Jag har här samlat en del gamla texter på dialekt från olika delar av språkområdet för att se hur bra vanligt folk egentligen förstår dem. Texterna är mestadels olika sorters berättelser eftersom man av förståeliga orsaker inte tryckte vanliga samtal på dialekt.

Gå med i BONSSS (dialektserver för norrländska dialekter) [https://discord.gg/kw437j6kJx](https://discord.gg/kw437j6kJx)

Gå med i Nordiske Dialekter (för nordiska dialekter) [https://discord.gg/76uBRHkkVj](https://discord.gg/76uBRHkkVj)

Vi har ännu brist på folk som är intresserade av bland annat dialekterna i södra Sverige och på Gotland!

​

Anmärkningar om texterna:

* ô tecknar ett mycket öppet ö-ljud
* gh tecknar “frikativt g”
* L (stort L) tecknar “tjockt L”
* hl tecknar “tonlöst L”
* dubbelteckning av vokaler har i vissa texter använts för att tydligt visa att vokalen ska uttalas långt

​

Jättar och troll. Skuttunge i Uppland.

På taL ôm trôll å tåcke kåmmer ja i hôgh, dôm sejjer, at vö sviistä, te prestbärji däne har e kumi ’n jette, sôm hade bärji på ryjjyn. Han va på vegh te gamôL-uppsäLe tjôrkä för te fördärvä nä. Vö sviistä ha’n mött ’n skomakäre me ’n bôLa gamLä skor på ryjjyn. >>Hu långt er e te gamôL-uppsäLe?>> fregha jett’n han. >>De’n oriimlin vegh dit>>, har skomakärn sakt. >>Ja kåmer prissis derifrån nunnes, å kåm i hôgh, at ja ha jort hlut på dôm her skone på vejin>>. Ja då ha jett’n tyckt, de va’nte värt å hlepä ’n der storä stien sô lång vegh. Han hlunga’n på jäLe, å der ligger’n enn.

​

Norra Vadsbo i Västergötland.

Dä va en gång enn, såm hadde bLett livdömder; män an sålle få leva, åm an kånne hetta på ena gåta, såm ing’n kånne jässa. Då jeck en ut, å når’n kåm in, så sae’n:

Dä va en livlöser, såm åt åpp en ofödder; han satt i dä höksta trä, såm ve lansväjen fanns, å så soLa ånner joLa.

​

Träboltavangen mä träaksla. Halland.

Nu för tien så wystar bevars wareveli bonne i liggfjäravang; män sau va’t la ente för i väern, dau hadde dai bare ain vang i byalat. De va nu, kan veda, ain träboltavang mä träaksla, å där velle holia bra mä smarja te, ess han skolle va nötlonna kresteli å aga i. Män ättersom byaboana hadd’en te skefftes, så tötte Päar, dän oleke skolle smarja’’n aud Nails, å Nails tötte, Krestian konne fau roa seg mä å smarja’n, män Krestian tötte, hina konne jöra’t liasau väl som han; å pau de lella viset, så feck vangen allri nönstingen veda om nöet smurt. Däfför så skreg en åkså jämt, å de va dau änna konstitt, wa han låtte ligt mä ain hober männesker; för snart de jeck öppför li, så skreg en: ”Jälpa te, jälpa te!”

Män snart de så bar udför li så lätt’et: ”War jälper seg, war jälper seg!”

De va träboltavangen mä träaksla.

​

Pörtom i Österbotten.

Ha du huört hulis e vaa me ’Rotts’ brason? – fe hondrafemti oår tibaak tå ryssen breend ö rijiera jer så måtta fåhltje läit si oåv uvi ti svärje fe ti sallver lijve sett. – i sju oår va di bårt å tå di kåmm häim tibak va int e maang goåLar såm stoow, åpå tonkktan vekkst e smoå grenan. – men ’Rotts’ stugon hon stoow hon å vedin räit i spijsin såm an a vaaLi tijtriti fe sju oår sedan – å noow vaL ni begrijp he en tåLi braas måtta brinn såm a stäjji i spijsroowen å tårkka så härrans leeng.

