> Sverige har länge kritiserats av OECD men också den europeiska samarbetsorganisationen för säkerhet och samarbete (OSSE) för vår lama mutbrottslagstiftning och begränsade insyn i partifinansiering. Ytterligare ett område där Sverige skiljer sig från mängden i västvärlden är att vi inte har en oberoende icke-politiskt tillsatt revision på regional eller kommunal nivå. Vi tycker inte det behövs.
>Så låt oss titta på vilka åtgärder och åtaganden som gjorts.
>Efter muthärvan i Göteborg 2010 bjöd Sveriges Kommuner och Regioner (då SKL) in kommunrepresentanter från hela landet för att delta i en rad seminarier om hur man arbetar mot korruption. Ett gott men kravlöst initiativ, utan uppföljning.
>Mellan 2013–2016 fanns Värdegrundsdelegationen, direkt följt av Tillitsdelegationen 2016–2020 med uppdraget att arbeta med hur offentliganställda ska verka med större frihet och en minskad administrativ börda. Den omfattade bland annat att ta fram en obligatorisk utbildning för statsanställda för att upplysa om riskerna för korruption och förtroendeskadliga beteenden.
>2018–2019 bjöd SKR på nytt in kommun- och regionsrepresentanter på hög nivå från hela landet till ytterligare antikorruptionsträffar för att öka medvetenheten. Enligt deltagare som var med saknades en systematisk approach och mål med träffarna.
>2020 lanserade civilminister Lena Micko en nationell handlingsplan mot korruption, med avsikten att informera och bidra till att ’stärka’ arbetet. Bollen passades vidare till Statskontoret, som vid den tidpunkten redan under några år bedrivit ett nätverk om antikorruption för Sveriges alla myndigheter med regelbundna informationsträffar.
>Statskontorets uppdrag pågår till 2023. Enligt Statskontorets hemsida finns det inte någon allmän modell för riskanalyser för korruption som passar alla myndigheter, utan myndigheter behöver arbeta för att utveckla egna arbetssätt. Statskontoret menar dock att alla myndigheter kan överväga behovet av en analys av korruptionsrisker. Kommunerna får alltså själva bestämma om de tycker att det behövs göras en riskanalys. I själva verket menar jag att det borde vara obligatoriskt. Utöver förlusten av tid och det förlorade tillfället att agera effektivt mot en tilltagande brottslighet ska kostnaderna för alla dessa delegations- och seminarieserier inte heller underskattas.
>Det finns internationella standarder för både riskhantering och anti-korruption, med tydliga och reviderbara arbetssätt som bygger på globala riktlinjer och lagstiftning. Begreppet standard, innebär i grunden en frivillig lösning på ett gemensamt ofta förekommande problem. Standarden ISO37001 för antikorruption togs fram gemensamt av drygt fyrtio länder, där svenska intressenter för övrigt medverkade.
>Näringslivet ligger före det offentliga
Korruption och annan ekonomisk brottslighet förknippas kanske mest med det svenska näringslivet och bankers internationella äventyr, men faktum är att den svenska offentlig sektorn och statliga förvaltningen ligger milslångt efter den privata sektorn, inklusive bank- och finansvärlden.
>Hela den finansiella sektorn lyder under strikta lagar och tillsyn som kräver att företagen uppvisar ett systematiskt riskarbete. Det är en överlevnads- och ryktesfråga. Alla andra alternativ än att proaktivt förebygga korruption och annan kriminalitet vore mycket kostsammare. Tänk bara på Ericssons miljardböter i USA.
>Att inte förstå att korruption möjliggör för att annan brottslighet ska äga rum är oerhört farligt.
