet att bygga upp kapital eftersom skatten är 50%”?
Känns nästan som att en marknadsföringsforskare inte är rätt person att fråga.
Fast är inte många barn “curlade” för att det idag är svårt att leva det liv som tidigare generation kunde leva, utan ekonomisk hjälp av föräldrar? Många är ju studenter t.ex., medan många i tiidgare generationer kunde få jobb direkt och köpa en billig bostad, bensinen var billigare, etc. Då är det klart att föräldrar erbjuder att betala tåg om alternativet är att barnet annars inte kan hälsa på, elelr hjälper till med en kontantinsats.
Jag är 28 år, född 94.
I princip de första i min omgivning sparar och har jobbat sedan gymnasiet. Många har nu lägenheter för 3,4,5 miljoner. De har det gott ställt. Många håller på med aktier, bitcoin, utbildar sig etc.
Jag har dock några enstaka bekanta där deras föräldrar inprincip tagit ut hela sitt pensionssparande för att ge det till barnens insats till lägenhet. En annan vän är tillsammans med en rik kille och på så sätt letar de lägenhet i 10-15 miljoner kr klassen. Hon lever med honom och behöver inte betala ett öre.
Sen finns det några få som mig. Som har fallit mellan stolarna, som har tampats med ångest och depression, varit mobbad och odiagnostiserad adhd dom gjort att jag varken kunnat fokusera i skolan eller stanna kvar på ett jobb i mer än 2 år. Som verkligen vill och haft det tufft och behövt kämpa mycket mer än vanliga och relativt friska människor. Jag hade ändå sparat ett blygt kapital och flyttade ihop med min dåvarande som krävde hyra oh tog allt från mig. Då jag började ekonomiskt om på 0 i början av pandemin.
Har jobbat som en häst för att nå dit jag är idag, trots att jag faktiskt också brände mig på börsen och förlorade 1/3 av mitt sparande.
Jag letar nu lägenhet som jag kan köpa för ca 2,7 miljoner som mest.
Vad jag tror är att det har gått bra för en hel del och en hel del 90-talister har blivit matade med budskapet om att alla kan bli rika bara man jobbar tillräckligt hårt. Alla kan bo i Dubai. Alla kan lyckas med crypto. Alla kan ha en Chanel. Bara du vill det tillräckligt.
Det stämmer inte. Men jag tror att många och inklusive jag flyger för nära solen och bränner oss.
Nu vill jag ärligt talat vara ha trygghet och lugn och ett arbete jag trivs med.
Man ska givetvis drömma men vi har inte blivit smartare
Jag känner flera personer av typen “ambitiös ordentlig tjej” som inte behöver betala hemma. Dessa har då kunnat spara ihop till en kontantinsats och har följaktligen fått en bättre start i livet än andra (Vissa har sparat sin lön, andra flera år av CSN-lån…).
Så jag tror det beror på vilka man umgås med.
Jag är själv 80-talist och som 30+ har folk börjat bli mer seriösa med sparande. Även om det är status att köpa dyrt för sakens skull så upplever jag inte att jag eller min omgivning har några ekonomiska problem, och då är hälften icke-akademiker. Jag tror inte folk ringer mamma och pappa för pengar, men det är kanske ingenting man skyltar med?
Möjligtvis har mina något yngre vänner och bekantskaper kommit ut i livet som lite fattigare än min generation, men det beror helt anekdotiskt på att arbetsmarknaden skiftat från att man är direktanställd av företag, till att man är bemanningsanställd. Fasta anställningar tycks färre. När jag var yngre och bodde på rivningskontrakt så reste vi med pengarna som blev över. Många yngre vänner bor istället i kollektiv och resa utomlands har börjat bli exotiskt igen och något som inte är förbehållet alla att kunna göra. Man sparar för att man inte vet hur lönen kommer bli nästa halvår på tillfälliga kontrakt. Alltså, detta är inga bortskämda människor.
Är 90-talist, växte upp med en förälder med drogproblem. Blev hemlös vid 18, lärde mig rätt snabbt att jobba, tjäna pengar, spara och ta hand om mig själv. Har det sjukt bra nu och skulle kunna vara arbetslös åtminstone närmsta 5 åren och klara mig fint. Även mina jämnåriga vänner skulle klara sig, känner ingen curlad 90-talist.
Däremot har jag kollegor som är 00-talister som klagar på att deras yngre syskon är supercurlade, 18 år och har aldrig tvättat sina kläder, bäddat en säng, städat eller lagat mat.
Är 90-talist. Huset är belånat till strax över 50% och amorterar 2% per månad, har även en buffert på ca 4 månadslöner + pensionssparande. De flesta av mina kompisar är max belånade och har knappt någon buffert, jag tror några av dem kommer få det knapert framöver.