​

När björnen och räven skulle ha jordbruk tillsammans. Junsele i Ångermanland 1928

Björn å räven skull sjörda i lag. Då hadd dåm sådd korne, å då dåm skull dele, sä föreslog räven, dä björn skull ta storäen, sä skull han ta tulln. På dä vise feck björn bara halmen. Då dåm kaste senn då, sä sa räven, dä björn kunn fo ta större högen. Då feck han angnen då. Då dåm skull mala då, sä feck räven vitare mjöl, å då fråge björn, hör han kunn fo sä vitt e mjöl, då hans va sä mört. Jo, sa räven, han hedde-ne ti stuphon först å tvätte-ne, Då slog björn angnsäcken ti stuphon, å då meste-n ju alltihop då. Näste gang skull dåm sätt roven, män då var-e björn såm bestämt, att nu skull räven fo ta rota, å han skull ta tulln. Å sä vort-n ju närre ijänn.

​

Ett äventyr i Särna kyrka. Upptecknat 1876 på Bonäsdialekt (Mora i Dalarna).

Mess i wa a Siärntjörtjon jessn, så endäd fäll nod rolid rikti. Ä kam jen bukk ini tjörtjo, mess prestn jäld å pridikäd, å buttjen koitäd framå olträd å byrdo brätj rikti. Men se kam fäll spögubben dait – ä wa jen gambäLkall så jettäd Israel – å an kam å skuld fesötj å eva ut buttjen an, men buttjen wa jäLåk å byrd å buss tiL a onom. Men se to an i wunne a onom å byrd å dra an min si, mess an djick so avonattär. Min dö sumu så byrd prestn å Leså upp so ur bibelem an: >>Israel, Israel, du drar di siöv i födärväd.>> Å då fundieräd spögubben, att prestn sadd a onom, så an swäräd: >>Ska i Lat buttjen stå kwer jän då?>>

​

Texterna är tagna från:

Bondeson, August – Halländska sagor, samlade bland folket och berättade på bygdemål – Lund 1880 – s.62-63 – [https://play.google.com/books/reader?id=1NEVAAAAYAAJ&pg=GBS.PA62&hl=en\_GB](https://play.google.com/books/reader?id=1NEVAAAAYAAJ&pg=GBS.PA62&hl=en_GB)

Grans, Axel – Utvecklingen av äldre kort i och y i de svenska folkmålen inom Pörtom socken. (SNF 25) – Helsingfors 1936 – s.105 – [https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/2256762?page=105](https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/2256762?page=105)

Grip, Elias – Skuttunge- ock Björklingemål (SvLm H.70) – Stockholm 1900 – s.6 – [https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897271f7c0/1622011939456/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv\_1900\_c\_h70.pdf](https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897271f7c0/1622011939456/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1900_c_h70.pdf)

Ohlson, Ella – Sagor från Ångermanland (SvLm H.197) – Stockholm 1931 – s.9 – [https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897272100b/1622033569746/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv\_1931\_5\_h197.pdf](https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897272100b/1622033569746/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1931_5_h197.pdf)

Sandén, P. Aug. – Gåtor från Norra Vadsbo härad (SvLm H.29) – Stockholm 1887 – s.29 – [https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897271b292/1621947906761/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv\_1887\_c\_h29.pdf](https://www.isof.se/download/18.317326fe179568897271b292/1621947906761/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1887_c_h29.pdf)

Sagor, sägner, legender, äventyr och skildringar av folkets levnadsätt (SvLm H.221) – Stockholm 1937 – s.188 – [https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972721630/1622038097686/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv\_1937\_2\_h221.pdf](https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972721630/1622038097686/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1937_2_h221.pdf)