>Nu ska tusentals miljarder investeras i norra Sverige och i den gröna omställningen av näringslivet. Just i det läget är det skrämmande att organisationen Sveriges Allmännytta, en bransch- och intresseorganisation för över 300 allmännyttiga kommunala och privata bostadsföretag som samarbetar med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), kampanjar stort, bekostat av allmänna medel, för att allmännyttiga bolag ska få kringgå Lagen om offentlig upphandling (LOU). Ett syfte med lagen är som bekant att motverka korruption och säkra insyn. SKR tycker att LOU hindrar snabbhet och bra affärer och försäkrar att allmännyttan agerar seriöst och transparent även utan lag. Både Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket har reagerat starkt emot detta.
>Stiftelsen Tryggare Sverige varnar för att Sverige håller på att tappa kontrollen över den inre säkerheten, på grund av myndigheter med svag ledning som inte fungerar, symbolåtgärder och verktyg som inte används. Med dessa problem ökar också riskerna för korruption.
>Att inte förstå att korruption möjliggör för att annan brottslighet ska äga rum är oerhört farligt. Det är en säkerhetsfråga och en samhällsekonomisk fråga. Om Sverige inte tar problemet på allvar riskerar det att bli systemhotande, enligt min uppfattning. Man bör också betänka att uttrycket ”hälsan tiger still” inte alltid stämmer. Om internkontroll och oberoende revision tilläts granska korruption skulle vi ha en annan uppfattning. Om uppföljningar gjordes skulle statistiken se annorlunda ut.
>Det heter att man vill vända på alla stenar, men i praktiken saknas viljan. Sverige står nu inför valet att fortsätta att inte låtsas om problemet eller att inse att det är allvar nu.
Fast att ge tårta till en offentlig anställd är det största problemet vi ser…
Sakta men säkert kan korruption krypa sig fast. “Bara svindla lite grann, det gör ingeting, och det förtjänar vi!”
Presstödet kan tas bort, de gör inte sitt jobb. Behövs en myndighet för korruption och svinn som utreder alla våra politiker på samtliga nivåer och som synar nyttan i våra alla övriga myndigheter och tjänstemän.
4 comments
Inläst text: https://play.acast.com/s/55d1a1c0-1422-5230-a2aa-5b70edb13ae5/630e7449e5ec4a00120b94a8
> Sverige har länge kritiserats av OECD men också den europeiska samarbetsorganisationen för säkerhet och samarbete (OSSE) för vår lama mutbrottslagstiftning och begränsade insyn i partifinansiering. Ytterligare ett område där Sverige skiljer sig från mängden i västvärlden är att vi inte har en oberoende icke-politiskt tillsatt revision på regional eller kommunal nivå. Vi tycker inte det behövs.
>Så låt oss titta på vilka åtgärder och åtaganden som gjorts.
>Efter muthärvan i Göteborg 2010 bjöd Sveriges Kommuner och Regioner (då SKL) in kommunrepresentanter från hela landet för att delta i en rad seminarier om hur man arbetar mot korruption. Ett gott men kravlöst initiativ, utan uppföljning.
>Mellan 2013–2016 fanns Värdegrundsdelegationen, direkt följt av Tillitsdelegationen 2016–2020 med uppdraget att arbeta med hur offentliganställda ska verka med större frihet och en minskad administrativ börda. Den omfattade bland annat att ta fram en obligatorisk utbildning för statsanställda för att upplysa om riskerna för korruption och förtroendeskadliga beteenden.
>2018–2019 bjöd SKR på nytt in kommun- och regionsrepresentanter på hög nivå från hela landet till ytterligare antikorruptionsträffar för att öka medvetenheten. Enligt deltagare som var med saknades en systematisk approach och mål med träffarna.
>2020 lanserade civilminister Lena Micko en nationell handlingsplan mot korruption, med avsikten att informera och bidra till att ’stärka’ arbetet. Bollen passades vidare till Statskontoret, som vid den tidpunkten redan under några år bedrivit ett nätverk om antikorruption för Sveriges alla myndigheter med regelbundna informationsträffar.