Spara nästan inget alls men förväntar mig inte heller att någonsin ha råd med vad tidigare generationer tog för givet. Lever för dagen i stort sett. Sådana som oss kommer aldrig gå i pension så varför inte njuta nu medan man kan?
Jag är mycket väl rustad, tränat i flera månader och köpt gott om utrustning för att inte synas i mörkret, så fort det tryter är det bara att ge sig ut och röva och plundra. Dags att påminna gamlingarna vad som händer när man försöker ta allt för sig själv och gömma sig bakom regler som någon jäkla paragrafryttare.
Snart kommer verkligheten och knackar på hos många, “väl förberedda”, det tror ni.
Vilken lättnad jag känner över att jag är född ’89 och inte räknas som 90-talist.
Den stora skillnaden är nog att tidigare generationer förstått att välstånd och ett gott liv inte är en rättighet utan något man själv arbetar ihop (eller åtminstone försöker göra). Och då syftar jag på ett antal generationer bakåt i tiden, de generationer som blir eller nyligen har blivit vuxna idag har väl precis som ett antal föregående generationer haft det bättre än sina föräldrar, och i synnerhet sina mor- och farföräldrar. Sen finns det så klart stora variationer inom varje generation också.
Efter att ha upplevt två ekonomiska krascher, en pandemi som dödade den lilla karriär man precis börjat bygga, en bostadsmarknad i totalt frispel, en arbetsmarknad som byggts om till en gigekonomi och ett samhällskontrakt som något in åt helvete brutits – så vill jag tro att jag är något förberedd.
Det är jävligt provocerande att se alla dessa 40-60-talister säga gång på gång att jag och min generation är så jävla bortskämda, och har haft det så jävla mycket enklare än de någonsin hade det, då jag och min generation kanske på sin höjd har haft 2-5 år av ett stabilt samhälle.
För helvete, mina båda 60-talist föräldrar hoppade av gymnasiet, fick jobb direkt efter de besökt AF, fick hyresrätt utan kötid, fick jävla aktier i Volvo i julklapp när de jobbade lägst på bandet, som efter ett år ökat tillräckligt i värde att de kunde köpa en villa.
Var kommer den här jävla bilden att det är min generation som har haft det bäst ställt?
Inte fått en spänn av mina föräldrar sedan jag var 15, är född 89, inte för att de inte skulle vilja men främst pga att de inte har möjligheten. Visst hade man kunnat växa upp mer välbärgat men tror i slutändan att de gjort mig till den jag är. För att inte tala om att jag bodde hemma ca 5år efter studenten, arbetade, betalade hyra symboliskt men sparade minst 10k i månaden, blev en hel del pengar efter några år.
Hade tur med tajmingen och kunde köpa hus innan amorteringskravet men amorterat ändå, idag är huset värderat dubbelt så mycket som vad lånet ligger på så kunde låsa räntan på 1% ett tag framöver. Har aldrig varit bekväm med att handla på kredit eller belåna mig så de enda lånen jag haft i mitt liv har varit billån samt bostadslån och bilen är idag avbetald.
Båda jag och min sambo sparar i fonder långsiktigt för barnen/pensionen men även i likvida medel ifall man skulle behöva köpa nåt som går sönder hemma osv.
Tror vi kommer klara oss ganska bra, ska dock börja plugga nästa vecka så då kanske jag inte kan spara lika mycket.
1 Tycker de säger detta om varje generation
2 Jag känner själv att yngre generationer inte alls har samma kunskaper och färdigheter som många av mina vänner har, jag hoppas jag har fel. Detta trots internet fanns när de växte upp men valde att se på Tiktok Facebook istället för att förstå hur en motor fungerar eller hur ett hus byggdes och dess delar. Inte vet jag men de ber om hjälp hela tiden känns det som.
3 Curling är avskyvärt om det har andvänts mot er ta upp det med föräldrarna så de inser vad de har gjort med ett mänskligt liv. Kunde lika gärna långsamt dödat er med fetma. Ge ett liv av dålig självkänsla och fysiska besvär, svårt att få jobb och att bli accepterad (helt lagligt i detta land men fan om du råkar knuffa en unge..)
4 Jag tror alla generationer har problem när de yngre kommer, det verkar samma på 60 och 80 talet då de “nya” var så jobbiga och hade fel moraliska värderingar var tom lata osv.. Jag har förhoppningsvis fel men unga män idag är knappt män ibland, de är så veka och vilsna på en annan nivå än när jag var ung. Jag har sett mängder av dem gråta för saker mina vänner skrattade åt i deras ålder.
Ha en supervecka allihop!
Född 89 (som tur é då?). Vi var en stor familj med många syskon där man helt enkelt fått “klara” sig själv mycket. Fick skaffa jobb tidigt för att kunna betala körkort, bil, hyra hemma och min studentkostym. Men antar att det skapar karaktär eller något.
