Den svenska modellen handlar om att de som kan branschen och marknaden bäst ska komma överens om villkoren.
Men menar alltså “arbetsmarknadens parter”. Arbetgovaren och arbetstagaren. I verkligheten är det deras medlemsorganisationer som gör det stora jobbet tills det slutligen landar lokal nivå för förhandling.
Tanken bland annat är att minimlön och annat i en bransch där normal arbetstid är 8-17 kommer skilja sig från en bransch där normal arbetstid är 10-19. Olika branscher har olika förutsättningar.
I mina ögon är det en fantastiskt bra lösning jämfört med att t ex moderaterna eller ett vänstern röstar igenom sin bild av vad minimilöner är.
Det är på grund av detta som vi inte har någon lagstadgad minimilön i Sverige och det ser jag som bra.
I Sverige får du alltså anställa någon för 0 kr per månad. Detta är något jag gång efter annat fått försvara och förklara för folk som inte bor i Sverige.
Vi förlitar oss på att arbetsgivare vill ha kollektivavtal. De som väljer bort det väljer alltså bort en minmigräns som i princip är branchstandard.
Detta för att så klart kunna konkurrera bättre mot de som har kollektivavtal.
Men det viktiga att komma ihåg som arbetstagare är att kollektivavtalet sätter minimigränser. Det är alltså fritt fram för din arbetsgivare att ge dig en miljon i månadslön.
Nu vill ingen det men när arbetsgivare normalt argumenterar mot att skriva under kollektivavtal så är det allt som oftast något luddigt “frihetsargument” som handlar om att man inte vill begränsa för arbetstagaren och man ändå har bättre avtal än kollektivavtal.
Om hela avtalet var bättre än kollektivavtalet så skulle det enkelt kunna omvandlas till ett lokalt kollektivavtal.
Men så är det ju aldrig. Det är alltid något som går i strid med kollektivavtalets minimigränser men det skyltar man aldrig om i sitt gnäll.
Men åter till grejen med lagstadgade minimilöner.
Det som blir ett stort problem är det som hänt de senaste 20 åren:
Okunskapen om varför det är bra med kollektivavtal och ett enormt vikande engagemang hos arbetstagarna.
Inte ens facklubbarnas årsmöten tar sig medlemmarna tid för. Det är en gång per år och 3-4 timmar av ditt liv där du faktiskt kan ställa frågor till styrelsen, välja bort idioter och ställa styrelsen till svars.
Men det orkar inte folk med tydligen och sen när det skiter sig på jobbet så är folks slutsats ofta att “facket är värdelöst”, “facket har aldrig hjälpt mig” och “facket bara ger sig själv feta arvoden”.
Newsflash: Facket är inte din privata advokat. Facket är ditt och mitt intresse av arbetsplatsen och vår gemensamma arbetsmiljö. I den bästa av världar så kan det fackliga arbetet t o m vara en samarbetsplattform mellan de anställda och arbetsgivaren. (Nu är det sällan så men i en vettig värld borde det vara så)
Så även om gemene man inte fattar det så närmar vi oss ett vägskäl i rasande fart. Antingen så börjar vi förhandla bort vår lokala medbestämmanderätt genom att flytta över mer och mer beslutsfattande till våra riksdagspolitiker….eller så börjar vi bry oss om vår bostadsrätt, ungarnas knattefotboll, hyresgästförening och fackklubb.
Ja… Det är faktiskt inte bara facket detta handlar om…
Den välfärd många av oss växt upp med har vilat på ett engagemang och civilkurage hos svenskar som faktiskt i många fall varit i stort sätt osjälviskt (mängd nedlagd tid mot vad denne fått tillbaka har ofta varit en grav övervikt åt nedlagd tid).
Det enda folk gör idag är att gnälla på politiker och makthavare som missbrukar sin makt och/eller är inkompetenta.
Man inbillar sig att förändring kommer genom att man röstar på ett annat parti.
En viss förändring kan du få men nej… det får du i princip inte för de frågorna som påverkar dig direkt.
Det är det stora engagemanget i det lilla. I din fackklubb. I ungarnas fotbollsklubb. I hyresgästföreningen.
När alla de styrs av idioter vars status och position du inte känner att du är ansvarig för. Idioter som ingen egentligen styr upp på årsmöten så kommer de ofta fortplanta sig, växa och klättra upp i hierarkin för att sedan sitta med riktig makt. Makt som påverkar din vardag.
Så vad har detta med minimilöner att göra?
Ja, en lag om minimilöner kommer inte påverka oss så länge den svenska modellen efterföljs, upprätthålls och försvaras av oss svenskar.
Men så länge vi inte bryr oss om det lilla så riskerar det att faktiskt bli något arbetsgivare hellre lutar sig mot i framtiden då det inte finns en lag om att kollektivavtal är tvingande.
