Hur ser lagen ut när det kommer till såna här fejkade valaffischer? Såg dessa nära stadshuset i Stockholm idag.

40 comments
  1. Ingen kommer väl bry sig men det handlar nog om hur man definierar valaffischer. Det är ju ett undantag från affischeringsförbud som kommuner gör under en speciell tid enligt speciella regler. Tveksamt om det ska vara ett brett undantag där vem som helst för sätta upp vad som helst.

    Vore intressant att veta vem eller vilka som ligger bakom dock. Timbro och andra opinionbildare runt Svenskt Näringsliv har ju gjort liknande kampanjer på nätet som de inte vill prata om så mycket.

  2. Jag vet bara ett land som använder politiska annonser med falska ansikten (alltså, icke-politiska personer som liknar riktiga på politiker) och det är Ryssland.

  3. Skulle vara intressant att veta vem som finansierat dem. Antar det är svenskt näringsliv genom nån bulvanorganisation.

  4. Vem är avsändaren?

    Gillar inte S, men detta är ju bara pajigt. Har Magdalena sagt att hon älskar fastighetsskatt?

  5. Ser ut som ett försök till smutskastningskampanj.

    Jag föredrar att rösta på partier som försöker framföra egna idéer om vad de vill framför partier som framförallt ägnar sig åt att smutskasta andra.

  6. Antagligen Svenskt näringsliv. De har drivit liknande kampanjer med dold avsändare med budskapet att sossarna tänker återinföra fastighetsskatten.

  7. TLDR: det är väldigt sannolikt att detta kan vara tillåtet.

    Vilken intressant fråga! Jag ska försöka besvara den så tydligt som möjligt, och även adressera vissa förslag som givits i kommentarfältet. Jag hoppas att detta är en intressant text att läsa.

    **En grundläggande intresseavvägning:**

    Som utgångspunkt väljer jag att se till vilka intressen som står mot varandra. Dessa är den positiva yttrandefriheten, vilken står mot den negativa yttrandefriheten. Detta är i sig ett mycket spännande scenario.

    Till att börja med måste det konstateras att affischeringen som vi ser här täcks av 1 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen (RF), då den s.k. *lex specialis*-bestämmelsen i andra stycket av samma bestämmelse inte blir tillämplig. Skälet härför, dvs. varför tryckfrihetsförordningen (TF) inte aktualiseras, är för att följande krav i 1 kap. 2 § andra stycket 2 tryckfrihetsförordningen inte är uppfyllt:

    “2. skriften är försedd med en beteckning som visar att den är mångfaldigad och i anslutning till beteckningen tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för detta”

    Om detta kravet var uppfyllt, så hade skydd i all sannolikhet tillräknats affischen med stöd i 1 kap. 2 § fjärde stycket TF (se exempelvis SOU 2020:45 s. 170 om fördjupning i ämnet).

    Stödet finnes alltså i 1 kap. 1 § första stycket 1 RF, och det är, som sagts, en avvägning mellan den positiva och den negativa yttrandefriheten.

    Den positiva yttrandefriheten är rätten “*att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor*”. Det är mer precist den positiva åsiktsfriheten som de som affischerat använder. De har en rätt att yttra sin åsikt, vilket med absolut säkerhet kan benämnas som *fast praxis* enligt gällande svensk rätt till följd av Europakonventionen (2 kap. 19 § RF, och de 41 fall rörande åsiktsfriheten från Europadomstolen, varav den senaste är Ekrem Can m.fl. mot Türkiye av den 8 mars 2022).

    Den negativa yttrandefriheten, som i detta fall, för klarhetens skull, bör benämnas som den negativa åsiktsfriheten, är inte lika uppenbar att uttolka från 1 kap. 1 § första stycket 1 RF. Likväl svensk rättspraxis som europeisk rättspraxis ger uttryck för att en viss åsikt inte kan tvingas på någon (här uppmannas att se till RÅ 2008 ref. 33 och det mycket uppmärksammade fallet S.A.S. mot Frankrike). Som framgår av S.A.S. mot Frankrike, så kan det i vissa fall vara motiverat att inskränka åsiktsprinicipen, i vid bemärkelse(eller mer specifikt hur den kommer till uttryckt). Detta kommer ofta till uttryck i lagstiftning som berör trängande skäl för inskränkning, men måste i teorin beakta och inte kränka dessa fem principer:

    1. Legalitetsprincipen
    2. Legitimitetsprincipen
    3. Lämplighetsprincipen
    4. Nödvändighetprincipen
    5. Proportionalitetsprincipen

    Jag kommer inte gå igenom dessa principer här, eftersom svaret blir väldigt långt. Om någon är intresserad, så kan jag skriva något om dem.

