>Sifoundersökningen visar att det finns stora kulturella skillnader i hur vi hälsar beroende på vilken del i landet vi bor. I södra Sverige är det 47 procent som hälsar på bekanta med en kram, men bara 23 procent i norra Sverige. Där är det i stället 64 procent som föredrar att bara säga hej eller någon annan hälsningsfras.
>Kindpussen har traditionellt hört överklassen till i Sverige, men som journalisten och före detta Djursholmskillen Pontus Herin, som flyttade med familjen till Tensta ett år, noterade 2008 i sin bok ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” så är kindpussen vanlig både i de rikaste och i de fattigaste förorterna. Invandrargrupper från Latinamerika, Arabvärlden, Syd- och Östeuropa har fört med sig traditionen till Sverige.
>På många högstadie- och gymnasieskolor i Stockholm är kindpussen ett vanligt sätt för tjejer att hälsa på varandra. Killar hälsar ofta på varandra med handslag, en modernare mer klatschande variant, och kramar. Det är betydligt mer fysisk närkontakt än på föräldragenerationens skolgårdar.
>Men i Sifoundersökningen gör inte kindpussen något större avtryck, det är under en procent som oftast kindpussas när de ska hälsa på bekanta och manliga vänner. Bland män och kvinnor sammantaget brukar en procent oftast kindpussas när de träffar kvinnliga vänner.
> – Jag tycker att det är oerhört lite kindpussar, hade nog väntat mig mer. En procent är en på hundra, så det är ju inte försumbart. Men kindpussen är uppenbarligen inte lika kulturellt vanlig som de andra sätten, säger Toivo Sjörén, chef vid Sifo.
>En delförklaring kan vara att invandrare som inte varit så länge i Sverige är underrepresenterade i opinionsundersökningar.
>Sifoundersökningen visar också att det är skillnader beroende på vilket parti som vi sympatiserar med. Miljöpartister och FI-anhängare är mest kramiga, medan de som röstar på C eller SD inte är lika benägna. På frågan ”Hur brukar du oftast hälsa när du träffar bekanta?” svarar 82 procent av FI:s anhängare ”med en kram”, MP 58 procent , SD 28 procent och C 25 procent.
>En förklaring är att MP och i synnerhet FI attraherar främst kvinnliga väljare och SD främst manliga. För C är det kanske skillnaden i hälsningsvanor mellan stad och landsbygd som slår igenom. I storstäder är det 53 procent som hälsar på bekanta med en kram, medan det är 35 procent i mindre tätorter och landsbygd.
Hade en lärare som alltid påstod att kramar också var en klassfråga. Han menade att arbetarklassen inte kramades och att det var borgerligt trams att kramas
Vilken man kramas? Blä. Vi kör med ömsesidig åderlåtning via Morakniv och blodblandning.
3 comments
>Sifoundersökningen visar att det finns stora kulturella skillnader i hur vi hälsar beroende på vilken del i landet vi bor. I södra Sverige är det 47 procent som hälsar på bekanta med en kram, men bara 23 procent i norra Sverige. Där är det i stället 64 procent som föredrar att bara säga hej eller någon annan hälsningsfras.
>Kindpussen har traditionellt hört överklassen till i Sverige, men som journalisten och före detta Djursholmskillen Pontus Herin, som flyttade med familjen till Tensta ett år, noterade 2008 i sin bok ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” så är kindpussen vanlig både i de rikaste och i de fattigaste förorterna. Invandrargrupper från Latinamerika, Arabvärlden, Syd- och Östeuropa har fört med sig traditionen till Sverige.
>På många högstadie- och gymnasieskolor i Stockholm är kindpussen ett vanligt sätt för tjejer att hälsa på varandra. Killar hälsar ofta på varandra med handslag, en modernare mer klatschande variant, och kramar. Det är betydligt mer fysisk närkontakt än på föräldragenerationens skolgårdar.
>Men i Sifoundersökningen gör inte kindpussen något större avtryck, det är under en procent som oftast kindpussas när de ska hälsa på bekanta och manliga vänner. Bland män och kvinnor sammantaget brukar en procent oftast kindpussas när de träffar kvinnliga vänner.
> – Jag tycker att det är oerhört lite kindpussar, hade nog väntat mig mer. En procent är en på hundra, så det är ju inte försumbart. Men kindpussen är uppenbarligen inte lika kulturellt vanlig som de andra sätten, säger Toivo Sjörén, chef vid Sifo.
>En delförklaring kan vara att invandrare som inte varit så länge i Sverige är underrepresenterade i opinionsundersökningar.
>Sifoundersökningen visar också att det är skillnader beroende på vilket parti som vi sympatiserar med. Miljöpartister och FI-anhängare är mest kramiga, medan de som röstar på C eller SD inte är lika benägna. På frågan ”Hur brukar du oftast hälsa när du träffar bekanta?” svarar 82 procent av FI:s anhängare ”med en kram”, MP 58 procent , SD 28 procent och C 25 procent.
>En förklaring är att MP och i synnerhet FI attraherar främst kvinnliga väljare och SD främst manliga. För C är det kanske skillnaden i hälsningsvanor mellan stad och landsbygd som slår igenom. I storstäder är det 53 procent som hälsar på bekanta med en kram, medan det är 35 procent i mindre tätorter och landsbygd.
https://www.svd.se/a/4bb934ab-40a1-3c0b-89fc-279fd29a58d6/kramen-vanligaste-halsningen-i-sverige
Hade en lärare som alltid påstod att kramar också var en klassfråga. Han menade att arbetarklassen inte kramades och att det var borgerligt trams att kramas
Vilken man kramas? Blä. Vi kör med ömsesidig åderlåtning via Morakniv och blodblandning.