Pratar och tänker vi fel om pojkar?

25 comments

1. Vilken meningslös text. Gav absolut inga nya insikter.

2. Målet har varit att skapa androgyna, atomiserade ekonomiska enheter som är lätta att flytta runt på den ekonomiska marknaden. Man vill inte ha familjer, kulturer eller andra sammanhang, man vill ha köns och normlösa hen. Det är ekonomiskt effetivast för eliten och leder till en splittrad och utbytbar befolkning.

   Det finns givetvis positiva saker med maskulinitet och femininitet. Människor skulle må bättre om de stärktes i sin roll. Men det är inte målet.

   ​

   Att skolan är frustrerad är inte konstigt eftersom det finns signifikanta biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Ingen mängd ideologisk skolning kan ändra biologin. De sysslar med ett experiment som inte kan lyckas och blir mer frustrerade.

3. Vilka egenskaper som nämns i artiklen tycker du är positiva?

4. Jag avskyr att låta som en incel men jag har fått kört i halsen att jag är allt som är fel med mänskligheten av feminister sen jag föddes på 70-talet.

   Ja, absolut och tveklöst just feminister. Kvinnor som jobbade på universitet och skrev böcker och artiklar om patriarkatets fördärv ingick i familjen. Min annars ömma och kärleksfulla moder hade alltid något ont och klandervärt att tillskriva män som grupp, dagligen och runt mina öron. Det tog decennier av självhat att ta sig ur den indoktrineringen.

   Så nu står man här och tittar på pojkar och undrar varför de ligger och ruttnar i den plats som beretts åt dem. “Det måste vara för att vi inte krossat dem nog. The beatings will continue until morale improves.”

5. Stort kudos till OP som vågar uttrycka och göra sin röst hörd. Håller fullkomligt med dig därtill. Begrunda nu detta allesammans, det här lär inte bli bättre annars.

6. Avskyr “boys will be boys” attituden som folk tillämpar på allt till ungar som lever rövare i skolan eller när de våldtar någon. Många “egenskaper” är destruktiva, och det uppmuntras från vissa delar av samhället och en gammal kultur att så har pojkar alltid varit. Nä, köper inte alls vad du försöker säga och jag är glad att stora delar av svenska skolan inte heller gör det.

7. Jag hade lärare som hade den helt nya utbildningen inom genusvetenskap på gymnasiet. Tyckte ideerna då va intressanta och nya men dom har inte riktigt åldrats bra…

   Jag tycker det är mycket negativitet kring manlighet ja och det är svårt att beskriva vad som är positivt manlighet.

   Ta exemplet med manliga och kvinnliga körstilar som man blir drillad i ifall man ska ta körkort. Kvinnor kör bättre och mer defensivt. Män är mer benägna att ta fler risker, oftare inblandade i olyckor. Ja det är negativt men det är också fakta. Det är liksom rimligt att unga män måste lära sig att kontrollera impulsen att det är riktigt kul att köra snabbt som fan.

   Samtidigt vilka är det som generellt som tar risker i stil med att starta företag osv. Det finns mycket positivt i att ta risker om man landar rätt.

8. Boys will be boys

9. En väldigt positiv manlig egenskap är ärligheten och öppenheten. Du kommer aldrig vara bästa vän med någon som i hemlighet hatar dig.

   Något som är mycket vanligare bland tjejer.

10. >Jag är så less på att det fortfarande finns en destruktiv grabbkultur på våra svenska skolor, att det 2022 finns pojkar som tvingas in i en mall där man ska vara fysiskt tuff och verbalt hård, där pluggkultur är ett stigma och där allt som känns ska trubbas av. Det ska skojbråkas hårdhänt och det ska pratas nedvärderande “på skoj”.

    Jag upplevde inget av det här när jag gick i skolan men blev hopplös och deprimerad i alla fall, samma sak med många av mina kompisar. Om något är de som det har gått bäst för i livet de som var mest traditionellt maskulina. Så att “giftig manskultur” skulle vara hela orsaken stämmer inte med min erfarenhet i alla fall.

11. Tycker inte hon pratar speciellt nedvärderande om manlighet. Dock så tycker jag, som man, att hon har ett väldigt kvinnligt perspektiv. Hon vill typ krama folk tills dom mår bra igen. Jag tänker att det bästa är lärare med auktoritet och pondus som pojkarna kan se upp till och respektera och på så sätt “rätta in sig i ledet”. Men vad vet jag.

12. Dagens skola passar uppenbarligen (se bara på resultaten) tjejer bättre än killar. Om man inte har åsikten att dagens skola (till skillnad från gårdagens) avslöjar “sanningen” att tjejer är bättre än killar på att lära sig saker.