    Vad vi har framför oss är alltså att se huruvida det finns något regelsystem som är lämpat att begränsa yttrandefriheten i detta fall. Uppställningen ser ut så här:

    ​

    *Rätten att affischera om politiska ting*

    mot

    *samhällsintressen om att inte orimligt kränka intresset av att inte utsättas för propaganda*

    ​

    Vi finner svaret 2 kap. ordningslagen. I synnerhet är 4 § inledningsvis intressant, i det avseende att det är nödvändigt att subsumera (dvs. “klämma in”) affischer under “offentliga tillställningar” i första stycket. Så måste anses stå klart enligt fast praxis (se exempelvis RÅ 1991 ref. 21 och RH 18:84). Tillstånd för affischering kan alltså komma att krävas. Tillstånd inhämtas från Polismyndigheten, se 3 kap. 14 § OL. En bedömning görs utifrån intressena för trafiksäkerhet och allmän ordning.

    Ordningslagen innehåller inte som sådana specifika regler om var affischering får ske, och när det *måste* ske. Detta lämnas i stället (som regel), i enlighet med principen om kommunalt självstyre i 14 kap. 3 § RF, till kommunen efter subdelegation enligt 8 kap. RF (se 3 kap. 8 § OL).

    Om vi antar att detta är i Stockholms Stad, så hänvisar denne (något otydligt) till 3 kap. 1 § OL (se [https://tillstand.stockholm/sa-soker-du-polistillstand-for-att-anvanda-offentlig-plats](https://tillstand.stockholm/sa-soker-du-polistillstand-for-att-anvanda-offentlig-plats)). Den allra sista frågan för oss är alltså om dessa kan sägas ta platsen i anspråk tillfälligt “och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd”.

    Svaret blir alltså att detta är potentiellt tillåtet, men vi vet inte hur det förhåller sig till dessa bestämmelser. I regel, så torde satirintresset väga mycket starkt, vilket skulle medföra att detta är fullt tillåtet.

    Jag hoppas att detta inte blev tråkigt mot slutet, men det viktiga att ta med sig är att er yttrandefrihet är mycket stark. Sätt upp lite satir tycker jag ändå.

    ​

    Apropå andra förslag till varför detta kan vara otillåtet:

    1. **Upphovsrättsinkränkning eftersom de använder annans bild.** Nej, detta är troligtvis inte upphovsintrång. 1 kap. 1 § första stycket 5 upphovsrättslagen täcker upphovsmannens rätt. Denna får inskränkas i satirsyften, vilket blir uppenbart genom en motsatsvis tolkning av 3 §. Utöver det så finns stöd i 1 kap. 1 § första stycket 1 RF.
    2. **Detta är förtal.** Nej, detta är inte möjligt enligt rådande rättsläge. I Sverige kan man inte förtala juridiska personer. Mest sannolikt, så riktar affischen klander mot Socialdemokraterna. Detta är en juridisk person, se 1 kap. 1 § brottsbalken. Vidare har politiker att tolerara en mycket hög grad av missaktning från allmänheten, till följd av deras tjänst.

    Tack!

  8. Tycka vad man vill om dessa affischer – bra att S falska spel om fastighetsskatten uppmärksammas.

    S skriker att det är ”desperat” av oppositionen att påstå att S vill återinföra fastighetsskatt. Men samtidigt vägrar S lova att de inte kommer göra det (och planerna har ju funnits).

  9. Fastighetsskatt är ingen dum idé imo. Får vi en sänkning på inkomstskatten samtidigt så är det en extremt bra idé.

  10. Haha “Har du råd?”. Jävla moderatnissar, samma mök som klagar på energipriserna i sin 12milj. Villa. Jag skrattar hela vägen till banken från min 2a hands lägenhet.

  11. Ser framför mig hur sossetwitter förfasas över detta i starka ordalag, såsom “Fan vad lågt”, “Så jävla lågt” och “Sjukt lågt, är det här Somalitown eller?”

  12. Högern och brott under valet är inget nytt. Får bara hoppas på att Jimmie boys inte försöker störta Rosenbad efter en valförlust.

Leave a Reply