10 comments

  1. Jag och tjejen var i Sundsvall för tre år sedan bara sådär upptäcktsfärd genom avlånga landet lagom. Vi hamna någonstans västerut och var lite vilsna med lågt batteri i lurarna, stötte på någon ung grabb gissningsvis 12-13 i fotbollskläder. Frågade vart närmsta korvkiosk eller mataffär befann sig någonstans, han pratade på ordentligt och pekade med armarna men vi båda förstod knappt två tre ord av det han sa. Jag listade ut “ca 10 minuter dit” och tjejen förstod att mataffären var det han nämnde först… vilket var det motsatta hållet från “10 minuter” och en förbannad timme senare till fots kom man till ett ICA.

  2. Hade enklast med “*När björnen och räven skulle ha jordbruk tillsammans. Junsele i Ångermanland 1928*” och “*Pörtom i Österbotten.*”

  5. Lättast till svårast:

    Junsele var lättast, dialekten är väldigt lik den i umeåtrakten verkar det som.

    Sedan är det nog ungefär lika mellan Pörtom, Norra Vadsbo och Skattunge. Pörtom och Skattunge har vissa likheter med dialekten här, medan Norra Vadsbo är ganska annorlunda, men istället ganska likt riksspråket tycker jag. Typ riksspråk med -er på adjektiven.

    Svårast är antingen Mora eller Halland, men det är nog inte riktigt rättvist egentligen, eftersom jag har läst en del om dalmål, men inte om sydsvenska mål.

    ​

    Kul idé det här, kanske kan bli en del 2?

  6. De på uppländska, västgötska, österbottniska och ångermanländska var det inga större problem att hänga med i. Den halländska krävde lite mer koncentration och den från Dalarna svårast.

  8. Västgötska var lättast eftersom jag är född och uppväxt där. Texten låter inte alltför olikt hur min morfar pratade, och min styvfar nu låter ungefär sådär också. Särskilt de tjocka L:en eller vad det nu heter tycker jag är fascinerande.

  9. Jag är från Gotland. Jag är usel på att förstå allt utom gutamål.

    Texterna i ”Fran gard u gaimald. Dikt u verklihait pa gutamål” (David Ahlqvist och Herbert Gustavson) verkar likna de andra dialekttexterna du citerar ovan. Det är mycket lättare att förstå om man läser texterna högt. Önskar att jag kunde vara till hjälp på Discord, men IRL tillåter inget sånt för tillfället. Gutamålsgillet kanske har någon ung förmåga som kan hjälpa till.

    Delar med mig i tråden av ett stycke av ”Di sma undar jordi ei stainkalmen” (Kräklingbo).

    ”En gang när Botes i Ange had kumm ner till strandi u fat pluck allt sitt pick u pack ör häckar, så sag di att di had glåimt u fat säupskaidar me si. De var int rolit. Ingen fanns de därnere ti fa lan av, en hall meil var de haim, u trampvagnar had di int den teidn. Men gråit u öl skudd di prompt ha, så de blai ingen ann rad än peiku fick gi sig iväg haim ettar skaidar. Ha ga si av geint yvar akrar u ängar, u bråttum had ha, för de var a duktu u trogi peike sum had tjänt bei Botes i flair ar. När töisi kom in pa Båtick’ aigar u kom ti stäur stainkalmen, da hald ha pa ti fa slag. För där sto en leitn grakleidar gubbe me nävar full av silvarskaidar. Me daim vinkt han at töisi u sägde:”Kum skatt däu fa, kum skatt däu fa!”Men peiku ha blai så adu u förskräckt, så ha slo koss yvar brauste u sägde:”Ga bort i Guss namn”

    (För att veta hur det slutar kanske ni måste köpa boken).

    Edit: Det var ju ett litet helvete att hantera stavningen vid transkriberingen här, kudos till OP som skrev ned flera.

Leave a Reply