    Antingen kan man ändra skolan så att den till lägre grad favoriserar tjejer eller så kan man (försöka) ändra på killar…min uppfattning är att man hittils valt att (försöka) ändra på killar, utan framgång…

13. Jag tycker definitivt vi behöver ändra vår attityd till pojkar.

    Hela mitt liv har jag fått höra att jag är en del av allt som är fel med världen. Att jag förtrycker allt och alla och att det är ett sådant privilegium att vara snubbe. Att vi redan på dagis börjar förtrycka tjejerna där genom att vara stökiga och högljudda och därmed inte ge dem den plats de förtjänar. Som man är det väldigt demoraliserande att få höra om hur hemsk och värdelös man är hela tiden.

    Jag tror problemet börjar i skolan. Såklart de duktiga eleverna som får beröm och de stökiga får straff. Om man bortser från flitig kan man säga att en duktig är stillsam, tystlåten, icke-konfronterande, förståndiga och icke-argumenterande vilket man överlag kan säga att de flesta unga pojkarna inte är. De är oftast pratsamma, livliga, våghalsiga, ifrågasättande och rebelliska. Allting som skolan inte vill att en elev ska vara och är därmed är en man allt som inte ska vara.

    När jag tänker tillbaka på min tidiga skolgång känns det som om det överlag inte fanns någon vuxen som brytt sig om pojkarna. Problemen vi stötte på avfärdades ofta då de ansågs som oviktiga, oseriösa eller att det var vårt egna fel och fick helt enkelt skylla oss själva. Det har aldrig kommit någon för att hjälpa en. Svårt i matten? Det är ju inte så konstigt när du inte vet hur man sitter still håller käft och jobbar ditt jävla problembarn. Strul på skolgården? Om det var med en annan snubbe så var båda barnsliga och visste in hur man skulle bete sig och var det bråk med en tjej så undrade de dem vad man hade gjort för att göra henne upprörd.

    Speciellt syntes det brist på omtanke gällande fysiska skador och upprörda känslor. Varför ska man tycka synd om dem? Killarna får helt enkelt skylla sig själva när de håller på det viset. Klättrar man i träd kan man inte förvänta sig att lärarn hjälper dig när du ramlar ner och axeln går i led. Upp på bena igen, gå in och ring mamma och säg vad som hände för det är ingen som gör det åt dig. Det låter helt sjukt men det är sånt här jag fått se med mina egna ögon under min uppväxt. Jag har massvis med historier från min barndom då lärare och personal helt enkelt inte har brytt sig om killarnas problem. När en kille var upprörd eller ledsen blev han tillsagd att han överreagerade och att det inte var viktigt. Man förväntas vara oberörd i alla situationer och inte bli känslosam över sina problem för det är ändå ingen som bryr sig om dem.

    Jag tror att bristen på omtanke får oss att räkna med att andra män gör samma sak, samtidigt som det fängslar oss att fortsätta på samma onda spår. Vi förväntar oss att andra ska avvisa sina problem precis som vi har varit tvungna att göra. Ingen brydde sig om mig när jag var skadad varför ska jag bry mig om dig? Varför ska inte du bara bita ihop? Sedan kommer man aldrig ifrån plikten att avfärda sina egna problem. Om ingen bryr sig om mig varför ska jag bry mig om mig själv? Vad ger mig rätten att gråta över mina problem?

14. Efter att ha läst Artikeln och kommentarerna här så har jag kommit fram till att de flesta är överens om att det finns många negativa manliga ideal eller vad man nu ska kalla det som man måste arbeta med för att få bort.

    Vad jag känner att man inte lagt tillräckligt mycket ansträngning på är att betona positiva ideal för pojkar, ideal som de bör sträva efter. Bristen på uppenbara positiva ideal bidrar antagligen, som många skrivit att pojkar känner sig vilsna. Genom att med rätta påpeka att många traditionella manliga ideal är destruktiva har man skapat ett tomrum som man sedan inte brytt sig om att fylla.

    Vad denna vilsenhet bidrar till är en osäkerhet och bristande självförtroende och självbild som iallafall jag själv som nästan 20 årig man känner att många pojkar brottas med. Ett vanligt sätt att reagera på dessa känslor är att rikta det utåt genom ilska.

    Vad som behövs är nya ideal för pojkar att sträva efter men att också fundera på om man överdriver problemen som beskrivs i artikeln eller om det är något som till stor del redan behandlats.

    Själv kan jag inte alls säga att jag känner igen det som beskrivs i artikeln men det är en högst personlig upplevelse och det kan såklart vara så att min upplevelse är ett undantag.