>Statskontorets uppdrag pågår till 2023. Enligt Statskontorets hemsida finns det inte någon allmän modell för riskanalyser för korruption som passar alla myndigheter, utan myndigheter behöver arbeta för att utveckla egna arbetssätt. Statskontoret menar dock att alla myndigheter kan överväga behovet av en analys av korruptionsrisker. Kommunerna får alltså själva bestämma om de tycker att det behövs göras en riskanalys. I själva verket menar jag att det borde vara obligatoriskt. Utöver förlusten av tid och det förlorade tillfället att agera effektivt mot en tilltagande brottslighet ska kostnaderna för alla dessa delegations- och seminarieserier inte heller underskattas.
>Det finns internationella standarder för både riskhantering och anti-korruption, med tydliga och reviderbara arbetssätt som bygger på globala riktlinjer och lagstiftning. Begreppet standard, innebär i grunden en frivillig lösning på ett gemensamt ofta förekommande problem. Standarden ISO37001 för antikorruption togs fram gemensamt av drygt fyrtio länder, där svenska intressenter för övrigt medverkade.
>Näringslivet ligger före det offentliga
Korruption och annan ekonomisk brottslighet förknippas kanske mest med det svenska näringslivet och bankers internationella äventyr, men faktum är att den svenska offentlig sektorn och statliga förvaltningen ligger milslångt efter den privata sektorn, inklusive bank- och finansvärlden.
>Hela den finansiella sektorn lyder under strikta lagar och tillsyn som kräver att företagen uppvisar ett systematiskt riskarbete. Det är en överlevnads- och ryktesfråga. Alla andra alternativ än att proaktivt förebygga korruption och annan kriminalitet vore mycket kostsammare. Tänk bara på Ericssons miljardböter i USA.
>Att inte förstå att korruption möjliggör för att annan brottslighet ska äga rum är oerhört farligt.
>Nu ska tusentals miljarder investeras i norra Sverige och i den gröna omställningen av näringslivet. Just i det läget är det skrämmande att organisationen Sveriges Allmännytta, en bransch- och intresseorganisation för över 300 allmännyttiga kommunala och privata bostadsföretag som samarbetar med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), kampanjar stort, bekostat av allmänna medel, för att allmännyttiga bolag ska få kringgå Lagen om offentlig upphandling (LOU). Ett syfte med lagen är som bekant att motverka korruption och säkra insyn. SKR tycker att LOU hindrar snabbhet och bra affärer och försäkrar att allmännyttan agerar seriöst och transparent även utan lag. Både Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket har reagerat starkt emot detta.
>Stiftelsen Tryggare Sverige varnar för att Sverige håller på att tappa kontrollen över den inre säkerheten, på grund av myndigheter med svag ledning som inte fungerar, symbolåtgärder och verktyg som inte används. Med dessa problem ökar också riskerna för korruption.
>Att inte förstå att korruption möjliggör för att annan brottslighet ska äga rum är oerhört farligt. Det är en säkerhetsfråga och en samhällsekonomisk fråga. Om Sverige inte tar problemet på allvar riskerar det att bli systemhotande, enligt min uppfattning. Man bör också betänka att uttrycket ”hälsan tiger still” inte alltid stämmer. Om internkontroll och oberoende revision tilläts granska korruption skulle vi ha en annan uppfattning. Om uppföljningar gjordes skulle statistiken se annorlunda ut.
>Det heter att man vill vända på alla stenar, men i praktiken saknas viljan. Sverige står nu inför valet att fortsätta att inte låtsas om problemet eller att inse att det är allvar nu.
Hela texten: https://kvartal.se/artiklar/korruptionen-kan-bli-systemhotande/
Fast att ge tårta till en offentlig anställd är det största problemet vi ser…
Sakta men säkert kan korruption krypa sig fast. “Bara svindla lite grann, det gör ingeting, och det förtjänar vi!”
Presstödet kan tas bort, de gör inte sitt jobb. Behövs en myndighet för korruption och svinn som utreder alla våra politiker på samtliga nivåer och som synar nyttan i våra alla övriga myndigheter och tjänstemän.