2 comments
rip fackföreningar
Okej, rant time:
Den svenska modellen handlar om att de som kan branschen och marknaden bäst ska komma överens om villkoren.
Men menar alltså “arbetsmarknadens parter”. Arbetgovaren och arbetstagaren. I verkligheten är det deras medlemsorganisationer som gör det stora jobbet tills det slutligen landar lokal nivå för förhandling.
Tanken bland annat är att minimlön och annat i en bransch där normal arbetstid är 8-17 kommer skilja sig från en bransch där normal arbetstid är 10-19. Olika branscher har olika förutsättningar.
I mina ögon är det en fantastiskt bra lösning jämfört med att t ex moderaterna eller ett vänstern röstar igenom sin bild av vad minimilöner är.
Det är på grund av detta som vi inte har någon lagstadgad minimilön i Sverige och det ser jag som bra.
I Sverige får du alltså anställa någon för 0 kr per månad. Detta är något jag gång efter annat fått försvara och förklara för folk som inte bor i Sverige.
Vi förlitar oss på att arbetsgivare vill ha kollektivavtal. De som väljer bort det väljer alltså bort en minmigräns som i princip är branchstandard.
Detta för att så klart kunna konkurrera bättre mot de som har kollektivavtal.
Men det viktiga att komma ihåg som arbetstagare är att kollektivavtalet sätter minimigränser. Det är alltså fritt fram för din arbetsgivare att ge dig en miljon i månadslön.
Nu vill ingen det men när arbetsgivare normalt argumenterar mot att skriva under kollektivavtal så är det allt som oftast något luddigt “frihetsargument” som handlar om att man inte vill begränsa för arbetstagaren och man ändå har bättre avtal än kollektivavtal.
Om hela avtalet var bättre än kollektivavtalet så skulle det enkelt kunna omvandlas till ett lokalt kollektivavtal.
Men så är det ju aldrig. Det är alltid något som går i strid med kollektivavtalets minimigränser men det skyltar man aldrig om i sitt gnäll.
Men åter till grejen med lagstadgade minimilöner.
Det som blir ett stort problem är det som hänt de senaste 20 åren:
Okunskapen om varför det är bra med kollektivavtal och ett enormt vikande engagemang hos arbetstagarna.
Inte ens facklubbarnas årsmöten tar sig medlemmarna tid för. Det är en gång per år och 3-4 timmar av ditt liv där du faktiskt kan ställa frågor till styrelsen, välja bort idioter och ställa styrelsen till svars.
Men det orkar inte folk med tydligen och sen när det skiter sig på jobbet så är folks slutsats ofta att “facket är värdelöst”, “facket har aldrig hjälpt mig” och “facket bara ger sig själv feta arvoden”.
Newsflash: Facket är inte din privata advokat. Facket är ditt och mitt intresse av arbetsplatsen och vår gemensamma arbetsmiljö. I den bästa av världar så kan det fackliga arbetet t o m vara en samarbetsplattform mellan de anställda och arbetsgivaren. (Nu är det sällan så men i en vettig värld borde det vara så)
Så även om gemene man inte fattar det så närmar vi oss ett vägskäl i rasande fart. Antingen så börjar vi förhandla bort vår lokala medbestämmanderätt genom att flytta över mer och mer beslutsfattande till våra riksdagspolitiker….eller så börjar vi bry oss om vår bostadsrätt, ungarnas knattefotboll, hyresgästförening och fackklubb.
Ja… Det är faktiskt inte bara facket detta handlar om…
Den välfärd många av oss växt upp med har vilat på ett engagemang och civilkurage hos svenskar som faktiskt i många fall varit i stort sätt osjälviskt (mängd nedlagd tid mot vad denne fått tillbaka har ofta varit en grav övervikt åt nedlagd tid).
Det enda folk gör idag är att gnälla på politiker och makthavare som missbrukar sin makt och/eller är inkompetenta.
Man inbillar sig att förändring kommer genom att man röstar på ett annat parti.
En viss förändring kan du få men nej… det får du i princip inte för de frågorna som påverkar dig direkt.
Det är det stora engagemanget i det lilla. I din fackklubb. I ungarnas fotbollsklubb. I hyresgästföreningen.
När alla de styrs av idioter vars status och position du inte känner att du är ansvarig för. Idioter som ingen egentligen styr upp på årsmöten så kommer de ofta fortplanta sig, växa och klättra upp i hierarkin för att sedan sitta med riktig makt. Makt som påverkar din vardag.
Så vad har detta med minimilöner att göra?
Ja, en lag om minimilöner kommer inte påverka oss så länge den svenska modellen efterföljs, upprätthålls och försvaras av oss svenskar.
Men så länge vi inte bryr oss om det lilla så riskerar det att faktiskt bli något arbetsgivare hellre lutar sig mot i framtiden då det inte finns en lag om att kollektivavtal är tvingande.