    Edit: Om någon har en annan syn på saken eller egna erfarenheter att dela med sig av, gör gärna det. Detta är ett problem som behöver lösas och jag är verkligen ingen expert utan detta är bara baserat på mina egna upplevelser och vad jag hört eller läst om.

15. Jag tror ett problem är att skolan drivs nästan enbart av kvinnor som saknar erfarenhet av hur det är att växa upp som pojke. Det blir liksom fel när dom ska försöka förstå sig på pojkar, speciellt när hegemonin är en teori om kön med realitetsförankring som kan ifrågasättas.

    Grabbkulturen hon pratar om hindras av vuxna män som kan sätta gränser för pojkarna. Inte av feminsm och att krossa patriarkatet. Ett viktigt syfte med det feminister tolkar som patriarkatet är just att reglera män.

16. Samhället vill desperat lägga pojkar i samma mall som flickorna. Det går inte och kommer aldrig att gå.

17. Precis, det handlar om sätta randvillkoren så att de “drifter” som pojkar har kan kanaliseras på ett bra sätt. Exempelvis brukar de flesta pojkar gilla att tävla och testa sig mot varandra, även fysiskt. Låter man dem göra det utan begränsningar så kommer det att sluta i de avarter som beskrivs där den “starkes rätt” råder och de andra skall hållas på mattan.- Ger dem istället en kod att följa.

    Några förslag nedan

    * Regler vad som är fair play, just och ojust, och att man skall följa och stå upp dessa regler.
    * Den som bryter mot reglerna skall förlora sin plats, är en niding, och måste genuint ångra sig för att få komma in i gemenskapen igen.
    * Det bör vara eftersträvansvärt att hjälpa sina kamrater, och även andra, snarare än att stjälpa.
    * Man skall alltid göra sitt bästa, även om man inte blir bäst.
    * Även om det är tufft ger man inte upp, utan kämpar vidare.
    * Det är bra att ha och visa känslor, men man skall inte låta dem styra på bekostnad av annat.

    Ni har säkert minst lika goda förslag, men nog hade ovan varit en god grund att stå på.

18. Att pojkar är grabbiga, ska testa varandra och vara tuffa är nog bara en del av att växa upp som pojke. Det är liksom en del av vår natur och inget jag tror man kan träna bort med social ingenjörskonst. Sedan måste ju självklart de vuxna sätta gränser och se till att det inte går överstyr, hjälpa pojkar förstå och hantera sina känslor på rätt sätt. Men att lära pojkar att allt maskulint är dåligt och fel tror inte jag är något framgångsrecept.

19. Jag har tittat liten kommentarerna och får upp mycket om att man inte kan ändra på pojkars biologi men jag förstår inte riktigt vad det ska innebära? Texten talar ju om hur man måste vara mer accepterande och förstående men samtidigt vara tydligare med vad som är okej och inte. Det står ju inget om att pojkar ska ändra på sig utan bara hur samhället behandlar och hjälper pojkarna i fråga. Om någon vill hjälpa mig förstå skulle det uppskattas.

20. Definiera inte “manligt” efter extremer. Det mår ingen bra av. Det är svansarna på normalfördelningskurvorna som tenderar bli ett problem. Där finns jättestora skillnader mellan pojkar och flickor. Runt den välanpassade medlet finns inte så mycket skillnader.

    Sedan är fenomenet multivariabelt, så i 70 procent av fallen kan man utifrån personlighetsparametrar korrekt gissa könstillhörigheten på en person. Med andra ord tenderar vi alla att hamna ute i “svansen” på nån personlighetsparameter, från rena slumpen. Men 70 % rättgissat är jättelågt. (50% är ju golvet.)

    Däremot för en lärare som ska hantera en elev som har det svårt, kan du ge tusan på att könsskillnader ser rätt så stereotypa ut. Det är ju de missanpassade extremerna som tenderar behöva hjälp.

    Sedan lägger vi könsidentitet på det hela. Lyckas ungarna lista ut “pojkar/flickor är på detta sättet” så kommer de ta efter. Helt naturligt. Därför är det jätteskadligt att problematisera pojkar eller flickor som grupp.

21. Det som är konstigast är ju att många av de egenskaper som premieras i skolan faktiskt är rätt kontraproduktiva i arbetslivet. Förmågan att komma med kreativa lösningar, risktagande med konsekvensanalys, förmågan att sålla bland arbetsuppgifter för att prioritera det som är viktigt, förmågan till eget ledarskap.