90-talisterna kommer klara sig, värre med 00 då.
Jag håller inte med alls. Dagens ungdom är enormt mycket ambitiösare än min generation. Och min generation i sin tur var ambitiösare än våra föräldrar. Nuförtiden tar nästan alla en kandidat eller master men har ändå svårt att få jobb med hygglig lön. Sedan ska de spara ihop till en kontantinsats för hyresrätter finns inte att få tag på. Supa, knulla och bilda familj har de inte tid med för de måste vidareutbilda sig och jobba över. Misslyckade känner de sig pga alla influencers de följer på “Insta” som lägger upp photoshoppade bilder på sina perfekta liv. Sedan fyller de 30, får fettvalkar och stressar över det också.
Tycker [Simon Sineks prat](https://www.youtube.com/watch?v=5MC2X-LRbkE) om generation Y är klockren.
Jasså? Vi 90 talister växte upp med en finansiell kris på 90 talet, kollaps 2007, svininfluensa, covid och nu detta.
Känns som vi aldrig hamnat på fötterna
Jodå. Är född 02. Gick el på gymnasiet och har fortfarande inte hittat en lärlingsplats inom el efter mer än ett år sedan studenten. Väldigt svårt som ny på arbetsmarknaden just nu om man vill ha ett jobb där man kan utvecklas. Funderar på att göra lumpen eller dylikt istället för att vara arbetslös eller knega mellan en massa småjobb likt nu. Jävla corona kan fara åt helvete. Halva gymnasietiden på distans och en helt fuckad arbetsmarknad väl efter gymnasiet😪.
Jag fick aldrig det som jag pekade på eller ville ha. Man är tacksam för att föräldrarna såg till att man inte blev bortskämd.
Så trött på att höra det som 90-talist. 08 kom finanskrisen och man skulle precis ut i arbetslivet. Det hjälpte inte direkt att få höra den där skiten till förbannelse. Det är inte nattsvart, snarare bara de äldre generationerna som har pajat det lite för oss. Det är fortfarande ganska bra.
Har sedan dagen jag fick mitt första jobb efter studenten betalat precis allt som kostar något på eget initiativ. Även nu när föräldrar vill ge något eller ”hjälpa till” så insisterar jag på att betala för mig, just för att jag tycker det är rätt när man är vuxen. Har sparat/jobbat ihop tillräckligt med pengar för att leva gott på väldigt länge.
Tror tyvärr inte det är så vanligt om jag ser till de som är i min ålder, de flesta blåser pengar på dyra bilar, hus/lägenheter de har fått skrapa ihop sista kronan till eller på utekvällar. Inte helt orimligt om man inte är intresserad av ekonomi generellt och snarare vill maxa sina unga år, de flesta kommer klara sig och man kan hävda att de på flera sätt haft en bättre ungdom. Vår tid här är ändå begränsad, jag förstår och dömer inte deras val även om jag skulle gjort annorlunda.
Är det inte brukligt att äldre generationer alltid sagt att yngre generationer är bortskämda. Och att yngre generationer alltid säger att den äldre generation hade det bättre? Typ som att det alltid var klassen ovan som förstörde studentfirandet så ens eget studentfirande blev mycket mer begränsat.
Curling som psykologiskt begrepp är ett danskt idiot-påfund som kom som kritik mot Jesper Juul’s “Det kompetenta barnet.”
Juul hade ju haft mage att antyda att barn försöker göra rätt och vill klara av att vara bra människor, och visade på att mängde skäll många barn får fyller en liknande funktion som barnaga haft tidigare. “Man slår med rösten” är något som återfinns i barnintervjuer. Det är en skitcool och inflytelserik bok när det kommer till arbete med barn i norden och internationellt, men precis som att det finns forskare som envisas med att försöka bevisa barnagas effektivitet, trots bristande bevisning, så skapade begreppet “curlingförälder” för att beskriva föräldrar som försökte kommunicera med sina barn på andra sätt än som ett befäl till en stökig rekryt.
Gamla människor är inte alltid visa. Parment glömmer att unga idag aldrig har haft en tid efter barndomen där saker på riktigt går uppåt. Vissa av oss lever som om det inte finns en morgondag, just därför. Vissa av oss sparar frenetiskt eller ängslar oss för att kunna ta del av bostadsmarknaden och att kunna föra något vidare. Det är olika för alla.
Våra föregångare hade kalla kriget att nojja över. Annars så är det Sveriges historias största välbestånd de fått ta del av. Vi har lärt oss leva med gropen i magen innan nedförsbacken.
Ah Anders Parment, haft han som lärare ett par gånger, riktigt smart och intressant föreläsare
Kanske, men rör mig i alldeles för röda kretsar för att märka sånt. Eller jag träffar väl knappt nå folk alls, fan snackar jag om. Fiskar mest.