    Duktiga flickor är förvisso fantastiska i många roller (tack för att ni finns). Men så fort det blir tufft och svårt att avgöra vad som ska göras, eller när situationen kräver tuffa prioriteringar och allt inte kan göras perfekt, då blir de duktiga flickorna ofta lamslagna eller går in i väggen (de vill ju göra allt by the book).

    En teori jag har är att skolresultatet ibland inte är speciellt viktigt om en bara presterar bra nog att komma vidare och få en examen som öppnar tillräckligt med dörrar.

    Jag babblar lite här men vem inbillar sig att samma egenskaper som är bäst i skolan är det utanför?

22. Könsfördelningen bland bland skolpersonal är rätt skev. Det jämnar ut sig ju högre upp man kommer men blir aldrig helt bra.

    Inte alla lärare, inte alla kvinnor, men jag upplever att viljan hos lärare att tänka normkritiskt ofta är mycket större än förmågan. Vid större problem landar diskussion på EHT (elevhälsoteam) lite väl ofta i att det måste vara något som felar i elevens hemmiljö.

    Killar blir något sorts andra kön som är tämligen värdelösa när det gäller att anpassa sig till beteendenormen i skolan, som då bygger på hur en vuxen ansvarstagande kvinna skall vara.

    När killar kallar sig monster hävdar jag att det inte är jämnåriga som lärt dem att resonera så.

23. Vi borde börja shamea egenskapen att klaga på andra hela tiden istället för att rannsaka sig själv.

24. Jag förstår de negativa delarna som maskulinitet kan orsaka. Man är dryg, ska slåss osv. Det var något som uppmärksammades i skolan jag gick på.

    Men samtidigt minns jag aldrig att de lyftes fram positivt alls. Om jag måste välja är det nog bättre att inte lyfta maskulinitet eftersom vi redan har en massa araber och annat som älskar sånt.

    Hellre en mes än en dryg macho kultur. Även fast jag inte själv skulle betrakta mig som maskulin minus allt jävla “redpill” skit och skit Joe Rogan skulle babbla om.

25. > Pratar och tänker vi fel om pojkar?

    Ja, utan tvekan.

    Samhällets attityd till män och kvinnors problem kan ofta sammanfattas som “*Män är problem, kvinnor har problem*” – och där lösningen tyvärr alltför ofta är “*Män måste bli mer som kvinnor!*”.

    Just skolan och utbildning är ett sånt extremt tydligt exempel på den dubbelmoral och det hycklande som finns inbyggt i debatten:

    När kvinnor inte söker till tekniska/naturvetenskapliga program på universitet ses det som ett stort problem – men det finns **ingen** som skulle komma på tanken att börja prata om “antimatte” eller “antifysik”-kultur bland tjejer – och sen försöker komma på hur vi kan ändra på tjejerna så att de får mindre “toxisks kvinnlighet”…

    Istället så pratar man konsekvent om hur samhället, lärarna, universiteten och de manliga studenterna måste förändra sig så att fler kvinnor söker till ingenjörslinjer och liknande.

    När sen pojkar och män har problem med utbildning – då förklaras det med att det i grund och botten är fel på männen och pojkarna. Det är pojkarna som har en antiplugg-kultur, och det är därför pojkarna vi måste ändra på.

    Det är lite samma sak med hela debatten kring “toxic masculinity” osv. Det är helt uppenbart att det finns dåliga och skadliga beteenden som motiveras och drivs av olika typer av könsideal… Men detta är något som finns både hos män och kvinnor.

    Män har en rad ideal som stark, självständig, försvarande, trygg, försörjande, etc. som anses vara “manliga” – som leder till både bra och dåliga beteenden. Men även kvinnor har en rad könskodade ideal som leder till både bra och dåliga beteenden – t.ex. vacker, fertil, moderlig, omtänksam, osv.

    Men vi pratar aldrig om flickor som får ätstörningar som ett resultat av “giftig kvinnlighet” – folk skulle slå bakut då, eftersom det hade setts som att skuldbelägga flickor med ätstörningar. Däremot män som tränar sönder kroppen, får ätstörningar, osv. eftersom de vill se ut som Arnold – [då är det inga som helst problem att börja slänga ord som “toxic masculinty” omkring sig](https://www.vice.com/en/article/g5pjaj/bigorexia-body-dysmorphia-men).

    Denna dubbelmoral, kombinerat med hur man slentrianmässigt sätter etiketten “toxic masculinity” på de i grund och botten positiva manliga könsidealen istället för de negativa beteendena*, är varför så många män blir riktigt sura bara de hör orden “toxic masculinity”…

    * Det är i grund och botten *bra* att vilja vara stark, självständig, osv – men det är dåligt och går till överstyr när man t.ex. inte går till vårdcentralen när man har ont eftersom man inte vill se svag ut…